Team Addison

Teamkläderna för 2016 är klara och vi har två olika uppsättningar. Den som jag kommer att cykla i blev fantastiskt snygg. Jag ändrade lite i layouten och texten blir i år på Engelska och kan därför användas internationellt.

Vi fortsätter lansera vår Addisonlåt som Niklas Petri skrivit och den har nu spelats över 10 000 gånger. Den finns givetvis på Spotify, iTunes och Amazon att lyssna på. Igår filmade vi lite till en bit av låten för att synas och göra diagnosen mer känd på Instagram.

Tyvärr, tyvärr finns det de som undrar vad poängen med Team Addison är och det förvånar mig stort. Främst är det för att synas, syns vi finns vi. Blir diagnosen mer känd ökar intresset, informationen och kunskapen sprids. Fler hittar oss och vi blir lättåtkomliga. Det är gratis reklam för diagnosen och fler hittar varandra... Vi är ett bra Team :)

Pga kylan och isen har jag joggat i en vecka nu. Jag känner mig pigg och stark vilket förvånat mig eftersom jag inte sprungit nämnvärt mycket de senaste åren. Idag blev det sju km på grusvägar, asfalt och is. Nästa runda på nyårsafton får bli en mil tänkte jag. Min teamkompis ska cykla spinning i tre timmar men det vågar jag inte pga orken inför kvällen och nyårsafton. Blodsockret ligger riktigt fint under träningspassen och jag behöver aldrig ta extra kortison. Tyvärr kan jag vara lite för dålig på att dricka Resorb efteråt men...

I morgon ska jag till sjukhuset för att undersökas under ett dygn. Jag tror jag ska ha en hög med sladdar som mäter blodtrycket. Vi får se vad det kan bli för resultat.

Så nära mitt livs dröm

Träningen sedan min Thailandsresa har gått bra. Några rundor och jag har känt mig riktigt stark. Träningen i Thailand gjorde nog väldigt gott och jag har känt mig pigg. Igår låg mitt blodsocker dock över 20 i sju timmar efter att insulinet blivit dåligt efter den varma resan... Tunga stunder men då tänker jag på en oerhört speciell dröm...

Nu har jag sålt av grejer, cyklar, skor, däck och även småsaker som handtag till dörrar... ja, många konstigheter men för varje såld sak kommer jag närmare drömmen. En cykel jag hittat och drömmer om. En CANNONDALE SuperSix EVO Hi-MOD Dura Ace 2 2015.

Cyklingen ger mig hopp, kraft, energi och ork att vara ganska positiv. Det är ett verktyg för att leva livet på det bästa sättet. Den förlänger mitt liv med kroniska sjukdomar, värdena i kroppen är perfekta och jag har mitt livs hobby. Cykeln är på REA på olika ställen och jag är så nära, så nära att kunna köpa den. Bara lite, lite till så är nog saken biff. Är du intresserad av att stötta mig får du gärna Swicha någon krona till 070 600 4795...

Här kommer en bild på drömmen!

Jag ger ALDRIG upp

 

Jag tänker ofta på hur det skulle ha känts att bara sätta sig på cykeln och cykla iväg.. ja, hur långt som helst? Jag kan ju inte det med mina diagnoser utan ställer in mediciner och insulinpump 2 timmar innan varje pass, ser till att få rätt mängd mat och insulin + kortison för att ha ett blodsocker på mellan 7-10 precis på minuten när jag två timmar innan bestämt start.

Nu har jag precis varit ute igen efter att ha ställt om insulinpumpen 13:15, ätit och anpassat insulinet 11:30 för att kunna cykla klockan 15:15 i 65 minuter med ett blodsocker på 7,5 vid start. Varje gång, året om. Jag är ändå så överlycklig ATT kunna cykla, så det är värt allt besvär. Att få ha ben och armar och bara vara kroniskt sjuk. Att ha möjlighet att få känna sig så sjukt stark och överlycklig efter varje pass.

