Tung period

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen... 

Det har inte hänt så mycket mer än att jag följt vardagens rutiner precis som en hamster i ett hamsterhjul. Dock har jag haft fördelen av att det varit plusgrader ute vilket gjort att jag kunnat cykla med racercykeln. I helgen blev det 64 km och det är jag nöjd med. När minusgraderna varit framme har det blivit löpning.

I söndags var jag rejält nedstämd psykiskt. För att bli positiv och orka träna blev det dubbel mängd kortison. Det gjorde gott men jag fick molande värk i benen och sömnproblem som gjorde att jag inte kunde somna förrän kl 01 i natt.

Allmänt är den mörka årstiden tillräckligt tung och jag måste vara extra vaksam om tröttheten och nedstämdheten beror på det eller för lite kortison. Därför är jag en sommarmänniska som njuter av värme. Att åka utomlands till varmare breddgrader är det jag tänker på i princip varje dag. Hade man haft en bra inkomst kunde man kanske göra det...

För övrigt är det lugnt med Team Addison och Addisonföreningen. Orken och lusten för detta har avtagit lite och det beror nog mycket på att det alltid är två personer det hänger på. Så mycket att fixa med men engagemanget från andra håll är extremt lågt vilket också är tungt. Jag tänker.. får segelbåten aldrig vind kan den inte komma fram heller. Problemet är att diagnosen är ovanlig vilket gör att färre engagerar sig eller bryr sig. Saken är den att de som är drabbades liv är minst lika viktiga som en folksjukdom men får stå i skymundan. Så lär det väll bli fram till den dagen någon kändis blir drabbad, som en ny J.F. Kennedy.

En liten positiv sak är att jag och Teamet ska vara med på halvvättern i juni. Jag får se om jag klarar loppet pga kortison, insulin, blodsocker, giftstruma osv men det är värt ett försök.

Puh... säkert roligare inlägg nästa gång!

Syns vi finns vi

I tisdags var jag, fotograf Tomas Gillberg och Emelie iväg och fotade våra cykelkläder på Torreby slott i Munkedal. Jag har själv stått modell för kläderna och det är mest för enkelhetens skull. Däremot har jag saknat någon som kan visa tjejkläderna och i tisdags blev det av. Min tanke med Team Addison och fina bilder är att det fångar mer intresse vilket ger ringar på vattnet och diagnosen blir mer uppmärksammad. Det blev massor av bilder som nu sprids över världen.

För övrigt anmälde jag ett lag och ska cykla halvvättern i juni. Jag är inget för Vätternrundorna pga hysterin men efter att ha hört att landskapet ska vara vackert får jag ge mig. Jag hoppas det funkar bra och att jag klarar rundan. Addison och giftstruma är inte det stora problemet utan mer min diabetes och ett bra blodsocker. Jag ska ändå orka att ge max i drygt 4-5 timmar.. Mycket vila innan och extra kortison ska nog ge en bra grund för ett bra blodsocker. Annars är det inte värre än att bryta.

Träningen rullar på. Jag hade behövt en cyclocross more than ever men ekonomin gör att jag får motionera och hålla igång på andra sätt. I söndags blev det 11 km löpning, onsdags 5 km och idag torsdag spinning 30 min och träning av fram- och baksida lår. I morgon blir det nog löpning och i helgen hoppas jag på en cykelrunda.

Jag har tidigare pratat på att jag inte får pulsen över 150, det blir ett stopp i kroppen och kroppen orkar inte arbeta hårdare. Eftersom jag vet att jag brukar vara runt 160 tappar jag mycket effekt. NU har värden från två sjukhus visat att jag haft för lite levaxin. Nu går jag upp till 100 i mängd och redan efter fem dagar märker jag att jag orkar pressa hårdare och pulsen går sakta uppåt.

Vi hörs!

Reflektioner

Idag ligger jag och vilar med lite feber. Jag var tvungen att vila eftersom jag känt så här i några dagar men ändå arbetat. Som en del av mig själv finns Addisonföreningen och Team Addison i mig ständigt. Det gör att man funderar mycket.

Just nu tänker jag mycket på hur stort allt blivit från att jag startade allt en gång med 0 som utgångspunkt. Det har varit en lång resa men nödvändig för att ge den hjälp jag själv aldrig fick. En ensamhet jag är oerhört glad att alla med Addison idag slipper.

Idag finns hemsidan, tre sidor på Facebook, Twitter och Instagram. För de som inte har sociala medier har vi varit i många tidningar och berättat både i Sverige och världen. Vi har varit hos Malou i TV4 och P4 Extra med Erik Blix.

Vi har under åren även gjort många cykelfilmer med min underbara vän Martin Wallgren som nått över 80 länder globalt varje gång. Filmerna bygger på tre pelare som jag tänker. Det är att filmen når tre målgrupper och det är de som vill se film med vackra scener och vyer, de som älskar cykling och för att informera om Addisons sjukdom. Givetvis gör vi det  på Engelska eftersom det når så många länder vilket är meningen.

Här är vårt korta filmklipp inför spelfilmen som släpps innan jul. Tanken är att följa livets upp- och nergångar, ljusa och mörka stunder med Addisons sjukdom precis som det ser ut i de Norska fjällen:

Vi tänker öppet och att nå ut via alla kanaler. Därför var även musiken en sådan möjlighet som jag tänkte på i flera år. Jag frågade kända artister om de kunde hjälpa till att göra en låt med en titel eller text om diagnosen men eftersom så få har det själva är intresset mer än 0. Jag funderade vidare och fick en ny arbetskamrat som gjorde musik. Jag frågade om han var intresserad vilket han var. Jag visste precis vilka kriterier som skulle vara med och det var att låten skulle vara på Engelska, att namnet "Addison's disease" skulle vara med och att låten skulle skriva på ett generellt sätt så alla med diagnosen skulle känna igen sig. Jag bad honom läsa mitt kapitel om mitt "Addisonliv" ur boken från vår förening "Diagnos Kortisolsvikt" så vi kunde reflektera om hur livet kan vara vilket skulle ge sångaren Niklas mer input. Idag har låten spelats ca 300 000 gånger på Spotify och lika många har blivit medvetna om diagnosen. Omslaget gjorde jag i Photoshop med en bild från Wallgren och med den viktigaste informationen för att marknadsföra diagnosen, nämligen föreningens logotype och webbadress.

