Kungälvsrundan 61 km

Kungälvsrundan stod för dörren idag!

06:00 stod jag upp för att ta medicinerna som vanligt. 06:30 tog jag 3,5 ie insulin för att äta pasta och köttfärssås klockan 06:50. Klockan 07 sänkte jag insulinpumpen till 50% i basal. Klockan 08:45 låg blodsockret perfekt på 8 och då tog jag 10 mg Hydrokortison och en halv banan för att starta klockan 09:00.

Vi startade vår 61 km-runda och efter 600m blev vi osäkra... startade vår grupp samtidigt som de som skulle cykla den långa? Jag cyklade snabbt fram till en flaggvakt som sa att vi skulle starta 09:05!! Vi vände och cyklade järnet tillbaka till starten och då gick starten för vår grupp. Vi låg givetvis sist men cyklade snabbt före de flesta fram till de fem främsta och motorcykeln. Sedan blev det en klunga på ca 20 som låg ihop tills det var två mil kvar och då hade andra cyklister släppt succesivt. Vi var då 7 kvar som lurpassade på varandra och tidsvis blev det några ryck av två framför som jag arbetade ikapp. På upploppet var vi ändå starka i teamet då det slutade i en spurtduell. Vi slutade 3, 4 och 5 av 96 startande.

Blodsockret låg runt 8 hela vägen för att gå upp till 10 en kort stund. Rundan var kall med ca 6-7 grader och ca 7 -8 m/s. Jag är sjukt nöjd över att få ihop schemat, genomföra och få ett så bra resultat. Detta känns som en större bedrift än förra helgens 14-mils lopp av någon anledning, förmodligen resultatet.

Banan var platt stora delar för att få en del höjdskillnader och där var det många som släppte. Medelhastigheten blev till slut 34:45 km/h vilket jag är nöjd med.

Mitt livs största utmaning

En bild på mig och Peter efter målgång!

Under många år har jag tränat löpning och cykling. Hela tiden har jag haft gränser på grund av kortisonet, insulin, Levaxin mm. Gällande cyklingen var halva Tre Berg förra året på 90 km något som verkligen var gränsfall att klara. Att hålla blodsockret bra och veta mängden kortison för att orka högt tempo..

 

Jag och en av killarna i cykelteamet har pratat om halvvättern och det var något jag verkligen skulle vilja cykla för att testa min gräns och se om jag skulle klara. Pga kosnad, tid och resa har det bara blivit prat och en liten dröm. För två veckor sedan berättade min Teamkompis M att det skulle gå ett motionslopp i Göteborg på 140 km. Jag ville direkt, vilken dröm!!! MEN, jag fick fundera i några dagar. Hur skulle jag planera och lägga upp loppet för att kroppen skulle orka? Efter timmvis av analys fick jag till slut fram ett schema som jag tänkte skulle fungera under gårdagen. Först vilade jag sedan i måndags för att fylla depåerna i kroppen och sedan såg planeringen ut som följer för gårdagen:

 

Vaknade 05:50

Kl: 06:00 - Tog 8 tabletter, Kortison, salttablett, Levaxin, blodtryckssänkande mm

Packade allt. Blodsocker på 6.

06:45 - Tog tre enheter insulin

07:00 - Åt pasta och köttfärssås i bilen

07:00 - Sänkte insulinet i insulinpumpen till -50% och inställt på sju timmar.

08:50 - Tog 10 mg Hydrokortison

08:55 - Blodsocker på 12,0

09:00 - Start på Heden

 

Med så högt blodsocker visste jag att vi kunde cykla ganska länge utan att äta. Under de första tio milen blev det 1,5 L vätska med vätskeersättning. Min blodsockermätare som jag fäst på styret gjorde att mitt blodsocker låg mellan 5-8 under 14 mil. Vid 10 mil tog jag 10 mg Hydrokortison. Tre gel blev det för att reglera blodsockret.

 

Medelhastigheten i en grymt teknisk bana med rondeller, kanter, smala banor, skogspartier, grusvägar mm gjorde att vi låg i 32 km/h de första 12 milen och sedan höll vi som sagt på att inte ta oss i mål. Det gjorde att medelhastigheten sjönk och slutade med 29,9 km/h.

