Jag är så glad att jag själv vet, känner och förstår hur viktig träning är. Det gäller att upptäcka och märka effekterna för att ändå träna under jobbiga stunder. Addisons sjukdom, diabetes och giftstruma = diagnoserna och värdena blir otroligt fina av träningen samtidigt som man blir positiv, får ork och längtar tills nästa träning. Träningen är som en stor godispåse för mig, jag längtar tills nästa träning medans andra väljer andra alternativ. Därför är jag så tacksam att jag hittat mitt "godis". Jag önskar att fler med diagnoser börjar för att upptäcka detta. Jag vet att utan träningen så blir det en nedåtspiral som är svår att ta sig upp ur. Man ser negativt och hinder istället för att vara positiv och se möjligheter.
Varje cykelrunda ställer jag in insulinpumpen två timmar innan. Det gör att jag oftast kan cykla iväg med ett blodsocker på 5-7, cykla i 1-2 timmar i 100% för att sedan komma hem helt slut men med ett bs på runt 4.
Kortisonet laborerar jag oerhört mycket med och gjort i flera år. Jag har varit på träningsläger för att mäta ut rätt mängd för att klara den höga fysiska belastningen under träningen. Jag kom då fram till att ta 5mg extra hydrokortison per timme när jag cyklar med puls 160, dvs det jag orkar. Jag fyller även på med extra salt när jag äter pga oerhörd förlust av salt när jag svettas. Tar jag inte extra kortison vid varje cykelpass blir jag mer orkeslös efter några ggr men fyller då på med 20mg under någon dag. Mitt mål under 2015 är 500 mil och minst 10 mil i veckan. Även i år kommer jag att cykla i de cykeldräkter jag tagit fram för Team Addison som representerar Svenska Addisonföreningen och uppmärksamma det.
Levaxinet för giftstruman verkar stämma bra nu. Trycket över bröstet som jag hade hela hösten är borta och jag kan ge 100% igen.
Jag kan cykla när jag mår bra och mår jag bra kan jag cykla!
Träning är LIVET!!
lördag 21 mars 2015
söndag 15 mars 2015
En bra vecka trots svullnad
Under veckan har jag kunnat cykla 189 min och 93,63 km. Jag är jättenöjd eftersom jag på mornarna varit svullen runt ögonen och känt mig sjukt trött i kroppen. Det känns lite som kroppen inte varit i balans med medicinerna. Efter varje cykling upplever jag att det blir som en reset, blodsockret blir stabilt och kortisonet, salttabletter, levaxin osv jämnas ut och gör att jag kan må bra.
För att få cyklingen att passa in med mitt arbetsschema och för att få återhämtning kan jag oftast cykla måndag, onsdag, fredag och söndag. Målet är drygt 10 mil per vecka. Dagens pass på 4,8 mil var lite blåsigt med 8 m/s och 8 +grader. Jag och Peter cyklade från Munkedal, Rotviksbro, Torp och gamla E6 tillbaka till Dingle. När jag hade 2 km kvar fick jag punktering och bar cykeln hem. Hela världen rasade.. HUR ska jag hinna fixa däck på en dag?? Jo, jag hittade järnflisen i däcket, bytte slang och vips så funkade allt igen.
Vi hörs snart igen!
För att få cyklingen att passa in med mitt arbetsschema och för att få återhämtning kan jag oftast cykla måndag, onsdag, fredag och söndag. Målet är drygt 10 mil per vecka. Dagens pass på 4,8 mil var lite blåsigt med 8 m/s och 8 +grader. Jag och Peter cyklade från Munkedal, Rotviksbro, Torp och gamla E6 tillbaka till Dingle. När jag hade 2 km kvar fick jag punktering och bar cykeln hem. Hela världen rasade.. HUR ska jag hinna fixa däck på en dag?? Jo, jag hittade järnflisen i däcket, bytte slang och vips så funkade allt igen.
Vi hörs snart igen!
söndag 8 mars 2015
En bra vecka med grymt pass
Under veckan har jag kunnat cykla/träna måndag, onsdag, fredag och söndag. Det har gett mig ett fint blodsocker under hela veckan. Däremot har jag haft en sjuk trötthet och tagit lite extra kortison för att orka. Nackdelen har varit att jag svullnat lite runt ögonen men tagit mig igenom dagarna.
Veckans pass har legat på ungefär 4 grader och blåst ganska bra. Träningen har ändå gjort att jag börjat komma in i cyklingen bättre och bättre. Idag söndag cyklade jag ihop med två andra i Team Addison, Peter och Mattias. Adrenalinet innan start gjorde att jag gick ut lite för hårt. Vanligtvis brukar jag ta det ganska lugnt den första milen för att sedan öka farten ordentligt. Idag var jag sliten redan efter två mil och fick kräkkänslor men efter att kollegorna saktade ner lite kunde jag återhämta mig och komma igen. Vinden på ca 7-14 m/s och 6 grader gjorde passet slitsamt. Vi hjälptes åt att dra för att komma igenom motvinden och på vägen hem flög vi i 45 km/h på raksträckorna. Längden var på 47 km och medelhastigheten blev 30,5 km/h vilket jag är extremt nöjd med. Blodsockret låg på 7 vid start och 5 när jag kom hem. Summa sumarum blev det under veckan 126 km och 256 min på cykel.
