Så ledsen över något som INTE får hända!

Idag cyklade jag Dalslandsrundan på 50 km. Det gick bra de två första milen då vi var fyra som ledde med mycket god marginal. Jag tröttnade och släppte. Jag såg 3:an som låg 100m framför mig i några km och jag tänkte att det skulle bli perfekt att ta ikapp och bli 3:a eller sämst 4:a. När vi kom in i ett samhälle efter drygt 2,2 mil följde jag vägen efter att en flaggvakt visat höger. Efter några hundra meter var 3:an som var framför mig borta och jag kom till en stor vägkorsning. Jag tyckte det var märkligt men följde vägen mot Uddevalla. Givetvis kom jag från banan men eftersom flaggvakten visat höger tror man ändå att allt är ok.

Jag cyklade själv i drygt tre mil utan att se någon annan cyklist på en enormt trafikerad väg. Jag visste att placeringen och tiden försvann ifrån mig...

När jag kom fram till Uddevalla var det på fel sida staden. Eftersom mina föräldrar åkt efter för att se loppet kunde jag åka med dem till starten.

Jag är GRYMT, grymt ledsen och besviken. Fördelarna denna dag var att Peter i Team Addison blev 2:a, jag fick träffa cykelproffset Sara Olsson, jag sålde en del asssavers och att Uddevalla cykelklubb skulle se till att uppmärksamma Addisonföreningen i samband med loppet nästa år. Återstå att se om man är där som volontär eller cyklist då.

Besvikelsen hänger nog ihop allt arbete man lägger ner för att allt ska stämma in i minsta detalj för ett lopp. Ställa in insulinpumpen 2 timmar innan, ta rätt mängd insulin till rätt mängd mat 2,5 tim innan, hålla blodsockret på mellan 5-10 under alla timmarna inkl. lopp, ta kortison innan start och ha extra fasttejpat på ramen, ha tillräckligt med kolhydrater i kroppen under loppet för att inte blodsockret ska sjunka under tiden, ha med sig rätt mängd kolhydrater i kläderna för att ta vid behov, ha förberett blodsockermätaren att ha på cykelramen, få rekyl på blodsockret efter loppet och parera det med insulin... PUH.. därav besvikelsen!

Idrottsläger i Sunne

Sedan i torsdags har jag varit på träningsläger för diabetiker i Sunne. Det har varit en av de mest intensivaste perioder jag varit med om men utan tvekan den mest lärorika. Det var för diabetiker med inriktning löpning och cykling.

Jag var anmäld till DiabetesCamp i Sunne som är för de personer som tränar mycket men behöver mer kunskap för att vidareutvecklas i sin träning.

Vi har pratat oerhört mycket kolhydrater som är SÅ viktiga för att bibehålla hög kapasitet i sin träning och för att klara att hålla blodsockret på en bra nivå under tiden. Vi har även lärt oss om protein och ALLT som rör diabetes och träning! Det var nästan lika mycket läkare, branschmänniskor, sjuksköterskor osv som anmälda.

Överläkarna i endokrin- och diabetes samt dietist på medicinklinik och de proffsigt ansvariga för lägret registrerade puls, blodsocker, medelblodsockervärde, insulinmängd, proteinmängd, kolhydrater osv osv för att vi själva skulle förstå och se effekterna av vår egen kunskap och för att hjälpa oss vidare.

Tempot var intensivt och vi hade ca 10 min mellan föreläsningarna och till vi skulle vara ombytta för aktiviteter. När aktiviteterna var klara hade vi ca 10 min för att duscha, ta blodsocker, byta om och äta. Ett superintensivt tempo men det är för att vara effektiva och hinna lära oss allt. De ansvariga för lägret är de personer i Sverige som kan träning och diabetes bäst! Vill man ta steget vidare i sin träning MÅSTE man åka på detta camp. Dock är det så lärorikt att de lätt hade kunnat åka runt och föreläst i Sverige. Tyvärr är okunskapen om träning och diabetes extremt stor och därför är detta lägret en av få möjligheter att förstå och vidareutvecklas. Vi som var på lägret har tränat och kommit till en punkt där vi behöver mer kunskap för att själva kunna öka mängden träning och kunna gå vidare vilket de lyckades med bravur. Jag är oerhört stolt över att få ha varit med och det är utan att tveka en sekund den mest lärorika tiden under hela mitt 30-åriga diabetesliv.

Dessa fantastiska läkare var minst lika duktiga endokrinologer vilket innebar att de kunde stötta och visa på hur jag med Addisons sjukdom kan få träningen i schack. Imponerande kunskap med grundliga förklaringar som gör att vi "vanliga" förstår och kan använda kunskapen.

Träningsmängden under helgen var stor. I fredags blev det styrkecirkel i 60 min. Vi hann cirkulera i tre varv med ca 10 stationer. Det blev mycket överkroppsträning. På eftermiddagen blev det 60 min spinning i högt tempo och sjukt svettigt!! På lördagsförmiddagen blev det en 5-milsrunda på cykel och på eftermiddagen en kortare runda på 2,8 mil. Söndagsförmiddagen blev det 5 mil cykling och intervall. Intervallen blev att vi cyklade till ett berg, uppför det på landsväg för att sedan cykla utför på andra sidan och tillbaka. Jag hade en enorm kraft hela tiden och jag njöt varje sekund av dessa 13 mil på två dagar. Samtidigt hade de med inriktning löpning tränat lika länge med en PT runt Selma Spa.

