Jag klarade halva TreBerg!!

I vintras anmälde vi oss i Team Addison till TreBerg och då till halvan, dvs 90 km. Tanken och för egen del har det varit en nästan lite för stor utmaning. Att få ett bra blodsocker och kortison i ett lopp som ändå är långt om man cyklar ganska intensivt.

Vi åkte till Skara igår kväll och somnade efter att alla i korridoren på vandrarhemmet pratat klart vid 22:30. Jag sov halvdåligt såklart i en ny miljö, stad och inför ett lopp som jag tänkt på så länge. Jag hade ställt klockan på 06:00 för att ta mina åtta mediciner. Lite halvseg tog jag en kaffe efter en halvtimme för att sedan värma på pasta och köttfärssås som jag tagit med mig. Då vet jag hur mycket jag kan äta i förhållande till insulinmängden. Målet är att starta med ett blodsocker på runt 8 vilket det också blev. 06:50 sänkte jag insulinmängden i pumpen till 50% inför loppet. 30 min innan start cyklade vi från vandrarhemmet till startområdet och då tog jag även 10 mg extra hydrokortison. Det tog jag för att helgardera mig mot påfrestningen under ett lopp och speciellt när det är 90 km. 10 min innan start tog jag en bar för att blodsockret skulle hålla sig på en bra nivå den första timmen.

Loppet var lite blåsigt med ca 12 m/s och dålig fart gjorde att blodsockret gick upp och låg på 14 efter halva loppet. Vi stannade en kortis vid en depå och jag tog 0,5 enheter insulin. Vi stannade i 6 min och det visade sig vara dyrbara minuter. Vanligtvis cyklar jag det jag orkar och då vet jag ungefär hur mycket som går åt i kroppen. Nu gick det lite för lugnt... det var ändå bra för att vara någorlunda pigg i 90 km. Vi cyklade från klunga till klunga och vi är ändå nöjda med farten.

Jag är glad och stolt över att ha genomfört loppet och visar att man kan vara aktiv som kroniskt sjuk!
Vi i Teamet blev 15, 16 och 17 av 124 :)

 

VI gjorde samtidigt stor reklam för Svenska Addisonföreningen!!

En bra vecka

Den gångna veckan har varit en bra träningsvecka! Jag har haft ork och medicineringen och träningen är i en härlig symbios med varandra. Jag har tränat hela mitt liv och jag får ett "friskt" liv tack vare träningen. Jag är så grymt övertygad om att träning påverkar kroppen positivt. Jag läser så oändligt många inlägg på olika sociala medier om människor som mår dåligt och den gemensamma nämnaren är att ingen skriver att de tränar.

Jag tror, eller är övertygad om att det hade gjort gott. Det behöver inte vara hårdträning utan att bara få upp pulsen och bli lite svettig. Själv blir jag insulinkänsligare pga all träning vilket gör att jag får lägre och jämnare blodsocker och kan oftast äta mer. Kortisonet stämmer också bra men även levaxinet. Det krävs mycket planering, timtal under en vecka med mat, insulinpump, inställningar och mediciner men det är värt varje sekund när man kan få må så bra. Det kan hända att jag är en av få som gör det men jag vill gärna tacka träningen för det.

 

Veckan har bjudit på 180 km underbar cykling och jag har cyklat så hårt jag kunnat. Personligen ger det mig mer än att cykla långsammare. Det är kul och en utmaning! Dagens runda blev på 65 km längst kusten i strålande sol och 22 grader.

 

Två representanter från Team Addison kommer att köra TreBerg 90 km och jag hoppas på mycket uppmärksamhet för att göra Addisons sjukdom mer känd. TreBerg kommer förhoppningsvis göra en påannonsering om oss innan dagen D. Vi kämpar fortfarande för att få intäkter till våra Addisonkläder som det är stor efterfrågan på. Det finns intressenter både i Australien, USA, Norge och givetvis Sverige...

Oxtampen i Mariestad

Dagens lopp var Oxtrampen i Mariestad.

Tanken var att cykla 7 mil med Peter och Öyvind. Efter en natt med misstänkt infektion och lågt blodsocker gjorde att jag vaknade 7 ggr och fick äta för att hålla blodsockret uppe. Det i sin tur gjorde att jag var totalt slut på morgonen. Först var jag tveksam till att cykla alls men så tänkte jag att 4 mil är bättre än inget alls. Det var dock ett lopp jag sett fram emot.