Det största hindret är att inte få utvecklas och kunna köpa sin superdrömcykel. Det är ett stort besvär och blir ett tröttsamt och jobbigt hinder. Att inte kunna hitta fonder eller försäkringar som hade gett några kronor för att få investera i den cykeln som hade gett mig ett evigt liv. Under åren med cykling har jag inte uppsökt sjukhus en enda gång och det visar hur viktigt redskapet "cykeln" är och hur mycket skattepengar den har sparat i att hålla sig frisk. Jag har kommit halvvägs ekonomiskt men tänk, tänk, TÄNK... några sista kronor till. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vilken dröm.

Jag känner mig STARK och kommer ALDRIG att sluta cykla!

Jag slänger ut mitt swishnr här om någon vill ge en liten gåva 0706004795

Cyklingen räddar mitt liv

 

Så länge jag cyklar och cyklar jag mår jag oförskämt bra! Jag är lyckligt lottad att kunna ta på mig cykelkläder varje gång, sätta mig på sadeln och ge mig ut i friheten trots diagnoserna. 8 tabletter varje dag med kortison, levaxin, magnesium, blodtryckssänkande, salttablett osv men ändå må någorlunda bra. Idag var vi ute igen och medelhastigheten hamnade på 34,8 km/h och det är jag så nöjd med. Jag är ofta trött och sover för att orka men när jag väl gjort det fungerar det igen.

Under alla år med kroniska diagnoser har jag lärt mig att vara rädd om livet eftersom vi bara har och får ett. Jag har valt att göra allt för att må så bra jag kan. Därför är cykeln ett livsviktigt redskap och nöje. Jag har sparat i några år till min drömcykel men det är en liten bit kvar innan det blir verklighet.

Ok träning och egen musik

 

Som vanligt blir det runt 112 km i veckan och det måste jag vara nöjd med. Jag hinner inte mer pga arbete och återhämtningen. Senast igår blev det en runda med ok fart på 34 km/h och med tröttsam vind på 8 m/s. Jag har dessutom fått sålt två cyklar och sparar till en dröm jag haft i några år, en Tarmac.

Blodsockret ligger ganska bra så länge jag får cykla och samma med de andra sjukdomarna; Addisons sjukdom och giftstruma

. Träningen gör att jag mår bättre än många med en diagnos och som inte tränar. Jag tror träningen är livsviktig för att må bra och jag upplever att jag är ett levande exempel.

Jag designar just nu nästa års Addisondräkter och jag tror det blir bra. Addisonföreningen har fått otrolig respons i år och många företag vill vara med och synas i vårt välgörenhetsprojekt med film/foto och cykling. Bilden ovan är från Instagram där ett företag med kontor i Kina, Taiwan och England ville synas med oss. De designade en tröja för att hjälpa oss göra Addisons sjukdom mer känd i världen. Det har varit en oerhörd respons och tack vare dem har vi nått 50 länder till :)

Framöver blir det en dokumentär om diagnosen mm... För ett tag sedan frågade jag en arbetskollega jag har om att göra en låt vi kan använda i vår film/teaser. Jag gav honom boken "Diagnos kortisolsvikt" där jag och 16 andra personer skrivit om hur vi fick diagnosen Addisons sjukdom, blivit behandlade i vården, missförstånd osv. Han läste mina sidor och skrev ihop en riktigt bra text. Med musik på det har vi nu en klar låt som blivit bearbetad i studio. Förutom att den kommer att bli huvudlåten i filmerna/teasers ska den släppas på Spotify och några ställen till. Efter att ha lyssnat på den tror jag många har svårt att glömma den.

 

Vi letar en regissör som kan hjälpa oss att få ihop manus mm till dokumentären och varit i kontakt med några stora namn. Allt är helt ideellt såklart....

Drömmarnas dröm

I brist på annat får det bli en profilbild..