För oss som cyklade blev det även en upplevelse av ordentliga regnskurar, magisk natur, vägar som var exemplariska och ett helt underbart sällskap. Blodsockeret har legat oerhört bra under alla träningspass vilket även visar på att jag klarar denna mängd men även mer. Under helgen gick jag från 75 kg till 72!

Om de aktiva på lägret, alla sjuksköterskor, de från diabetesföretagen, Värmlands diabetesförening, Johan Jendle, Peter Adolfsson och Stig Mattsson läser detta vill jag tacka dem allra djupast och jag kommer aldrig någonsin att glömma någon i detta dreamteam!

Vidare hoppas jag att vår cykelfilm för Addisons sjukdom blir klar i nästa år. Vår lilla teaser hoppas jag sprider sig för att visa att vi med Addisons sjukdom kan vara aktiva: https://www.youtube.com/watch?v=qD72s_58j30

Inställd träning kanske ger bättre förutsättningar?

Ciao

Idag hade jag ställt in pumpen för en 5-milsrunda. Eftersom klockan var slagen för lunch åt jag lite pasta och tog insulin till. Blodsockret stack iväg till 16 och jag blev sjukt trött. Detta gjorde att jag omöjligt kunde ge mig av utan fick avbryta basalen och ta massor av insulin istället. Dagens planerade träningspass går alltså inte att genomföra! Detta innebär två dagars vila.. ajajaj.. men det kanske kan visa sig vara bra under morgondagens runda istället.

I måndags var Diabetestidningen här och intervjuade mig om träning och sjukdomar. Kul att de var intresserade och så proffsiga. Den 27 augusti kommer 30 000 att kunna läsa om diagnosen och öka kunskapen..

Övriga reflektioner: FART!! Jag har en bra cykel men ser på alternativ för framtida köp. Jag vill ha en snabbare och lättare cykel och har hittat en fantastisk och till bra priser. Sensa heter märket och är gjord i Holland. Den säljs i näst intill klara varianter. Giulia Supremo Di2 Special 2014 heter drömcykeln och hamnar med drömkomponenterna på ca 30 000:-. Det lär ta några år innan det blir möjligt men då är jag redo:) Märke spelar inte så stor roll utan delar och vikt desto mer. Dock verkar denna modell ha allt + ett BRA pris!

Teambilder

Igår var jag i Munkedal och tog bilder på våra dräkter tillsammans med en av de andra killarna i Teamet. Peter är fantastisk i alla lägen och ställde välvilligt upp. Den tredje killen kommer att komma med på fler bilder under Girot nästa helg... Ni får se en av bilderna från igår.

Eftermiddagens cykelpass blev en dryg 5-milare och nytt pers.bästa i medelhastighet på 31,6 km/h.

STORT framsteg!

Som ni vet går mitt blodsocker ner efter ca 50 min cykling vilket varit ett stort problem. Jag har i dessa dagar pratat med 4 oerhört duktiga och erfarna personer som är diabetiker för att få råd och tips om hur jag kan klara längre pass. Alla har sagt samma sak och alla sakerna har jag redan provat och ändå går mitt bs ner. Jag sänker insulinpumpen 2-3 timmar innan, äter innan jag ger mig av och fyller på med massor av kolhydrater under själva cyklingen. Jag tar säkert dubbelt så mycket som de andra men ändå har det gått ner. Jag har funderat på varför det bara händer mig?? 

JO!! Jag har Addisons sjukdom också. Det innebär att jag äter kortison för att må bra. När personer som inte har Addisons tränar hårt fysiskt eller stressar skjuter deras binjurebark in kortisol i deras kroppar vilket gör att deras blodsocker går upp. Eftersom jag äter en normalmängd kan inte min kropp automatiskt tillföra mer själv utan innebär att mina lager av kortisol töms istället. Kortisol höjer blodsockret. Jag lyfte fram detta för min sjuksköterska som stämde av med endokrinläkaren. Hon höll med om att jag måste äta mer kortison för att få ett högre blodsocker. Därför ska jag nu testa med att ta 10mg extra innan varje cykelpass. 

Om allt stämmer kommer detta extra kortison höja blodsockret vilket i sin tur innebär att jag kan äta mindre kolhydrater under cyklingen och ändå hålla blodsockret på en bra nivå! Om bs sjunker lika fort i morgon efter tabletten ökar jag till 20mg! Testing testing! 