Själva rundan var kalas! Mat, insulinpump, insulinmängd och kortison fick jag att stämma perfekt till start. Ösregn och superplatt väglag gjorde en bra fart. Vi låg runt 35 men fick vänta in varandra och slutfarten blev runt 33. Jag och Peter cyklade ihop i två mil tills han svängde åt höger och jag vänster. Väl tillbaka på superbanan blev jag tvåa efter en person som verkar ha flugit dit? Peter och Öyvind blev etta och tvåa på sjumilaren.

När vi åt mat efter loppen glömde jag ta insulin och det gjorde att blodsockret gick upp till 18 och jag blev riktigt illamående på hemvägen. Som tur var somnade jag och under tiden gick blodsockret ner.

MariestadsTidningen var på plats och intervjuade oss om Addisons sjukdom och Team Addison.
Summa summarum en fantastisk dag av Team Addison med placeringarna 2:a, 1:a och 2:a.

Grymt bra pass

Gårdagens kvällsrunda på 37 km blev tillsammans med min cykelkompis Peter. Vi håller ungefär samma tempo fast han är alltid lite snabbare. Det gynnar min träning maximalt och även igår. Vissa stunder fick jag stå för att trampa ikapp honom och jag låg på gränsen hela tiden. Dessa rundor är så grymt givande och farten blev bra, 33,1 km/h :)

Blodsockret låg bra innan start (bs op 9) och jag hade ställt in insulinpumpen på basal -50% två timmar innan. När vi var tillbaka låg bs på 5 och då hade jag druckit ca 3 dl jordgubbssaft. Igår tog jag inget extra kortison eftersom det var en relativt kort runda. De nya hjulen känns snabba, effektiva och stabila. Dock upplever jag ingen direkt farthöjning med dem utan får då ev skaffa högre aerohjul.

Summa sumarum = kanoners!

En tung drömsträcka

Jag har länge tänkt på att cykla sträckan mellan Strömstad och Dingle.. Idag fick jag chansen att göra det mha min mamma som ställde upp. Hon hämtade mig och körde mig till Strömstad, en restid för henne på ca 2 timmar totalt.

Klockan 09:00 ställde jag in min insulinpump på basal -50% och åt havregrynsgröt. Strax innan klockan tio hämtade hon mig och vi åkte mot Strömstad. Vi kom fram strax före elva och då låg blodsockret på 10. Jag tog en banan och rullade iväg. Det var sol och svag vind och jag kunde omöjligt få bättre förutsättningar. Efter tio minuter kände jag att jag var seg i kroppen och det började sakta men säkert bli lite mer motvind. Jag förstod att jag inte kunde hålla ett 32 km/h tempo utan fick vara glad om jag bara kunde cykla de 64 km hem. Medelhastigheten sjönk till 27 km/h men jag är mäkta stolt över att ens orka hem denna dag. Vanligtvis tar jag 5 mg hydrokortison innan långa rundor men det glömde jag idag. Under resans gång tog jag en gel och lite sötsaft och väl hemma låg blodsockret på fem.

To be continued...

Riktigt nöjd

Idag körde jag för fullt igen efter att mer eller mindre varit förkyld i två veckor. Jag kände mig sugen och grymt pigg. Vinden på 8 m/s gjorde att jag och min teamkompis Peter cyklade i ca 38 km/h i fyra mil. På tillbakavägen var motvinden tung och medelhastigheten sjönk och slutade på 31,4.

Rundan bjöd på sol och 19 grader längst västkusten. Resen gick via Bovallstrand - Hunnebostrand - Kungshamn och tillbaka via Nordens Ark.

Måste säga att jag är supernöjd över rundan och att Peter kunde ta sig tid och hänga på :) Vid start låg blodsockret på 12 efter att jag ätit. Jag tog 5 mg Hydrokortison och sänkte insulinpumpen två timmar innan med -50 i basal.

Mitt livs bästa träningspass

Så här fantastiskt såg blodsockret ut idag efter passet idag ♥

Så här har det sett ut tidigare vilket resulterat i kraftigt illamående och ingen mat på många timmar!

