Till helgen åker jag och fyra personer till till Sognefjord i Norge för att spela in en cykelfilm. Det blir i magiska vyer och ska filmas på ett visuellt sätt hur livet med diagnoser går upp och ner. Den kommer att visas i sociala medier och vi vet att det når minst 100 länder globalt. Allt för att Addisons sjukdom ska bli mer känd. Vår teaser https://vimeo.com/175301173 har nått 55 länder.
Igår var det Tjörnrundan på 50 km. Starten var 09:30 så jag stod upp klockan 05:55 för att ta frukostinsulin och mina åtta tabletter. 06:20 åt jag pasta och därefter gick blodsockret upp till 13 vilket blev lite oroväckande. 07:30 sänkte jag dosen i insulinpumpen till -60 i basal och ställde in den på tre timmar. Vid kl 09 var blodsockret fortfarande högt och jag tog en enhet extra för att få ner blodsockret till start. Fem minuter innan start hade det gått ner till 9 och jag tog en banan och drack en dl sockerlösning. Blodsockret höll sig på runt 9 hela vägen till mål. Jag fick placering 49 av drygt 200 startande och är riktigt nöjd. Medelhastigheten blev 36,8 och jag kunde inte cykla hårdare än jag gjorde. Jag tog inget extra kortison då det kändes bra i kroppen men däremot hade jag gått ner i Levaxinmängd pga extrem trötthet. Framöver blir det prover som ska utreda tröttheten och ifall tröttheten beror på en ny diagnos än de tre jag redan har eller ej. Det är lika bra att det blir så så man får rätt behandling och slipper sova på eftermiddagen varje dag. Trots tröttheten ger mig cyklingen kraften, lusten och orken tillbaka. Jag tror jag cyklar av mig stress men gott gör det.
Under loppet blev vi tio stycken från Team Addison. Vi syntes väl och Addisons sjukdom blev än mer känd. Följ oss genom racet här: https://youtu.be/0TNiacx1whA
Visar inlägg med etikett Insulin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Insulin. Visa alla inlägg
söndag 7 augusti 2016
söndag 3 juli 2016
Fantastiska Mallorca
Under veckan har jag varit på semester i Alcudia (Mallorca). Jag har noga planerat in cykelrundor för att det ska stämma med både familj, mat och mediciner.
Det blev två rundor på vardera 65 km, en på måndag och en på torsdag samt en kortare på fredag morgon. Båda dessa dagar var det 30 grader och ca 5 m/s genom sagolikt landskap med fantastiska vägar.
Jag startade resan i Alcudia efter att ha lånat en Orbea Avanta i carbon med Ultegra Di2 och ram 55. Den kändes klart ok men lite annan än den TREK jag är van vid. Den fick dock arbeta med mig i drygt 15 mil.
Jag cyklade mot Can Picafort på härlig och slät asfalt och varma vindar. Längst hela sträckan är det mycket bebyggelse eftersom vägen är intill strandpromenaden. Man får vara uppmärksam pga all trafik, människor och annat. Fördelen är att bilisterna är beundransvärt hänsynsfulla mot cyklister och det gör att man aldrig behöver vara rädd för att ge sig iväg. Efter en stund kom jag ur trafiken och ut på landsvägen där gärden med stengärdsgårdar och annan vegetation tog vid. Jag cyklade mha min Garmin som pekade vart jag skulle. Efter ca 1,5 mil vek jag av och ner mot Muro. Det började med en lätt stigning och nu var jag ensam med vägen. Jag cyklade längst stengärdsgårdarna upp och ner och drack så mycket jag vågade. Innan muro blev det utför en bit för att sedan bli en del cykling i platt landskap med mycket gärden runt om. Jag tog mig förbi Muro och in i Sa Pobla och här emellan var det riktigt fin cykling i mysiga områden. Efter Sa Pobla blev det grönare vegetation och mer träd, buskar och växter. Det blev även lite bergigare men helt ok samtidigt som värmen gjorde att man var lite orkeslös. Det var långa raksträckor Mellan Sa Pobla och jag tog mig till slut in i Pollenca för att vika av mot hamnstaden Port Pollenca. Nu hade jag bara en kort bit kvar för att avsluta där jag började i Alcudia.
Denna rundan blev det som sagt var två gånger. Man får se mycket, en lagom sträcka i värmen och njuta i massor. På fredag morgon klockan 06 cyklade jag ut på Alcudias udde och upp i bergen en kortis. Lika vackert som vanligt med getter, båtar, soluppgång mm.
Vid rundorna hade jag med 5 dl socker/vatten och 7 dl vatten/resorb, 8 gel ifall blodsockret sjönk. Jag tog 10 mg hydrokortison innan och ställde in insulinpumpen på 50% två timmar innan och åt pasta med 3 ie Humalog. Blodsockret låg på runt 10-5 hela vägen båda gångerna.
![]() |
| Efter strandpromenaden och 1,5 mil blev det lite upp och ner. |
![]() |
| Runt Muro |
![]() |
| Plattån med massor av röd jord och åkrar. |
![]() |
| Sa Pobla |
![]() |
| Strax innan Pollenca |
![]() |
| Svettigt värre :) |
![]() |
| Träffade en kompis längst vägen! |
Etiketter:
blodsocker,
Hydrokortison,
Insulin,
Mallorca,
resa,
träning,
värme
tisdag 5 april 2016
Fantastisk vecka och en hjälte
Förra veckan blev det fantastiska 20 mil cykling! Något jag inte ens trott kunnat vara eller bli möjligt med tanke på förutsättningarna. Stressen och arbetsbelastningen var mindre under veckan pga skollov och det gjorde att jag kunde prestera mer och må bättre på cykeln. Söndagens runda på 70 km blev dock hemsk. Jag åt havregrynsgröt och pasta två timmar innan samtidigt som jag som vanligt sänkte insulinmängden i pumpen. En timme innan start gick blodsockret ner och jag satt på golvet och svettades. Jag fick snabbt äta och tajmade in det bra till start. En timme in på cyklingen sjönk blodsockret igen och låg runt 3 mmol. Det påverkar mig på så vis att ork och kraft försvinner. Jag tog totalt 7 gelébars för att komma hem igen. Samtidigt har min Ultegra Di2 krånglat och jag kunde bara cykla på det stora drevet. Det gjorde också att orken tröt. För mig är det ett enormt stort problem eftersom cyklingen gör att jag kan må så bra som jag gör. Det är ett verktyg för min livskvalité.