Veckan har varit ok träningsmässigt. Det har blivit 60 km och i morgon blir det nog 60 till om det vill sig väl. Nu har jag vilat i två dagar eftersom jag känt mig sliten och sovit extra mycket. I tisdags somnade jag redan klockan 20 för att vakna 07 och ändå har sömnen inte räckt...jaja

Under veckan har jag även gjort i ordning min racercykel Lapierre Sensium som jag precis la ut på Blocket. Vid köp 2014 låg den på 25 000:- och jag har lagt ut den i 15 500:-. Det är 100% Ultegradelar och i kanonskick. Pengarna ska jag spara för att senare investera i en S-work Tarmac med Dura Ace delar. Det lär ta ett tag men det är mitt mål. Drömmar ska drömmas och med lite tid och tur kan det ske. Det gynnar min träning och är ett stort intresse i den annars omständiga vardagen med diagnoserna, fast jag klagar nästa aldrig. Jag är bara glad att de är kroniska och att jag får leva :)

Vill du se cykeln och annonsen gör du det här http://m.blocket.se/goteborg/Lapierre_Sensium_Storl__54_63012128.htm?ca=15

Rekordvecka

 

Veckan har varit ganska ok med träning även om det inte blivit lika mycket som tidigare veckor. Senaste cykelpasset för några dagar sedan blev extrem på många sätt. Det blev en kort runda på 37 km i bra fart men vi fick cykla tre mil i ösregn, ordentliga vindar, hagel, blixt och åska över oss. Så länge man inte cyklat omkull pga vädret öser man givetvis på och det resulterade i den bästa medelfarten hittills under träning på 35 km/h.

Värdena i kroppen stämmer så länge jag får cykla och ordentlig träningsmängd. Som ni som tränar vet påverkar den positivt på alla sätt.

Under veckan har även ett företag med kontor i China, Taiwan och England hört av sig och velat göra snygga cykeljackor åt oss. De har sett hur föreningen växt och exponerat sig och vill förknippas med oss i vår nästa cykelteaser.

Framöver ska jag fortsätta med landsvägscykling så länge det går och när det blir is på vägarna får jag satsa på spinning och MTB som för tillfället är trasig :( En tanke är också att satsa mer på cyclocross men det är givetvis en kostnadsfråga.

Min landsvägscykel Lapierre Sensium 400 CP ska jag också sälja för att förbättra de andra cyklarna. Det är en cykel från 2014 och då kostade den 25 000:- men den kommer jag att sälja för 15 000:-. Endast Ultegradelar på en pedantiskt skött cykel. Det är cykeln ni ser på bild och som varit med i alla filmer på www.cyclingforlifemovie.com

Jag klarade halva TreBerg!!

I vintras anmälde vi oss i Team Addison till TreBerg och då till halvan, dvs 90 km. Tanken och för egen del har det varit en nästan lite för stor utmaning. Att få ett bra blodsocker och kortison i ett lopp som ändå är långt om man cyklar ganska intensivt.

Vi åkte till Skara igår kväll och somnade efter att alla i korridoren på vandrarhemmet pratat klart vid 22:30. Jag sov halvdåligt såklart i en ny miljö, stad och inför ett lopp som jag tänkt på så länge. Jag hade ställt klockan på 06:00 för att ta mina åtta mediciner. Lite halvseg tog jag en kaffe efter en halvtimme för att sedan värma på pasta och köttfärssås som jag tagit med mig. Då vet jag hur mycket jag kan äta i förhållande till insulinmängden. Målet är att starta med ett blodsocker på runt 8 vilket det också blev. 06:50 sänkte jag insulinmängden i pumpen till 50% inför loppet. 30 min innan start cyklade vi från vandrarhemmet till startområdet och då tog jag även 10 mg extra hydrokortison. Det tog jag för att helgardera mig mot påfrestningen under ett lopp och speciellt när det är 90 km. 10 min innan start tog jag en bar för att blodsockret skulle hålla sig på en bra nivå den första timmen.

Loppet var lite blåsigt med ca 12 m/s och dålig fart gjorde att blodsockret gick upp och låg på 14 efter halva loppet. Vi stannade en kortis vid en depå och jag tog 0,5 enheter insulin. Vi stannade i 6 min och det visade sig vara dyrbara minuter. Vanligtvis cyklar jag det jag orkar och då vet jag ungefär hur mycket som går åt i kroppen. Nu gick det lite för lugnt... det var ändå bra för att vara någorlunda pigg i 90 km. Vi cyklade från klunga till klunga och vi är ändå nöjda med farten.

Jag är glad och stolt över att ha genomfört loppet och visar att man kan vara aktiv som kroniskt sjuk!
Vi i Teamet blev 15, 16 och 17 av 124 :)

 

VI gjorde samtidigt stor reklam för Svenska Addisonföreningen!!