Sedan igår har jag varit trött och bara velat sova.. Min cykelkompis Peter ringde och undrade om jag var sugen på en runda. Jag tänkte att det kanske är precis vad som behövs!? Blodsockret låg runt 12 och jag passade in det så det låg på 10 vid start. Jag ställde in insulinpumpen två timmar innan MEN gjorde en förändring mot vad jag brukar. Eftersom det går att ställa in tider gjorde jag så att jag förberedde pumpen på att avbryta insulinsänkningen och fortsätta ge mig vanlig insulindos 30 min innan jag var tillbaka. Vanligtvis startar jag den efter passet som då alltid innebär ett vansinnigt högt blodsocker men denna gång såg jag till att den startade 30 min innan jag var tillbaka. Jag beräknar att jag cyklar i ca 30 km och att 4,7 mil går på ca 1,30 tim och på så vis kan jag räkna ut tiderna för pumpen... Jaja... det var iaf första gången i mitt liv som jag inte fick en rekyl utan ett BRA blodsocker på 7 och att jag äntligen kunde få äta efter ett pass. Tidigare har jag varit tvungen att vänta i ca 4 timmar innan det varit möjligt. En STOR seger!!

På detta fantastiska gick passet grymt bra. Peter och jag drog om vartannat vilket resulterade i en medelhastighet på 34 km/h som för min del är helt otroligt då min dröm är 35. Sträckan var iof 47 km men det räckte. På lördag är det Tjörnrundan på 50 km så det var perfekt!

Jag är SÅÅÅÅÅÅÅ nöjd och miljarders tack till Peter som hela tiden visar att jag kan och klarar högre farter. Han är den perfekta träningspartnern ;)

Sjukt trött och riktigt nöjd

Efter att jag ändrat kortisonmängden är jag sjukt trött. Jag vill helst sova och vaknar liksom aldrig riktigt till. Så har det varit snart i en vecka... Det ska INTE få stoppa träningen och efter några dagar med extra vila från träningen körde jag ett pass idag. Återhämtningen gjorde susen! Ingen värk i låren och ork och energi som jag inte känt på länge. Därför körde jag lite längre än jag tänkt och är riktigt nöjd med medelhastigheten på 32,6 km/h. Idag var det nästan ingen vind (JIPPI) men däremot ordentligt med regn till och från. Redan efter två km cyklade jag in i ett ösregn jag aldrig varit med om tidigare. Jag frös en stund eftersom regnet var kyligt och jag inte hade blivit varm, men ändå spännande!

Eftersom mitt mål just nu är att kunna cykla i runt 35 km/h hann jag tänka mycket kring cyklar. Jag tänkte att om jag hade cyklat med min förra cykel idag hade jag nog haft en långsammare km-tid och hade jag haft en lättare cykel hade jag nog kanske kunnat susa fram i min framtida drömhastighet. Oavsett cykel är det fantastiskt härligt när allt stämmer i höjd på sadel, avstånd till pedaler osv osv

Blodsockret höll sig ganska bra under rundan. Jag hade ställt in pumpen två timmar innan start och käkat pasta precis innan vilket gjorde att jag kunde cykla i 1,15 tim innan pumpen larmade för lågt blodsocker på 5,5. Jag drack druvsockerpulver+vatten men klarade inte få i mig så mycket. Det var liksom stopp i magen och jag ville bara kräkas upp det jag fick i mig. Jag drack så gott jag kunde och klarade mig ändå bra hem med lite marginal. När jag stoppade cykeln låg blodsockret på 5. Jag stoppade basalen i pumpen och tog 7 enheter insulin för att komplettera med det jag inte fått i mig under de två timmarna innan. Klart nöjd över passet :)

Orust runt och den korta sträckan

Hela helgen har jag samlat kraft för dagens runda på 4 mil under Orust runt. Det fanns olika distanser men min kropp säger att 4-6 mil är lagom med tanke på sjukdomsbilden. Jag åt gröt tidigt med 3 enheter insulin. 07:50 sänkte jag mängden insulin i pumpen till -90 eftersom det tar två timmar för insulinet att gå ur kroppen. En halvtimme innan start åt jag pasta och blodsockret låg på 9 med en grön pil uppåt vilket var helt perfekt. Vi startade 09:54 och de första milen hade jag hög puls runt 165 vilket var oerhört tungt för kroppen. Jag och min teamkompis hjälptes åt att dra men så fort jag la mig först var det som att gå in i en vägg.. Hastigheten var bra och Peter fick göra ett enormt arbete. När det var 3 km kvar drog Peter iväg sakta men säkert och jag hade redan kört lite för hårt med tanke på pulsen. Idag var det 22 grader och varmt och eftersom blodsockret låg så oerhört bra kunde jag dricka en flaska vatten och låta bli flaskan med sockertjära.

