Full speed ahead

Hej igen!

OJ, nu var det längesedan jag skrev. Tack vare Johan B fick jag inspirationen att skriva lite igen...

Att jag inte skrivit har främst berott på att jag haft mycket runt mig och jag blev drabbad av en utmattningsdepression. Den gjorde att både blodsocker och kortison påverkats och jag var i en DJUP svacka. Det som gett mig energi och gör under alla omständigheter är att cykla. Givetvis är det många faktorer som familj osv som är positivt men inget får en att släppa tankarna så mycket som träningen.

Jag kom i alla fall upp ur svackan och är "back on track". Jag har sedan i april kunnat cykla mina 10 mil i veckan och det har fungerat bra och gjort att kroppen fungerar. Under olika omgångar detta halvår har jag även bytat kortison för att se om det blev bättre i kroppen med tröttheten jag haft.

Jag har under flera år haft Plenadren 30mg varje dag som medicin för min Addisons sjukdom. Under två veckor i augusti bytte jag till Hydrokortison för att testa och se om jag fick mer ork under depressionen. Jag blev psykiskt piggare men träningsmässigt och blodsockermässigt blev det inte bra. Under träningen dessa veckor sjönk blodsockret oerhört snabbt och var svårt att hålla uppe under träningen. Blodsockret sjönk också okontrollerat under natten och påverkade både sömn och psyke. Jag bytte senare tillbaka till Plenadren igen med dess fördelar. Nu kan jag träna längre och blodsockret ligger spikrakt under natten och oerhört bra under träningarna. Jag är dock inte lika pigg men så får det bli.

De senaste veckorna har jag även tagit mer Levaxin för giftstruma vilket påverkat pulsen negativt. På torsdag ska jag ta blodprov och hoppas få sänka dosen. Under normal träning ligger jag runt 160-165 i puls men denna veckan har jag inte orkat när den gått över 155.

Jag har även drunknat i drömmen att få köpa en asro-cykel. Jag har läst och googlat för skojskull och fastnat för en Canyon Aeroad CF SLX 9.0 LTD med Dura-Ace mm till fantastiska priser. Jag vet att det inte blir möjligt men det är tur att man har en hjärna och kan få drömma ;)

Gällande Team Addison ser vi på olika funktionskläder för löpning mm. Det är mycket kring design, kvalide och få fram till kunder. Just nu har det blivit lite stopp för att utvärdera kvalitet... Jag berättar mer på Barnsidan om varför Team Addison finns.

Cykelfilm till 100 länder

Till helgen åker jag och fyra personer till till Sognefjord i Norge för att spela in en cykelfilm. Det blir i magiska vyer och ska filmas på ett visuellt sätt hur livet med diagnoser går upp och ner. Den kommer att visas i sociala medier och vi vet att det når minst 100 länder globalt. Allt för att Addisons sjukdom ska bli mer känd. Vår teaser https://vimeo.com/175301173 har nått 55 länder.

Igår var det Tjörnrundan på 50 km. Starten var 09:30 så jag stod upp klockan 05:55 för att ta frukostinsulin och mina åtta tabletter. 06:20 åt jag pasta och därefter gick blodsockret upp till 13 vilket blev lite oroväckande. 07:30 sänkte jag dosen i insulinpumpen till -60 i basal och ställde in den på tre timmar. Vid kl 09 var blodsockret fortfarande högt och jag tog en enhet extra för att få ner blodsockret till start. Fem minuter innan start hade det gått ner till 9 och jag tog en banan och drack en dl sockerlösning. Blodsockret höll sig på runt 9 hela vägen till mål. Jag fick placering 49 av drygt 200 startande och är riktigt nöjd. Medelhastigheten blev 36,8 och jag kunde inte cykla hårdare än jag gjorde. Jag tog inget extra kortison då det kändes bra i kroppen men däremot hade jag gått ner i Levaxinmängd pga extrem trötthet. Framöver blir det prover som ska utreda tröttheten och ifall tröttheten beror på en ny diagnos än de tre jag redan har eller ej. Det är lika bra att det blir så så man får rätt behandling och slipper sova på eftermiddagen varje dag. Trots tröttheten ger mig cyklingen kraften, lusten och orken tillbaka. Jag tror jag cyklar av mig stress men gott gör det.