Veckan som kommer får jag se hur den blir. Orken säger att jag behöver mer kortison för att ens orka arbetsdagarna. Jag ska fokusera, och inte tänka på tröttheten om det går.
Här är några bilder från söndagens tur med min cykelvän Peter Fransson. Martin Wallgren som är en fantastisk fotograf följde med och tog bilder.
Framöver hoppas, tänker, önskar och ser gärna att sponsorer hör av sig för att stötta Team Addison som vill öka kunskapen om Addisons sjukdom! www.teamaddison.se
onsdag 11 november 2015
Jag ger ALDRIG upp
Nu har jag precis varit ute igen efter att ha ställt om insulinpumpen 13:15, ätit och anpassat insulinet 11:30 för att kunna cykla klockan 15:15 i 65 minuter med ett blodsocker på 7,5 vid start. Varje gång, året om. Jag är ändå så överlycklig ATT kunna cykla, så det är värt allt besvär. Att få ha ben och armar och bara vara kroniskt sjuk. Att ha möjlighet att få känna sig så sjukt stark och överlycklig efter varje pass.
Det största hindret är att inte få utvecklas och kunna köpa sin superdrömcykel. Det är ett stort besvär och blir ett tröttsamt och jobbigt hinder. Att inte kunna hitta fonder eller försäkringar som hade gett några kronor för att få investera i den cykeln som hade gett mig ett evigt liv. Under åren med cykling har jag inte uppsökt sjukhus en enda gång och det visar hur viktigt redskapet "cykeln" är och hur mycket skattepengar den har sparat i att hålla sig frisk. Jag har kommit halvvägs ekonomiskt men tänk, tänk, TÄNK... några sista kronor till. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vilken dröm.
Jag känner mig STARK och kommer ALDRIG att sluta cykla!
Jag slänger ut mitt swishnr här om någon vill ge en liten gåva 0706004795
torsdag 24 september 2015
Trött men aktiv
![]() |
| Martin Norrman, Foto: Martin Wallgren |
Jag tror mer och mer på att det kan bero på mina diagnoser eller felmedicinering. Oavsett MÅSTE jag cykla minst varannan dag för att jag kan och för att värdena blir fantastiskt fina. Oftast perfekt blodsocker, kortisolnivån verkar ok om man ser till att jag sällan är svullen i ansiktet, blodtryck, puls mm.. Att cykla med extrem trötthet är hemskt även om jag vet att det blir bra efter en stund. Att bara ta på sig kläderna är tröttsamt, det känns i stunden meningslöst, dålig lust och mycket negativt men då försöker jag stänga alla känslor... det blir ju bra efter en stund med hård kamp mot tröttheten. Som sagt, cyklar jag mår jag bra och mår jag bra kan jag cykla.
Under rundorna hinner jag även drömma och tänka i massor av något jag drömt om länge... Dura Ace gruppset!! Åååååå vilka härliga tankar ;)
Etiketter:
Addisons sjukdom,
blodsocker,
Insulin,
Puls,
träning,
trött
söndag 23 augusti 2015
En bra vecka
Den gångna veckan har varit en bra träningsvecka! Jag har haft ork och medicineringen och träningen är i en härlig symbios med varandra. Jag har tränat hela mitt liv och jag får ett "friskt" liv tack vare träningen. Jag är så grymt övertygad om att träning påverkar kroppen positivt. Jag läser så oändligt många inlägg på olika sociala medier om människor som mår dåligt och den gemensamma nämnaren är att ingen skriver att de tränar.
Jag tror, eller är övertygad om att det hade gjort gott. Det behöver inte vara hårdträning utan att bara få upp pulsen och bli lite svettig. Själv blir jag insulinkänsligare pga all träning vilket gör att jag får lägre och jämnare blodsocker och kan oftast äta mer. Kortisonet stämmer också bra men även levaxinet. Det krävs mycket planering, timtal under en vecka med mat, insulinpump, inställningar och mediciner men det är värt varje sekund när man kan få må så bra. Det kan hända att jag är en av få som gör det men jag vill gärna tacka träningen för det.
Veckan har bjudit på 180 km underbar cykling och jag har cyklat så hårt jag kunnat. Personligen ger det mig mer än att cykla långsammare. Det är kul och en utmaning! Dagens runda blev på 65 km längst kusten i strålande sol och 22 grader.
Två representanter från Team Addison kommer att köra TreBerg 90 km och jag hoppas på mycket uppmärksamhet för att göra Addisons sjukdom mer känd. TreBerg kommer förhoppningsvis göra en påannonsering om oss innan dagen D. Vi kämpar fortfarande för att få intäkter till våra Addisonkläder som det är stor efterfrågan på. Det finns intressenter både i Australien, USA, Norge och givetvis Sverige...
Etiketter:
Addisons sjukdom,
Animas vibe,
Diabetes,
Insulin,
Lopp,
träning,
Utrustning
lördag 8 augusti 2015
En omöjlig uppgift blev succe!
Idag var det Tjörnrundan på 50 km med start och mål i Skärhamn. Ett vackert lopp med härliga vyer och bra fart. Förra året fick jag medelhastighet 34,5 men i år blev det 36,2 km/h och jag är SÅ glad.
