Cyklingen räddar mitt liv

 

Så länge jag cyklar och cyklar jag mår jag oförskämt bra! Jag är lyckligt lottad att kunna ta på mig cykelkläder varje gång, sätta mig på sadeln och ge mig ut i friheten trots diagnoserna. 8 tabletter varje dag med kortison, levaxin, magnesium, blodtryckssänkande, salttablett osv men ändå må någorlunda bra. Idag var vi ute igen och medelhastigheten hamnade på 34,8 km/h och det är jag så nöjd med. Jag är ofta trött och sover för att orka men när jag väl gjort det fungerar det igen.

Under alla år med kroniska diagnoser har jag lärt mig att vara rädd om livet eftersom vi bara har och får ett. Jag har valt att göra allt för att må så bra jag kan. Därför är cykeln ett livsviktigt redskap och nöje. Jag har sparat i några år till min drömcykel men det är en liten bit kvar innan det blir verklighet.

...orken och kraften tog slut!

Efter förra veckans 187km tömde jag nog det mesta ur kroppen. Idag har jag varit oerhört trött och sov en timme efter arbetet. Jag tog ändå en kort runda i regnet på 21km men jag var trött och kraftlös. Nu blir det vila tills på fredag för att återhämta mig.

Blodsockret har sedan i söndagens runda på 65 km legat på runt 2-4 och jag har tryckt i mig mat. Det låga blodsockret beror främst på att jag blir insulinkänslig vid träning men kan också bero på att min kortisolmängd i kroppen förbrukats mer än normalt. Två faktorer som påverkar blodsockret så nu måste jag se upp. Det får bli en helgardering med extra kortisol och mindre träning tills på fredag.

TreBerg på 90 km är snart och då måste jag vara i toppform. Jag är lite orolig över längden och hur mycket kroppen kommer att klara. Hur ska jag klara runt 2:45 tim i mitt högsta tempo med mängden kolhydrater, kortisol och salt? Salt måste jag också få i mig eftersom min kropp inte reglerar det själv utan även det tar jag tablett för. För lite salt och jag får lågt blodtryck och symptom efter det. I sämsta fall kräks jag under loppet och då är det förmodligen en Addisonkris. Då är kortisolet (stresshormonet) helt slut i kroppen och blir ett livshotande tillstånd. Därför måste jag se upp och ta extra kortisol också. Min plan är att ta 0,5mg per timme. Jag SKA klara det :)

Måste vila

Nu måste jag vila låren i några dagar då jag känt mig sliten. En återhämtning som brukar ge bra effekt när jag väl börjar träna igen. Igår blev det en kortis bara för att underhålla kroppen lite på 2,1 mil. Träning varannan dag har fungerat bra med kortison, insulin och alla de andra medicinerna och sjukdomarna men återhämtningen i låren är dålig. Jag drömmer så ofta om att ha börjat med cykling i tidigare år och bli snabb och duktig men jag är medveten om att jag aldrig kommer att få samma förutsättningar som om jag vore frisk. ÄNDÅ tänker jag och jämför med friska och det kommer jag nog aldrig ifrån. Jag måste tänka positivt och vara glad för varje träningspass jag kan genomföra och för kroppen och diagnosernas skull väldigt fina värden.

Orust runt och den korta sträckan

Hela helgen har jag samlat kraft för dagens runda på 4 mil under Orust runt. Det fanns olika distanser men min kropp säger att 4-6 mil är lagom med tanke på sjukdomsbilden. Jag åt gröt tidigt med 3 enheter insulin. 07:50 sänkte jag mängden insulin i pumpen till -90 eftersom det tar två timmar för insulinet att gå ur kroppen. En halvtimme innan start åt jag pasta och blodsockret låg på 9 med en grön pil uppåt vilket var helt perfekt. Vi startade 09:54 och de första milen hade jag hög puls runt 165 vilket var oerhört tungt för kroppen. Jag och min teamkompis hjälptes åt att dra men så fort jag la mig först var det som att gå in i en vägg.. Hastigheten var bra och Peter fick göra ett enormt arbete. När det var 3 km kvar drog Peter iväg sakta men säkert och jag hade redan kört lite för hårt med tanke på pulsen. Idag var det 22 grader och varmt och eftersom blodsockret låg så oerhört bra kunde jag dricka en flaska vatten och låta bli flaskan med sockertjära.