Under loppet blev vi tio stycken från Team Addison. Vi syntes väl och Addisons sjukdom blev än mer känd. Följ oss genom racet här: https://youtu.be/0TNiacx1whA

Fantastiska Mallorca

Under veckan har jag varit på semester i Alcudia (Mallorca). Jag har noga planerat in cykelrundor för att det ska stämma med både familj, mat och mediciner.

 

Det blev två rundor på vardera 65 km, en på måndag och en på torsdag samt en kortare på fredag morgon. Båda dessa dagar var det 30 grader och ca 5 m/s genom sagolikt landskap med fantastiska vägar.

 

 

Jag startade resan i Alcudia efter att ha lånat en Orbea Avanta i carbon med Ultegra Di2 och ram 55. Den kändes klart ok men lite annan än den TREK jag är van vid. Den fick dock arbeta med mig i drygt 15 mil.

 

 

Jag cyklade mot Can Picafort på härlig och slät asfalt och varma vindar. Längst hela sträckan är det mycket bebyggelse eftersom vägen är intill strandpromenaden. Man får vara uppmärksam pga all trafik, människor och annat. Fördelen är att bilisterna är beundransvärt hänsynsfulla mot cyklister och det gör att man aldrig behöver vara rädd för att ge sig iväg. Efter en stund kom jag ur trafiken och ut på landsvägen där gärden med stengärdsgårdar och annan vegetation tog vid. Jag cyklade mha min Garmin som pekade vart jag skulle. Efter ca 1,5 mil vek jag av och ner mot Muro. Det började med en lätt stigning och nu var jag ensam med vägen. Jag cyklade längst stengärdsgårdarna upp och ner och drack så mycket jag vågade. Innan muro blev det utför en bit för att sedan bli en del cykling i platt landskap med mycket gärden runt om. Jag tog mig förbi Muro och in i Sa Pobla och här emellan var det riktigt fin cykling i mysiga områden. Efter Sa Pobla blev det grönare vegetation och mer träd, buskar och växter. Det blev även lite bergigare men helt ok samtidigt som värmen gjorde att man var lite orkeslös. Det var långa raksträckor Mellan Sa Pobla och jag tog mig till slut in i Pollenca för att vika av mot hamnstaden Port Pollenca. Nu hade jag bara en kort bit kvar för att avsluta där jag började i Alcudia.

 

Denna rundan blev det som sagt var två gånger. Man får se mycket, en lagom sträcka i värmen och njuta i massor. På fredag morgon klockan 06 cyklade jag ut på Alcudias udde och upp i bergen en kortis. Lika vackert som vanligt med getter, båtar, soluppgång mm.

 

Vid rundorna hade jag med 5 dl socker/vatten och 7 dl vatten/resorb, 8 gel ifall blodsockret sjönk. Jag tog 10 mg hydrokortison innan och ställde in insulinpumpen på 50% två timmar innan och åt pasta med 3 ie Humalog. Blodsockret låg på runt 10-5 hela vägen båda gångerna.

 

Efter strandpromenaden och 1,5 mil blev det lite upp och ner.

 

Runt Muro

 

 

Plattån med massor av röd jord och åkrar.

 

Sa Pobla

 

Strax innan Pollenca

 

Svettigt värre :)

Träffade en kompis längst vägen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Högt blodsocker och träning

Idag hade jag planerat ett skönt pass. Jag förstod redan innan lunch att det kanske inte skulle bli så skönt eftersom blodsockret sjönk till 3. Jag åt och tröttheten gjorde att jag sov på rasten i fem minuter, mer hann jag inte. Två tim efter lunch ställde jag in insulinpumpen inför cykelpasset två tim senare. En kvart innan start låg blodsockret på 15 och jag var sjukt seg i kroppen. Jag hade då en kvart på mig innan blodsockret skulle höjas snabbt eftersom jag ställt in pumpen på det. Jag skyndade mig iväg innan bs ev skulle gå högre...