I morse vaknade jag 06:20 och tog lite insulin och alla mina åtta olika tabletter för mina diagnoser och för att äta pasta en halvtimme senare. So far so good.. 07:15 skulle vi åka för att hämta upp de andra i Teamet och 07:20 skulle jag ställa in insulinpumpen som jag alltid gör två timmar innan ett lopp/träning som är längre än en timme. Vi gav oss i väg och vi var framme ca 08:45 när starten skulle vara klockan 09:30. När klockan var 09:25 skulle jag snabbt kolla på insulinpumpen och kom på att jag GLÖMT ställa in insulinpumpen som jag skulle gjort 07:20!!!! Den innebär att blodsockret skulle sjunka som en sten i vattnet efter ca 30 min. Jag utgick från att cykla i ca 1,5 timme och det innebär att det inte skulle fungera. Jag sa till en av grabbarna i Teamet att jag funderade på att inte starta eftersom det inte var någon ide. Jag bestämde mig för att ändå ge det en chans och cykla tills blodsockret blev så lågt att jag var tvungen att stanna och avbryta. MEN, det hände inte!!!! Jag tog mig igenom 50 km med ett perfekt blodsocker och i högt tempo utan att blodsockret blev påverkad med normal insulinmängd, SKUMT!?!?
Förra året orkade jag knappt hänga med den andra gruppen men i år hade jag kraft och energi att lätt hänga med i gruppen utan några större problem. När det var två km kvar blev jag lite seg i benen och släppte. Dock är jag extremt chockad, nöjd och glad att det ens gick och med en klar förbättring från förra året. Kortison ökar jag aldrig under träning och lopp eftersom jag ofta har något för hög kortisolmängd i kroppen. Ofta runt 5-600. Jag såg en cykelcrash både framför och bakom mig. Själv höll jag även på att orsaka en efter att jag fubblat med en vattenflaska under cyklingen i klungan.
Plats: 103 av 497 startande!
![]() |
| Här är jag på bild i mitten av bild bakom den blå cyklisten med gul ram. |
Förra året orkade jag knappt hänga med den andra gruppen men i år hade jag kraft och energi att lätt hänga med i gruppen utan några större problem. När det var två km kvar blev jag lite seg i benen och släppte. Dock är jag extremt chockad, nöjd och glad att det ens gick och med en klar förbättring från förra året. Kortison ökar jag aldrig under träning och lopp eftersom jag ofta har något för hög kortisolmängd i kroppen. Ofta runt 5-600. Jag såg en cykelcrash både framför och bakom mig. Själv höll jag även på att orsaka en efter att jag fubblat med en vattenflaska under cyklingen i klungan.
Plats: 103 av 497 startande!
söndag 31 maj 2015
Hisingen Runt 2015
Hisingen Runt. Ca 10 grader och 7 (12) m/s. Som vanligt massor av flaggvakter som är helt förvirrade. Redan första flaggvakten fick 15 stycken cyklister att cykla fel. Det hände vid ett flertal tillfällen utmed banan. Banan var oerhört teknisk och påminde om Göteborgsgirot. Kanter, gångbanor, massor av vägbulor, broar osv. För övrigt gick det ok. Tröttnade mot slutet då de två sista flaggvakterna stod med ryggarna mot cyklisterna och pratade med varandra. Jag skrek och när de vände sig om blev det tvärstopp... Blir troligtvis ingen Hisingen Runt nästa år för min del.
Innan start fick jag via mikrofon berätta om Addisons sjukdom vilket var fantastiskt. En kille ville köpa samma högprofilshjul med texten "Addison.se" som jag har. Han tyckte det var ett grymt coolt märke och blev helt såld på utseendet.
Alla i Team Addison gjorde fantastiskt fina prestationer och gjorde så vi kunde marknadsföra Addisons sjukdom och Svenska Addisonföreningen i Göteborg via våra cykeldräkter!
Loppet startade från GöteborgsOperan 09:03. Klockan 06:15 åt jag pasta och tog 3,5 enheter insulin. Vid klockan 07 ställde jag in insulinpumpen och sänkte den normala dosen till 50%. Blodsockret höll sig bra och låg runt 7 hela morgonen. Strax innan klockan 09 tog jag 5mg hydrokortison och fick se att blodsockret låg på 9 på väg upp. Jag tog tabletten men åt inget extra för blodsockret. Under hela loppet drack jag bara vatten med Resorb och inget socker. Blodsockret låg perfekt runt 8-9 i 51 km och låg lika fint efter trots mat (5 ie insulin) och hela eftermiddagen.
Jag fick plats 17 av 1459 startande.
Innan start fick jag via mikrofon berätta om Addisons sjukdom vilket var fantastiskt. En kille ville köpa samma högprofilshjul med texten "Addison.se" som jag har. Han tyckte det var ett grymt coolt märke och blev helt såld på utseendet.
Alla i Team Addison gjorde fantastiskt fina prestationer och gjorde så vi kunde marknadsföra Addisons sjukdom och Svenska Addisonföreningen i Göteborg via våra cykeldräkter!
Loppet startade från GöteborgsOperan 09:03. Klockan 06:15 åt jag pasta och tog 3,5 enheter insulin. Vid klockan 07 ställde jag in insulinpumpen och sänkte den normala dosen till 50%. Blodsockret höll sig bra och låg runt 7 hela morgonen. Strax innan klockan 09 tog jag 5mg hydrokortison och fick se att blodsockret låg på 9 på väg upp. Jag tog tabletten men åt inget extra för blodsockret. Under hela loppet drack jag bara vatten med Resorb och inget socker. Blodsockret låg perfekt runt 8-9 i 51 km och låg lika fint efter trots mat (5 ie insulin) och hela eftermiddagen.