Team Addison är Addisonföreningens marknadsföring utåt. Det har blivit stort och det har varit reportage i Sveriges två största cykeltidningar, reportage i Portugal, USA och Japan. Personer från England, Australien, USA, Tysklan, Canada mm både vill och köper cykelkläderna. Tack vare sponsorerna är det möjligt. De har gjort att Teamet kunnat bli möjligt att byggas upp och det i sin tur innebär att vi kan informera och synas. Syns vi finns vi.

För sponsorpengarna kan vi göra sagolikt mycket, investera i nya kläder och annat som gör att vi kan synas. Det har gjort att hundratals personer kunnat hitta till oss och få den hjälp de inte haft möjlighet till tidigare. MEN, nya idéer dyker upp men där stoppar det eftersom allt kostar. Vi söker ständigt sponsorer som gör att vi kan bygga vidare men det är extremt svårt. Sponsorerna är endast de man känner privat men annars är det ett fåtal som stöttar. En dröm är att ett stort företag kunde vakna och stötta men det tror jag inte kommer att hända. Varje gång måste man ta kontakt, fråga, beskriva ändamålet och en dröm är att det vore tvärt om. Att företagen kom till oss och ville hjälpa.. Ju kändare diagnos ju lättare är det att få allt att snurra och då har vi en oerhört lång väg kvar.

Stort tack till alla företag som stöttat och möjliggjort www.teamaddison.se/news

Låten vi gjorde:

Dilemma

Huh... denna vinter!! Absolut inte något för mig. Eftersom man inte kan cykla på vägen med racern har det blivit dagar på gym. Det är verkligen en pina att gå dit och motivationen är noll. Eftersom jag vet hur viktig träningen är både för sommarcyklingen och värdena i kroppen har det ändå blivit spinning och styrka tre dagar i rad. Nu sitter jag och funderar på cyclocross eller trainer med ant+ så man kan cykla mot andra men... det kostar. Nu skulle man absolut haft en privat sponsor!!

HUR ska jag klara två till tre månader till!! Har du tips på lösning, bra trainer, cyclocross eller om du vill bli min sponsor får du gärna kommentera. Kämpa på!!

De senaste veckorna har det varit svårt att få upp pulsen och jag är som sagt övertygad om att mitt Levaxin är felinställd. Jag har själv gått ner i mängd för att inte kroppen ska känna sig så överdoserad efter ordinationen och det känns lite bättre. På måndag ska jag till läkaren och hoppas få rätt mängd. Jag känner att det är slitsamt med kroppen och därför är det extra viktigt att man längtar till träningen. Eftersom jag inte gör det dessa dagar måste jag hitta en lösning.

Lägger in en bild på väskor som är på G för Team Addsion.

Tyvärr måste jag in på gymmet

Med stor sorg gjorde jag sista cykelpasset i förrgår. Det blev 42km i två graders värme och fint väglag. Mitt mål i år var 500 mil men det blev bara 420. Jag är glad att milen har gjort att kroppen fungerat och jag mått otroligt bra efter varje runda. Tanken att få åka till Mallorca eller medelhavet för att cykla gör sig oftare påmind under dessa kyliga månader. Kroppen blir seg och min kropp skriker efter värme. Nu får det bli pass på gymmet för att hålla igång. Oftast med ok musik men att titta in i väggen gör att man får lite abstinens. Det är bara att gilla läget och passa på att köra lite styrka i benen för att bli starkare nästa säsong.

Addisonramen är fortfarande till försäljning och priset är nu 12 000:-. Ett grymt pris och jag glädja med den personen som till slut inser kvalitet och värdet och gör denna investering. Att cykla med en ram som gör en diagnos mer känd måste ändå kännas bra även om man själv inte har diagnosen. Den finns på Blocket om ni vill läsa mer!

En kille i Team Addison som är med i det Engelska landslaget i Triathlon ska tävla i Dubai i januari. Han vill gärna att vi gör en dräkt till honom men än har ingen sponsor hört av sig. Han tävlar globalt och syns ofta i olika media. Han heter Jack Billingham och har Addisons sjukdom själv.

För övrigt är många idéer på G med Team Addison. Återkommer!
Ciao

Mörkret och kylan tar min energi

Sedan jag fick de kroniska diagnoserna och med åldern har det kalla vinterhalvåret med kyla och mörker blivit allt mer arbetsamt. Temperatur under 13 grader gör mig långsam i kroppen och vid träning blir jag stel och seg. Cykla måste jag och får anpassa mig till vår kalla miljö men jag får slita ont. På sommaren och utomlands när jag tränar på temperatur över 23 grader mår jag som bäst. Kroppen är ständigt varm och musklerna mår gott av det. Det är lätt att träna och betydligt roligare.

Jag hade under många år en farbror som hade reumatism. Han åkte varje vinter till medelhavet för att må bra. Det är precis så ett drömscenario hade sett ut. Jag försöker åka och tänker i princip varje dag på värmen, speciellt kring medelhavet eftersom det är närmast.

I morgon ska jag ut och cykla 37 km tänkte jag. Det är inte speciellt långt en sommardag men vid denna tid på året och med 8 grader och 13 m/s känns det som en evighet och t.o.m. så man funderar på om man orkar runt?

Det finns några val: Att låta bli men med risk för att blodsockret går mer upp- och ner. Att gå på gym, men då kan jag inte cykla med racer på vägen och det är fortfarande isfria vägar! Jag överväger därför att "bara göra".

För övrigt är en ny Addisoncykel på G. Det blir en Redchilli FR1 som ska designas i Svenska Addisonföreningens färger och text för att synas på cykellopp. Målet är att synliggöra och göra Addisons sjukdom mer känd. Se ramen (innan målning) nedan:

Sponsor sökes med ljus och lykta som kan hjälpa oss göra denna cykel!!! 

Enda exemplaret i världen till salu

Till salu:

Specialdesignad välgörenhetscykel för Addison.se och Addisons disease. Enda ex i världen. Ramen är från Redchilli-Bikes i UK (Team Rytger i Danmarks leverantör).

Full Ultegra 6800. Ramstorlek 54. Hjul och trampor ingår ej. Sadel: Pro Falcon. 

Ett GYMT Styre ingår: Deda Superleggera 35 Styre som annars kostar 2800:- (kolfiber) + styrstam 1000:-.

Cykeln har setts i över 100 länder via filmer, tidningar, social media och olika reportage.

Se cykeln här https://youtu.be/zvIQDD2FXUA

Pris pga toppkvalite och fantastiska delar!
Pris kan absolut diskuteras.

Maila till martin@addison.se

Full speed ahead

Hej igen!

OJ, nu var det längesedan jag skrev. Tack vare Johan B fick jag inspirationen att skriva lite igen...