Väl i mål och även om det var ett motionslopp blev Peter 1:a och jag 2:a av 65 startande. En bra hastighet på 32,2 km/h var också kanoners!! En lycka med tanke på ALL laboration och eviga inställningar för att kunna lyckas må bra just dessa stunder. Kroppen med insulin, blodsocker, kortison, levaxin osv osv blir så jämt efter ett pass så det är trots allt värt alla timmar jag lägger ner bara för att kunna genomföra varje pass.

Jag är DJUPT imponerad av de som cyklar 8 mil och 12 mil osv.. Hur kan de, hur orkar de, vad gör det möjligt?? De är iof friska men att de orkar!? Det kanske hade varit möjligt om man var frisk? Det hade varit superspännande att veta!

Teambilder

Igår var jag i Munkedal och tog bilder på våra dräkter tillsammans med en av de andra killarna i Teamet. Peter är fantastisk i alla lägen och ställde välvilligt upp. Den tredje killen kommer att komma med på fler bilder under Girot nästa helg... Ni får se en av bilderna från igår.

Eftermiddagens cykelpass blev en dryg 5-milare och nytt pers.bästa i medelhastighet på 31,6 km/h.

Ett härligt pass

Idag blev det en runda med Peter som planerat. Kallt väder med 12 grader, ingen sol och blåsigt. Vi gav oss iväg på en 4 milsrunda och efter en stund började det regna lite vilket gjorde allt som låg på vägbanan geggigt. Koskit och lera efter traktorerna skvätte överallt. Vi hade en ok fart och jag måste träna mer i uppförsbackar då jag tappar en del där. Summa sumarum var det en bra runda med bra tid på 31 km/h.

Efter att jag kom på varför blodsockret sjunkit under en lång tid visste jag vad jag skulle göra för att må bra under cyklingen. Jag började med att ställa in insulinpumpen på basal -80% klockan 09:00. Då låg blodsockret på 5. Klockan 10:30 låg blodsockret på 8 och då tog jag 10mg extra hydrokortison (som gör att blodsockret håller sig uppe). Samtidigt åt jag pasta och tog ingen insulin.

Klockan 11 prick cyklade vi iväg och då låg bs fortfarande på 8. Efter ca 40 min hård cykling och puls på runt 160 låg bs på 12 vilket var kanon!! Vi körd på och efter 1:15tim var vi tillbaka och då låg bs på 7= HELT fantastiskt!! Under veckan hade jag även köpt en liten ramväska från Rose som jag la en trådlös CGM-mottagar i. Istället för att försöka få fram pumpen från ryggfickorna har jag en sändare som jag kan se och som larmar. Den lade jag överst i ramväskan och dragit upp kedjan. Med mörkret i ramväskan kunde jag trycka på mottagaren och se hur blodsockret låg hela tiden. Detta underlättare oerhört samtidigt som jag i tid kan justera blodsockret.

Dessutom hade jag fått ett sms när jag kom hem att lådan med våra cykelkläder hade kommit. 5 cykeldressar och lika många värmetröjor. Det blir perfekt för fotografering i morgon om Peter kan för att ev synas i GT inför Göteborggirot. Sponsorerna får oerhört bra reklam och mycket mer än en annons. Det känns väldigt bra att kunna ge tillbaka MYCKET reklam eftersom de inser värdet av att hjälpa oss! Sponsorer på denna värmetröja är Sjöhaga El i Hällevadsholm och Bohus Bergsprängning i Hedekas♥

I morgon får det bli vila!

Det gick!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det blev en snabb och hög rekyl efter rundan idag!