Jag fick plats 17 av 1459 startande.
måndag 4 maj 2015
Trött men glad
![]() |
| En filmscen från vår kommande film Cyclingforlifemovie.com. Foto: Martin Wallgren |
Senaste tiden har jag varit sjukt trött. Besök på akuten och blodprover på vårdcentralen för att fastställa vad tröttheten beror på. I avvaktan på svar cyklar jag ändå i hopp om att bli piggare efter rundorna. Att ge sig ut, bita ihop och ändå överväga att cykla när man är så trött så man hade kunnat somna på en minut eller sova 14 timmar per dygn. Något fel är det... Målet är ändå 10 mil i veckan för att hålla igång och än så länge har jag lyckats. Kortison, Levaxin och Insulin har varit ok men blir ändå bättre mha träningen.
![]() |
| Vi fyra cyklister i Team Addison på väg... |
För mer bilder: https://www.facebook.com/teamaddison1
![]() |
| Egen motorväg att använda till filmning (E6). Tack till Skanska! |
Etiketter:
Addisons sjukdom,
Insulin,
trött,
Utrustning,
vila
tisdag 7 april 2015
En längre runda
| Foto: martinwallgren.com |
Dock fick jag ganska tidigt problem med lågt blodsocker trots att jag garderat mig med 5 mg extra kortison. Efter 8 km låg blodsockret på 5 och jag tog en gel men bs gick ändå inte upp. Jag tog en till och tömde flaskan på 5 dl söt saft. Jag klarade att hålla blodsockret på runt 4-5 i 50 km men pumpen fortsatte varna för lågt blodsocker. Jag gick ner i kadens/puls/fart för att blodsockret skulle gå upp något. Det gick upp och låg stabilt runt 5 i bs men jag vågade inte trycka på för hårt fysiskt.
Medelhastigheten blev ändå 31 km/h och det måste jag vara nöjd med då vinden och blodsockret spökade. Hjulen från #tomtrickracing är helt fantastiska och gör nog några km/h extra.
söndag 15 mars 2015
En bra vecka trots svullnad
Under veckan har jag kunnat cykla 189 min och 93,63 km. Jag är jättenöjd eftersom jag på mornarna varit svullen runt ögonen och känt mig sjukt trött i kroppen. Det känns lite som kroppen inte varit i balans med medicinerna. Efter varje cykling upplever jag att det blir som en reset, blodsockret blir stabilt och kortisonet, salttabletter, levaxin osv jämnas ut och gör att jag kan må bra.
För att få cyklingen att passa in med mitt arbetsschema och för att få återhämtning kan jag oftast cykla måndag, onsdag, fredag och söndag. Målet är drygt 10 mil per vecka. Dagens pass på 4,8 mil var lite blåsigt med 8 m/s och 8 +grader. Jag och Peter cyklade från Munkedal, Rotviksbro, Torp och gamla E6 tillbaka till Dingle. När jag hade 2 km kvar fick jag punktering och bar cykeln hem. Hela världen rasade.. HUR ska jag hinna fixa däck på en dag?? Jo, jag hittade järnflisen i däcket, bytte slang och vips så funkade allt igen.
Vi hörs snart igen!
För att få cyklingen att passa in med mitt arbetsschema och för att få återhämtning kan jag oftast cykla måndag, onsdag, fredag och söndag. Målet är drygt 10 mil per vecka. Dagens pass på 4,8 mil var lite blåsigt med 8 m/s och 8 +grader. Jag och Peter cyklade från Munkedal, Rotviksbro, Torp och gamla E6 tillbaka till Dingle. När jag hade 2 km kvar fick jag punktering och bar cykeln hem. Hela världen rasade.. HUR ska jag hinna fixa däck på en dag?? Jo, jag hittade järnflisen i däcket, bytte slang och vips så funkade allt igen.
Vi hörs snart igen!
tisdag 3 mars 2015
På G med nya tag
Den senaste veckan har jag kunnat cykla nästan varannan dag. I helgen som gick blev det varje dag men det gjorde att kroppen blev helt kass och jag fick vila en dag extra. Jag cyklar främst för att jag KAN cykla. Det gör att jag bara vill mer och mer samtidigt som kroppen stretar emot ibland. Kortisonet blir inte tillräckligt vid för mycket träning och det påverkar blodsockret och en extrem trötthet och uppgivenhet blir tydlig. När jag är inne i ett flyt och cyklar ligger blodsockret klockrent och jag mår såå bra.
Jag vill så mycket mer än kroppen räcker till och sjukdomsbilden gör att jag behöver mer återhämtning än normalt. Dock är jag så glad över att ens kunna cykla till skillnad från så många andra som inte kan det. Jag vill visa att trots tre kroniska sjukdomar KAN man träna och att ALDRIG ge upp. Hoppet är det sista som får överge någon. Träningen gör att jag ändå får bra värden och kan vara aktiv. Oerhört många jag både känner och läser om med kroniska sjukdomar som mig är så dåliga att de inte kan träna. Själv är jag övertygad om att just det är problemet, att de inte är aktiva. Varför kan jag träna?
För tillfället kämpar jag och sliter för att kunna investera i en ny ram till Team Addison. Den kommer att sprida så oerhört med reklam och kommer att nå ca 10 000 pers innan den ens nått cykelloppen pga alla sociala medier. Ni får en bild på reklamramen:
Cykla + cykla + vila = livskvalitet
Jag vill så mycket mer än kroppen räcker till och sjukdomsbilden gör att jag behöver mer återhämtning än normalt. Dock är jag så glad över att ens kunna cykla till skillnad från så många andra som inte kan det. Jag vill visa att trots tre kroniska sjukdomar KAN man träna och att ALDRIG ge upp. Hoppet är det sista som får överge någon. Träningen gör att jag ändå får bra värden och kan vara aktiv. Oerhört många jag både känner och läser om med kroniska sjukdomar som mig är så dåliga att de inte kan träna. Själv är jag övertygad om att just det är problemet, att de inte är aktiva. Varför kan jag träna?