Att jag inte skrivit har främst berott på att jag haft mycket runt mig och jag blev drabbad av en utmattningsdepression. Den gjorde att både blodsocker och kortison påverkats och jag var i en DJUP svacka. Det som gett mig energi och gör under alla omständigheter är att cykla. Givetvis är det många faktorer som familj osv som är positivt men inget får en att släppa tankarna så mycket som träningen.

Jag kom i alla fall upp ur svackan och är "back on track". Jag har sedan i april kunnat cykla mina 10 mil i veckan och det har fungerat bra och gjort att kroppen fungerar. Under olika omgångar detta halvår har jag även bytat kortison för att se om det blev bättre i kroppen med tröttheten jag haft.

Jag har under flera år haft Plenadren 30mg varje dag som medicin för min Addisons sjukdom. Under två veckor i augusti bytte jag till Hydrokortison för att testa och se om jag fick mer ork under depressionen. Jag blev psykiskt piggare men träningsmässigt och blodsockermässigt blev det inte bra. Under träningen dessa veckor sjönk blodsockret oerhört snabbt och var svårt att hålla uppe under träningen. Blodsockret sjönk också okontrollerat under natten och påverkade både sömn och psyke. Jag bytte senare tillbaka till Plenadren igen med dess fördelar. Nu kan jag träna längre och blodsockret ligger spikrakt under natten och oerhört bra under träningarna. Jag är dock inte lika pigg men så får det bli.

De senaste veckorna har jag även tagit mer Levaxin för giftstruma vilket påverkat pulsen negativt. På torsdag ska jag ta blodprov och hoppas få sänka dosen. Under normal träning ligger jag runt 160-165 i puls men denna veckan har jag inte orkat när den gått över 155.

Jag har även drunknat i drömmen att få köpa en asro-cykel. Jag har läst och googlat för skojskull och fastnat för en Canyon Aeroad CF SLX 9.0 LTD med Dura-Ace mm till fantastiska priser. Jag vet att det inte blir möjligt men det är tur att man har en hjärna och kan få drömma ;)

Gällande Team Addison ser vi på olika funktionskläder för löpning mm. Det är mycket kring design, kvalide och få fram till kunder. Just nu har det blivit lite stopp för att utvärdera kvalitet... Jag berättar mer på Barnsidan om varför Team Addison finns.

Flying On A Glacier

I helgen åkte vi fem stycken till Sognefjellet i Norge. Vi var tre som skulle cykla medan två filmade för en cykelfilm. Vi åkte fredag morgon klockan 08 och kom fram vid runt klockan 17. Vi packade upp och åkte en sväng för att se på vägar och vyer inför lördagen. Vi var på olika ställen med grusvägar, glaciärer, berg, dalar och fantastiska vägar. Det var runt 10 grader och mycket dimma. Till slut hade vi åkt färdigt, åt och sov inför lördagen.

På lördag åt vi frukost och började cykla 12:30 utför Sognefjället. Det blev bra fart med blött och småhalt väglag. Vi låg på bromsarna i en mil innan vi kunde trycka på ordentligt med pedalerna. Vi vände och cyklade sedan uppför allt igen. Det var regn och riktigt jobbiga förutsättningar. Desto bättre var att scenerna blev fantastiska till det tunga budskapet i filmen. Målet med filmen är att nå 100 länder och på två dagar har den nått över 50 så det är häftigt. Den har redan delats på stora sidor och cykelfilmfestivaler har koll. Bifogar en kort teaser inför den längre filmen som släpps så småting om. Budskapet är att göra Addisons sjukdom mer känd och hur man kan hitta glädjen och styrkan genom cykling.

Cykelfilm till 100 länder

Till helgen åker jag och fyra personer till till Sognefjord i Norge för att spela in en cykelfilm. Det blir i magiska vyer och ska filmas på ett visuellt sätt hur livet med diagnoser går upp och ner. Den kommer att visas i sociala medier och vi vet att det når minst 100 länder globalt. Allt för att Addisons sjukdom ska bli mer känd. Vår teaser https://vimeo.com/175301173 har nått 55 länder.

Igår var det Tjörnrundan på 50 km. Starten var 09:30 så jag stod upp klockan 05:55 för att ta frukostinsulin och mina åtta tabletter. 06:20 åt jag pasta och därefter gick blodsockret upp till 13 vilket blev lite oroväckande. 07:30 sänkte jag dosen i insulinpumpen till -60 i basal och ställde in den på tre timmar. Vid kl 09 var blodsockret fortfarande högt och jag tog en enhet extra för att få ner blodsockret till start. Fem minuter innan start hade det gått ner till 9 och jag tog en banan och drack en dl sockerlösning. Blodsockret höll sig på runt 9 hela vägen till mål. Jag fick placering 49 av drygt 200 startande och är riktigt nöjd. Medelhastigheten blev 36,8 och jag kunde inte cykla hårdare än jag gjorde. Jag tog inget extra kortison då det kändes bra i kroppen men däremot hade jag gått ner i Levaxinmängd pga extrem trötthet. Framöver blir det prover som ska utreda tröttheten och ifall tröttheten beror på en ny diagnos än de tre jag redan har eller ej. Det är lika bra att det blir så så man får rätt behandling och slipper sova på eftermiddagen varje dag. Trots tröttheten ger mig cyklingen kraften, lusten och orken tillbaka. Jag tror jag cyklar av mig stress men gott gör det.

Under loppet blev vi tio stycken från Team Addison. Vi syntes väl och Addisons sjukdom blev än mer känd. Följ oss genom racet här: https://youtu.be/0TNiacx1whA

Filmproduktion och cykling

Det var ett tag sedan jag skrev. Träningen har gått bra och jag har nu kommit upp i medel över 34 på varje runda sedan några veckor. Jag känner mig stark och mer tränad vilket gör att jag kan pressa hårdare. Medicineringen har gått upp och ner men på senare tid har jag även tagit mer Hydrokortison för att inte vara trött på dagarna och orka allt annat.

För Team Addisons del händer som vanligt massor. Jag har skickat iväg en beställning på cykelhandskar till teamet och håller som bäst på att ta upp orders för att skicka ny beställning på mer cykelkläder. Totalt har vi sålt över 50 st nu för att göra Addisons sjukdom mer känd. Vi syns i massor och det är ledsamt att det ändå ska vara så trögt att få företag att hänga på.

Den 13-15 augusti åker vi till Norge och gör cykelfilm till förmån för Addison. Den blir runt Hardangervidda och den kommer att bli fantastisk. Även här hoppas vi att något företag vill synas. Den kommer att ses i över 60 länder den första veckan, precis som de andra kortare filmerna vi gjort.