Intensiteten och att det höga blodsockret var en rekyl av det låga bs gjorde att det sjönk snabbt. Efter 1.30 tim låg blodsockret på 3. Jag klarade iaf passet 😀

Team Addison och 13 år

Igår var det 13 år sedan jag fick diagnosen Addisons sjukdom. Det var efter att jag hade legat i koma i fyra dygn och var på sista dygnet enligt läkarna för att dö. Dessa dygn berodde på okunskap och det är det jag kämpar för än idag. Den gången sökte jag information på internet om diagnosen men hittade inget. Jag kände mig SÅ ensam och lovade att INGEN någonsin skulle få känna den tomhet och ensamhet jag kände då. Efter det gjorde jag en hemsida, förening och idag även cykelklubben Team Addison. Allt för att hjälpa, stötta och informera om diagnosen. Syftet med Team Addison är främst för att synas och göra diagnosen mer känd men även visa att vi kan vara aktiva om vi har rätt mängd medicin (Kortison) i kroppen.

I senaste numret av bicycling plus blev det ett bamsereportage med Linda. En fantastisk tjej som gjort oerhört mycket för Teamet.

Nu till egen träning.. Igår cyklade jag och en Teamkompis 89km. Det gick bra och jag kände mig stark hela vägen. Jag har mer och mer kommit på att jag behöver minst 3-4 dagars vila för att få kroppen och blodsockret i balans för längre rundor. Antingen korta och ofta eller mer sällan och längre. Jag vet att med rätt medicinering klarar man allt en frisk klarar med rätt dos, bara att inse!

Kungälvsrundan 61 km

Kungälvsrundan stod för dörren idag!

06:00 stod jag upp för att ta medicinerna som vanligt. 06:30 tog jag 3,5 ie insulin för att äta pasta och köttfärssås klockan 06:50. Klockan 07 sänkte jag insulinpumpen till 50% i basal. Klockan 08:45 låg blodsockret perfekt på 8 och då tog jag 10 mg Hydrokortison och en halv banan för att starta klockan 09:00.

Vi startade vår 61 km-runda och efter 600m blev vi osäkra... startade vår grupp samtidigt som de som skulle cykla den långa? Jag cyklade snabbt fram till en flaggvakt som sa att vi skulle starta 09:05!! Vi vände och cyklade järnet tillbaka till starten och då gick starten för vår grupp. Vi låg givetvis sist men cyklade snabbt före de flesta fram till de fem främsta och motorcykeln. Sedan blev det en klunga på ca 20 som låg ihop tills det var två mil kvar och då hade andra cyklister släppt succesivt. Vi var då 7 kvar som lurpassade på varandra och tidsvis blev det några ryck av två framför som jag arbetade ikapp. På upploppet var vi ändå starka i teamet då det slutade i en spurtduell. Vi slutade 3, 4 och 5 av 96 startande.

Blodsockret låg runt 8 hela vägen för att gå upp till 10 en kort stund. Rundan var kall med ca 6-7 grader och ca 7 -8 m/s. Jag är sjukt nöjd över att få ihop schemat, genomföra och få ett så bra resultat. Detta känns som en större bedrift än förra helgens 14-mils lopp av någon anledning, förmodligen resultatet.

Banan var platt stora delar för att få en del höjdskillnader och där var det många som släppte. Medelhastigheten blev till slut 34:45 km/h vilket jag är nöjd med.

Mitt livs största utmaning

En bild på mig och Peter efter målgång!

Under många år har jag tränat löpning och cykling. Hela tiden har jag haft gränser på grund av kortisonet, insulin, Levaxin mm. Gällande cyklingen var halva Tre Berg förra året på 90 km något som verkligen var gränsfall att klara. Att hålla blodsockret bra och veta mängden kortison för att orka högt tempo..