 

De sista två milen fick jag kramp i fötterna och lite i låren. Jag förstod att vi druckit för lite och jag ville kräkas. Som tur var tog vi ett längre stopp vid sista vätskedepån och vårt första för att dricka 5 dl vatten, ta en halv banan och äta två bullar. Mest för att förhindra illamåendet som gjorde att jag blev tveksam om vi skulle ta oss i mål. MEN, det gjorde vi!!

 

Detta visar att man kan klara stora påfrestningar både med diabetes OCH Addisons sjukdom. Vill man kan man och det gäller nog alla om man ser till att man har rätt förutsättningar.

 

Jag är otroligt stolt över mig själv och hela Team Addison som visade upp sig under en fantastisk dag i Göteborg. Vi hade klätt oss för varmt och vid start var det ca 13 grader och när vi kom i mål var det ca 24.



Innan start

Målgång

Morgondagen med stort M

Göteborgsgirot i morgon. För min del och diagnoserna är det något jag aldrig trodde jag skulle ställa upp på. 140 km är inte speciellt långt men att få allt att stämma både innan, under och eftet loppet.

Start för loppet från Heden kl 09.
Min plan är att vakna med ett blodsocker mellan 5-10. Ta de åtta tabletterna kl 06:30 så de hinner verka till kl 07. Kl 06:45 tar jag tre enhetet insulin som hinner verka innan jag äter pasta i bilen kl 07.

Kl 07 ställer jag in insulinpumpen på 50% för att få ett blodsocker på runt 7 men som höjs vid start. Fem min innan start tar jag även 20mg extra Hydrokortison.

Tanken är att cykla lite lugnare än vanligt och därför tar vi första stoppet efter 80 km. På vägen drickerjag vatten och gel var 30 min. På styret har jag en blodsockermätare som jag hoppas kunna avläsa.

I morgon får vi se om det fungerat.

Jag klarade halva TreBerg!!

I vintras anmälde vi oss i Team Addison till TreBerg och då till halvan, dvs 90 km. Tanken och för egen del har det varit en nästan lite för stor utmaning. Att få ett bra blodsocker och kortison i ett lopp som ändå är långt om man cyklar ganska intensivt.

Vi åkte till Skara igår kväll och somnade efter att alla i korridoren på vandrarhemmet pratat klart vid 22:30. Jag sov halvdåligt såklart i en ny miljö, stad och inför ett lopp som jag tänkt på så länge. Jag hade ställt klockan på 06:00 för att ta mina åtta mediciner. Lite halvseg tog jag en kaffe efter en halvtimme för att sedan värma på pasta och köttfärssås som jag tagit med mig. Då vet jag hur mycket jag kan äta i förhållande till insulinmängden. Målet är att starta med ett blodsocker på runt 8 vilket det också blev. 06:50 sänkte jag insulinmängden i pumpen till 50% inför loppet. 30 min innan start cyklade vi från vandrarhemmet till startområdet och då tog jag även 10 mg extra hydrokortison. Det tog jag för att helgardera mig mot påfrestningen under ett lopp och speciellt när det är 90 km. 10 min innan start tog jag en bar för att blodsockret skulle hålla sig på en bra nivå den första timmen.

Loppet var lite blåsigt med ca 12 m/s och dålig fart gjorde att blodsockret gick upp och låg på 14 efter halva loppet. Vi stannade en kortis vid en depå och jag tog 0,5 enheter insulin. Vi stannade i 6 min och det visade sig vara dyrbara minuter. Vanligtvis cyklar jag det jag orkar och då vet jag ungefär hur mycket som går åt i kroppen. Nu gick det lite för lugnt... det var ändå bra för att vara någorlunda pigg i 90 km. Vi cyklade från klunga till klunga och vi är ändå nöjda med farten.

Jag är glad och stolt över att ha genomfört loppet och visar att man kan vara aktiv som kroniskt sjuk!
Vi i Teamet blev 15, 16 och 17 av 124 :)

 

VI gjorde samtidigt stor reklam för Svenska Addisonföreningen!!

