Morgondagen med stort M

Göteborgsgirot i morgon. För min del och diagnoserna är det något jag aldrig trodde jag skulle ställa upp på. 140 km är inte speciellt långt men att få allt att stämma både innan, under och eftet loppet.

Start för loppet från Heden kl 09.
Min plan är att vakna med ett blodsocker mellan 5-10. Ta de åtta tabletterna kl 06:30 så de hinner verka till kl 07. Kl 06:45 tar jag tre enhetet insulin som hinner verka innan jag äter pasta i bilen kl 07.

Kl 07 ställer jag in insulinpumpen på 50% för att få ett blodsocker på runt 7 men som höjs vid start. Fem min innan start tar jag även 20mg extra Hydrokortison.

Tanken är att cykla lite lugnare än vanligt och därför tar vi första stoppet efter 80 km. På vägen drickerjag vatten och gel var 30 min. På styret har jag en blodsockermätare som jag hoppas kunna avläsa.

I morgon får vi se om det fungerat.

Fantastisk vecka och en hjälte

Förra veckan blev det fantastiska 20 mil cykling! Något jag inte ens trott kunnat vara eller bli möjligt med tanke på förutsättningarna. Stressen och arbetsbelastningen var mindre under veckan pga skollov och det gjorde att jag kunde prestera mer och må bättre på cykeln. Söndagens runda på 70 km blev dock hemsk. Jag åt havregrynsgröt och pasta två timmar innan samtidigt som jag som vanligt sänkte insulinmängden i pumpen. En timme innan start gick blodsockret ner och jag satt på golvet och svettades. Jag fick snabbt äta och tajmade in det bra till start. En timme in på cyklingen sjönk blodsockret igen och låg runt 3 mmol. Det påverkar mig på så vis att ork och kraft försvinner. Jag tog totalt 7 gelébars för att komma hem igen. Samtidigt har min Ultegra Di2 krånglat och jag kunde bara cykla på det stora drevet. Det gjorde också att orken tröt. För mig är det ett enormt stort problem eftersom cyklingen gör att jag kan må så bra som jag gör. Det är ett verktyg för min livskvalité.

 

Jag kontaktade därför enligt mig världens främsta och bästa cykelmekaniker på Cykelhuset i Uddevalla om han kunde hjälpa mig med felet. Han gjorde det snabbt och proffsigt och gjorde mig evigt tacksam! Så årets största tack riktar jag därför till Ander Wahlström. En ära att han dessutom följer min blogg :)

Veckan som kommer får jag se hur den blir. Orken säger att jag behöver mer kortison för att ens orka arbetsdagarna. Jag ska fokusera, och inte tänka på tröttheten om det går.

Här är några bilder från söndagens tur med min cykelvän Peter Fransson. Martin Wallgren som är en fantastisk fotograf följde med och tog bilder.

 

Framöver hoppas, tänker, önskar och ser gärna att sponsorer hör av sig för att stötta Team Addison som vill öka kunskapen om Addisons sjukdom! www.teamaddison.se

 

 

Jag ger ALDRIG upp

 

Jag tänker ofta på hur det skulle ha känts att bara sätta sig på cykeln och cykla iväg.. ja, hur långt som helst? Jag kan ju inte det med mina diagnoser utan ställer in mediciner och insulinpump 2 timmar innan varje pass, ser till att få rätt mängd mat och insulin + kortison för att ha ett blodsocker på mellan 7-10 precis på minuten när jag två timmar innan bestämt start.

Nu har jag precis varit ute igen efter att ha ställt om insulinpumpen 13:15, ätit och anpassat insulinet 11:30 för att kunna cykla klockan 15:15 i 65 minuter med ett blodsocker på 7,5 vid start. Varje gång, året om. Jag är ändå så överlycklig ATT kunna cykla, så det är värt allt besvär. Att få ha ben och armar och bara vara kroniskt sjuk. Att ha möjlighet att få känna sig så sjukt stark och överlycklig efter varje pass.