 

Jag och en av killarna i cykelteamet har pratat om halvvättern och det var något jag verkligen skulle vilja cykla för att testa min gräns och se om jag skulle klara. Pga kosnad, tid och resa har det bara blivit prat och en liten dröm. För två veckor sedan berättade min Teamkompis M att det skulle gå ett motionslopp i Göteborg på 140 km. Jag ville direkt, vilken dröm!!! MEN, jag fick fundera i några dagar. Hur skulle jag planera och lägga upp loppet för att kroppen skulle orka? Efter timmvis av analys fick jag till slut fram ett schema som jag tänkte skulle fungera under gårdagen. Först vilade jag sedan i måndags för att fylla depåerna i kroppen och sedan såg planeringen ut som följer för gårdagen:

 

Vaknade 05:50

Kl: 06:00 - Tog 8 tabletter, Kortison, salttablett, Levaxin, blodtryckssänkande mm

Packade allt. Blodsocker på 6.

06:45 - Tog tre enheter insulin

07:00 - Åt pasta och köttfärssås i bilen

07:00 - Sänkte insulinet i insulinpumpen till -50% och inställt på sju timmar.

08:50 - Tog 10 mg Hydrokortison

08:55 - Blodsocker på 12,0

09:00 - Start på Heden

 

Med så högt blodsocker visste jag att vi kunde cykla ganska länge utan att äta. Under de första tio milen blev det 1,5 L vätska med vätskeersättning. Min blodsockermätare som jag fäst på styret gjorde att mitt blodsocker låg mellan 5-8 under 14 mil. Vid 10 mil tog jag 10 mg Hydrokortison. Tre gel blev det för att reglera blodsockret.

 

Medelhastigheten i en grymt teknisk bana med rondeller, kanter, smala banor, skogspartier, grusvägar mm gjorde att vi låg i 32 km/h de första 12 milen och sedan höll vi som sagt på att inte ta oss i mål. Det gjorde att medelhastigheten sjönk och slutade med 29,9 km/h.

 

De sista två milen fick jag kramp i fötterna och lite i låren. Jag förstod att vi druckit för lite och jag ville kräkas. Som tur var tog vi ett längre stopp vid sista vätskedepån och vårt första för att dricka 5 dl vatten, ta en halv banan och äta två bullar. Mest för att förhindra illamåendet som gjorde att jag blev tveksam om vi skulle ta oss i mål. MEN, det gjorde vi!!

 

Detta visar att man kan klara stora påfrestningar både med diabetes OCH Addisons sjukdom. Vill man kan man och det gäller nog alla om man ser till att man har rätt förutsättningar.

 

Jag är otroligt stolt över mig själv och hela Team Addison som visade upp sig under en fantastisk dag i Göteborg. Vi hade klätt oss för varmt och vid start var det ca 13 grader och när vi kom i mål var det ca 24.



Innan start

Målgång

Morgondagen med stort M

Göteborgsgirot i morgon. För min del och diagnoserna är det något jag aldrig trodde jag skulle ställa upp på. 140 km är inte speciellt långt men att få allt att stämma både innan, under och eftet loppet.

Start för loppet från Heden kl 09.
Min plan är att vakna med ett blodsocker mellan 5-10. Ta de åtta tabletterna kl 06:30 så de hinner verka till kl 07. Kl 06:45 tar jag tre enhetet insulin som hinner verka innan jag äter pasta i bilen kl 07.

Kl 07 ställer jag in insulinpumpen på 50% för att få ett blodsocker på runt 7 men som höjs vid start. Fem min innan start tar jag även 20mg extra Hydrokortison.

Tanken är att cykla lite lugnare än vanligt och därför tar vi första stoppet efter 80 km. På vägen drickerjag vatten och gel var 30 min. På styret har jag en blodsockermätare som jag hoppas kunna avläsa.

I morgon får vi se om det fungerat.

Den perfekta effekten

Under arbetsveckan har det blivit 10-20mg extra kortison per dag för att orka. Utöver det har jag haft värk i låren och sovit varje dag efter arbetet.

Idag var jag pigg så dagens extra medicin gjorde effekt. Det i kombination med fantastisk cykelväder gav möjlighet till en fin runda. Det blev 52 km och jag är så glad och tacksam att jag kunde. Bifogar en bild på hur extremt bra blodsockret låg före, under och efter. Under 1:40 tim blev det två gel och -50 i basal (insulinpumpen).