 

Skitrunda

Jag blir GALEN av detta blodsocker som ALLTID ställer till träningarna!!! Innan dagens planerade runda på 7 mil hade jag snackat med en proffscyklist med diabetes för att veta hur han kan cykla långt med bra blodsocker? Han käkade bars vilket jag gjorde idag, 1 varje 30 min. Det var det segaste jag ätit och jag tuggade nog en bar i 10 min samtidigt som tänderna gick som speedade för att mala ner gojsan. Nötterna som var i baren ville gärna ner i luftstrupen samtidigt som jag behövde dricka för att få ner det. Detta var ett stort störningsmoment men kunde det rädda min runda kanske det var värt det? Jag hann dricka upp 5 dl vätska som bestod av 4 dl vatten och 2 dl dextropur som är det renaste och snabbaste sockret som jag känner till. Summa sumarum tryckte jag i mig MASSOR med socker + att jag ställde in insulinpumpen 3 timmar innan på basal -90. Det innebär att jag tömmer kroppen på 90% insulin av min nuvarande dos vilket innebär att bs ska vara/bli HÖGT. Trots detta gick bs ner!!!!!!!!!! Pumpen larmade i ca 45 min och jag tog det lugnare (tappar tid och hastighet) för att bs förhoppningsvis skulle gå upp, men det gick inte heller och till slut gav jag upp. Jag är så fruktansvärt hemskt besviken och ledsen över att inte kunna cykla med en kadens på 90+ eller köra hårt utan att kroppen viker sig. SKITRUNDA! Det är nästa så jag tror att min bukspottskörtel fungerar och producerar eget insulin när det känner att det är träning på G!?

I morgon ska jag ringa diabetessköterskan för att få mer råd, kontakta alla jag vet har erfarenhet...

Jag önskar, önskar, önskar, önskar och ÖNSKAR att jag kan cykla 7 mil utan problem...

Ett snack med framgång

Chris McGovern på G

Jag har funderat länge hur jag ska klara längre sträckor utan att få problem med blodsockret. Idag kontaktade jag Chris McGovern som cyklar för Team Blood Glucose runt om i Europa. Han har haft diabetes i många år och cyklat hela sitt liv. Jag frågade honom hur han upprätthåller blodsockret när de kan cykla 15 mil och mer när jag får problem innan jag nått 5 mil ibland.

Han skrev till mig:"you have to keep eating while you're riding. It takes a while to work out how much you need (I need about 30-50g an hour), but a few rides with lots of BG tests will help with that".

Det svaret gav mig STORT hopp. I morgon ska jag testa att cykla 7 mil och äta en bar på 40g varje halvtimme. Sedan kommer jag samtidigt att följa blodsockret under cyklingen noga med en separat blodsockermätare. MYCKET spännande. OM det går bra och bs ligger jämt kanske jag har fått svaret på hur jag kan upprätthålla bs och cykla längre!



 

Blåsigt, kallt om tårna men skönt

Dagens pass blev blåsigt med 6,5 m/s. Det blir tungt i motvind men i medvinden får man härlig fart. Inte en regndroppe på hela vägen men de 5 graderna gjorde att jag frös om fötterna trots värmesulorna som jag precis köpt från Reijmo. De var iskalla när jag kom hem och tårna var röda av kyla. Riktigt dåliga "sulor" och jag rekommenderar dem inte!

2,5 timmar innan jag gav mig av sänkte jag basaldosen i pumpen till -90%. Jag åt pasta två timmar innan och tog bara 3 enheter till det för att vara säker på att det inte skulle ligga för lågt när jag skulle ge mig av. Vid starten låg blodsockret på 9 och när jag kom hem låg det på 7. Jag lyckades hålla det perfekt och en anledning var att jag drack "tjära" så fort jag kunde för att förebygga lågt blodsocker. Totalt blev det bara 3 dl vätska idag mot vanliga 1 L. Nu ska jag ta ett ordentligt snack med tomten och hoppas han kan ge mig ett par ordentliga skor som ni kan se på föregående blogginlägg!

Jag är glad över att ha en MTB som jag kan träna på även om det är ren skrot. Den är så fel i storleken att jag fick värk i ryggen efter ca 40 min. Värken höll i sig och emellanåt fick jag stå för att klara cykla. Väl hemma var jag blå i nedre delen av ryggen och det värker riktigt bra. Men som sagt så är träningen mycket mer värd än att man får värk i ryggen! Värken kan man leva med men utan en cykel blir jag nog helt galen :)

Skönt pass i motvind

Idag blev det en runda i motvind. Med solen på himlen och en arbetsdag som gav mig förutsättning till träning känns det skönt i efterhand. Jag älskar att träna och min läkare stöttar mig till 100% i träningen pga sjukdomarna. Mina blodsockervärden har blivit så bra att jag får använda en CGM regelbundet till pumpen. I vanliga fall är det endast barn eller diabetiker med svårinställd diabetes som får en CGM. Den gör att jag kan träna ofta, planera längre cykelrundor, sova bättre och att jag har kontroll under lektionstid i mitt arbete. En fantastisk förmån. CGM innebär att det sitter en liten mätare på kroppen som mäter blodsockret var fjärde minut (tror jag) automatiskt istället för att sticka hål i fingrarna 16 ggr om dagen som jag gjort innan. Jag har tagit dem så ofta tidigare för att hålla ett bra blodsocker och undvika komplikationer när jag blir äldre samt leva längre.

Bild lånad från http://rubinmedical.se/