Det största hindret är att inte få utvecklas och kunna köpa sin superdrömcykel. Det är ett stort besvär och blir ett tröttsamt och jobbigt hinder. Att inte kunna hitta fonder eller försäkringar som hade gett några kronor för att få investera i den cykeln som hade gett mig ett evigt liv. Under åren med cykling har jag inte uppsökt sjukhus en enda gång och det visar hur viktigt redskapet "cykeln" är och hur mycket skattepengar den har sparat i att hålla sig frisk. Jag har kommit halvvägs ekonomiskt men tänk, tänk, TÄNK... några sista kronor till. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vilken dröm.

Jag känner mig STARK och kommer ALDRIG att sluta cykla!

Jag slänger ut mitt swishnr här om någon vill ge en liten gåva 0706004795

En omöjlig uppgift blev succe!

Idag var det Tjörnrundan på 50 km med start och mål i Skärhamn. Ett vackert lopp med härliga vyer och bra fart. Förra året fick jag medelhastighet 34,5 men i år blev det 36,2 km/h och jag är SÅ glad.

Här är jag på bild i mitten av bild bakom den blå cyklisten med gul ram.
 

I morse vaknade jag 06:20 och tog lite insulin och alla mina åtta olika tabletter för mina diagnoser och för att äta pasta en halvtimme senare. So far so good.. 07:15 skulle vi åka för att hämta upp de andra i Teamet och 07:20 skulle jag ställa in insulinpumpen som jag alltid gör två timmar innan ett lopp/träning som är längre än en timme. Vi gav oss i väg och vi var framme ca 08:45 när starten skulle vara klockan 09:30. När klockan var 09:25 skulle jag snabbt kolla på insulinpumpen och kom på att jag GLÖMT ställa in insulinpumpen som jag skulle gjort 07:20!!!! Den innebär att blodsockret skulle sjunka som en sten i vattnet efter ca 30 min. Jag utgick från att cykla i ca 1,5 timme och det innebär att det inte skulle fungera. Jag sa till en av grabbarna i Teamet att jag funderade på att inte starta eftersom det inte var någon ide. Jag bestämde mig för att ändå ge det en chans och cykla tills blodsockret blev så lågt att jag var tvungen att stanna och avbryta. MEN, det hände inte!!!! Jag tog mig igenom 50 km med ett perfekt blodsocker och i högt tempo utan att blodsockret blev påverkad med normal insulinmängd, SKUMT!?!?

Förra året orkade jag knappt hänga med den andra gruppen men i år hade jag kraft och energi att lätt hänga med i gruppen utan några större problem. När det var två km kvar blev jag lite seg i benen och släppte. Dock är jag extremt chockad, nöjd och glad att det ens gick och med en klar förbättring från förra året. Kortison ökar jag aldrig under träning och lopp eftersom jag ofta har något för hög kortisolmängd i kroppen. Ofta runt 5-600. Jag såg en cykelcrash både framför och bakom mig. Själv höll jag även på att orsaka en efter att jag fubblat med en vattenflaska under cyklingen i klungan.

Plats: 103 av 497 startande!

En längre runda

Foto: martinwallgren.com

Dagen bjöd på 12 grader, sol och 5 (10) m/s. Jag har i några dagar planerat in denna runda på 65 km längst kusten och därför var jag väl förberedd. Jag sänkte insulindosen i pumpen två timmar innan start och med mat i magen låg blodsockret på 7 vid start. Turen gick från Dingle - Bovallstrand - Hunnebostrand - Väjern - Kungshamn - Nordens Ark och hem via Berfendal.

Dock fick jag ganska tidigt problem med lågt blodsocker trots att jag garderat mig med 5 mg extra kortison. Efter 8 km låg blodsockret på 5 och jag tog en gel men bs gick ändå inte upp. Jag tog en till och tömde flaskan på 5 dl söt saft. Jag klarade att hålla blodsockret på runt 4-5 i 50 km men pumpen fortsatte varna för lågt blodsocker. Jag gick ner i kadens/puls/fart för att blodsockret skulle gå upp något. Det gick upp och låg stabilt runt 5 i bs men jag vågade inte trycka på för hårt fysiskt.

Medelhastigheten blev ändå 31 km/h och det måste jag vara nöjd med då vinden och blodsockret spökade. Hjulen från #tomtrickracing är helt fantastiska och gör nog några km/h extra.