För tillfället kämpar jag och sliter för att kunna investera i en ny ram till Team Addison. Den kommer att sprida så oerhört med reklam och kommer att nå ca 10 000 pers innan den ens nått cykelloppen pga alla sociala medier. Ni får en bild på reklamramen:
Cykla + cykla + vila = livskvalitet
Etiketter:
Addisons sjukdom,
Diabetes,
Insulin,
kortison,
träning,
trött,
Utrustning,
vila
söndag 22 februari 2015
Ok helg
Efter förra veckans förkylning kom jag igång igen. I fredags var jag trött på att vara förkyld och tänkte att det får bära eller brista för att komma igång med träningen igen. Jag tog en runda med racern på 21 km och det kändes skumt att vara igång igen. Känslan i kroppen sa att jag nog kunde ta en likadan runda på lördagen vilket jag gjorde. Det går inte så fort, 28-29 km/h vilket är 3-4 km/h för långsamt men efter att jag pratat med min cykelpartner påminde han mig om att det var så förra året vid samma tidpunkt.
Söndagen bjöd på högt blodsocker efter att jag ätit fiskpinnar och potatis och det gjorde mig helt matt. Jag sov på eftermiddagen och var helt orkeslös och det slår helt ut kroppen. Jag visste samtidigt att det ska bli hårt väder på måndag och därför ville jag absolut ut en runda... Sagt och gjort, i början var det TUNGT för kroppen med ett blodsocker på 13 men allt eftersom dalade det och väl hemma låg det på 5. Rundorna är korta (21 km) men klart bättre än inget alls och ett sätt för kroppen att komma igång efter vintern. Jag har förmånen att kunna träna vilket jag tänker på varje gång. Att ändå ha armar och ben och bara kroniska sjukdomar gör en oerhört tacksam.
Jag tänker, tänker, funderar och grubblar och HOPPAS varje dag att någon sponsor kan se och förstå hur viktig cykelramen Svenska Addisonföreningen behöver är. Att på så vis synas oerhört mycket och sprida all den information via den är ovärderlig. Att visa att man kan vara AKTIV och aldrig ge upp! Många organisationer med vanliga diagnoser suger åt sig alla sponsorer och pengar vilket gör att små föreningar inte har en chans... Jag hoppas ÄNDÅ att någon förstår och inser behovet och hjälper till. REDCHILLI stöttar Addisonföreningen med denna fantastiska ram genom att annat pris. Det är samma ram/leverantör som till Team Rytger i Danmark.
Söndagen bjöd på högt blodsocker efter att jag ätit fiskpinnar och potatis och det gjorde mig helt matt. Jag sov på eftermiddagen och var helt orkeslös och det slår helt ut kroppen. Jag visste samtidigt att det ska bli hårt väder på måndag och därför ville jag absolut ut en runda... Sagt och gjort, i början var det TUNGT för kroppen med ett blodsocker på 13 men allt eftersom dalade det och väl hemma låg det på 5. Rundorna är korta (21 km) men klart bättre än inget alls och ett sätt för kroppen att komma igång efter vintern. Jag har förmånen att kunna träna vilket jag tänker på varje gång. Att ändå ha armar och ben och bara kroniska sjukdomar gör en oerhört tacksam.
Jag tänker, tänker, funderar och grubblar och HOPPAS varje dag att någon sponsor kan se och förstå hur viktig cykelramen Svenska Addisonföreningen behöver är. Att på så vis synas oerhört mycket och sprida all den information via den är ovärderlig. Att visa att man kan vara AKTIV och aldrig ge upp! Många organisationer med vanliga diagnoser suger åt sig alla sponsorer och pengar vilket gör att små föreningar inte har en chans... Jag hoppas ÄNDÅ att någon förstår och inser behovet och hjälper till. REDCHILLI stöttar Addisonföreningen med denna fantastiska ram genom att annat pris. Det är samma ram/leverantör som till Team Rytger i Danmark.
Etiketter:
blodsocker,
Insulin,
träning,
trött,
Utrustning
söndag 4 januari 2015
Mina mål för 2015
Målet för 2015 är att må så bra som möjligt! Få kortisonet för Addison att fortsätta ligga i balans och även levaxinet för giftstruman. Under hösten hade jag för lite levaxin som orsakade ett tryck över bröstet som fick mig att tro att jag tränade med lunginflammation eller propp i lungan.. Blodsockret för min diabetes får jag anpassa efter behov och ställa in både före och efter träning. Dock utvecklade jag min kunskap i år efter att jag varit på träningslägret i Sunne som är för diabetiker som vill utvecklas mer inom idrotten. En bild på de aktiva från Sunne samt rundorna vi tog nedan:
2014 blev det ca 400 mil och mitt mål var 500. Eftersom jag inte nådde det sätter jag upp det som nytt mål för 2015. Det kommer att bli mycket träning och årets lopp kommer nog att bli Tre Berg i september på 9 mil. När jag mår bra kan jag träna och tränar jag mår jag oerhört bra. Jag blir insulinkänsliggare vilket gör blodsockret betydligt mer stabilt och på en bra nivå. Se exemplet nedan hur blodsockret ligger i genomsnitt när jag får hålla igång min träning. Eftersom de tre sjukdomarna påverkar varandra blir träningen än mer viktig.
Det blev även ett reportage förra året i Diabetestidningen om Addisons sjukdom och träning:


2014 blev det ca 400 mil och mitt mål var 500. Eftersom jag inte nådde det sätter jag upp det som nytt mål för 2015. Det kommer att bli mycket träning och årets lopp kommer nog att bli Tre Berg i september på 9 mil. När jag mår bra kan jag träna och tränar jag mår jag oerhört bra. Jag blir insulinkänsliggare vilket gör blodsockret betydligt mer stabilt och på en bra nivå. Se exemplet nedan hur blodsockret ligger i genomsnitt när jag får hålla igång min träning. Eftersom de tre sjukdomarna påverkar varandra blir träningen än mer viktig.
Det blev även ett reportage förra året i Diabetestidningen om Addisons sjukdom och träning:

Några filmscener till Cyclingforlife.com blev det också!
En bild från Tjörnrundan!