Väl i mål och även om det var ett motionslopp blev Peter 1:a och jag 2:a av 65 startande. En bra hastighet på 32,2 km/h var också kanoners!! En lycka med tanke på ALL laboration och eviga inställningar för att kunna lyckas må bra just dessa stunder. Kroppen med insulin, blodsocker, kortison, levaxin osv osv blir så jämt efter ett pass så det är trots allt värt alla timmar jag lägger ner bara för att kunna genomföra varje pass.

Jag är DJUPT imponerad av de som cyklar 8 mil och 12 mil osv.. Hur kan de, hur orkar de, vad gör det möjligt?? De är iof friska men att de orkar!? Det kanske hade varit möjligt om man var frisk? Det hade varit superspännande att veta!

Kort MTB-runda

+8 och regn. Oerhört trött och sliten i kroppen men var ändå tvungen att få igång kroppen igen efter Girot.  Det blev 11 km och 29 min nu i eftermiddag. Jag tror kroppen tog rejält med stryk under GöteborgsGirot som egentligen inte är så långt men mängden medicin i förhållande till kroppen efteråt har spökat ordentligt. Återhämtning på G!

Addisonkris?

Dagens pass trodde jag skulle bli kanoners. Jag har vilat i två dagar och väntat på denna dag då det skulle bli svag vind och en fin vårdag. BRA förutsättningar och det skulle bli bra tid, trodde jag... Jag mådde illa före, under och efter passet. Insulinpumpen hade jag ställt in 2,5 tim innan, ätit 1,5 timme innan, tagit lite extra salttablett. Blodsockret låg på 12 vid start men efter 20 min låg det redan på 6 och jag fick dricka sockerkära så gott jag kunde för att undvika att bryta.

Jag mår fortfarande illa och det gör mig lite misstänksam om det är för lite kortison i kroppen. Jag har precis tagit 20mg extra kortisol för att förebygga men jag vet inte om det är orsaken till illamåendet. Skulle det innebära att jag kräks måste jag åka in akut till sjukhuset för att få i mig kortisol och salt i blodet. Tyvärr är okunskapen om Addisons sjukdom så oerhört stort att chansen att bli felbehandlad och hemskickad är större än att få hjälp. Det gör att många vänder sig till Addisonföreningen eftersom de inte vågar söka akut hjälp i detta livshotande tillstånd.

Nedstämd

 

Under den gångna veckan har jag varit förkyld. Det har gått åt mer kortison i kroppen vilket påverkar mig både fysiskt och psykiskt. Jag har värk, det mesta känns tråkigt och jag är väldigt negativ. För att motverka denna känsla har jag tagit extra salttabletter som påverkar saltmängden och blodtrycket i kroppen samt extra kortison. Salttabletten (Florinef) påverkar även den alldagliga känslan. Efter att jag tagit extra medicin brukar det vända igen och det finns inget annat som skulle göra mig nedstämd.. Hoppas det vänder snabbt så man kan cykla igen ;)

Svullen i ansiktet

Under dagen har jag varit lite svullen i ansiktet. Jag tror kortisonet eller salttabletten (Florinef) är lite feldoserad och därför blir det lite vätskesamling i kroppen. Träningen brukar rätta till det mesta så jag drog iväg på en kort runda idag. Det kändes bra trots allt. Jag vill passa på att visa er hur jag lindar in fötterna i gladpack som både isolerar och värmer fötterna!

Veckans medicin

 

Ikväll har jag haft yrsel och känt mig konstig. Det fick bli lite extra Florinef som reglerar blodtrycket och ser till så att kroppen tar till sig mer salt. När jag gjorde i ordning veckans mediciner tänkte jag på hur otroligt det är att det verkar finnas till allt möjligt! Själv tar jag förutom Florinef och Hydrokortisol för Addisons sjukdom, Levaxin för Giftstruman och för min diabetes blodtryckssänkande medicin och insulin samt lite Folsyra för värk i benen. Voalá så har jag en färdig veckomeny! Nu både jag längtar och saknar träningen enormt mycket så jag hoppas jag blir frisk snabbt :)