Tung vecka

Efter Hisingen runt i söndags precis som GöteborgsGirot är det svårt med återhämtningen. Oerhört svårt att få i ordning på mängden kortison osv då jag kör lite för hårt för länge. I tisdags blev det en kort runda på 2,1 mil i hård blåst men ändå med en ok tid. Igår blev det 3 mil med illamående. Igår hade jag även tagit dubbel mängd kortison för att orka. Jag kände mig helt slut och sov tre timmar under dagen samt vilket påverkade mitt psyke och jag var lite nedstämd. Idag är jag på G igen fast med lite illamående... Nu blir det vila fram till söndag då det är Orust runt på 4 mil i som det verkar kanonväder. Tidningen Bohusläningen dyker nog ev. upp för ett reportage om Addisons sjukdom och varför vi cyklar för detta välgörande ändamål.

Efterfrågan på våra cykeldräkter ökar men de är för dyra för föreningen att sälja om vi inte får sponsorer. De får synas ORDENTLIGT i media och det kostar 2000:- för en plats på tröjan. Det finns tusentals företag i Sverige som har möjlighet men inte förrän de själva är drabbade eller känner någon ser de ett intresse i att vara med. Lite ledsamt men vi håller hoppet vid liv och är därför oerhört tacksamma till de som ställt upp.

Nu ser jag efter en käck cykelhållare för biltak (Thule) som ska göra det enklare att förflytta cykeln mellan loppen. I dagsläget tar det ca 30 min både före och efter för att hänga på cykeln bakpå bilen och det är sååå tröttsamt. Har ni någon ni kan rekommendera får ni gärna höra av er!

Hisingen runt

Idag morse hade jag ställt klockan på 06 för att hinna få i ordning på allt innan Hisingen runt som startade klockan 09:43. Jag käkade och åkte iväg. Jag ställde in insulinpumpen två timmar innan och åt pasta 30 min innan start. Blodsockret låg då på 9 och det kändes bra. Det var lite kyligt i vädret men strax efter start blev det lite varmare. Allt eftersom tiden gick höjdes graderna i luften och det blev ett perfekt cykelväder. Jag och de andra två i Team Addison hade följe i några mil då en av de andra släppte. Jag och den andra killen låg och turades om att dra i 4,5 mil men då fick även jag släppa. Väl i mål var jag ca 200 meter efter men ändå glad eftersom vi hade kört ganska hårt. Blodsockret hade legat på fantastiska 9 HELA vägen och för första loppet i mitt liv kunde jag dricka vatten och INTE sockertjära!! Väl i mål glömde jag att stänga av basalen i pumpen vilket gjorde att kroppen inte fick insulin. Jag kom på det en stund senare men då hade blodsockret redan börjat sticka iväg uppåt. När det låg på 20 vände det neråt igen. Vid den tidpunkten kände jag mig oerhört matt, dels pga loppet och sedan av blodsocket.

Loppet var oerhört varierat med trafik, bilar, olika cykel- och gångbanor och vi fick tom stanna en av gångerna vid ett övergångsställe. Hade vi kunnat cykla utan olika hinder hade vi nog cyklat på ca 1:30 men tiden blev 1:37 på 50 km.

Jag är ändå oerhört nöjd efter dagen! I målområdet var det en speaker som pratade under hela eventet. Vid start såg hon våra tröjor och läste vår ryggtext som blev bra reklam och efter intervjuade hon mig om Addisons sjukdom. Kul att få ta möjligheten i akt.

Med facit i hand placerade jag mig som 26 av 1381 startande även om det var ett motionslopp :)

Hisingen runt

I morgon är det dax för Hisingen runt på 5 mil. Det ska bli superkul, spännande och häftigt samtidigt. Jag hoppas allt kommer att stämma med förberedelserna och ikväll ska jag börja göra i ordning allt.

I Addisonföreningens Facebook-grupp la jag upp en bild som blev lite felstavad, se ovan :(

Jag är oerhört glad för alla som besöker denna sida men hemskt nyfiken på vilka ni är som läser. Det ni gör är viktigt eftersom du lär känna till Addisons sjukdom som annars är ovanlig och som få känner till. Alla som hittar hit blir bekant med namnet på diagnosen, och bara det gör mig glad. Du får oerhört, oerhört gärna skriva en rad hur det kommer sig att du är så snäll och besöker just denna sida och om du har någon erfarenhet från Addison eller lärt dig något. Stort tack på förhand.

Lapierre

Idag är det vilodag och i morgon blir det en lugn runda för att kunna ladda inför Hisingen runt på söndag. Det är ett motionslopp på fem mil och jag hoppas kunna ladda ordentligt nu i helgen. Mitt startnummer är 1865 och jag startar klockan 09:42. En bra tid så jag kan ställa in insulinpumpen och förbereda mig ordentligt. Jag ska försöka ta det lite lugnare första milen för att bli ordentligt varm och sedan öka tempot. Målsättningen är att cykla över 30 km/h.