Jag mår SÅ bra av träning

Jag är så glad att jag själv vet, känner och förstår hur viktig träning är. Det gäller att upptäcka och märka effekterna för att ändå träna under jobbiga stunder. Addisons sjukdom, diabetes och giftstruma = diagnoserna och värdena blir otroligt fina av träningen samtidigt som man blir positiv, får ork och längtar tills nästa träning. Träningen är som en stor godispåse för mig, jag längtar tills nästa träning medans andra väljer andra alternativ. Därför är jag så tacksam att jag hittat mitt "godis". Jag önskar att fler med diagnoser börjar för att upptäcka detta. Jag vet att utan träningen så blir det en nedåtspiral som är svår att ta sig upp ur. Man ser negativt och hinder istället för att vara positiv och se möjligheter.

Varje cykelrunda ställer jag in insulinpumpen två timmar innan. Det gör att jag oftast kan cykla iväg med ett blodsocker på 5-7, cykla i 1-2 timmar i 100% för att sedan komma hem helt slut men med ett bs på runt 4.

Kortisonet laborerar jag oerhört mycket med och gjort i flera år. Jag har varit på träningsläger för att mäta ut rätt mängd för att klara den höga fysiska belastningen under träningen. Jag kom då fram till att ta 5mg extra hydrokortison per timme när jag cyklar med puls 160, dvs det jag orkar. Jag fyller även på med extra salt när jag äter pga oerhörd förlust av salt när jag svettas. Tar jag inte extra kortison vid varje cykelpass blir jag mer orkeslös efter några ggr men fyller då på med 20mg under någon dag. Mitt mål under 2015 är 500 mil och minst 10 mil i veckan. Även i år kommer jag att cykla i de cykeldräkter jag tagit fram för Team Addison som representerar Svenska Addisonföreningen och uppmärksamma det.

Levaxinet för giftstruman verkar stämma bra nu. Trycket över bröstet som jag hade hela hösten är borta och jag kan ge 100% igen.

Jag kan cykla när jag mår bra och mår jag bra kan jag cykla!
Träning är LIVET!!

Mina mål för 2015

Målet för 2015 är att må så bra som möjligt! Få kortisonet för Addison att fortsätta ligga i balans och även levaxinet för giftstruman. Under hösten hade jag för lite levaxin som orsakade ett tryck över bröstet som fick mig att tro att jag tränade med lunginflammation eller propp i lungan.. Blodsockret för min diabetes får jag anpassa efter behov och ställa in både före och efter träning. Dock utvecklade jag min kunskap i år efter att jag varit på träningslägret i Sunne som är för diabetiker som vill utvecklas mer inom idrotten. En bild på de aktiva från Sunne samt rundorna vi tog nedan:

2014 blev det ca 400 mil och mitt mål var 500. Eftersom jag inte nådde det sätter jag upp det som nytt mål för 2015. Det kommer att bli mycket träning och årets lopp kommer nog att bli Tre Berg i september på 9 mil. När jag mår bra kan jag träna och tränar jag mår jag oerhört bra. Jag blir insulinkänsliggare vilket gör blodsockret betydligt mer stabilt och på en bra nivå. Se exemplet nedan hur blodsockret ligger i genomsnitt när jag får hålla igång min träning. Eftersom de tre sjukdomarna påverkar varandra blir träningen än mer viktig.

Det blev även ett reportage förra året i Diabetestidningen om Addisons sjukdom och träning:

 

Några filmscener till Cyclingforlife.com blev det också!

 

En bild från Tjörnrundan!

 

Nya hjul blev det; Shimano DuraAce C24

Svenska Addisonföreningen fixade Ass-Savers som de säljer för 100:- st.



Vi tog oss runt GöteborgsGirot i maj.

Fantastiska resultat

Nu har jag tränat varannan dag och det känns så fantastiskt kul och bra. Det är korta pass men desto effektivare. Jag tror stenhårt på att träningen gör att kroppen mår toppenbra och idag fick jag det bekräftat!! Hos diabetessköterskan var det bara positiva ord och jag lägger in en bild av hur mitt blodsocker sett ut de senaste två veckorna i genomsnitt. TJOHOOO

Äntligen ett svar på utmattningen

Igår tänkte jag ta en 37 km-runda med racern men det blev 21 pga hög puls och att jag kände mig utmattad. Idag fick jag reda på att jag har för låg ämnesomsättning för giftstruman (Graves sjukdom) och måste öka levaxinmängden. Jag är glad över beskedet eftersom trycket i bröstet, svullnaden runt ögonen, tröttheten, yrsel, koncentrationssvårighet och utmattningen  beror med all sannolikhet på för lite mängd levaxin. Ska nu öka från 100mg till 125mg.