Se var lilla teaser inför den kommande storfilmen!
https://vimeo.com/175301173/61193a910b

For this beautiful documentary to be reality, we desperately need sponsors to cover just our travel expenses for the filmshoot in August. Other than that, all of the hard work is voluntary. Want your business exposed somewhere in the film? Or just contribute and mentioned in the credits? Any sponsorship/contribution more than welcome!

Fantastiska Mallorca

Under veckan har jag varit på semester i Alcudia (Mallorca). Jag har noga planerat in cykelrundor för att det ska stämma med både familj, mat och mediciner.

 

Det blev två rundor på vardera 65 km, en på måndag och en på torsdag samt en kortare på fredag morgon. Båda dessa dagar var det 30 grader och ca 5 m/s genom sagolikt landskap med fantastiska vägar.

 

 

Jag startade resan i Alcudia efter att ha lånat en Orbea Avanta i carbon med Ultegra Di2 och ram 55. Den kändes klart ok men lite annan än den TREK jag är van vid. Den fick dock arbeta med mig i drygt 15 mil.

 

 

Jag cyklade mot Can Picafort på härlig och slät asfalt och varma vindar. Längst hela sträckan är det mycket bebyggelse eftersom vägen är intill strandpromenaden. Man får vara uppmärksam pga all trafik, människor och annat. Fördelen är att bilisterna är beundransvärt hänsynsfulla mot cyklister och det gör att man aldrig behöver vara rädd för att ge sig iväg. Efter en stund kom jag ur trafiken och ut på landsvägen där gärden med stengärdsgårdar och annan vegetation tog vid. Jag cyklade mha min Garmin som pekade vart jag skulle. Efter ca 1,5 mil vek jag av och ner mot Muro. Det började med en lätt stigning och nu var jag ensam med vägen. Jag cyklade längst stengärdsgårdarna upp och ner och drack så mycket jag vågade. Innan muro blev det utför en bit för att sedan bli en del cykling i platt landskap med mycket gärden runt om. Jag tog mig förbi Muro och in i Sa Pobla och här emellan var det riktigt fin cykling i mysiga områden. Efter Sa Pobla blev det grönare vegetation och mer träd, buskar och växter. Det blev även lite bergigare men helt ok samtidigt som värmen gjorde att man var lite orkeslös. Det var långa raksträckor Mellan Sa Pobla och jag tog mig till slut in i Pollenca för att vika av mot hamnstaden Port Pollenca. Nu hade jag bara en kort bit kvar för att avsluta där jag började i Alcudia.

 

Denna rundan blev det som sagt var två gånger. Man får se mycket, en lagom sträcka i värmen och njuta i massor. På fredag morgon klockan 06 cyklade jag ut på Alcudias udde och upp i bergen en kortis. Lika vackert som vanligt med getter, båtar, soluppgång mm.

 

Vid rundorna hade jag med 5 dl socker/vatten och 7 dl vatten/resorb, 8 gel ifall blodsockret sjönk. Jag tog 10 mg hydrokortison innan och ställde in insulinpumpen på 50% två timmar innan och åt pasta med 3 ie Humalog. Blodsockret låg på runt 10-5 hela vägen båda gångerna.

 

Efter strandpromenaden och 1,5 mil blev det lite upp och ner.

 

Runt Muro

 

 

Plattån med massor av röd jord och åkrar.

 

Sa Pobla

 

Strax innan Pollenca

 

Svettigt värre :)

Träffade en kompis längst vägen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varm cykling

Idag blev det cykling i 30 graders värme på okänd ort. Solen på himlen och ca 12 m/s gjorde turen till en utmaning. I förra veckan ritade jag upp den 66 km långa turen i Garmin Connect för att få en vägvisare om hur jag skulle cykla.

Förutom den hyrda cykeln tog jag med mig 5 dl med vatten/resorb ifall blodsockret skulle sjunka och 7 dl vatten med vätskeersättning. Jag hade även med mig åtta gel. Börjar blodsockret sjunka måste jag ha reserv.

Rundan blev lugn pga värmen och jag stannade även för att fotografera. Det blir ev samma runda på torsdag igen och säkerligen snabbare nu när jag känner igen mig.

Blodsockret låg på runt 9-5 med basal -50 och 10 mg Hydrokortison.

Vi syns överallt

Ett kort inlägg men det mesta står på https://m.facebook.com/teamaddison1/ om Team Addison jag startade och hur min vän klarade Vättern. Återigen ett jättereportage i cykla.se idag. Nu är vi verkligen nått ut om Addisons sjukdom. Sponsorerna till teamet jublar och jag gläds med dem.

Träna med kroniska sjukdomar

Träning gör att man mår bra och mår man bra kan man träna. En förutsättning som kronisk sjuk är att medicineringen stämmer. Gör den inte det klarar man sällan träna men däremot blir det en signal att man måste ändra medicineringen. Tränar man inte har man kanske inte lika stort behov av att ändra medicineringen eller att man märker att kroppen mår dåligt.

För egen del är mina värden för de tre kroniska sjukdomarna perfekt, helt tack vare träningen. Om man ska hitta problem med detta är det kanske kostnaden för allt man vill köpa till cykeln. Just nu har jag fått världens erbjudande om en wattmätare men ekonomin säger att jag får hoppa köpet. Samtidigt står fler saker på önskelistan som exempelvis en speciell styrlinda... jaja..

För Team Addisons del rullar det på. På torsdag kommer ett reportage i Björklövet/Havsbandet som ges ut längst västkusten. Återigen fantastisk reklam för Teamet och för att göra Addisons sjukdom mer känd. Där berättar jag hur vi räddar liv via Teamet. Som jag nämnt tidigare är våra liv lika viktiga som vilket annat liv som helst och därför fightar vi.

Dagens cykelrunda gav 52 fantastiska kilometer längst Fjällbacka, Hamburgsund, Bärfendal på härliga sommarvägar. Det var 22 grader och ca 4-7 m/s och perfekta förhållanden. För ovanlighetens skull upplevde jag dagens pass som varm. Medelhastigheten är jag nöjd med och den slutade på 33,2 km/h. i fyra mil var medel 36,5 och det var en skön känsla innan motvinden kom. Blodsockret låg mellan 12-4 mmol. Jag drack 6 dl vatten och två gel.

Framöver har vi stora planer för Team Addison. Mer av det kommer ni att få se antingen här eller på större kanaler ;)


Några från Team Addison efter Orust runt.