Nu har jag cyklat över 100 mil med min Lapierre Sensium 400 cp och den är oerhört lätt att cykla. Svarar snabbt på mina manövrar, lätt i uppförsbackar och skön att cykla med. Jag är dock oerhört nyfiken på Xelius-modellen!! Jag är glad över att jag har kunnat ge dem så mycket tillbaka via bilder i media. Team-Addison har haft förmånen att vara med på bilder på GöteborgsGirot, TYR Sverige, Kalas sportswear osv osv... Lapierre gillar jag skarpt!

Dagens pass

Idag blev det en seg runda. Ca 25 grader men blåsigt. Blodsockret höll sig bra efter att jag ställt in insulinpumpen och ätit pasta precis innan start. Klickar ni på länken kan ni ändra så ni kan se avstånd i meter om ni trycker på "metrisk" högst upp till höger på sidan: Stora Bärfendalsrundan av cooolio på Garmin Connect - Detaljer Dagen har varit oerhört stressig och efter rundan kände jag mig lugn i kroppen igen. Såg även att jag cyklat 100 mil med min Lapierre Sensium nu i år. Målet är 500 mil så jag får nog öka lite för att nå det målet ;)

Mycket att berätta...

Efter några dagars vila stack jag iväg en sväng nu i eftermiddag. Jag ställde in insulinpumpen på -90 i basal två timmar innan. Jag åt en bar var 30:e minut samt att jag drack söt dricka. Bs på 12 när jag drog iväg och på 5 efter rundan. Det blev 3,7 mil på 1,10 tim och en snittfart runt 32. Ni får se själva här: Dingle-Rabbalshede-Kville-Dingle av cooolio på Garmin Connect - Detaljer

I lördags var jag på årsträffen för Svenska Addisonföreningen i Stockholm. Så oerhört kul att äntligen få träffa de människor man bara har haft ett namn på tidigare. Så fantastiska människor!! Otroligt häftigt att medlemmar tagit sig ända från Göteborg och Umeå för att vara med. Ordföranden pratade mycket kring diagnosen och föreningen och jag pratade om hur jag grundade allt en gång i tiden samt om Team-Addison och cykling. Jag är tacksam att jag fick berätta eftersom det lika gärna kan glömmas bort. Vi passade på att se oss runt i Stockholm också.

Idag var jag hos läkaren och jag kommer att ändra min Plenadrendos från 30mg till 20 när sommarlovet börjar. Stressen jag har runt mig just nu visar på mindre bra värden och träningen kommer lite i skymundan vilket påverkar mig negativt.

Ps. STORT tack till alla Er som vill läsa i bloggen!

Ny GPS och rekordfart

Igår fick jag min nya GPS, en Garmin Edge 510. Idag fick jag nöjet att testa den och den fungerade precis så bra som jag önskade. Jag använde inte den nya pulsmätaren runt bröstet utan den gamla vilket resulterade i att den inte visade någon puls. Nu har jag bytt och ska testa den nya nästa gång. Det var helt underbart att kunna stoppa tiden efter rundan och att det direkt läggs upp på Garmin Connect. Tidigare har jag fått trycka i en usb-kabel men det har jag nöjet att slippa nu.

Idag blev det en halvkort runda eftersom jag hade glömt att ställa in insulinpumpen två timmar tidigare pga superstress på arbetet. Dock cyklade jag med hög kadens vilket visat sig vara bra av många anledningar. Dels är det inte lika tungt för låren och dels cyklar jag snabbare. Idag blev det min näst bästa medelhastighet någonsin men en fart på 32,3 km/h. Denna gång cyklade jag själv och rekordet har jag i klunga under ett lopp. Jag tror all träning börjar ge ok hastighet nu.

Idag tog jag heller ingen kortisontablett innan passet eftersom jag tror jag har lite för mycket av det i kroppen. Ögonlocken är lite svullna och det ser jag som ett tecken på ev. för hög dos. Vid start hade jag ett blodsocker på 12 och det höll sig ok under hela timmen och låg på 5 när jag var tillbaka. Då hade jag inte druckit något sött under träningen utan endast vatten. Summa sumarum= fantastiskt!