En bra vecka

Den gångna veckan har varit en bra träningsvecka! Jag har haft ork och medicineringen och träningen är i en härlig symbios med varandra. Jag har tränat hela mitt liv och jag får ett "friskt" liv tack vare träningen. Jag är så grymt övertygad om att träning påverkar kroppen positivt. Jag läser så oändligt många inlägg på olika sociala medier om människor som mår dåligt och den gemensamma nämnaren är att ingen skriver att de tränar.

Jag tror, eller är övertygad om att det hade gjort gott. Det behöver inte vara hårdträning utan att bara få upp pulsen och bli lite svettig. Själv blir jag insulinkänsligare pga all träning vilket gör att jag får lägre och jämnare blodsocker och kan oftast äta mer. Kortisonet stämmer också bra men även levaxinet. Det krävs mycket planering, timtal under en vecka med mat, insulinpump, inställningar och mediciner men det är värt varje sekund när man kan få må så bra. Det kan hända att jag är en av få som gör det men jag vill gärna tacka träningen för det.

 

Veckan har bjudit på 180 km underbar cykling och jag har cyklat så hårt jag kunnat. Personligen ger det mig mer än att cykla långsammare. Det är kul och en utmaning! Dagens runda blev på 65 km längst kusten i strålande sol och 22 grader.

 

Två representanter från Team Addison kommer att köra TreBerg 90 km och jag hoppas på mycket uppmärksamhet för att göra Addisons sjukdom mer känd. TreBerg kommer förhoppningsvis göra en påannonsering om oss innan dagen D. Vi kämpar fortfarande för att få intäkter till våra Addisonkläder som det är stor efterfrågan på. Det finns intressenter både i Australien, USA, Norge och givetvis Sverige...

En omöjlig uppgift blev succe!

Idag var det Tjörnrundan på 50 km med start och mål i Skärhamn. Ett vackert lopp med härliga vyer och bra fart. Förra året fick jag medelhastighet 34,5 men i år blev det 36,2 km/h och jag är SÅ glad.

Här är jag på bild i mitten av bild bakom den blå cyklisten med gul ram.
 

I morse vaknade jag 06:20 och tog lite insulin och alla mina åtta olika tabletter för mina diagnoser och för att äta pasta en halvtimme senare. So far so good.. 07:15 skulle vi åka för att hämta upp de andra i Teamet och 07:20 skulle jag ställa in insulinpumpen som jag alltid gör två timmar innan ett lopp/träning som är längre än en timme. Vi gav oss i väg och vi var framme ca 08:45 när starten skulle vara klockan 09:30. När klockan var 09:25 skulle jag snabbt kolla på insulinpumpen och kom på att jag GLÖMT ställa in insulinpumpen som jag skulle gjort 07:20!!!! Den innebär att blodsockret skulle sjunka som en sten i vattnet efter ca 30 min. Jag utgick från att cykla i ca 1,5 timme och det innebär att det inte skulle fungera. Jag sa till en av grabbarna i Teamet att jag funderade på att inte starta eftersom det inte var någon ide. Jag bestämde mig för att ändå ge det en chans och cykla tills blodsockret blev så lågt att jag var tvungen att stanna och avbryta. MEN, det hände inte!!!! Jag tog mig igenom 50 km med ett perfekt blodsocker och i högt tempo utan att blodsockret blev påverkad med normal insulinmängd, SKUMT!?!?

Förra året orkade jag knappt hänga med den andra gruppen men i år hade jag kraft och energi att lätt hänga med i gruppen utan några större problem. När det var två km kvar blev jag lite seg i benen och släppte. Dock är jag extremt chockad, nöjd och glad att det ens gick och med en klar förbättring från förra året. Kortison ökar jag aldrig under träning och lopp eftersom jag ofta har något för hög kortisolmängd i kroppen. Ofta runt 5-600. Jag såg en cykelcrash både framför och bakom mig. Själv höll jag även på att orsaka en efter att jag fubblat med en vattenflaska under cyklingen i klungan.

Plats: 103 av 497 startande!