Jag fick även reda på att mitt Hba1c (diabetes 1) i blodsocker gått från 51 till utmärkta 48 mmol/mol. Det innebär i det gamla värden att det gått från 5,9 till 5,6. Det kan jag nog tacka både insulinpump och all cykling för.

Gällande min Addisons sjukdom är allt oförändrat.. Nu hoppas jag att levaxinet ska börja verka så jag får cykelorken tillbaka!!

Jag kommer aldrig att ge upp...

Grymt bra pass

Gårdagens kvällsrunda på 37 km blev tillsammans med min cykelkompis Peter. Vi håller ungefär samma tempo fast han är alltid lite snabbare. Det gynnar min träning maximalt och även igår. Vissa stunder fick jag stå för att trampa ikapp honom och jag låg på gränsen hela tiden. Dessa rundor är så grymt givande och farten blev bra, 33,1 km/h :)

Blodsockret låg bra innan start (bs op 9) och jag hade ställt in insulinpumpen på basal -50% två timmar innan. När vi var tillbaka låg bs på 5 och då hade jag druckit ca 3 dl jordgubbssaft. Igår tog jag inget extra kortison eftersom det var en relativt kort runda. De nya hjulen känns snabba, effektiva och stabila. Dock upplever jag ingen direkt farthöjning med dem utan får då ev skaffa högre aerohjul.

Summa sumarum = kanoners!

En tung drömsträcka

Jag har länge tänkt på att cykla sträckan mellan Strömstad och Dingle.. Idag fick jag chansen att göra det mha min mamma som ställde upp. Hon hämtade mig och körde mig till Strömstad, en restid för henne på ca 2 timmar totalt.

Klockan 09:00 ställde jag in min insulinpump på basal -50% och åt havregrynsgröt. Strax innan klockan tio hämtade hon mig och vi åkte mot Strömstad. Vi kom fram strax före elva och då låg blodsockret på 10. Jag tog en banan och rullade iväg. Det var sol och svag vind och jag kunde omöjligt få bättre förutsättningar. Efter tio minuter kände jag att jag var seg i kroppen och det började sakta men säkert bli lite mer motvind. Jag förstod att jag inte kunde hålla ett 32 km/h tempo utan fick vara glad om jag bara kunde cykla de 64 km hem. Medelhastigheten sjönk till 27 km/h men jag är mäkta stolt över att ens orka hem denna dag. Vanligtvis tar jag 5 mg hydrokortison innan långa rundor men det glömde jag idag. Under resans gång tog jag en gel och lite sötsaft och väl hemma låg blodsockret på fem.

To be continued...

Riktigt nöjd

Idag körde jag för fullt igen efter att mer eller mindre varit förkyld i två veckor. Jag kände mig sugen och grymt pigg. Vinden på 8 m/s gjorde att jag och min teamkompis Peter cyklade i ca 38 km/h i fyra mil. På tillbakavägen var motvinden tung och medelhastigheten sjönk och slutade på 31,4.

Rundan bjöd på sol och 19 grader längst västkusten. Resen gick via Bovallstrand - Hunnebostrand - Kungshamn och tillbaka via Nordens Ark.

Måste säga att jag är supernöjd över rundan och att Peter kunde ta sig tid och hänga på :) Vid start låg blodsockret på 12 efter att jag ätit. Jag tog 5 mg Hydrokortison och sänkte insulinpumpen två timmar innan med -50 i basal.

Supernöjd över min insats i Grebbestad Bike & Run

Årets upplaga av motionsloppet tänkte jag egentligen inte cykla eftersom jag hade så dåligt minne från förra året. Då körde jag helt slut på mig efter en mil och fick slita för att ens komma i mål. Då cyklade jag 58 km på 1:53 vilket gav en medelfart på 30,4 km/h.