Våra pannband för 150:-


 

Team Addison syns i Cykla.se och Cyklingplus... bland många fler ställen.

Syftet med Team Addison är att göra Addisons sjukdom mer känd samt öka informationen och kunskapen inom sjukvården och bland allmänheten för bättre vård.

Team Addison har nu fått stora reportage i både Cykla.se  och Cyklingplus. Igår blev det även lite reportage i en lokaltidning på Orust i samband med Orust runt på cykel. På en månad har vi via tidningarna nått ca 100 000 pers om vår diagnos. De företag som sponsrat Addisonföreningen har minst sagt fått synas nationellt och internationellt. För samma pengar som många företag lägger på småannonser får våra sponsorer ca 100 ggr så mycket.

Själv har jag haft ont i bröstet och inte vågat cykla på en vecka. Jag missade Orust runt igår men följde med och fotograferade. I morgon är det Oxtrampen i Mariestad som jag också får hoppa över. Lite synd eftersom deras lokaltidning gjorde ett fint reportage om oss förra året.

http://lokaltidningensto.se/nyhet…/orust-intas-av-cyklister/
http://cykla.se/artiklar/linda-vill-lyfta-ovanlig-sjukdom/

Mycket info på årsfesten

Träningen har gått bra den senaste tiden och medelhastigheten har höjts. Dagens pass låg jag i 37 i medel i tre mil för att krossas av motvinden de två sista milen. Jag känner att jag är stark och på lördag är det Orust runt på 8 mil som gäller. Då kommer minst fem från Team Addison att ställa upp för välgörenhet och för diagnosen som fortfarande många inte vet vad den innebär. Med företag kan vi köpa fler kläder och synas mer.

I lördags var det årsfest i Stockholm. Jag var där och pratade om Team Addison och Addisonföreningen men framför allt marknadsföring. Vi var många med Addisons sjukdom och andra diagnoser på plats och träffen berikar alla som kommer på olika sätt. Diagnosen måste bli mer känd för att vi ska få rätt hjälp när vi söker vård, det räddar liv. Cykelkläderna är det en oerhörd efterfrågan på och nu har jag helt tappat räkningen på hur många som köpt. Följ oss på https://www.facebook.com/teamaddison1/

Högt blodsocker och träning

Idag hade jag planerat ett skönt pass. Jag förstod redan innan lunch att det kanske inte skulle bli så skönt eftersom blodsockret sjönk till 3. Jag åt och tröttheten gjorde att jag sov på rasten i fem minuter, mer hann jag inte. Två tim efter lunch ställde jag in insulinpumpen inför cykelpasset två tim senare. En kvart innan start låg blodsockret på 15 och jag var sjukt seg i kroppen. Jag hade då en kvart på mig innan blodsockret skulle höjas snabbt eftersom jag ställt in pumpen på det. Jag skyndade mig iväg innan bs ev skulle gå högre...

Intensiteten och att det höga blodsockret var en rekyl av det låga bs gjorde att det sjönk snabbt. Efter 1.30 tim låg blodsockret på 3. Jag klarade iaf passet 😀

Team Addison och 13 år

Igår var det 13 år sedan jag fick diagnosen Addisons sjukdom. Det var efter att jag hade legat i koma i fyra dygn och var på sista dygnet enligt läkarna för att dö. Dessa dygn berodde på okunskap och det är det jag kämpar för än idag. Den gången sökte jag information på internet om diagnosen men hittade inget. Jag kände mig SÅ ensam och lovade att INGEN någonsin skulle få känna den tomhet och ensamhet jag kände då. Efter det gjorde jag en hemsida, förening och idag även cykelklubben Team Addison. Allt för att hjälpa, stötta och informera om diagnosen. Syftet med Team Addison är främst för att synas och göra diagnosen mer känd men även visa att vi kan vara aktiva om vi har rätt mängd medicin (Kortison) i kroppen.

I senaste numret av bicycling plus blev det ett bamsereportage med Linda. En fantastisk tjej som gjort oerhört mycket för Teamet.

Nu till egen träning.. Igår cyklade jag och en Teamkompis 89km. Det gick bra och jag kände mig stark hela vägen. Jag har mer och mer kommit på att jag behöver minst 3-4 dagars vila för att få kroppen och blodsockret i balans för längre rundor. Antingen korta och ofta eller mer sällan och längre. Jag vet att med rätt medicinering klarar man allt en frisk klarar med rätt dos, bara att inse!

Kungälvsrundan 61 km

Kungälvsrundan stod för dörren idag!

06:00 stod jag upp för att ta medicinerna som vanligt. 06:30 tog jag 3,5 ie insulin för att äta pasta och köttfärssås klockan 06:50. Klockan 07 sänkte jag insulinpumpen till 50% i basal. Klockan 08:45 låg blodsockret perfekt på 8 och då tog jag 10 mg Hydrokortison och en halv banan för att starta klockan 09:00.

Vi startade vår 61 km-runda och efter 600m blev vi osäkra... startade vår grupp samtidigt som de som skulle cykla den långa? Jag cyklade snabbt fram till en flaggvakt som sa att vi skulle starta 09:05!! Vi vände och cyklade järnet tillbaka till starten och då gick starten för vår grupp. Vi låg givetvis sist men cyklade snabbt före de flesta fram till de fem främsta och motorcykeln. Sedan blev det en klunga på ca 20 som låg ihop tills det var två mil kvar och då hade andra cyklister släppt succesivt. Vi var då 7 kvar som lurpassade på varandra och tidsvis blev det några ryck av två framför som jag arbetade ikapp. På upploppet var vi ändå starka i teamet då det slutade i en spurtduell. Vi slutade 3, 4 och 5 av 96 startande.

Blodsockret låg runt 8 hela vägen för att gå upp till 10 en kort stund. Rundan var kall med ca 6-7 grader och ca 7 -8 m/s. Jag är sjukt nöjd över att få ihop schemat, genomföra och få ett så bra resultat. Detta känns som en större bedrift än förra helgens 14-mils lopp av någon anledning, förmodligen resultatet.

Banan var platt stora delar för att få en del höjdskillnader och där var det många som släppte. Medelhastigheten blev till slut 34:45 km/h vilket jag är nöjd med.

Ultegra Di2

På min nya TREK för i år valde jag Ultegra Di2. Visst är det fantastiskt att kunna växla snabbt men jag upplever att jag haft mycket problem. Flera gånger har kedjan gått mellan kransarna fram utan att jag växlat. Under Göteborggirot hände det igen och jag trodde jag skulle behöva stanna för att kedjan var på väg att hoppa av. Jag lyckades växla och rädda situationen.. Det har hänt vid flertalet träningstillfällen och än är jag inte så imponerad.