7,9 mil i ett exemplariskt väder

I förrgår åt jag 20mg extra kortison. Igår och idag tog jag 10mg extra och det gjorde susen!! Innan dagens runda gjorde jag som vanligt och ställde in insulinpumpen på -90% basal, käkade pasta och köttbullar precis innan utan insulin. Under rundan åt jag en bar och drack BARA 4 dl dextropurvatten. Innan jag drog iväg låg bs på 7 och 9 när jag var tillbaka vilket är exemplariskt bra :) DOCK, tar jag alltid ca 7 enheter direkt när jag avbryter basalen då jag går av cykeln eftersom det alltid blir en rekyl på blodsockret. Idag blev rekylen extra hög och snabb och det får mig att fundera på om jag ska sänka basalen till -80 eller -70 nästa gång och äta lite mer socker under rundan istället.

Vädret var SÅ perfekt idag. Svag vind, varmt med 13 grader och strålande sol! Jag klarade hålla ett tempo över 30km/h i 79km så jag är oerhört nöjd!

Men, jag hade rätt om kortisonet och det FUNGERADE!!!!!!!!!!!!!! NU kan jag cykla GöteborgGirot :)

Skitrunda

Jag blir GALEN av detta blodsocker som ALLTID ställer till träningarna!!! Innan dagens planerade runda på 7 mil hade jag snackat med en proffscyklist med diabetes för att veta hur han kan cykla långt med bra blodsocker? Han käkade bars vilket jag gjorde idag, 1 varje 30 min. Det var det segaste jag ätit och jag tuggade nog en bar i 10 min samtidigt som tänderna gick som speedade för att mala ner gojsan. Nötterna som var i baren ville gärna ner i luftstrupen samtidigt som jag behövde dricka för att få ner det. Detta var ett stort störningsmoment men kunde det rädda min runda kanske det var värt det? Jag hann dricka upp 5 dl vätska som bestod av 4 dl vatten och 2 dl dextropur som är det renaste och snabbaste sockret som jag känner till. Summa sumarum tryckte jag i mig MASSOR med socker + att jag ställde in insulinpumpen 3 timmar innan på basal -90. Det innebär att jag tömmer kroppen på 90% insulin av min nuvarande dos vilket innebär att bs ska vara/bli HÖGT. Trots detta gick bs ner!!!!!!!!!! Pumpen larmade i ca 45 min och jag tog det lugnare (tappar tid och hastighet) för att bs förhoppningsvis skulle gå upp, men det gick inte heller och till slut gav jag upp. Jag är så fruktansvärt hemskt besviken och ledsen över att inte kunna cykla med en kadens på 90+ eller köra hårt utan att kroppen viker sig. SKITRUNDA! Det är nästa så jag tror att min bukspottskörtel fungerar och producerar eget insulin när det känner att det är träning på G!?

I morgon ska jag ringa diabetessköterskan för att få mer råd, kontakta alla jag vet har erfarenhet...

Jag önskar, önskar, önskar, önskar och ÖNSKAR att jag kan cykla 7 mil utan problem...

Cykelshortsväder :)

Igår fick jag mina grymt fina träningscykelkläder från Lapierre. Givetvis var jag tvungen att testa dem och de satt som handsken. Dagens pass blev därför i bibshorts vilket funkade i 14 gradig luft. Jag höll en ok hastighet på drygt 30 km/h men när det var två mil kvar fick jag dra ner på tempot pga att blodsocket var lågt. Pumpen larmade och larmade och larmade ännu mer!! Jag drack drygt 5 dl sockervatten och det kändes som det skulle gå hål i magen. När jag drog ner på tempot och la mig på en puls runt 135 och då vände blodsockret och började stiga långsamt. Det gav mig ett svar som jag kan använda mig av på längre rundor. Tyvärr kan jag inte cykla så snabbt men iaf genomföra dem som exempelvis Göteborgsgirot.

Uppgiven

Jag funderar på varför jag jagar och har jagat bättre km-tid och hastighet? Givetvis för att bli snabbare och en bättre cyklist men är det värt det för min del? Planera sex timmar före varje cykelpass för att få alla tre sjukdomar att stämma och ändå inte bli snabbare!? Jag håller en genomsnittlig tid på 30 km/h och det för duga. Jag kommer iaf fram någorlunda snabbt och pulsen är ändå ganska hög. Vi får se vad det blir av det hela. GöteborgsGirot kommer att bli en oerhörd utmaning för min del. Jag lär få ta extra kortisol men jag är väldigt orolig hur jag kan få blodsockret att klara det när det inte gör det under 1/3 av samma distans idag? Hoppas allt stämmer denna dag och att jag kan få en ok tid.