Jag anmälde mig trots allt eftersom hinder är till för att övervinnas. Loppet har jag tänkt på i fyra dagar pga förra året och innan start var jag riktigt nervös. Tre timmar innan hade jag ätit havregrynsgröt och tagit insulin som gjorde att blodsockret låg på 10 vid start klockan 10:00. Då tog jag även 5 mg hydrokortison för min Addison och en extend bar för att blodsockret skulle hålla sig lite högre och jämnare under längre tid. Väl i mål låg blodsockret på 9 vilket gjorde att jag bara drack vatten under loppet.

Själva starten var ganska lugn i några km då alla låg efter en bil igenom Grebbestad. När bilen drog iväg blev det en bra hastighet men jag försökte ta det så lugnt som möjligt eftersom jag visste att uppförsbackarna mot Tanumshede skulle ta ut sin rätt (de knäckte mig förra året). Det kändes riktigt bra och klungan började luckras upp. De som cyklade 12 mil hade redan dragit iväg en bit men jag låg med i täten av oss som skulle cykla 58 km. Efter Tanum och vid Vitlycke var det två till ur ”min” klunga som släppte. Som tur var orkade jag täta igen hålet till de andra framför och vår klunga kunde hålla ihop. Jag utnyttjade de andra så mycket jag kunde och när det var min tur att ligga först gjorde jag det i några minuter för att sedan gå åt sidan igen. När vi närmade oss backarna innan Kville släppte en kille klungan. Strax därpå orkade inte killen framför mig att hålla tempot utan saktade ner. Det gjorde att jag var tvungen att cykla förbi honom och ikapp de andra. Tyvärr gjorde hastigheten och orken att jag inte klarade att komma ikapp de tre framför mig. Hade jag legat före killen som släppte är jag säker på att jag kunnat hänga på de snabbaste.

Dock cyklade jag själv i 5 km innan andraklungan kom ikapp mig. Då passade jag på att vila lite och sedan hängde vi sex ihop för resten av loppet. Väl innan mål tänkte jag cykla det jag orka för att ändå få en bra placering men de andra i klungan hade stenkoll på läget. Dock hände mycket de sista 200 metrarna. En låg bakom mig, de två framför mig vek av för tidigt och missade målgången, en cyklade omkull, en stannade till och jag kunde cykla först av oss i mål.

Tiden blev 1:42 vilket innebär att jag var 11 min snabbare än förra året och medelhastigheten blev 33,6. Jag var även BARA 2 min efter de fem första i mål. Totalt blev jag 8 av 51 startande!

En annan kul grej som hände var att två vänner från mitt barndomssamhälle var med och cyklade. De var också glada amatörer och hade ingen klubb att cykla för. Jag frågade dem om de ville vara med i Team Addison med våra cykelkläder för att sprida information och kunskap om Addisons sjukdom vilket de gärna ville. Det innebär att vi kommer att vara 5 st i vårt team vid loppen på västkusten nästa år.

Stort tack till Dexcom som gjort denna sändare! Med den kan jag avläsa blodsockret under alla mina lopp och träningar fastlindat på styret. Den ger mig trygghet och den säkerhet jag kräver under så intensiva pass!

Idrottsläger i Sunne

Sedan i torsdags har jag varit på träningsläger för diabetiker i Sunne. Det har varit en av de mest intensivaste perioder jag varit med om men utan tvekan den mest lärorika. Det var för diabetiker med inriktning löpning och cykling.

Jag var anmäld till DiabetesCamp i Sunne som är för de personer som tränar mycket men behöver mer kunskap för att vidareutvecklas i sin träning.

Vi har pratat oerhört mycket kolhydrater som är SÅ viktiga för att bibehålla hög kapasitet i sin träning och för att klara att hålla blodsockret på en bra nivå under tiden. Vi har även lärt oss om protein och ALLT som rör diabetes och träning! Det var nästan lika mycket läkare, branschmänniskor, sjuksköterskor osv som anmälda.

Överläkarna i endokrin- och diabetes samt dietist på medicinklinik och de proffsigt ansvariga för lägret registrerade puls, blodsocker, medelblodsockervärde, insulinmängd, proteinmängd, kolhydrater osv osv för att vi själva skulle förstå och se effekterna av vår egen kunskap och för att hjälpa oss vidare.