Sedan jag gjorde en bikefit har jag blivit trött i armar och rygg vid längre sträckor. Eftersom jag kan för lite om det anatomiska får det vara så.

I morgon blir det en stor dag. Då ska jag till Anders på Cykelhuset i Uddevalla och få byta till de kortare vevarmarna. Tyvärr påverkar det väll inställningarna för knän osv och en ny bikefit kanske blir nödvändig? Vi får se...

Stort behov av träning

Under den senaste veckan har det mest blivit löpning eftersom väglaget gör att jag inte kunnat cyklat racer. Nu har jag dragit igång med spinning och det tror jag stenhårt på. Segt, trögt och jobbigt och det är precis vad jag behöver för att utvecklas mer. En teamkompis har kört spinning på vinterhalvåren tidigare och hans utveckling inspirerar mig starkt. Dock har det gått tre dagar sedan senaste passet och det är alldeles för lång tid för mig. Varannan dag är min grej för att må bra! Igår var jag seg, lite irriterad, saknade träningen och blodsockret var mer upp och ner än vanligt.

Under dessa lugna dagar har jag spanat vidare på en ny egen cykel. Som det ser ut just nu lutar det åt en Lapierre Aircode 700. Märket har jag använt förut och kände mig bekväm med.

Mängden kortison verkar stämma som vanligt. Dock tog jag 10mg extra hydrokortison på tvåtimmarspasset i spinning på nyårsafton. Då tog jag som vanligt även ordentligt med vätskeersättning då man svettas oerhört. Bifogar en bild på min ev nya kompis. Dock är det Ultegra Di2 på cykeln och jag hade nog hellre föredragit Dura Ace gruppsett utan elektronik. Jag tänker unna mig cykeln för att den gör att jag kan må bra, leva som jag vill, ger mig kraft och styrka.

Trött men aktiv

Martin Norrman, Foto: Martin Wallgren

 

Efter arbetsdagen är jag oerhört sliten även om jag inte arbetar lika långa dagar som de flesta andra. Jag sover ofta en stund varje dag efter arbetsdagen för att orka kvällen men framför allt att träna. Ibland cyklar jag med trötthet och då blir jag pigg efter en stund men att konstant vara trött... Jag funderar hur andra orkar vara vakna en hel dag med all stress ändå tills kvällen? Hur känner de sig och varför orkar de?

Jag tror mer och mer på att det kan bero på mina diagnoser eller felmedicinering. Oavsett MÅSTE jag cykla minst varannan dag för att jag kan och för att värdena blir fantastiskt fina. Oftast perfekt blodsocker, kortisolnivån verkar ok om man ser till att jag sällan är svullen i ansiktet, blodtryck, puls mm.. Att cykla med extrem trötthet är hemskt även om jag vet att det blir bra efter en stund. Att bara ta på sig kläderna är tröttsamt, det känns i stunden meningslöst, dålig lust och mycket negativt men då försöker jag stänga alla känslor... det blir ju bra efter en stund med hård kamp mot tröttheten. Som sagt, cyklar jag mår jag bra och mår jag bra kan jag cykla.

Under rundorna hinner jag även drömma och tänka i massor av något jag drömt om länge... Dura Ace gruppset!! Åååååå vilka härliga tankar ;)

En omöjlig uppgift blev succe!

Idag var det Tjörnrundan på 50 km med start och mål i Skärhamn. Ett vackert lopp med härliga vyer och bra fart. Förra året fick jag medelhastighet 34,5 men i år blev det 36,2 km/h och jag är SÅ glad.

Här är jag på bild i mitten av bild bakom den blå cyklisten med gul ram.
 