Team Addison

Det är fantastiskt roligt att vi i Team Addison kan få möjligheten att cykla för att väcka uppmärksamhet och göra Addisons sjukdom mer känd. Vi har varit lyckliga att få underbara sponsorer som gjort hela vår resa möjlig. Vi tar ett år i taget och ser på möjligheterna att fortsätta göra våra kläder som det blivit stor efterfrågan på.

Idag blev det 37 km istället för 62. Jag kända mig lite sliten och får vara glad över att kunna göra en andra veckan med 16 mil.

Tusen tack för att ni följer bloggen och har ni en sekund över får ni gärna ge feedback!

Älskar cykling och resultat

Foto: www.martinwallgren.com

De två sista veckorna har jag kunnat cykla det jag velat och orkat. Semestern gör att jag får möjligheterna att planera längre och roligare pass och därmed också ett jämnare blodsocker. Förra veckan blev det 302 min på cykeln och 160,67 km. Denna vecka har jag kommit upp i 232 min och 124,3 km och i morgon blir det förhoppningsvis minst fem mil till. Mitt mål är att nå 20 mil någon vecka under sommaren. Längden och mängden är främst för att klara loppen bättre, bättre uthållighet och få högre hastighet. Jag cyklar också för att jag KAN. När jag cyklar mår jag bra och mår jag bra kan jag cykla.

Under rundorna går det åt oerhört mycket Dextropur som är ett druvsockerpulver. Det går nog åt ett halvt paket vid varje runda samt 6 dl vatten med Resorb. Detta krävs för att hålla blodsockret bra och för att orka. Insulinpumpen måste tyvärr ställas in två timmar innan + mat och inkl. cykling blir det runt 5 timmars planering för att få det att fungera.

Jag har inte tagit extra Kortison eftersom jag hade lite högt kortisonvärde sist på 600. Får känna efter om det krävs längre fram på rundorna. Annars ska man ta 5 mg per timme.

I onsdags köpte jag en ny hjälm eftersom jag inte känt mig säker med den nuvarande ifall jag kraschar. Det blev en KASK Mojito och jag har nog aldrig upplevt en skönare hjälm. Den kostade på REA hos XXL 999:- :)

Lite Gnällvarning:
Som vanligt gällande Addisonföreningen och Team Addison är responsen 0 gällande nya sponsorer. Diagnosen är tyvärr är ovanlig och därför är det svårt att få sponsorer. För de 1600 som har insikt och är drabbade är det tvärtom. Vi behöver verkligen hjälp om någon! Vi har nästan alltid arbetat från 0 och får göra så framöver också. Vi har iaf lärt oss att ALDRIG ge upp!

Vill man påverka och stötta Svenska Addisonföreningen kan man göra det via SMS.

SMS:a isf till följande nummer: 72120

addison30 (30 kronor)
addison50 (50 kronor)
addison100 (100 kronor)
addison200 (200 kronor)

En bra vecka trots allt

Under veckan hade jag tänkt att cykla 20 mil men det blev 16. Jag siktar på längre sträckor av många anledningar. Dels får jag ändå ställa in insulinpump, få i ordning på blodsocker och mat vilket tar ca 3 timmar innan träningarna och då kan man ändå passa på cykla längre. Sedan kommer 5-mils loppen att upplevas "lättare" med längre sträckor i benen och sedan siktar jag och Peter på TreBergs nio-milare.

Dagens runda på 37 km gick i medelfart 34,1 vilket jag är oerhört nöjd med. Jag har drömt i tre år om att nå farter över 35 och nu närmar det sig. Givetvis är det med den nya Addisoncykeln som redan fått mycket publicitet. Tyvärr hann vi inte skicka med bilder på den till den Portugisiska cykeltidningen men kanske nästa gång.

Varje dag söker jag sponsorer till Team Addison. Varje dag blir det nej och ännu fler nej. Både ledsamt och för mig obegripligt att inte någon vill stötta vår välgörenhet och göra Addisons sjukdom mer känd. Varför vill inte fler det? Jag förstår verkligen inte... Vi måste bli uppmärksammade och göra diagnosen mer känd för att öka intresset och kunskapen.