 

Under Girot svullnade även fötterna upp på utsidan på fötterna. Svullnaden/krampen gjorde att jag hade svårt att gå på flera timmar efter loppet. Jag vet inte vad det kan bero på men kanske är det dags för nya skor som man kan formgjuta. Anders, har du något bra på lager?

På söndag är det Kungälvsrunan på 6,1 mil. Vi blir tre som cyklar för Team Addison denna gång. Tyvärr ville inte Kungälvsrundan stötta vår välgörenhetscykling till skillnad från de andra loppen vi cyklat och cyklar. Vi tycker det är beklagligt och gör vad vi kan för att synas ändå.

Mitt livs största utmaning

En bild på mig och Peter efter målgång!

Under många år har jag tränat löpning och cykling. Hela tiden har jag haft gränser på grund av kortisonet, insulin, Levaxin mm. Gällande cyklingen var halva Tre Berg förra året på 90 km något som verkligen var gränsfall att klara. Att hålla blodsockret bra och veta mängden kortison för att orka högt tempo..

 

Jag och en av killarna i cykelteamet har pratat om halvvättern och det var något jag verkligen skulle vilja cykla för att testa min gräns och se om jag skulle klara. Pga kosnad, tid och resa har det bara blivit prat och en liten dröm. För två veckor sedan berättade min Teamkompis M att det skulle gå ett motionslopp i Göteborg på 140 km. Jag ville direkt, vilken dröm!!! MEN, jag fick fundera i några dagar. Hur skulle jag planera och lägga upp loppet för att kroppen skulle orka? Efter timmvis av analys fick jag till slut fram ett schema som jag tänkte skulle fungera under gårdagen. Först vilade jag sedan i måndags för att fylla depåerna i kroppen och sedan såg planeringen ut som följer för gårdagen:

 

Vaknade 05:50

Kl: 06:00 - Tog 8 tabletter, Kortison, salttablett, Levaxin, blodtryckssänkande mm

Packade allt. Blodsocker på 6.

06:45 - Tog tre enheter insulin

07:00 - Åt pasta och köttfärssås i bilen

07:00 - Sänkte insulinet i insulinpumpen till -50% och inställt på sju timmar.

08:50 - Tog 10 mg Hydrokortison

08:55 - Blodsocker på 12,0

09:00 - Start på Heden

 

Med så högt blodsocker visste jag att vi kunde cykla ganska länge utan att äta. Under de första tio milen blev det 1,5 L vätska med vätskeersättning. Min blodsockermätare som jag fäst på styret gjorde att mitt blodsocker låg mellan 5-8 under 14 mil. Vid 10 mil tog jag 10 mg Hydrokortison. Tre gel blev det för att reglera blodsockret.

 

Medelhastigheten i en grymt teknisk bana med rondeller, kanter, smala banor, skogspartier, grusvägar mm gjorde att vi låg i 32 km/h de första 12 milen och sedan höll vi som sagt på att inte ta oss i mål. Det gjorde att medelhastigheten sjönk och slutade med 29,9 km/h.

 

De sista två milen fick jag kramp i fötterna och lite i låren. Jag förstod att vi druckit för lite och jag ville kräkas. Som tur var tog vi ett längre stopp vid sista vätskedepån och vårt första för att dricka 5 dl vatten, ta en halv banan och äta två bullar. Mest för att förhindra illamåendet som gjorde att jag blev tveksam om vi skulle ta oss i mål. MEN, det gjorde vi!!

 

Detta visar att man kan klara stora påfrestningar både med diabetes OCH Addisons sjukdom. Vill man kan man och det gäller nog alla om man ser till att man har rätt förutsättningar.

 

Jag är otroligt stolt över mig själv och hela Team Addison som visade upp sig under en fantastisk dag i Göteborg. Vi hade klätt oss för varmt och vid start var det ca 13 grader och när vi kom i mål var det ca 24.



Innan start

Målgång

Morgondagen med stort M

Göteborgsgirot i morgon. För min del och diagnoserna är det något jag aldrig trodde jag skulle ställa upp på. 140 km är inte speciellt långt men att få allt att stämma både innan, under och eftet loppet.

Start för loppet från Heden kl 09.
Min plan är att vakna med ett blodsocker mellan 5-10. Ta de åtta tabletterna kl 06:30 så de hinner verka till kl 07. Kl 06:45 tar jag tre enhetet insulin som hinner verka innan jag äter pasta i bilen kl 07.

Kl 07 ställer jag in insulinpumpen på 50% för att få ett blodsocker på runt 7 men som höjs vid start. Fem min innan start tar jag även 20mg extra Hydrokortison.

Tanken är att cykla lite lugnare än vanligt och därför tar vi första stoppet efter 80 km. På vägen drickerjag vatten och gel var 30 min. På styret har jag en blodsockermätare som jag hoppas kunna avläsa.

I morgon får vi se om det fungerat.

Mitt livs utmaning

Igår gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle våga göra. Vi i Team Addison anmälde oss till GöteborgsGirots statslopp på 140 km. Det kommer att bli mitt livs utmaning pga att få medicineringen att fungera under hög puls i flera timmar. Ska berätta mer senare i veckan.

Under träningen igår hoppade kedjan av utan anledning. Den åkte in mellan drevet och ramen och låstes fast. Det blev ett stort och fult märke i den nya ramen och lacken. Ska kontakta försäkringsbolaget och prata med TREK. Hur kan det ens hända och sedan med en Di2??

Jag skriver mer under veckan.

Den perfekta effekten

Under arbetsveckan har det blivit 10-20mg extra kortison per dag för att orka. Utöver det har jag haft värk i låren och sovit varje dag efter arbetet.

Idag var jag pigg så dagens extra medicin gjorde effekt. Det i kombination med fantastisk cykelväder gav möjlighet till en fin runda. Det blev 52 km och jag är så glad och tacksam att jag kunde. Bifogar en bild på hur extremt bra blodsockret låg före, under och efter. Under 1:40 tim blev det två gel och -50 i basal (insulinpumpen).

Sedan jag gjorde en bikefit har jag blivit trött i armar och rygg vid längre sträckor. Eftersom jag kan för lite om det anatomiska får det vara så.

I morgon blir det en stor dag. Då ska jag till Anders på Cykelhuset i Uddevalla och få byta till de kortare vevarmarna. Tyvärr påverkar det väll inställningarna för knän osv och en ny bikefit kanske blir nödvändig? Vi får se...