Tempot var intensivt och vi hade ca 10 min mellan föreläsningarna och till vi skulle vara ombytta för aktiviteter. När aktiviteterna var klara hade vi ca 10 min för att duscha, ta blodsocker, byta om och äta. Ett superintensivt tempo men det är för att vara effektiva och hinna lära oss allt. De ansvariga för lägret är de personer i Sverige som kan träning och diabetes bäst! Vill man ta steget vidare i sin träning MÅSTE man åka på detta camp. Dock är det så lärorikt att de lätt hade kunnat åka runt och föreläst i Sverige. Tyvärr är okunskapen om träning och diabetes extremt stor och därför är detta lägret en av få möjligheter att förstå och vidareutvecklas. Vi som var på lägret har tränat och kommit till en punkt där vi behöver mer kunskap för att själva kunna öka mängden träning och kunna gå vidare vilket de lyckades med bravur. Jag är oerhört stolt över att få ha varit med och det är utan att tveka en sekund den mest lärorika tiden under hela mitt 30-åriga diabetesliv.

Dessa fantastiska läkare var minst lika duktiga endokrinologer vilket innebar att de kunde stötta och visa på hur jag med Addisons sjukdom kan få träningen i schack. Imponerande kunskap med grundliga förklaringar som gör att vi "vanliga" förstår och kan använda kunskapen.

Träningsmängden under helgen var stor. I fredags blev det styrkecirkel i 60 min. Vi hann cirkulera i tre varv med ca 10 stationer. Det blev mycket överkroppsträning. På eftermiddagen blev det 60 min spinning i högt tempo och sjukt svettigt!! På lördagsförmiddagen blev det en 5-milsrunda på cykel och på eftermiddagen en kortare runda på 2,8 mil. Söndagsförmiddagen blev det 5 mil cykling och intervall. Intervallen blev att vi cyklade till ett berg, uppför det på landsväg för att sedan cykla utför på andra sidan och tillbaka. Jag hade en enorm kraft hela tiden och jag njöt varje sekund av dessa 13 mil på två dagar. Samtidigt hade de med inriktning löpning tränat lika länge med en PT runt Selma Spa.

För oss som cyklade blev det även en upplevelse av ordentliga regnskurar, magisk natur, vägar som var exemplariska och ett helt underbart sällskap. Blodsockeret har legat oerhört bra under alla träningspass vilket även visar på att jag klarar denna mängd men även mer. Under helgen gick jag från 75 kg till 72!

Om de aktiva på lägret, alla sjuksköterskor, de från diabetesföretagen, Värmlands diabetesförening, Johan Jendle, Peter Adolfsson och Stig Mattsson läser detta vill jag tacka dem allra djupast och jag kommer aldrig någonsin att glömma någon i detta dreamteam!

Vidare hoppas jag att vår cykelfilm för Addisons sjukdom blir klar i nästa år. Vår lilla teaser hoppas jag sprider sig för att visa att vi med Addisons sjukdom kan vara aktiva: https://www.youtube.com/watch?v=qD72s_58j30

Snart dax för träningsläger

På torsdag åker jag till SelmaSpa i Sunne på ett träningsläger för diabetiker. Det blir föreläsningar och träning under fyra dagar. Vi kommer att analysera träningspassen, kost, effekter och orsaker till varför blodsockret och insulinpumpen reagerar som de gör i samband med träning. På plats finns en diabetesläkare, dietist och idrottsläkare. Under tre dagar har jag registrerat och antecknat allt jag ätit, druckit och tränat. Främst är det för att de ansvariga ska kunna avläsa och lära känna effekterna runt träningen hos mig.

I nästa vecka hoppas jag köra cykeln till verkstaden för att byta pedaler, hjul, växlar och ev. styre. Det blev skadat vid min bilkrock för ett tag sedan. Om det blir hjul eller ej beror lite på priset dock. Shimanohjulen (Dura Ace 9000 c24) hade dessutom kommit bort i transporten och som det verkar nu blir det inga alls!?

Mitt mål att cykla 500 mil i år verkar inte riktigt uppfyllas. Blir det en fin höst kanske det kan bli möjligt. Vissa veckor har varit jobbiga i samband med att kortisonet inte stämt, ojämnt blodsocker, arbete osv..