Stötta Svenska Addisonföreningen och att hjälpa oss att hjälpa andra!
SMS:a till 72120
 addison30 (30 kronor)
 addison50 (50 kronor)
 addison100 (100 kronor)
 addison200 (200 kronor)

Stor artikel i Portuguese Cycling Magazine och ett pass

I förra vecka blev det ett stort reportage i den Portugisiska cykeltidningen. Det är en intervju som handlar om varför Team Addison finns, livet med diagnosen och att övervinna hinder. Vi söker fortfarande sponsorer........

Läs från sidan 90-95 här!

Igår cyklade jag och Peter 72 km i 19 grader och 7 (14) m/s. Vi börjar träna på lite längre sträckor för att klara loppen bättre. Slutmålet är TreBerg senare i år. Blodsockret höll sig ganska bra under rundan. Jag fick dock dricka upp 6 dl vatten med 4 dl Dextropur och två gel för att hålla blodsockret på bra nivå. Vi hade en ok fart och fick medelhastighet 32 trots vinden. Den sista milen hade jag orken psykiskt men inte kraften i kroppen. Det innebär mer träning på längre rundor. I morgon ska jag cykla 50 km och det får duga.

Äntligen!!

Till SLUT kom äntligen cykelramen från Redchillibikes in England. Den designade jag hemma i färg och text för att den skulle passa vår cykeldräkt och det känns som jag lyckades. Jag tror inte den hinner att komma med i the Portugese Cycling Magazine men kanske... 5 sidor blir det i tidningen och det är superkul!

Ramen testade jag igår i 27 graders värme och 37 km. Den gick några km snabbare än den förra och kändes mycket stabilare.

Se och njut av bilderna! Sponsorer lyser med sin frånvaro för vår välgörenhet men det är desto roligare för de som hjälpt oss med dräkterna!

Bra publicitet

Den senaste tiden har jag mått bra och kunnat tränat därefter. Veckan som gick blev drygt 10 mil och det måste jag vara nöjd med. Idag blev det en 37 km med nytt pers.bästa i medelhastighet på 34,3 km/h och det är lite som grädde på moset. Jag fick ett otroligt fint blodsocker på mellan 7-5 och lika fint efteråt. I förra veckan började jag med lite andra mediciner för giftstruman men inte ändrat något för Addisons. Målet är att bli av med den fruktansvärda tröttheten jag har jämt och ständigt. När jag arbetar sover jag tio timmar per natt samt på min lunchrast och när jag kommer hem efter arbetet.

I morgon eller tisdag kommer den efterlängtade och specialmålade Addison-ramen. Det ska bli sjukt spännande. Det passar bra eftersom jag i nästa nummer är med i en stor tidningsartikel i the Portuguese cycling Magazine. Under veckan tar vi bilderna och då är det kul om ramen också syns. Utöver det har vi varit med på en internetsida i Malaysia med 104 000 följare. Som ni säkert redan vet sågs vår senaste filmteaser i 35 länder på fem dagar. Fantastiskt mycket reklam för de företag som sponsrat vårt välgörenhetsteam Team Addison. Vi hoppas fortfarande att företag ska upptäcka oss och hjälpa fram Team Addison men många företag är oberörda eftersom Addisons sjukdom är en ovanlig diagnos. Själv anser jag att våra liv är lika viktiga som alla andras. Jag har även diabetes som idag är en folksjukdom och den är långt ifrån lika krävande som Addison.

Återkommer med mer info snart igen.

Sveriges coolaste ram?

Jag har precis fått bilderna på min specialdesignade ram som jag ska använda när jag cyklar för att göra Addisons sjukdom mer känd. Vissa andra välgörenhetsteam har flera hundra ramar men detta är Addisonföreningens första tack vare några sponsorer som vill hjälpa och stötta föreningen. Tyvärr (om man får säga så) är diagnosen så ovanlig att oerhört få bryr sig om att stötta, nästan obefintlig.

Det är tre kommuner i norra Bohuslän som står för all sponsring kring Team Addison och sedan finns ingen mer? Stockholm, Göteborg, Malmö osv osv har oerhörda möjligheter att påverka men för vår del har de inget intresse i att hjälpa till att öka kunskapen kring Addisons sjukdom. Jag tycker det är oerhört ledsamt men så är det. Vi får vara oerhört stolta för de företag som ser behovet och hjälpt oss.

