Utvärdering och reflektioner

En bild från gårdagens cykelrunda och min kompis Martin Wallgren hängde på och fotade.

Ciao

Senaste veckan har blivit fantastiska 16 mil på cykel. I går blev det drygt fyra mil och idag två till.. Den nya cykeln går som ett spjut och jag pumpar på för allt jag kan. Medelpuls under cyklingen på 157 ger effekt och jag känner mig grymt stark i benen just nu. Jag kan trycka på ordentligt i både med- och motvind. Idag blev medelfarten 34,5 km/h och det är jag oerhört nöjd med.

Ju oftare jag tränar ju lättare går det, det är roligare och behovet växer. Det är nästan aldrig några problem med kortisonet eller Levaxinet men kruxet ligger ständigt med blodsockret. Utan diabetes hade det varit 0 problem. Ca två timmar innan varje cykelpass börjar jag hålla koll på blodsockret och äta rätt för att både orka och klara passet. Är passet längre än en timme ställer jag in insulinpumpen men kortare pass under en timme eller tre mil är ingen ide att röra pumpen. Däremot måste jag se till att mängden kolhydrater i kroppen klarar passet, annars fyller jag på med gel.

Jag är stolt och glad över att kunna visa att man kan träna med tre diagnoser av olika sorter. Jag mår så sjukt bra och känner nästan att man är frisk för stunden tack vare träningen. Hade fler insett värdet och resultatet hade de själva mått oerhört mycket bättre samt att sjukvården sparat miljardbelopp. Det är jag helt övertygad om. Varför kan jag må så bra? Jo, än en gång.. träning.

För mig har alltid konditionssporter varit grejen. Det håller igång cirkulationen i kroppen, stärker hjärta, man blir piggare, orkar mer och det mesta annat samt att psyket mår finemang. Ett alternativ är att lyfta skrot men utseendet är mindre viktigt, självkänslan är ändå bra och smal blir man ändå när man tränar mycket. En annan fördel är att jag äter allt jag vill och när jag vill eftersom jag vet att jag förbränner det väldigt snart.

Jag upplever att många som klagar på vikten verkar desperat försöka med det mesta...utan att röra på sig. När jag själv inte tränar äter jag inte mer än jag förbrukar.. Men alla är olika.

Egen stresshantering

Under några veckor har jag känt mig varm på kvällarna vilket medfört trötthet. Det beror mycket på vardagens alla måsten som övergår i stress. Jag har gått på högre dos kortison men tycker inte det varit rätt mot min kropp utan reflekterat hur jag kan lösa vardagen utan att ta extra kortison.

Lösningen är att jag vilar på lunchen varje dag. Oftast blir det en powernap vilket gör att jag är piggare på kvällen och eftermiddagen. Sedan inser jag återigen hur viktig träningen är. Trots att jag känt mig varm har jag provat träna och efter varje träning har allt känts normalt och jag har både varit piggare och den varma kroppskänslan har varit borta. Det har tagit ett tag att inse men ju oftare jag tränar, ju oftare vädrar jag ut stressen ur kroppen och jag kan må bra.

Om man inte tränar förstår jag hur fort kroppen bryts ner och man får symptom efter symptom och man får allt annat än ordning på mediciner och vardag. Jag läser ofta på olika forum för alla mina tre diagnoser och upplever problem, problem och problem av olika sorter och situationer. Det jag också läser är att oerhört få med problem har tränat, tränar eller försöker träna. För deras egen skull hoppas jag att de kan vända trenden och börja med korta promenader för att sedan utöka och göra en utvärdering. Givetvis gäller en stor portion självdisciplin och ATT man gör det istället för att göra det enkla... och låta bli. Upp till var och en men själv mår jag relativt bra och det är tack vare träningen!

Dagens runda blev 37 km på racer. 7 grader och 12 m/s var riktigt tungt. Motvind i två mil och sedan flög jag på vägen hem när jag kom in i medvinden hem, vilken känsla!! Blodsockret låg på 13 vid start och på 5 när jag kom hem efter drygt en timme. Inget extra kortison och CRP på 5 som jag mätt tidigare på dagen. Temp 36.

Just nu söker Team Addison sponsorer för mer klädinköp! Vill ditt företag synas så hör ni av er!

Ut o träna nu!
Vi hörs :)

Träningens makt

Hej igen!

I helgen blev det cykling tre dagar i rad pga fint väder och möjligheter. Jag visste så väl att jag under måndagen skulle bli låg i kortisonet och få ta extra. Jag fick passa på och offra måndagen eftersom jag visste att det skulle bli regn och blåst. Käckt att man kan anpassa slitningarna, kortisondos efter väder.

Igår måndag ja.. Lite förhöjd kroppstemperatur och helt slut i kroppen. Det blev 40 mg istället för 30 mg Plenadren på morgonen och 10 extra efter arbetet. Tröttheten gjorde att jag la mig och sov vid klockan 20 och sov ända till 06.30 i morse. Då tog jag ytterligare 10 mg extra Plenadren och 10 extra efter arbetet. Jag kände mig sliten men var ändå sugen på en kortare cykelrunda i stormen och regnet.. Jag ville testa en ny cykeljacka och hålla igång musklerna.

Det blev några km och jag kände mig ändå pigg, fick kraft och suget kom liksom tillbaka allt eftersom jag cyklade.. Det rullade på och sedan hade jag cyklat runt min kortare runda på 21 km. När jag kom hem kände jag mig pigg, superglad, hade kraft kvar och är på G igen. Min reflektion var den magiska effekt träning har. När man är i valet och kvalet att bädda ner sig eller göra tvärtom. Jag är glad att jag inte går och lägger mig utan tränar istället vilket ger för mig en oerhörd positiv och kraftfull effekt. Det känns ändå som ett sådant pass som idag jämnar ut alla värden, stabiliserar och jag får kontroll på kroppen igen.

Att jag tränar så mycket och förespråkar träning är ingen slump och jag är så oerhört övertygad om att träning gör att man mår så mycket bättre. Det är sällan jag hör att andra mår så grymt bra och skillnaden är träningsmängden. Jag är glad att jag är jag och insett detta.

När man följer våra Addisonforum mm läser man allt oftare att man vill att Addisons sjukdom ska ha bättre vård, större kunskap, bättre medicin osv.. Det krävs mycket.. Bakom varje resultat, nyhet och framgång gällande sjukdom ligger mycket arbete. Det vi som arbetar med detta ideellt önskar tillbaka är att fler vill hjälpa oss synliggöra diagnosen med hjälp av medlemsskap, sponsorer, bidrag osv men då blir det tyvärr helt tyst. Det är så det är men det kan vara bra att tänka på det...

Exempelvis säljer vi nu en väska som alla kan använda och bära för 499:-.. ett sätt att synas och göra diagnosen mer känd. Vill du köpa?

Vi ses på Team Addisons Facebooksida, Instagram samt Addisonföreningens Facebooksidor, Instagram och Twitter!

/Martin