I morse vaknade jag 06:20 och tog lite insulin och alla mina åtta olika tabletter för mina diagnoser och för att äta pasta en halvtimme senare. So far so good.. 07:15 skulle vi åka för att hämta upp de andra i Teamet och 07:20 skulle jag ställa in insulinpumpen som jag alltid gör två timmar innan ett lopp/träning som är längre än en timme. Vi gav oss i väg och vi var framme ca 08:45 när starten skulle vara klockan 09:30. När klockan var 09:25 skulle jag snabbt kolla på insulinpumpen och kom på att jag GLÖMT ställa in insulinpumpen som jag skulle gjort 07:20!!!! Den innebär att blodsockret skulle sjunka som en sten i vattnet efter ca 30 min. Jag utgick från att cykla i ca 1,5 timme och det innebär att det inte skulle fungera. Jag sa till en av grabbarna i Teamet att jag funderade på att inte starta eftersom det inte var någon ide. Jag bestämde mig för att ändå ge det en chans och cykla tills blodsockret blev så lågt att jag var tvungen att stanna och avbryta. MEN, det hände inte!!!! Jag tog mig igenom 50 km med ett perfekt blodsocker och i högt tempo utan att blodsockret blev påverkad med normal insulinmängd, SKUMT!?!?

Förra året orkade jag knappt hänga med den andra gruppen men i år hade jag kraft och energi att lätt hänga med i gruppen utan några större problem. När det var två km kvar blev jag lite seg i benen och släppte. Dock är jag extremt chockad, nöjd och glad att det ens gick och med en klar förbättring från förra året. Kortison ökar jag aldrig under träning och lopp eftersom jag ofta har något för hög kortisolmängd i kroppen. Ofta runt 5-600. Jag såg en cykelcrash både framför och bakom mig. Själv höll jag även på att orsaka en efter att jag fubblat med en vattenflaska under cyklingen i klungan.

Plats: 103 av 497 startande!

Så ledsen över något som INTE får hända!

Idag cyklade jag Dalslandsrundan på 50 km. Det gick bra de två första milen då vi var fyra som ledde med mycket god marginal. Jag tröttnade och släppte. Jag såg 3:an som låg 100m framför mig i några km och jag tänkte att det skulle bli perfekt att ta ikapp och bli 3:a eller sämst 4:a. När vi kom in i ett samhälle efter drygt 2,2 mil följde jag vägen efter att en flaggvakt visat höger. Efter några hundra meter var 3:an som var framför mig borta och jag kom till en stor vägkorsning. Jag tyckte det var märkligt men följde vägen mot Uddevalla. Givetvis kom jag från banan men eftersom flaggvakten visat höger tror man ändå att allt är ok.

Jag cyklade själv i drygt tre mil utan att se någon annan cyklist på en enormt trafikerad väg. Jag visste att placeringen och tiden försvann ifrån mig...

När jag kom fram till Uddevalla var det på fel sida staden. Eftersom mina föräldrar åkt efter för att se loppet kunde jag åka med dem till starten.

Jag är GRYMT, grymt ledsen och besviken. Fördelarna denna dag var att Peter i Team Addison blev 2:a, jag fick träffa cykelproffset Sara Olsson, jag sålde en del asssavers och att Uddevalla cykelklubb skulle se till att uppmärksamma Addisonföreningen i samband med loppet nästa år. Återstå att se om man är där som volontär eller cyklist då.

Besvikelsen hänger nog ihop allt arbete man lägger ner för att allt ska stämma in i minsta detalj för ett lopp. Ställa in insulinpumpen 2 timmar innan, ta rätt mängd insulin till rätt mängd mat 2,5 tim innan, hålla blodsockret på mellan 5-10 under alla timmarna inkl. lopp, ta kortison innan start och ha extra fasttejpat på ramen, ha tillräckligt med kolhydrater i kroppen under loppet för att inte blodsockret ska sjunka under tiden, ha med sig rätt mängd kolhydrater i kläderna för att ta vid behov, ha förberett blodsockermätaren att ha på cykelramen, få rekyl på blodsockret efter loppet och parera det med insulin... PUH.. därav besvikelsen!