I gengäld har de fått synas i vår film som setts i 40 länder, våra två facebookgrupper med 2200 följare, Twitter och Instagram med drygt 500 internationella följare samt dagstidningar. Några hundra procent mer valuta än en liten annons i en tidning.

Nu ska ni få se ramen som är på G.

Oxtampen i Mariestad

Dagens lopp var Oxtrampen i Mariestad.

Tanken var att cykla 7 mil med Peter och Öyvind. Efter en natt med misstänkt infektion och lågt blodsocker gjorde att jag vaknade 7 ggr och fick äta för att hålla blodsockret uppe. Det i sin tur gjorde att jag var totalt slut på morgonen. Först var jag tveksam till att cykla alls men så tänkte jag att 4 mil är bättre än inget alls. Det var dock ett lopp jag sett fram emot.

Själva rundan var kalas! Mat, insulinpump, insulinmängd och kortison fick jag att stämma perfekt till start. Ösregn och superplatt väglag gjorde en bra fart. Vi låg runt 35 men fick vänta in varandra och slutfarten blev runt 33. Jag och Peter cyklade ihop i två mil tills han svängde åt höger och jag vänster. Väl tillbaka på superbanan blev jag tvåa efter en person som verkar ha flugit dit? Peter och Öyvind blev etta och tvåa på sjumilaren.

När vi åt mat efter loppen glömde jag ta insulin och det gjorde att blodsockret gick upp till 18 och jag blev riktigt illamående på hemvägen. Som tur var somnade jag och under tiden gick blodsockret ner.

MariestadsTidningen var på plats och intervjuade oss om Addisons sjukdom och Team Addison.
Summa summarum en fantastisk dag av Team Addison med placeringarna 2:a, 1:a och 2:a.

Trött men glad

En filmscen från vår kommande film Cyclingforlifemovie.com. Foto: Martin Wallgren

Senaste tiden har jag varit sjukt trött. Besök på akuten och blodprover på vårdcentralen för att fastställa vad tröttheten beror på. I avvaktan på svar cyklar jag ändå i hopp om att bli piggare efter rundorna. Att ge sig ut, bita ihop och ändå överväga att cykla när man är så trött så man hade kunnat somna på en minut eller sova 14 timmar per dygn. Något fel är det... Målet är ändå 10 mil i veckan för att hålla igång och än så länge har jag lyckats. Kortison, Levaxin och Insulin har varit ok men blir ändå bättre mha träningen.

Vi fyra cyklister i Team Addison på väg...

Igår var vi på den nya motorvägen i Tanum och med tillstånd från Skanska hade vi 7 km helt för oss själva. Team Addison och ett filmcrew gjorde att vi fick fantastiska filmbitar och bilder till vår film. En del foton kommer att användas i samband med när vi cyklar lopp och i media. Vi var 4 cyklister, en chaufför, en B-fotograf samt filmaren Martin Wallgren som gör magi med kamerorna.
För mer bilder: https://www.facebook.com/teamaddison1

Egen motorväg att använda till filmning (E6). Tack till Skanska!

Grymma hjul

Foto: www.martinwallgren.com och hjul från #tomtrickracing

Igår testade jag de nya hjulen på min kortrunda. När jag är i form och allt stämmer brukar jag ligga runt 31,5 km/h. Med de nya hjulen högprofilshjulen blev hastigheten 33 km/h och WOW. De är grymt sköna att cykla i och nöjet att cykla gick ett steg till :) På eftermiddagen stack jag och min kompis Martin ut och fotograferade/filmade lite till vår film. Dock var det svinkallt i kortbyxor men bilderna blev fantastiska.

Idag känner jag mig lite "nere" och det beror förmodligen på att jag förbrukat en del kortison under veckorna. Mängden jag har ska fungera bra i vardagen men allt jag gör därtill drar ner på mängden i kroppen. Därför får jag fylla på extra kortison ibland. I morgon hoppas jag på en 60 km-runda.

Salve!