Nya hjul blev det; Shimano DuraAce C24
Svenska Addisonföreningen fixade Ass-Savers som de säljer för 100:- st.
Vi tog oss runt GöteborgsGirot i maj.
torsdag 4 december 2014
Fantastiska resultat
Nu har jag tränat varannan dag och det känns så fantastiskt kul och bra. Det är korta pass men desto effektivare. Jag tror stenhårt på att träningen gör att kroppen mår toppenbra och idag fick jag det bekräftat!! Hos diabetessköterskan var det bara positiva ord och jag lägger in en bild av hur mitt blodsocker sett ut de senaste två veckorna i genomsnitt. TJOHOOO
Etiketter:
blodsocker,
Diabetes,
Insulin,
Insulinpump,
träning
måndag 22 september 2014
Förkylning som aldrig ger sig
Nu har jag inte skrivit på några dagar! Det beror på att jag har en förkylning som kommer och går... Högt och lågt blodsocker om vartannat som suger energin ur mig. Idag har jag varit hemma från arbetet helt orkeslös. Jag har vilat från träning i två dagar och måste nog vila ordentligt denna gång innan jag drar igång igen.
Med detta i kroppen blir jag trött, uppgiven, orkeslös och läängtar tills jag kan få cykla igen. Jag har tagit betydligt mer insulin och kortison än vanligt för att kompensera förkylningen i kroppen. Lite svårt att vara positiv och hoppfull just nu men det vänder nog snart igen :)
Med detta i kroppen blir jag trött, uppgiven, orkeslös och läängtar tills jag kan få cykla igen. Jag har tagit betydligt mer insulin och kortison än vanligt för att kompensera förkylningen i kroppen. Lite svårt att vara positiv och hoppfull just nu men det vänder nog snart igen :)
måndag 8 september 2014
Supernöjd över min insats i Grebbestad Bike & Run
Årets upplaga av motionsloppet tänkte jag egentligen inte
cykla eftersom jag hade så dåligt minne från förra året. Då körde jag helt slut
på mig efter en mil och fick slita för att ens komma i mål. Då cyklade jag 58
km på 1:53 vilket gav en medelfart på 30,4 km/h.
Jag anmälde mig trots allt eftersom hinder är till för att
övervinnas. Loppet har jag tänkt på i fyra dagar pga förra året och innan start
var jag riktigt nervös. Tre timmar innan hade jag ätit havregrynsgröt och tagit
insulin som gjorde att blodsockret låg på 10 vid start klockan 10:00. Då tog
jag även 5 mg hydrokortison för min Addison och en extend bar för att
blodsockret skulle hålla sig lite högre och jämnare under längre tid. Väl i mål
låg blodsockret på 9 vilket gjorde att jag bara drack vatten under loppet.
Själva starten var ganska lugn i några km då alla låg efter
en bil igenom Grebbestad. När bilen drog iväg blev det en bra hastighet men jag
försökte ta det så lugnt som möjligt eftersom jag visste att uppförsbackarna
mot Tanumshede skulle ta ut sin rätt (de knäckte mig förra året). Det kändes
riktigt bra och klungan började luckras upp. De som cyklade 12 mil hade redan
dragit iväg en bit men jag låg med i täten av oss som skulle cykla 58 km. Efter
Tanum och vid Vitlycke var det två till ur ”min” klunga som släppte. Som tur
var orkade jag täta igen hålet till de andra framför och vår klunga kunde hålla
ihop. Jag utnyttjade de andra så mycket jag kunde och när det var min tur att
ligga först gjorde jag det i några minuter för att sedan gå åt sidan igen. När
vi närmade oss backarna innan Kville släppte en kille klungan. Strax därpå
orkade inte killen framför mig att hålla tempot utan saktade ner. Det gjorde
att jag var tvungen att cykla förbi honom och ikapp de andra. Tyvärr gjorde
hastigheten och orken att jag inte klarade att komma ikapp de tre framför mig.
Hade jag legat före killen som släppte är jag säker på att jag kunnat hänga på
de snabbaste.
Dock cyklade jag själv i 5 km innan andraklungan kom ikapp
mig. Då passade jag på att vila lite och sedan hängde vi sex ihop för resten av
loppet. Väl innan mål tänkte jag cykla det jag orka för att ändå få en bra
placering men de andra i klungan hade stenkoll på läget. Dock hände mycket de
sista 200 metrarna. En låg bakom mig, de två framför mig vek av för tidigt och
missade målgången, en cyklade omkull, en stannade till och jag kunde cykla
först av oss i mål.
Tiden blev 1:42 vilket innebär att jag var 11 min snabbare
än förra året och medelhastigheten blev 33,6. Jag var även BARA 2 min efter de
fem första i mål. Totalt blev jag 8 av 51 startande!
En annan kul grej som hände var att två vänner från mitt
barndomssamhälle var med och cyklade. De var också glada amatörer och hade
ingen klubb att cykla för. Jag frågade dem om de ville vara med i Team Addison
med våra cykelkläder för att sprida information och kunskap om Addisons sjukdom
vilket de gärna ville. Det innebär att vi kommer att vara 5 st i vårt team vid
loppen på västkusten nästa år.
Stort tack till Dexcom som gjort denna sändare! Med den kan jag avläsa blodsockret under alla mina lopp och träningar fastlindat på styret. Den ger mig trygghet och den säkerhet jag kräver under så intensiva pass!
Stort tack till Dexcom som gjort denna sändare! Med den kan jag avläsa blodsockret under alla mina lopp och träningar fastlindat på styret. Den ger mig trygghet och den säkerhet jag kräver under så intensiva pass!
söndag 24 augusti 2014
Idrottsläger i Sunne
Sedan i torsdags har jag varit på träningsläger för diabetiker i Sunne. Det har varit en av de mest intensivaste perioder jag varit med om men utan tvekan den mest lärorika. Det var för diabetiker med inriktning löpning och cykling.
Jag var anmäld till DiabetesCamp i Sunne som är för de personer som tränar mycket men behöver mer kunskap för att vidareutvecklas i sin träning.