Nya hjul och hög fart

Igår fick jag de efterlängtade 50mm karbonhjulen med specialtexten "Addison.se". Givetvis kunde jag inte lugna mig utan satte på dem på cykeln mha min cykelkompis Peter. Idag fick jag nöjet att prova dem under ok förhållanden. Det blev 44km, 8 m/s, tort väglag och sol. Jag tog inte ut mig utan gav ca 75% av min ork men fick ändå en fantastisk km-tid. Det bör innebära att när jag satsar så bör jag få rekordfart på rundorna. KUL

För övrigt har jag varit enormt trött den sista tiden. Jag har tagit extra kortison och sovit mer för att orka. Blodsockret har legat bra dock. Jag har dragit ner lite på träningen och cyklar var tredje dag för att ladda kroppen med ork/styrka vilket ger bättre resultat.

Om 2-3 veckor kommer Addisonramen och tillsammans med dessa hjul blir det en 100% Addisonracer för välgörenhet :)

Ok helg

Efter förra veckans förkylning kom jag igång igen. I fredags var jag trött på att vara förkyld och tänkte att det får bära eller brista för att komma igång med träningen igen. Jag tog en runda med racern på 21 km och det kändes skumt att vara igång igen. Känslan i kroppen sa att jag nog kunde ta en likadan runda på lördagen vilket jag gjorde. Det går inte så fort, 28-29 km/h vilket är 3-4 km/h för långsamt men efter att jag pratat med min cykelpartner påminde han mig om att det var så förra året vid samma tidpunkt.

Söndagen bjöd på högt blodsocker efter att jag ätit fiskpinnar och potatis och det gjorde mig helt matt. Jag sov på eftermiddagen och var helt orkeslös och det slår helt ut kroppen. Jag visste samtidigt att det ska bli hårt väder på måndag och därför ville jag absolut ut en runda... Sagt och gjort, i början var det TUNGT för kroppen med ett blodsocker på 13 men allt eftersom dalade det och väl hemma låg det på 5. Rundorna är korta (21 km) men klart bättre än inget alls och ett sätt för kroppen att komma igång efter vintern. Jag har förmånen att kunna träna vilket jag tänker på varje gång. Att ändå ha armar och ben och bara kroniska sjukdomar gör en oerhört tacksam.

Jag tänker, tänker, funderar och grubblar och HOPPAS varje dag att någon sponsor kan se och förstå hur viktig cykelramen Svenska Addisonföreningen behöver är. Att på så vis synas oerhört mycket och sprida all den information via den är ovärderlig. Att visa att man kan vara AKTIV och aldrig ge upp! Många organisationer med vanliga diagnoser suger åt sig alla sponsorer och pengar vilket gör att små föreningar inte har en chans... Jag hoppas ÄNDÅ att någon förstår och inser behovet och hjälper till. REDCHILLI stöttar Addisonföreningen med denna fantastiska ram genom att annat pris. Det är samma ram/leverantör som till Team Rytger i Danmark. 

Bra start på året

Hej igen!

Tusen tack för att ni följer mig och inte ger upp hoppet ;) Året har startat fenomenalt bra arbetsmässigt och det påverkar i högsta grad min hälsa positivt. Det har gett mig ork och styrka att gasa på i cyklingen. Det har blivit två rundor med racercykeln och resten med MTB. 3-4 gånger i veckan ska väll ge lite mer styrka än föregående säsong iaf? Jag hoppas på bättre och snabbare fart i år. Jag har samma racercykel som förra året och den kan man nog inte byta pga ekonomiska skäl utan jag får byta lite delar istället. Dels är det kul och sedan inbillar jag mig nog att det kan göra lite positivt med farten.

Rundorna blir inte så långa utan runt 30 min - 60 min varje gång. Huvudsaken är att jag får upp pulsen, träna självdisciplinen och komma ut. Dagens runda på 30 min gav mörkt väder, regn och ca 13 m/s. Tillräckligt för att vara genomsvett :) I morgon hoppas jag kunna köra intervall med MTB i en äckligt seg backe i närheten. Jag ska försöka bygga på undersidan av låren för att bli snabbare som cyklist.

Sjukdomarna blir på grund av allt detta stabila och bra i högsta grad. Blodsockret får ligga där det ska och kortison samt levaxin stämmer också tillfälligt.