Min räddning

Eftersom jag har insulinpump blir cyklingen så oerhört mycket lättare. Med den kan jag sänka mängden insulin medans jag cyklar och samtidig se hur mitt blodsocker ligger. Pumpen som jag har i bakfickan på cykeltröjan har en liten slang som går in i magen. Den pumpar ständigt in lite underhållsinsulin men under själva cyklingen kan jag ställa in den så mängden minskar. Till detta har jag en CGM. Det är en liten sändare som sitter på magen och som hela tiden tar blodsockret så jag kan se det på en kurva i pumpen (mottagare). För att allt detta ska fungera på ett vettigt sätt har jag en separat mottagare vid styret. Då kan jag cykla och samtidigt se hur blodsockret ligger vilket jag då lätt kan justera mha söt dryck. Jag har kopierat texten från Infucares hemsida som har dessa fantastiska produkter.

Dexcom skriver: "Dexcom G4 Platinum är ett fristående system för kontinuerlig glukosmätning (CGM) som mäter vävnadsglukos dygnet runt. Med en liten sensor under huden, tunn som ett hårstrå, skickar den signaler via en liten sändare till en mottagare där man på ett ögonblick ser sitt glukosvärde, en trendkurva och framförallt, vilken riktning det har.

Med hjälp av pilar ser man enkelt om glukosvärdet är på väg uppåt eller nedåt och om det går snabbt eller långsamt. Man hinner i god tid förhindra att man blir låg och får en känning eller blir alltför hög, t ex efter en måltid. Man kan själv ställa in olika larm så att man blir varnad om det stiger över eller under en viss nivå och när det går snabbt uppåt eller nedåt.

Under ett träningspass eller annan fysisk aktivitet kan man enkelt ha koll på sitt glukosvärde genom att ha med sin Dexcom G4 Platinum."

Stressen är skadlig

Under arbetsveckan har det varit högt tempo vilket övergår i stress. För mig har det inneburit att ögonlocken varit svullnat när jag vaknar på morgonen och att jag fått sova varje dag en stund efter jobbet. Att träna som min kropp mår bra av har varit helt uteslutet eftersom jag inte haft någon ork och det har jag också saknat. Stress kan förstöra så mycket i en kropp och vanligt friska tänker kanske inte så mycket på det men för min del har det både känts och märkts i kroppen... så tänk på att inte stressa!

I eftermiddag har jag sovit i fyra timmar! Efter det fick jag hopp om livet och lite ork och därför drog jag iväng på en 2,1 milsrunda. Det gick över förväntan med en fart på över 31 km/tim. Flera gånger trodde jag att jag skulle spy men fantastiskt nog klarade jag mig :)

Kort MTB-runda

+8 och regn. Oerhört trött och sliten i kroppen men var ändå tvungen att få igång kroppen igen efter Girot.  Det blev 11 km och 29 min nu i eftermiddag. Jag tror kroppen tog rejält med stryk under GöteborgsGirot som egentligen inte är så långt men mängden medicin i förhållande till kroppen efteråt har spökat ordentligt. Återhämtning på G!

Dålig återhämtning

Sedan GöteborgsGirot i lördags har jag varit oerhört trött och sliten i kroppen. Jag har ätit mer hydrokortison för att bli piggare och loppet tog nog mer av kroppen än jag räknat med, lite som en efterdyning. Det är bara att sova och låta kroppen återhämta sig i sin egen takt. I morgon hoppas jag på en kortare tur för att komma igång igen. Eventuellt en MTB-runda för att sedan cykla på fredag och söndag igen.

Nu har jag "snöat" in mig på en Garmin Edge 510 som kan föra över all info från cyklingen till telefonen vidare hem till datorn och internet. Då kan nära och kära följa mig/oss i loppen/tävlingarna samtidigt det sköts automatiskt. Den nuvarande Edge 500 får jag föra över allt manuellt och är mer omständlig.

GöteborgsGirot 2014

Team-Addison samlat innan start!

Äntigen var det dags för dagen med stort D. Nu hade jag tränat hela vintern och väntat på GöteborgsGirot 2014. Det var lördag morgon den 3 maj… +13 grader, svag och kall vind.

Jag hade packat klart under fredagskvällen med alla saker som skulle med. Därför stod jag bara upp och åt gröt innan vi åkte mot Göteborg klockan 08:00. Jag åt havregrynsgröt och blodsockret låg på runt 7 hela förmiddagen. Vi kom in till Ullevi klockan 09:30 och följde parkeringsskyltarna och hade turen att få parkering under Ullevi. Precis när vi åkt under stängde de av parkeringen för alla andra J

Jag bytade om och sänkte insulinpumpen klockan tio till -80%. Nu var det två timmar kvar innan start och vi fördrev tiden tillsammans. Klockan 11 tog jag en bar med majsmjöl som jag fått av sjukhuset och strax därpå började blodsockret stiga långsamt från 8 och uppåt vilket blev ett orosmoment. Min plan var att bs skulle ligga på sju och att jag skulle äta pasta en halvtimme innan start..jaja..