Vi har pratat oerhört mycket kolhydrater som är SÅ viktiga för att bibehålla hög kapasitet i sin träning och för att klara att hålla blodsockret på en bra nivå under tiden. Vi har även lärt oss om protein och ALLT som rör diabetes och träning! Det var nästan lika mycket läkare, branschmänniskor, sjuksköterskor osv som anmälda.
Överläkarna i endokrin- och diabetes samt dietist på medicinklinik och de proffsigt ansvariga för lägret registrerade puls, blodsocker, medelblodsockervärde, insulinmängd, proteinmängd, kolhydrater osv osv för att vi själva skulle förstå och se effekterna av vår egen kunskap och för att hjälpa oss vidare.
Tempot var intensivt och vi hade ca 10 min mellan föreläsningarna och till vi skulle vara ombytta för aktiviteter. När aktiviteterna var klara hade vi ca 10 min för att duscha, ta blodsocker, byta om och äta. Ett superintensivt tempo men det är för att vara effektiva och hinna lära oss allt. De ansvariga för lägret är de personer i Sverige som kan träning och diabetes bäst! Vill man ta steget vidare i sin träning MÅSTE man åka på detta camp. Dock är det så lärorikt att de lätt hade kunnat åka runt och föreläst i Sverige. Tyvärr är okunskapen om träning och diabetes extremt stor och därför är detta lägret en av få möjligheter att förstå och vidareutvecklas. Vi som var på lägret har tränat och kommit till en punkt där vi behöver mer kunskap för att själva kunna öka mängden träning och kunna gå vidare vilket de lyckades med bravur. Jag är oerhört stolt över att få ha varit med och det är utan att tveka en sekund den mest lärorika tiden under hela mitt 30-åriga diabetesliv.
Dessa fantastiska läkare var minst lika duktiga endokrinologer vilket innebar att de kunde stötta och visa på hur jag med Addisons sjukdom kan få träningen i schack. Imponerande kunskap med grundliga förklaringar som gör att vi "vanliga" förstår och kan använda kunskapen.
Träningsmängden under helgen var stor. I fredags blev det styrkecirkel i 60 min. Vi hann cirkulera i tre varv med ca 10 stationer. Det blev mycket överkroppsträning. På eftermiddagen blev det 60 min spinning i högt tempo och sjukt svettigt!! På lördagsförmiddagen blev det en 5-milsrunda på cykel och på eftermiddagen en kortare runda på 2,8 mil. Söndagsförmiddagen blev det 5 mil cykling och intervall. Intervallen blev att vi cyklade till ett berg, uppför det på landsväg för att sedan cykla utför på andra sidan och tillbaka. Jag hade en enorm kraft hela tiden och jag njöt varje sekund av dessa 13 mil på två dagar. Samtidigt hade de med inriktning löpning tränat lika länge med en PT runt Selma Spa.
För oss som cyklade blev det även en upplevelse av ordentliga regnskurar, magisk natur, vägar som var exemplariska och ett helt underbart sällskap. Blodsockeret har legat oerhört bra under alla träningspass vilket även visar på att jag klarar denna mängd men även mer. Under helgen gick jag från 75 kg till 72!
Om de aktiva på lägret, alla sjuksköterskor, de från diabetesföretagen, Värmlands diabetesförening, Johan Jendle, Peter Adolfsson och Stig Mattsson läser detta vill jag tacka dem allra djupast och jag kommer aldrig någonsin att glömma någon i detta dreamteam!
Vidare hoppas jag att vår cykelfilm för Addisons sjukdom blir klar i nästa år. Vår lilla teaser hoppas jag sprider sig för att visa att vi med Addisons sjukdom kan vara aktiva: https://www.youtube.com/watch?v=qD72s_58j30
Jag var anmäld till DiabetesCamp i Sunne som är för de personer som tränar mycket men behöver mer kunskap för att vidareutvecklas i sin träning.
Vi har pratat oerhört mycket kolhydrater som är SÅ viktiga för att bibehålla hög kapasitet i sin träning och för att klara att hålla blodsockret på en bra nivå under tiden. Vi har även lärt oss om protein och ALLT som rör diabetes och träning! Det var nästan lika mycket läkare, branschmänniskor, sjuksköterskor osv som anmälda.
Överläkarna i endokrin- och diabetes samt dietist på medicinklinik och de proffsigt ansvariga för lägret registrerade puls, blodsocker, medelblodsockervärde, insulinmängd, proteinmängd, kolhydrater osv osv för att vi själva skulle förstå och se effekterna av vår egen kunskap och för att hjälpa oss vidare.
Tempot var intensivt och vi hade ca 10 min mellan föreläsningarna och till vi skulle vara ombytta för aktiviteter. När aktiviteterna var klara hade vi ca 10 min för att duscha, ta blodsocker, byta om och äta. Ett superintensivt tempo men det är för att vara effektiva och hinna lära oss allt. De ansvariga för lägret är de personer i Sverige som kan träning och diabetes bäst! Vill man ta steget vidare i sin träning MÅSTE man åka på detta camp. Dock är det så lärorikt att de lätt hade kunnat åka runt och föreläst i Sverige. Tyvärr är okunskapen om träning och diabetes extremt stor och därför är detta lägret en av få möjligheter att förstå och vidareutvecklas. Vi som var på lägret har tränat och kommit till en punkt där vi behöver mer kunskap för att själva kunna öka mängden träning och kunna gå vidare vilket de lyckades med bravur. Jag är oerhört stolt över att få ha varit med och det är utan att tveka en sekund den mest lärorika tiden under hela mitt 30-åriga diabetesliv.
Dessa fantastiska läkare var minst lika duktiga endokrinologer vilket innebar att de kunde stötta och visa på hur jag med Addisons sjukdom kan få träningen i schack. Imponerande kunskap med grundliga förklaringar som gör att vi "vanliga" förstår och kan använda kunskapen.