En bra vecka

Den gångna veckan har varit en bra träningsvecka! Jag har haft ork och medicineringen och träningen är i en härlig symbios med varandra. Jag har tränat hela mitt liv och jag får ett "friskt" liv tack vare träningen. Jag är så grymt övertygad om att träning påverkar kroppen positivt. Jag läser så oändligt många inlägg på olika sociala medier om människor som mår dåligt och den gemensamma nämnaren är att ingen skriver att de tränar.

Jag tror, eller är övertygad om att det hade gjort gott. Det behöver inte vara hårdträning utan att bara få upp pulsen och bli lite svettig. Själv blir jag insulinkänsligare pga all träning vilket gör att jag får lägre och jämnare blodsocker och kan oftast äta mer. Kortisonet stämmer också bra men även levaxinet. Det krävs mycket planering, timtal under en vecka med mat, insulinpump, inställningar och mediciner men det är värt varje sekund när man kan få må så bra. Det kan hända att jag är en av få som gör det men jag vill gärna tacka träningen för det.

 

Veckan har bjudit på 180 km underbar cykling och jag har cyklat så hårt jag kunnat. Personligen ger det mig mer än att cykla långsammare. Det är kul och en utmaning! Dagens runda blev på 65 km längst kusten i strålande sol och 22 grader.

 

Två representanter från Team Addison kommer att köra TreBerg 90 km och jag hoppas på mycket uppmärksamhet för att göra Addisons sjukdom mer känd. TreBerg kommer förhoppningsvis göra en påannonsering om oss innan dagen D. Vi kämpar fortfarande för att få intäkter till våra Addisonkläder som det är stor efterfrågan på. Det finns intressenter både i Australien, USA, Norge och givetvis Sverige...

Oxtampen i Mariestad

Dagens lopp var Oxtrampen i Mariestad.

Tanken var att cykla 7 mil med Peter och Öyvind. Efter en natt med misstänkt infektion och lågt blodsocker gjorde att jag vaknade 7 ggr och fick äta för att hålla blodsockret uppe. Det i sin tur gjorde att jag var totalt slut på morgonen. Först var jag tveksam till att cykla alls men så tänkte jag att 4 mil är bättre än inget alls. Det var dock ett lopp jag sett fram emot.

Själva rundan var kalas! Mat, insulinpump, insulinmängd och kortison fick jag att stämma perfekt till start. Ösregn och superplatt väglag gjorde en bra fart. Vi låg runt 35 men fick vänta in varandra och slutfarten blev runt 33. Jag och Peter cyklade ihop i två mil tills han svängde åt höger och jag vänster. Väl tillbaka på superbanan blev jag tvåa efter en person som verkar ha flugit dit? Peter och Öyvind blev etta och tvåa på sjumilaren.

När vi åt mat efter loppen glömde jag ta insulin och det gjorde att blodsockret gick upp till 18 och jag blev riktigt illamående på hemvägen. Som tur var somnade jag och under tiden gick blodsockret ner.

MariestadsTidningen var på plats och intervjuade oss om Addisons sjukdom och Team Addison.
Summa summarum en fantastisk dag av Team Addison med placeringarna 2:a, 1:a och 2:a.

Hisingen Runt 2015

Hisingen Runt. Ca 10 grader och 7 (12) m/s. Som vanligt massor av flaggvakter som är helt förvirrade. Redan första flaggvakten fick 15 stycken cyklister att cykla fel. Det hände vid ett flertal tillfällen utmed banan. Banan var oerhört teknisk och påminde om Göteborgsgirot. Kanter, gångbanor, massor av vägbulor, broar osv. För övrigt gick det ok. Tröttnade mot slutet då de två sista flaggvakterna stod med ryggarna mot cyklisterna och pratade med varandra. Jag skrek och när de vände sig om blev det tvärstopp... Blir troligtvis ingen Hisingen Runt nästa år för min del.