Dagens pass blev en kortis mellan regnskurarna. 21 km och medelh på 33 km/h. Det kändes riktigt bra i kroppen igen efter allt. Kraft och ork med lust och glädje. Främst tror jag att det beror på att jag hunnit vila i helgen :)

Tjörnrundan avklarad

I måndags blev sista träningen inför Tjörnrundan som gick i lördags. Den gick på Tjörn och var på 50 km. Jag har vilat för att ladda kroppen men jag har samtidigt varit nervös och funderat mycket. Ett lopp är ett tillfälle då allt måste stämma precis just då. Jag har analyserat pumptider, mat, kortison osv.. Det gjorde att jag var lite överladdad när väl dagen kom.

Jag stod upp 06:30 och packade kläderna. Jag åt pasta och tog 4 enheter insulin. 07:20 ställde jag in pumpen på basal -90 och på tre timmar för att kroppen skulle vara tom på insulin till starten 09:30.  Vid startminuten låg blodsockret på 12 och vi drog iväg. Jag hade fyllt cykeltröjan med gel som jag hade planerat att dricka efter 30 min för att inte blodsockret skulle sjunka. Bs höll sig bra och därför blev det bara vatten under loppet. Det var som vanligt hög puls under loppet och det gjorde att kroppen blev lite trögare. Jag cyklade det jag orkade direkt från start och under hela loppet. Ett års träning sedan sist borde kunna göra att jag orkade ännu mer än förra året tänkte jag. Jag låg bakom andra cyklister men orken tröt ändå. Jag hade absolut inte mer att ge än det jag gjorde.. Förstaklungan hängde jag på i 2 mil för att sedan släppa. Då tog jag följe med fyra andra killar och även dem fick jag släppa efter 4 mil. Den sista milen cyklade jag mestadels själv och när det var fem km kvar blev jag omkörd av en större klunga.

Förra året cyklade jag på 1,31,20 med en medelfart på 33,2 km/h. I år blev det 1,27,05 och en medelhastighet på 34,9 km/h. Slutresultat blev det 104-placering av 311.

Jag var ändå oerhört besviken efter att jag inte kunde prestera bättre och funderar lite på om jag ska hoppa över loppen framöver för att bara träna. Förhoppningsvis blir jag snart positiv och hittar idéer som gör det positivt att cykla motionslopp igen.

Varmt och speciellt

Dagens runda blev på 47 km i 30 graders värme. Tack vare vinden gick det bra. Lite tungt att andas varm luft men det gick! Jag ställde in insulinpumpen två timmar innan och åt lunch strax innan jag drog iväg. Efter att jag kom hem startade jag pumpen igen och givetvis stack blodsockret som låg på 7 upp till 19. Jag får absolut inte klaga!

Jag har vilat några dagar för att försöka få lite snabbare km-tid. Det blev 31,29 km/h idag och lite högre puls men det kan bero på värmen. Nu funderar jag även lite på materialet igen.. DuraAce eller Zipp-hjul kanske kunde trolla med hastigheten lite?? Skulle vara kul att veta om det påverkar något eller om det är en dröna? Det hade varit ashäftigt att ha såna hjul med i filmen!

Min filmkollega Martin söker efter sponsorer och då hälsar han att de får guldplats och syns fint i filmen. Den har redan visats 250 ggr på Youtube och då både i Syd-Amerika, Australien, Asien, USA och flera ställen i Europa.

Igår var jag iväg och köpte cykelhållare till bilen. Det blev en Thule Proride 591 och den tror jag kommer till sin rätt när jag väl drar iväg men cykeln. Den ska få "arbeta" lite när jag åker till Sunne och SelmaSpa för träningscykellägret för diabetiker.

Vi hörs!

Ingen bra dag

Idag hade jag planerat in ett lite längre pass på runt 50 km. Vi i familjen åkte till stranden runt lunch vid 12.30 och då låg blodsockret på 4,5. Eftersom det var på väg ner fick jag äta det vi hade med oss och det blev potatissallad, bröd och revbensspjäll. Till detta tog jag 5 enheter eftersom vi inte rörde på oss. Bs sjönk till under 3 och då fick jag ta min svågers söta bullar för att inte svimma av. När klockan var 15 var bs på väg upp från 8. När klockan var 16 låg det på 15 och jag tog extra insulin samtidigt som jag ställde in pumpen för att kunna cykla klockan 17. Jag ringde min kompis Peter och vi planerade in passet. När klockan var över 16 låg bs på 17 och då insåg jag att det aldrig skulle kunna gå ner till 8 innan klockan 16:30 och därför fick jag ställa in passet. Jag avvaktade hela kvällen och först vid klockan 19 låg blodsockret på 15 på väg ner. Det gjorde att jag drog iväg på en 21 km runda. Efter det rättade blodsockret till sig någorlunda. Något som kan ha spökat är att insulinpumpen blivit utsatt för solljus/värme och därav har insulinet tappat effekt.