Klockan blev 11:30 och blodsockret låg på tolv med en pil uppåt. Jag var lite seg i kroppen och förstod att mina förutsättningar bara blev sämre och sämre. Jag kunde inte få i mig pastan som även skulle ha varit min lunch pga baren utan tog bara en kortisontablett. Vid start klockan 12 låg bs på 14 och jag kände hur tungt hjärtat slog. Vi började cykla iväg från Ullevi och eftersom jag hade anmält mig till den andra startgruppen började jag jaga för att komma långt fram. Dumt gjort eftersom kroppen redan arbetade med ett högt blodsocker. Jag och min team-kompis Peter jagade oss fram i fem km innan alla cyklister sakta men säkert började dras isär. Jag var lite törstig men kunde inte dricka något eftersom jag bara hade söt dricka med mig.

Vi åkte i ett statslandskap med hur många svängar, kringelikrokar, farthinder och smala gångar som helst. Bra förutsättningar för olyckor så jag höll ögon öppna både bakom, sidan och givetvis framför. Jag försökte se håligheter och annat i vägbanan och undvika grus som låg här och där. Under halva loppet försökte jag köra ganska hårt men vid Älvsborgsbron insåg jag att jag inte orkade mer. Min Team-kompis Peter hade dragit iväg för längesedan och jag tänkte att han säkert skulle gå i mål 30 min innan mig. Jag var glad att någon av oss kunde hålla sig lite längre fram!

Blodsockret låg fortfarande på 14 och jag tänkte bryta. Jag mådde oerhört dåligt och kunde fortfarande inte dricka. Hade jag druckit min vätska hade bs blivit ännu högre. Därför tog jag det lite lugnare och tänkte att jag är glad om jag tar mig i mål. Efter 5 mil stannade jag snabbt och tog lite insulin. Det gick ca 15 min och sedan hörde jag hur pumpen larmade att blodsockret började sjunka. Vid den tiden var jag trött. Banan hade tagit ut sin rätt med alla svängar och korta men branta uppförsbackar. Nu vågade jag äntligen dricka lite!!! När det var ca 1,5 mil kvar cyklade vi genom ett oerhört vackert skogsområde med grus. Där började det krampa lite i lårmusklerna vilket jag aldrig varit med om tidigare. Det visade sig att det gjort det även för mina Team-kompisar. Det gick framåt och jag tänkte hela tiden.. hur ska jag orka??

När det stod 65 km på min Garmin kändes det underbart! Nu visste jag att jag kunde börja se efter Ullevi. Vi hade då kommit in i ett mer centralt statsområde och poliser och vakter dök upp på fler och fler ställen. De hade iof stått längst hela banan och det var fantastiskt bara det. När det var 500 meter kvar stoppade nog säkert 15 vakter och poliser trafiken för att jag och några till skulle kunna ta den sista svängen mot Ullevi säkert. In mot och på Ullevi var jag själv och det var så obeskrivligt härligt att ändå kunnat ta sig tillbaka. Det första jag gjorde på Ullevi var att kolla blodsockret som låg på 5 och NU kunde jag dricka MASSOR!!!! 

Jag fick tiden 2:16, Peter 2:15 (plats 310 av 1700) och Öyvind 2:30

Äntligen, äntligen, äntligen i mål!

Vid start hade jag startat en app i min mobiltelefon som jag hade på ramväskan. Det gjorde att mina nära och kära hemma och släkt i Oslo kunnat följa mig varje meter längst loppet. Det gjorde mig oerhört glad, häftigt!. En kusin med flickvän såg jag även vid starten och det blev också en stor höjdpunkt. Under förberedelserna hade två av oss tre i teamet med oss familjer vilket gjorde att mycket runt om blev mycket lättare.

Alla har nog en dröm..

...och just nu drömmer jag om en GPS Garmin edge 510 för ca 2500:-. Med den hade jag kunnat få koll på allt jag behöver + att den kopplar upp mig så de som vill kan följa mig LIVE. Jag har använt en Garmin edge 500 i drygt 500 mil men vill ta nästa lilla steg. Jag får bygga på mitt lilla cykelkonto men kan inte låtsas att tänka att... tänk om Garmin hade ringt och sagt: -Hej! Vi sponsrar gärna med en! Det är iaf kul att drömma lite :)


Nu kan jag nog varken ladda eller vara mer redo för något än jag är för i morgons Giro. Jag hoppas att inte alla kringelikrogar sänker hastigheten utan att man kan elda på i spåret. Jag ska lägga upp en länk på min facebook-sida offentligt så de som vill ska kunna följa mig (om allt fungerar).

All reklam är bra reklam

Här kommer en bild från TYR Sverige som stöttar Team-Addison med väskor! De är perfekta att använda för att få med cykelskor, hjälm, kläder och utrustning. En väska som jag starkt kan rekommendera.