Innan start fick jag via mikrofon berätta om Addisons sjukdom vilket var fantastiskt. En kille ville köpa samma högprofilshjul med texten "Addison.se" som jag har. Han tyckte det var ett grymt coolt märke och blev helt såld på utseendet.

Alla i Team Addison gjorde fantastiskt fina prestationer och gjorde så vi kunde marknadsföra Addisons sjukdom och Svenska Addisonföreningen i Göteborg via våra cykeldräkter!

Loppet startade från GöteborgsOperan 09:03. Klockan 06:15 åt jag pasta och tog 3,5 enheter insulin. Vid klockan 07 ställde jag in insulinpumpen och sänkte den normala dosen till 50%. Blodsockret höll sig bra och låg runt 7 hela morgonen. Strax innan klockan 09 tog jag 5mg hydrokortison och fick se att blodsockret låg på 9 på väg upp. Jag tog tabletten men åt inget extra för blodsockret. Under hela loppet drack jag bara vatten med Resorb och inget socker. Blodsockret låg perfekt runt 8-9 i 51 km och låg lika fint efter trots mat (5 ie insulin) och hela eftermiddagen.

Jag fick plats 17 av 1459 startande.

Mina mål för 2015

Målet för 2015 är att må så bra som möjligt! Få kortisonet för Addison att fortsätta ligga i balans och även levaxinet för giftstruman. Under hösten hade jag för lite levaxin som orsakade ett tryck över bröstet som fick mig att tro att jag tränade med lunginflammation eller propp i lungan.. Blodsockret för min diabetes får jag anpassa efter behov och ställa in både före och efter träning. Dock utvecklade jag min kunskap i år efter att jag varit på träningslägret i Sunne som är för diabetiker som vill utvecklas mer inom idrotten. En bild på de aktiva från Sunne samt rundorna vi tog nedan:

2014 blev det ca 400 mil och mitt mål var 500. Eftersom jag inte nådde det sätter jag upp det som nytt mål för 2015. Det kommer att bli mycket träning och årets lopp kommer nog att bli Tre Berg i september på 9 mil. När jag mår bra kan jag träna och tränar jag mår jag oerhört bra. Jag blir insulinkänsliggare vilket gör blodsockret betydligt mer stabilt och på en bra nivå. Se exemplet nedan hur blodsockret ligger i genomsnitt när jag får hålla igång min träning. Eftersom de tre sjukdomarna påverkar varandra blir träningen än mer viktig.

Det blev även ett reportage förra året i Diabetestidningen om Addisons sjukdom och träning:

 

Några filmscener till Cyclingforlife.com blev det också!

 

En bild från Tjörnrundan!

 

Nya hjul blev det; Shimano DuraAce C24

Svenska Addisonföreningen fixade Ass-Savers som de säljer för 100:- st.



Vi tog oss runt GöteborgsGirot i maj.

Supernöjd över min insats i Grebbestad Bike & Run

Årets upplaga av motionsloppet tänkte jag egentligen inte cykla eftersom jag hade så dåligt minne från förra året. Då körde jag helt slut på mig efter en mil och fick slita för att ens komma i mål. Då cyklade jag 58 km på 1:53 vilket gav en medelfart på 30,4 km/h.

Jag anmälde mig trots allt eftersom hinder är till för att övervinnas. Loppet har jag tänkt på i fyra dagar pga förra året och innan start var jag riktigt nervös. Tre timmar innan hade jag ätit havregrynsgröt och tagit insulin som gjorde att blodsockret låg på 10 vid start klockan 10:00. Då tog jag även 5 mg hydrokortison för min Addison och en extend bar för att blodsockret skulle hålla sig lite högre och jämnare under längre tid. Väl i mål låg blodsockret på 9 vilket gjorde att jag bara drack vatten under loppet.