Passet i sig gick ok utan att ha ätit på 7 timmar! Hade jag ätit hade det gått ännu högre! Svårt som tusan när man så gärna vill träna och gör ALLT man kan i alla lägen för att lyckas.. men det är inte tillräckligt. Jag vet omöjligt hur eller vad jag ska eller kan göra när detta sker.

Härligt pass

Dagen bjöd på mulet väder och svag vind. Jag åkte till min cykelkompis och vi utgick därifrån. Vi cyklade på oerhört vackra småvägar mellan Munkedal och Uddevalla. Kanske årets finaste träningspass. Peter fick punktering och det fixade han effektivt och jag kunde lära mig hur effektivitet går till. Passet kändes oerhört bra och jag kände mig oerhört stark vissa sträckor medans andra blev lite trögare. Jag känner att jag och min racercykel blivit riktigt tighta kompisar och vi är nästan som en symbios med varandra nu :)

Jag åt frukost vid 08 och eftersom blodsockret låg bra vågade jag inte äta något förrän 13:30. I torsdags kunde jag inte träna eftersom jag hade ätit lite tidigare den dagen och det ställde till blodsockret. Vi startade iaf klockan 14 idag och då låg blodsockret på 9 och jag kunde se att det låg runt 8-9 hela vägen vilket var kanoners!! TJOHOOO. När vi kom tillbaka drog jag i mig 8 enheter insulin men det stack ändå iväg till 19!?

I augusti är jag anmäld till SelmaSpa för träningsläger för diabetiker som tränar mycket. Jag hoppas med allt jag har att de kan hjälpa mig att få i ordning på alla inställningar och berätta hur jag ska göra för att kunna må bra efter och hur jag ska gå tillväga innan träningen. Jag gör säkert stora fel i planeringen någonstans men vad? Det ska jag förhoppningsvis få veta då.

Sjukt trött och riktigt nöjd

Efter att jag ändrat kortisonmängden är jag sjukt trött. Jag vill helst sova och vaknar liksom aldrig riktigt till. Så har det varit snart i en vecka... Det ska INTE få stoppa träningen och efter några dagar med extra vila från träningen körde jag ett pass idag. Återhämtningen gjorde susen! Ingen värk i låren och ork och energi som jag inte känt på länge. Därför körde jag lite längre än jag tänkt och är riktigt nöjd med medelhastigheten på 32,6 km/h. Idag var det nästan ingen vind (JIPPI) men däremot ordentligt med regn till och från. Redan efter två km cyklade jag in i ett ösregn jag aldrig varit med om tidigare. Jag frös en stund eftersom regnet var kyligt och jag inte hade blivit varm, men ändå spännande!

Eftersom mitt mål just nu är att kunna cykla i runt 35 km/h hann jag tänka mycket kring cyklar. Jag tänkte att om jag hade cyklat med min förra cykel idag hade jag nog haft en långsammare km-tid och hade jag haft en lättare cykel hade jag nog kanske kunnat susa fram i min framtida drömhastighet. Oavsett cykel är det fantastiskt härligt när allt stämmer i höjd på sadel, avstånd till pedaler osv osv

Blodsockret höll sig ganska bra under rundan. Jag hade ställt in pumpen två timmar innan start och käkat pasta precis innan vilket gjorde att jag kunde cykla i 1,15 tim innan pumpen larmade för lågt blodsocker på 5,5. Jag drack druvsockerpulver+vatten men klarade inte få i mig så mycket. Det var liksom stopp i magen och jag ville bara kräkas upp det jag fick i mig. Jag drack så gott jag kunde och klarade mig ändå bra hem med lite marginal. När jag stoppade cykeln låg blodsockret på 5. Jag stoppade basalen i pumpen och tog 7 enheter insulin för att komplettera med det jag inte fått i mig under de två timmarna innan. Klart nöjd över passet :)