Jag har gett upp hoppet om att hitta sponsorer till Addisonföreningen som vill stötta och investera i välgörenhetsramen men den är ändå så viktig att jag nu säljer saker privat för att kunna köpa in en. Ramen kan ni se i inläggen nedanför. Team Addison kommer att uppmärksammas i samband med loppet TreBerg bland annat. Hur kan man göra en diagnos mer känd i cykling än att ha en ram som talar om diagnosen. Visa att man trots muskelvärk, trötthet, orkeslöshet kan cykla, hur ont det än gör ibland. Har du en krona som du vill skänka får du gärna höra av dig eller betala in till Svenska Addisonföreningen på BG 5969-7011
Veckans pass:
Veckans pass har legat på ungefär 4 grader och blåst ganska bra. Träningen har ändå gjort att jag börjat komma in i cyklingen bättre och bättre. Idag söndag cyklade jag ihop med två andra i Team Addison, Peter och Mattias. Adrenalinet innan start gjorde att jag gick ut lite för hårt. Vanligtvis brukar jag ta det ganska lugnt den första milen för att sedan öka farten ordentligt. Idag var jag sliten redan efter två mil och fick kräkkänslor men efter att kollegorna saktade ner lite kunde jag återhämta mig och komma igen. Vinden på ca 7-14 m/s och 6 grader gjorde passet slitsamt. Vi hjälptes åt att dra för att komma igenom motvinden och på vägen hem flög vi i 45 km/h på raksträckorna. Längden var på 47 km och medelhastigheten blev 30,5 km/h vilket jag är extremt nöjd med. Blodsockret låg på 7 vid start och 5 när jag kom hem. Summa sumarum blev det under veckan 126 km och 256 min på cykel.
Jag har gett upp hoppet om att hitta sponsorer till Addisonföreningen som vill stötta och investera i välgörenhetsramen men den är ändå så viktig att jag nu säljer saker privat för att kunna köpa in en. Ramen kan ni se i inläggen nedanför. Team Addison kommer att uppmärksammas i samband med loppet TreBerg bland annat. Hur kan man göra en diagnos mer känd i cykling än att ha en ram som talar om diagnosen. Visa att man trots muskelvärk, trötthet, orkeslöshet kan cykla, hur ont det än gör ibland. Har du en krona som du vill skänka får du gärna höra av dig eller betala in till Svenska Addisonföreningen på BG 5969-7011
Veckans pass:
tisdag 3 mars 2015
På G med nya tag
Den senaste veckan har jag kunnat cykla nästan varannan dag. I helgen som gick blev det varje dag men det gjorde att kroppen blev helt kass och jag fick vila en dag extra. Jag cyklar främst för att jag KAN cykla. Det gör att jag bara vill mer och mer samtidigt som kroppen stretar emot ibland. Kortisonet blir inte tillräckligt vid för mycket träning och det påverkar blodsockret och en extrem trötthet och uppgivenhet blir tydlig. När jag är inne i ett flyt och cyklar ligger blodsockret klockrent och jag mår såå bra.
Jag vill så mycket mer än kroppen räcker till och sjukdomsbilden gör att jag behöver mer återhämtning än normalt. Dock är jag så glad över att ens kunna cykla till skillnad från så många andra som inte kan det. Jag vill visa att trots tre kroniska sjukdomar KAN man träna och att ALDRIG ge upp. Hoppet är det sista som får överge någon. Träningen gör att jag ändå får bra värden och kan vara aktiv. Oerhört många jag både känner och läser om med kroniska sjukdomar som mig är så dåliga att de inte kan träna. Själv är jag övertygad om att just det är problemet, att de inte är aktiva. Varför kan jag träna?
För tillfället kämpar jag och sliter för att kunna investera i en ny ram till Team Addison. Den kommer att sprida så oerhört med reklam och kommer att nå ca 10 000 pers innan den ens nått cykelloppen pga alla sociala medier. Ni får en bild på reklamramen:
Cykla + cykla + vila = livskvalitet
Jag vill så mycket mer än kroppen räcker till och sjukdomsbilden gör att jag behöver mer återhämtning än normalt. Dock är jag så glad över att ens kunna cykla till skillnad från så många andra som inte kan det. Jag vill visa att trots tre kroniska sjukdomar KAN man träna och att ALDRIG ge upp. Hoppet är det sista som får överge någon. Träningen gör att jag ändå får bra värden och kan vara aktiv. Oerhört många jag både känner och läser om med kroniska sjukdomar som mig är så dåliga att de inte kan träna. Själv är jag övertygad om att just det är problemet, att de inte är aktiva. Varför kan jag träna?
För tillfället kämpar jag och sliter för att kunna investera i en ny ram till Team Addison. Den kommer att sprida så oerhört med reklam och kommer att nå ca 10 000 pers innan den ens nått cykelloppen pga alla sociala medier. Ni får en bild på reklamramen:
Cykla + cykla + vila = livskvalitet
Etiketter:
Addisons sjukdom,
Diabetes,
Insulin,
kortison,
träning,
trött,
Utrustning,
vila
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