Själva starten var ganska lugn i några km då alla låg efter en bil igenom Grebbestad. När bilen drog iväg blev det en bra hastighet men jag försökte ta det så lugnt som möjligt eftersom jag visste att uppförsbackarna mot Tanumshede skulle ta ut sin rätt (de knäckte mig förra året). Det kändes riktigt bra och klungan började luckras upp. De som cyklade 12 mil hade redan dragit iväg en bit men jag låg med i täten av oss som skulle cykla 58 km. Efter Tanum och vid Vitlycke var det två till ur ”min” klunga som släppte. Som tur var orkade jag täta igen hålet till de andra framför och vår klunga kunde hålla ihop. Jag utnyttjade de andra så mycket jag kunde och när det var min tur att ligga först gjorde jag det i några minuter för att sedan gå åt sidan igen. När vi närmade oss backarna innan Kville släppte en kille klungan. Strax därpå orkade inte killen framför mig att hålla tempot utan saktade ner. Det gjorde att jag var tvungen att cykla förbi honom och ikapp de andra. Tyvärr gjorde hastigheten och orken att jag inte klarade att komma ikapp de tre framför mig. Hade jag legat före killen som släppte är jag säker på att jag kunnat hänga på de snabbaste.

Dock cyklade jag själv i 5 km innan andraklungan kom ikapp mig. Då passade jag på att vila lite och sedan hängde vi sex ihop för resten av loppet. Väl innan mål tänkte jag cykla det jag orka för att ändå få en bra placering men de andra i klungan hade stenkoll på läget. Dock hände mycket de sista 200 metrarna. En låg bakom mig, de två framför mig vek av för tidigt och missade målgången, en cyklade omkull, en stannade till och jag kunde cykla först av oss i mål.

Tiden blev 1:42 vilket innebär att jag var 11 min snabbare än förra året och medelhastigheten blev 33,6. Jag var även BARA 2 min efter de fem första i mål. Totalt blev jag 8 av 51 startande!

En annan kul grej som hände var att två vänner från mitt barndomssamhälle var med och cyklade. De var också glada amatörer och hade ingen klubb att cykla för. Jag frågade dem om de ville vara med i Team Addison med våra cykelkläder för att sprida information och kunskap om Addisons sjukdom vilket de gärna ville. Det innebär att vi kommer att vara 5 st i vårt team vid loppen på västkusten nästa år.

Stort tack till Dexcom som gjort denna sändare! Med den kan jag avläsa blodsockret under alla mina lopp och träningar fastlindat på styret. Den ger mig trygghet och den säkerhet jag kräver under så intensiva pass!

Tjörnrundan avklarad

I måndags blev sista träningen inför Tjörnrundan som gick i lördags. Den gick på Tjörn och var på 50 km. Jag har vilat för att ladda kroppen men jag har samtidigt varit nervös och funderat mycket. Ett lopp är ett tillfälle då allt måste stämma precis just då. Jag har analyserat pumptider, mat, kortison osv.. Det gjorde att jag var lite överladdad när väl dagen kom.

Jag stod upp 06:30 och packade kläderna. Jag åt pasta och tog 4 enheter insulin. 07:20 ställde jag in pumpen på basal -90 och på tre timmar för att kroppen skulle vara tom på insulin till starten 09:30.  Vid startminuten låg blodsockret på 12 och vi drog iväg. Jag hade fyllt cykeltröjan med gel som jag hade planerat att dricka efter 30 min för att inte blodsockret skulle sjunka. Bs höll sig bra och därför blev det bara vatten under loppet. Det var som vanligt hög puls under loppet och det gjorde att kroppen blev lite trögare. Jag cyklade det jag orkade direkt från start och under hela loppet. Ett års träning sedan sist borde kunna göra att jag orkade ännu mer än förra året tänkte jag. Jag låg bakom andra cyklister men orken tröt ändå. Jag hade absolut inte mer att ge än det jag gjorde.. Förstaklungan hängde jag på i 2 mil för att sedan släppa. Då tog jag följe med fyra andra killar och även dem fick jag släppa efter 4 mil. Den sista milen cyklade jag mestadels själv och när det var fem km kvar blev jag omkörd av en större klunga.

Förra året cyklade jag på 1,31,20 med en medelfart på 33,2 km/h. I år blev det 1,27,05 och en medelhastighet på 34,9 km/h. Slutresultat blev det 104-placering av 311.