Träningsmängden under helgen var stor. I fredags blev det styrkecirkel i 60 min. Vi hann cirkulera i tre varv med ca 10 stationer. Det blev mycket överkroppsträning. På eftermiddagen blev det 60 min spinning i högt tempo och sjukt svettigt!! På lördagsförmiddagen blev det en 5-milsrunda på cykel och på eftermiddagen en kortare runda på 2,8 mil. Söndagsförmiddagen blev det 5 mil cykling och intervall. Intervallen blev att vi cyklade till ett berg, uppför det på landsväg för att sedan cykla utför på andra sidan och tillbaka. Jag hade en enorm kraft hela tiden och jag njöt varje sekund av dessa 13 mil på två dagar. Samtidigt hade de med inriktning löpning tränat lika länge med en PT runt Selma Spa.
Om de aktiva på lägret, alla sjuksköterskor, de från diabetesföretagen, Värmlands diabetesförening, Johan Jendle, Peter Adolfsson och Stig Mattsson läser detta vill jag tacka dem allra djupast och jag kommer aldrig någonsin att glömma någon i detta dreamteam!
Vidare hoppas jag att vår cykelfilm för Addisons sjukdom blir klar i nästa år. Vår lilla teaser hoppas jag sprider sig för att visa att vi med Addisons sjukdom kan vara aktiva: https://www.youtube.com/watch?v=qD72s_58j30
Etiketter:
Addisons sjukdom,
CGM,
Diabetes,
Insulin,
Insulinpump,
träning,
trött,
vila
söndag 17 augusti 2014
Snart dax för träningsläger
På torsdag åker jag till SelmaSpa i Sunne på ett träningsläger för diabetiker. Det blir föreläsningar och träning under fyra dagar. Vi kommer att analysera träningspassen, kost, effekter och orsaker till varför blodsockret och insulinpumpen reagerar som de gör i samband med träning. På plats finns en diabetesläkare, dietist och idrottsläkare. Under tre dagar har jag registrerat och antecknat allt jag ätit, druckit och tränat. Främst är det för att de ansvariga ska kunna avläsa och lära känna effekterna runt träningen hos mig.
I nästa vecka hoppas jag köra cykeln till verkstaden för att byta pedaler, hjul, växlar och ev. styre. Det blev skadat vid min bilkrock för ett tag sedan. Om det blir hjul eller ej beror lite på priset dock. Shimanohjulen (Dura Ace 9000 c24) hade dessutom kommit bort i transporten och som det verkar nu blir det inga alls!?
Mitt mål att cykla 500 mil i år verkar inte riktigt uppfyllas. Blir det en fin höst kanske det kan bli möjligt. Vissa veckor har varit jobbiga i samband med att kortisonet inte stämt, ojämnt blodsocker, arbete osv..
Dagens pass blev en kortis mellan regnskurarna. 21 km och medelh på 33 km/h. Det kändes riktigt bra i kroppen igen efter allt. Kraft och ork med lust och glädje. Främst tror jag att det beror på att jag hunnit vila i helgen :)
I nästa vecka hoppas jag köra cykeln till verkstaden för att byta pedaler, hjul, växlar och ev. styre. Det blev skadat vid min bilkrock för ett tag sedan. Om det blir hjul eller ej beror lite på priset dock. Shimanohjulen (Dura Ace 9000 c24) hade dessutom kommit bort i transporten och som det verkar nu blir det inga alls!?
Dagens pass blev en kortis mellan regnskurarna. 21 km och medelh på 33 km/h. Det kändes riktigt bra i kroppen igen efter allt. Kraft och ork med lust och glädje. Främst tror jag att det beror på att jag hunnit vila i helgen :)
Etiketter:
Addisons sjukdom,
Diabetes,
Insulin,
Insulinpump,
träning,
trött,
Utrustning
torsdag 10 juli 2014
Ingen bra dag
Idag hade jag planerat in ett lite längre pass på runt 50 km. Vi i familjen åkte till stranden runt lunch vid 12.30 och då låg blodsockret på 4,5. Eftersom det var på väg ner fick jag äta det vi hade med oss och det blev potatissallad, bröd och revbensspjäll. Till detta tog jag 5 enheter eftersom vi inte rörde på oss. Bs sjönk till under 3 och då fick jag ta min svågers söta bullar för att inte svimma av. När klockan var 15 var bs på väg upp från 8. När klockan var 16 låg det på 15 och jag tog extra insulin samtidigt som jag ställde in pumpen för att kunna cykla klockan 17. Jag ringde min kompis Peter och vi planerade in passet. När klockan var över 16 låg bs på 17 och då insåg jag att det aldrig skulle kunna gå ner till 8 innan klockan 16:30 och därför fick jag ställa in passet. Jag avvaktade hela kvällen och först vid klockan 19 låg blodsockret på 15 på väg ner. Det gjorde att jag drog iväg på en 21 km runda. Efter det rättade blodsockret till sig någorlunda. Något som kan ha spökat är att insulinpumpen blivit utsatt för solljus/värme och därav har insulinet tappat effekt.
Passet i sig gick ok utan att ha ätit på 7 timmar! Hade jag ätit hade det gått ännu högre! Svårt som tusan när man så gärna vill träna och gör ALLT man kan i alla lägen för att lyckas.. men det är inte tillräckligt. Jag vet omöjligt hur eller vad jag ska eller kan göra när detta sker.
Passet i sig gick ok utan att ha ätit på 7 timmar! Hade jag ätit hade det gått ännu högre! Svårt som tusan när man så gärna vill träna och gör ALLT man kan i alla lägen för att lyckas.. men det är inte tillräckligt. Jag vet omöjligt hur eller vad jag ska eller kan göra när detta sker.
Etiketter:
blodsocker,
Diabetes,
Insulin,
Insulinpump
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







