Addisons disease

 

Team Addison blir mer och mer internationell. Efterfrågan har ökat markant efter våra kläder från främst USA men även England. På kläderna har jag bestämt att det ska stå på Engelska för att Svenska Addisonföreningen ska bli mer världskänt än det redan är. Vi går ut hårt med information för att göra Addisons sjukdom mer känd men vi ska gå ut ännu hårdare. Det handlar om att få en liten diagnos känd för att få rätt vård och kunskap inom sjukvården.

Företag vill vara med och synas i detta sammanhang och mer stora saker händer framöver. Ibland går det trögt och det känns som ingen bryr sig men ibland vänder vinden och nu stormar det åt vårt håll.

I helgen blev det åtta mil och det var det jag hann med. I lördags hade jag tid hos ökonläkaren för att fotografera näthinnan och cyklade hem från Uddevalla och lite till. Det kändes bra och helgerna är den stunden då det mesta stämmer. Under veckan blir jag så utmattad att cyklingen och hälsan får sig en törn. Jag får sova mycket och med lite tur kan jag få in cyklingen som gör att allt vänder och jag kan må bra igen.

Igår var jag och min kompis Martin och hade tid för foto av våra officiella cykelkläder. Jag kastade mig iväg och det blev som vanligt suveräna bilder. Både med Addisoncykeln men även Trek fick vara med. Ösregn och sol blev det om vartannat.

Närmast väntar jag på att Anders ska sms:a från Cykelhuset och jag kan få byta vevarmarna som jag beställt till något kortare. Jag tror det kommer att bli bra. Tyvärr är jag dålig på att växla mellan hög och låg växel vilket medför att jag korsar kedjan för ofta. Jag kör gärna på stor klinga för länge och för ofta. Det lär nog A märka hehe..

Cyklingen är min viktigaste doktor

Förra veckan blev det 13 mil och det gjorde att jag kunde må bra trots stress på arbetet. Nu i helgen blev det tre dagar i rad och bättre kunde det inte bli.

Mästerfotograf är min kompis Martin Wallgren.

 

Ikväll blev det en ensamrunda på 37 km. Jag hade laddat med extra kortison för att orka men visste att jag skulle må bra efter rundan. Tröttheten jag får under dagaran ger mig oftast två val. Antingen sova av sig den sjuka tröttheten eller att inte tänka utan bara tvinga sig på cykeln för att vakna under rundan. Jag antar att det är endorfinerna som gör att man får en reset.

Som många av Er också vet är cyklingen så underbar. Annars hade vi ju inte cyklat? Att utöver det få så enormt fina värden i puls, blodsocker, välbefinnande, humör och ork gör inte saken sämre. För min del är ned nödvändigt eftersom man annars går ner i svackor eftersom vi med Addison måste reglera kortisonet manuellt och på känsla. Samma sak med insulinet. De senaste dagarna har jag känt hur hjärtat slår allt hårdare vissa stunder och när jag ska sova. Jag misstänker att det är giftstruman och Levaxinet som spökar. Konstigt nog känner jag inget efter en cykelrundan som idag. Summa summarum sköter cyklingen allt åt mig i kroppen, precis som en doktor :)

Idag ringde jag min mästermekaniker Anders som skulle beställa och hjälpa mig med att byta vevarm. Den var lite för lång på den nya cykeln och eftersom jag är perfektionist kan jag inte släppa tanken förrän allt är löst. Det är inga problem men kan bli bättre. Om man slår ut kostnaden på den mot livskvalité och hur magisk cyklingen är tvekar jag inte.

I dagarna designar jag pannband som föreningen ska sälja till förmån för Addison. För min del kommer jag givetvis att ha den under cykelhjälmen men går givetvis bra till löpning eller annat.

Team Addison

Jag har en cykel helt designad för Team Addison. Den används i foto/film för att visa att jag cyklar för att uppmärksamma Addisons sjukdom.

Den har manuella växlar/Ultegradelar och något kortare vevarmar än på min riktiga racer som jag använder. Nästa projekt är att sätta vevarmar och alla Ultegradelar från Addisoncykeln till min nya TREK med Di2. Går det Anders? Då skulle allt stämma.

Igår blev det en 37 km-runda efter att ha vilat mycket. Det blåste 8 m/s och som vanligt var målet över 30 i medel för att inte slita onödigt. Det blev 32,8 och det kändes som en 30-runda. Jag tror vila, medvind och att värdena i kroppen stämde gjort susen.

I morgon söndag ska vi ut på en längre runda. Det känns bra och vi får se vart vi hamnar.

Fantastisk vecka och en hjälte

Förra veckan blev det fantastiska 20 mil cykling! Något jag inte ens trott kunnat vara eller bli möjligt med tanke på förutsättningarna. Stressen och arbetsbelastningen var mindre under veckan pga skollov och det gjorde att jag kunde prestera mer och må bättre på cykeln. Söndagens runda på 70 km blev dock hemsk. Jag åt havregrynsgröt och pasta två timmar innan samtidigt som jag som vanligt sänkte insulinmängden i pumpen. En timme innan start gick blodsockret ner och jag satt på golvet och svettades. Jag fick snabbt äta och tajmade in det bra till start. En timme in på cyklingen sjönk blodsockret igen och låg runt 3 mmol. Det påverkar mig på så vis att ork och kraft försvinner. Jag tog totalt 7 gelébars för att komma hem igen. Samtidigt har min Ultegra Di2 krånglat och jag kunde bara cykla på det stora drevet. Det gjorde också att orken tröt. För mig är det ett enormt stort problem eftersom cyklingen gör att jag kan må så bra som jag gör. Det är ett verktyg för min livskvalité.

 

Jag kontaktade därför enligt mig världens främsta och bästa cykelmekaniker på Cykelhuset i Uddevalla om han kunde hjälpa mig med felet. Han gjorde det snabbt och proffsigt och gjorde mig evigt tacksam! Så årets största tack riktar jag därför till Ander Wahlström. En ära att han dessutom följer min blogg :)

Veckan som kommer får jag se hur den blir. Orken säger att jag behöver mer kortison för att ens orka arbetsdagarna. Jag ska fokusera, och inte tänka på tröttheten om det går.

Här är några bilder från söndagens tur med min cykelvän Peter Fransson. Martin Wallgren som är en fantastisk fotograf följde med och tog bilder.