Jag var ändå oerhört besviken efter att jag inte kunde prestera bättre och funderar lite på om jag ska hoppa över loppen framöver för att bara träna. Förhoppningsvis blir jag snart positiv och hittar idéer som gör det positivt att cykla motionslopp igen.

Mitt livs bästa träningspass

Så här fantastiskt såg blodsockret ut idag efter passet idag ♥

Så här har det sett ut tidigare vilket resulterat i kraftigt illamående och ingen mat på många timmar!

Sedan igår har jag varit trött och bara velat sova.. Min cykelkompis Peter ringde och undrade om jag var sugen på en runda. Jag tänkte att det kanske är precis vad som behövs!? Blodsockret låg runt 12 och jag passade in det så det låg på 10 vid start. Jag ställde in insulinpumpen två timmar innan MEN gjorde en förändring mot vad jag brukar. Eftersom det går att ställa in tider gjorde jag så att jag förberedde pumpen på att avbryta insulinsänkningen och fortsätta ge mig vanlig insulindos 30 min innan jag var tillbaka. Vanligtvis startar jag den efter passet som då alltid innebär ett vansinnigt högt blodsocker men denna gång såg jag till att den startade 30 min innan jag var tillbaka. Jag beräknar att jag cyklar i ca 30 km och att 4,7 mil går på ca 1,30 tim och på så vis kan jag räkna ut tiderna för pumpen... Jaja... det var iaf första gången i mitt liv som jag inte fick en rekyl utan ett BRA blodsocker på 7 och att jag äntligen kunde få äta efter ett pass. Tidigare har jag varit tvungen att vänta i ca 4 timmar innan det varit möjligt. En STOR seger!!

På detta fantastiska gick passet grymt bra. Peter och jag drog om vartannat vilket resulterade i en medelhastighet på 34 km/h som för min del är helt otroligt då min dröm är 35. Sträckan var iof 47 km men det räckte. På lördag är det Tjörnrundan på 50 km så det var perfekt!

Jag är SÅÅÅÅÅÅÅ nöjd och miljarders tack till Peter som hela tiden visar att jag kan och klarar högre farter. Han är den perfekta träningspartnern ;)

Hisingen runt

Idag morse hade jag ställt klockan på 06 för att hinna få i ordning på allt innan Hisingen runt som startade klockan 09:43. Jag käkade och åkte iväg. Jag ställde in insulinpumpen två timmar innan och åt pasta 30 min innan start. Blodsockret låg då på 9 och det kändes bra. Det var lite kyligt i vädret men strax efter start blev det lite varmare. Allt eftersom tiden gick höjdes graderna i luften och det blev ett perfekt cykelväder. Jag och de andra två i Team Addison hade följe i några mil då en av de andra släppte. Jag och den andra killen låg och turades om att dra i 4,5 mil men då fick även jag släppa. Väl i mål var jag ca 200 meter efter men ändå glad eftersom vi hade kört ganska hårt. Blodsockret hade legat på fantastiska 9 HELA vägen och för första loppet i mitt liv kunde jag dricka vatten och INTE sockertjära!! Väl i mål glömde jag att stänga av basalen i pumpen vilket gjorde att kroppen inte fick insulin. Jag kom på det en stund senare men då hade blodsockret redan börjat sticka iväg uppåt. När det låg på 20 vände det neråt igen. Vid den tidpunkten kände jag mig oerhört matt, dels pga loppet och sedan av blodsocket.

Loppet var oerhört varierat med trafik, bilar, olika cykel- och gångbanor och vi fick tom stanna en av gångerna vid ett övergångsställe. Hade vi kunnat cykla utan olika hinder hade vi nog cyklat på ca 1:30 men tiden blev 1:37 på 50 km.

Jag är ändå oerhört nöjd efter dagen! I målområdet var det en speaker som pratade under hela eventet. Vid start såg hon våra tröjor och läste vår ryggtext som blev bra reklam och efter intervjuade hon mig om Addisons sjukdom. Kul att få ta möjligheten i akt.

Med facit i hand placerade jag mig som 26 av 1381 startande även om det var ett motionslopp :)