Lägger in en favoritbild från cyclingforlife.com

Mina mål för 2015

Målet för 2015 är att må så bra som möjligt! Få kortisonet för Addison att fortsätta ligga i balans och även levaxinet för giftstruman. Under hösten hade jag för lite levaxin som orsakade ett tryck över bröstet som fick mig att tro att jag tränade med lunginflammation eller propp i lungan.. Blodsockret för min diabetes får jag anpassa efter behov och ställa in både före och efter träning. Dock utvecklade jag min kunskap i år efter att jag varit på träningslägret i Sunne som är för diabetiker som vill utvecklas mer inom idrotten. En bild på de aktiva från Sunne samt rundorna vi tog nedan:

2014 blev det ca 400 mil och mitt mål var 500. Eftersom jag inte nådde det sätter jag upp det som nytt mål för 2015. Det kommer att bli mycket träning och årets lopp kommer nog att bli Tre Berg i september på 9 mil. När jag mår bra kan jag träna och tränar jag mår jag oerhört bra. Jag blir insulinkänsliggare vilket gör blodsockret betydligt mer stabilt och på en bra nivå. Se exemplet nedan hur blodsockret ligger i genomsnitt när jag får hålla igång min träning. Eftersom de tre sjukdomarna påverkar varandra blir träningen än mer viktig.

Det blev även ett reportage förra året i Diabetestidningen om Addisons sjukdom och träning:

 

Några filmscener till Cyclingforlife.com blev det också!

 

En bild från Tjörnrundan!

 

Nya hjul blev det; Shimano DuraAce C24

Svenska Addisonföreningen fixade Ass-Savers som de säljer för 100:- st.



Vi tog oss runt GöteborgsGirot i maj.

Härlig decemberrunda

Dagens MTB-runda bjöd på SOL och ganska svag vind. Ett fantastiskt väder helt enkelt! Denna runda är väldigt kuperad med mycket backar som blir till perfekt intervall. Under morgonen hade jag ätit lite för dåligt och druckit för mycket kaffe så kraften i kroppen kände jag aldrig... Det var segt under hela rundan men jag tror det är toppenbra att känna så inför sommaren på racern. Det SKA vara trögt, tungt och helst lite tråkigt. Under rundan cyklade jag förbi sjöar, blöta vägar, 1 dm snö, vind och vindstilla områden och mycket annat. Väl tillbaka fick jag blodtrycksfall så det svartnade för ögonen men jag tog det lugnt och drack Resorb. Nu är jag cool igen :) Lite väl korta rundor men jag känner att det ger mig mycket och är fullt tillräckligt. För min del är det bättre att cykla ofta.

Gav mig iväg med ett blodsocker på 6 och efter ca 50 min låg det på 5 = perfekt!

Fantastiska resultat

Nu har jag tränat varannan dag och det känns så fantastiskt kul och bra. Det är korta pass men desto effektivare. Jag tror stenhårt på att träningen gör att kroppen mår toppenbra och idag fick jag det bekräftat!! Hos diabetessköterskan var det bara positiva ord och jag lägger in en bild av hur mitt blodsocker sett ut de senaste två veckorna i genomsnitt. TJOHOOO

Hoppfull igen

Efter en veckas vila pga trycket över bröstet tänkte jag att jag måste bara ut och cykla för att se hur kroppen höll sig? Jag cyklade hemifrån till mina föräldrar med en positiv medvind på 9 m/s vilket gav bra förutsättningar. Jag var oerhört seg i låren men pumpade på.. Jag förstod  hur viktigt det var att cykla ofta för att känna sig i form! Jag kände inte av så mycket i bröstet idag men pulsen låg fortfarande lite högt. När jag startade låg blodsockret på runt 6 och väl framme låg det på 5, TOPPEN!! Under sträckan drack jag ca 5 dl jordgubbssaf. Jag är superglad över att ha kunnat genomföra detta pass och hoppas nästa går lika bra!

Fantastiskt att i slutet av november kunna cykla på rena men blöda vägar i ett 9-gradigt väder!! Blött väglag med jord och lera efter traktorer gjorde cykeln allt annat än ren men med dessa förutsättningar var det ändå ett nöje :)