 

Framöver hoppas, tänker, önskar och ser gärna att sponsorer hör av sig för att stötta Team Addison som vill öka kunskapen om Addisons sjukdom! www.teamaddison.se

 

 

Perfekt vecka

Nu när all medicinering stämmer och jag får tid kan jag träna mer och må bättre. veckan har gett bra pass. Måndag 21 km, onsdag 61 km och idag 47 km. Jag hoppas på ett längre pass på söndag också. Vid varje tillfälle till skillnad från tidigare har jag tagit extra kortison. Jag tror det behövs och det lär jag nog märka om jag blir svullen i ansiktet.

Insulinpumpen har också skött sig. Basal -50 två tim innan och en gel varje halvtimme + vätska. Blodsockret har legat runt 8-3 vilket jag är nöjd med.

Team Addison söker sponsorer så fundera inte på att höra av dig utan gör det istället. www.teamaddison.se. Vi har fått många följare från Tyskland, Italien och USA utöver alla Svenskar.

Äntligen världspremiär

Under många år har jag haft drömmar av olika slag. Först ville jag grunda en förening för Addisons sjukdom vilket jag gjorde. Sedan ville jag göra den känd vilket den har blivit och nu senast i Malou i TV4 samt P4 Extra. Jag har velat göra filmer och det har också blivit gjort. Samtidigt har jag velat nå ut med diagnosen i musikens värld. Det blev också avbockat efter att jag frågat olika kända artister om de velat göra en låt om Addisons sjukdom. De har givetvis inte hört av sig och jag frågade därför en arbetskollega som tog på sig uppdraget. Jag gav honom vår bok Diagnos Kortisolsvikt och bad honom läsa min historia. Sedan ville jag att han skulle skriva låten på Engelska, med diagnosens namn "Addisons disease" och på ett sätt som skulle beröra alla med diagnosen. Han gjorde ett fantastiskt resultat som ni kan se här:

A Life I Care About

Läs mer på www.teamaddison.se. Våra människoliv är precis lika mycket värda som vilka andra som helst.

Äntligen på G igen

 

Nu är förkylningen borta och medicineringen stämmer igen. Dagens runda på 45 km var helt underbar. Ca 13 m/s och 7 grader gav mästerlig medvind och tung motvind. Jag kände mig riktigt stark och bubblar av cykelenergi.

 

Det är andra gången jag änvänder min nya Garmin Edge 810 och även där stämde allt. Kadens, puls, batteri till Di2 men även kartan jag lagt in.

Underbart när allt stämmer!

Träning och Addisons sjukdom

 

Idag var jag på läkarbesök på Sahlgrenska. Allt var bra men jag skulle ta 10mg extra kortison varje dag pga trötthet. Det kände jag redan på söndagens cykelpass och ännu mer igår då jag fick slita mig runt rundan och var kraftigt medtagen. Jag hävdade att det var tack vare träningen jag känner min kropp så bra och kan justera medicineringen snabbt. Det minskar alla skador i kropp och livslängd avsevärt. Läkaren sa att en professor på sjukhuset hävdat detsamma för vår diagnos i flera år.

Dock är det ett känsligt ämne och svårt för de som inte tränar att ta in. Därför skrev jag detta på Addisonföreningens Facebooksida.
 

----------------------------------------
 

Livsviktigt med träning – Face the fact
 

Du känner din kropp bäst. För att känna den maximalt är det extra viktigt med träning för oss med kroniska sjukdomar. Vid träning lär du känna kroppen på så vis att du blir van vid vilka påfrestningar du klarar av och var gränsen går. Vid upprepade tillfällen av träning reagerar du snart på om du kan mer eller mindre. När du sedan gör det flera gånger men inte klarar av vad du brukar prestera beror det på något vilket du märker direkt. Då kan du lista ut eller förmoda att det förmodligen beror på att det kan vara en infektion, förkylning, för mycket eller lite Kortisol eller annat och därefter parera med medicin.
 

För att utvecklas måste man prova sig fram. Det finns rekommendation på 5 mg extra hydrokortison per timme vid träning för att orka. Vissa behöver det medan andra inte gör det. Alla är olika och vi kan aldrig jämföra varandra. Har man inte tränat tidigare kanske man behöver en något högre dos hydrokoritson än när man är tränad.
 

En av professorerna på Sahlgrenska i Göteborg har också förespråkat träning under många år eftersom man snabbare kan märka om något inte är bra och justera sin medicin snabbt för att bibehålla rätt värden. Vid rätt mängd kortisol ska man klara av träning i mer eller mindre skala. Tränar man inte kan man inte veta, eller känna vilka påfrestningar kroppen klarar av utan kan gå med en för hög eller liten dos kortisol utan att reagera, så kan det förbli under lång tid. Det medför att man förkortar livslängden avsevärt. Mår du bra kan du träna och tränar du mår du bra! Visst kan träning vara oerhört tråkigt men att hitta på ursäkter är absolut ingen bonus för hälsan och livslängden, men det är givetvis upp till var och en.
 

Givetvis finns en oerhörd mängd forskning som både visar och är vetenskapligt dokumenterad över hur positiv inverkan träning har.
 

Tre korta citat följer:
 

”Motion gör att stresshormonet kortisol försvinner och om du är vältränad klarar din kropp mer stress innan den börjar utsöndra kortisol..”.
 

”Fysisk aktivitet sätter fart på positiva krafter i kropp och själ. Lite eller mycket – all rörelse är bra. Bara 30 minuters rörelse om dagen gör stor skillnad för din hälsa och ditt humör. Lägg till lite extra konditionsträning och styrka – och du har ett effektivt hälsorecept.”
 

”Motion är som medicin. Energiförbrukningen ökar och det behövs för att minska bukfettet, om du råkar ha för mycket. Blodsockernivån sjunker och stabiliseras. Motion motverkar en hel rad sjukdomstillstånd: högt blodtryck, övervikt, bukfetma, typ 2-diabetes och blodproppar. Hjärtat pumpar effektivare och det ökade blodflödet stimulerar nybildning av blodkärl. Risken för hjärt- och kärlsjukdom halveras. Risken för demens, bröstcancer, tjocktarmscancer, artros i lederna och depression minskar också, liksom risken för benskörhet. Fysisk aktivitet har så stor betydelse för hälsan att den i många fall kan komplettera eller till och med ersätta läkemedel”.

Källor:
http://iform.se/halsa/stress/minska-stress På länken kan du läsa mer om träning och kortisol.

http://www.1177.se/Ostergotland/Tema/Halsa/Motion-och-rorelse/Motion-och-traning/Rorelse-ar-livsviktigt/?ar=True

/Martin