Under de senaste två veckorna har jag varit förkyld. I lördags kände jag mig ok och körde 2 x 2 mil. Meningen då var att ta en 4 milsrunda men efter att ha väntat på att insulinpumpen skulle göra att blodsockret skulle gå upp i fyra timmar och det ändå inte gjorde det fick det bli två korta. Ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Ju kortare pass, ju mindre planering och tänk då 7 mil för min del. Idag är jag superförkyld igen och jag äter extra kortisol och blodsockret är lite upp och ner. Jag hoppas bli kry tills helgen så jag kan köra några gånger då igen.

Addisonkris?

Dagens pass trodde jag skulle bli kanoners. Jag har vilat i två dagar och väntat på denna dag då det skulle bli svag vind och en fin vårdag. BRA förutsättningar och det skulle bli bra tid, trodde jag... Jag mådde illa före, under och efter passet. Insulinpumpen hade jag ställt in 2,5 tim innan, ätit 1,5 timme innan, tagit lite extra salttablett. Blodsockret låg på 12 vid start men efter 20 min låg det redan på 6 och jag fick dricka sockerkära så gott jag kunde för att undvika att bryta.

Jag mår fortfarande illa och det gör mig lite misstänksam om det är för lite kortison i kroppen. Jag har precis tagit 20mg extra kortisol för att förebygga men jag vet inte om det är orsaken till illamåendet. Skulle det innebära att jag kräks måste jag åka in akut till sjukhuset för att få i mig kortisol och salt i blodet. Tyvärr är okunskapen om Addisons sjukdom så oerhört stort att chansen att bli felbehandlad och hemskickad är större än att få hjälp. Det gör att många vänder sig till Addisonföreningen eftersom de inte vågar söka akut hjälp i detta livshotande tillstånd.

Mycket..

Igår var det värsta förutsättningarna för cykling. 2 m/s med sol och tort väglag. Jag hade ställt in insulinpumpen 2,5 timmar innan, druckit vatten, ett perfekt blodsocker och tagit på mig cykelkläderna och satt på cykeln... Allt fick avbrytas av en annan anledning och det var bara att avbryta allt..

Idag stack jag iväg direkt efter arbetet för att få lite träning i benen. Segt och tungt men det gick iaf fram. Jag ökar lite i km-tiden varje gång nu men det är fortfarande grymt segt. Jag får träna ännu mer och hoppas på bättre resultat. Hela veckan har jag varit sjukt trött då jag ändrat levaxinmängden och igår tog jag dubbel mängd kortison för att orka. Jag sover 8 timmar på natten och 1 timme efter arbetet vilket jag gjort både på måndag och tisdag för att orka vara vaken på kvällen... Jag kan iaf cykla!!

Addisonföreningen som jag startade en gång i tiden ska ha årsmöte i maj. De ville att jag skulle komma och föreläsa för dem i Stockholm om träning i kombination med Addison och hur jag startade föreningen. Kul, spännande och bara positivt med det! Jag kommer även att berätta hur viktigt det är med sponsorer för oss. Att det är så enormt svårt att få det innebär mycket negativt. Jag brukar jämföra med att det är som att se många människor ligga sjuka på ett fält men vi kan inte hjälpa dem eftersom vi inte kan nå ut till dem. Vi gör iaf så gott vi kan men känner oss oftast otillräckliga. De få men fantastiska sponsorer som ställt upp för oss kan vi aldrig kunna tacka nog♥

Perfekta förhållanden men ändå inte...

Bilden är tagen vid ett annat tillfälle!

Idag är det vindstilla, +8 grader och lite ljusare än vanligt utomhus. Givetvis var det upplagt för ett kortare cykelpass på 50 min. Jag tog på mig alla kläder och var helt startklar. Jag väntade bara på att blodsockret skulle gå högre än 5. Jag drack lite nyponsoppa och väntade i 15 min. Det låg då fortfarande på 5 och jag väntade 15 min till och ytterligare 15 min. Eftersom jag då väntat i nästan en timme blev jag uppgiven och tog av mig allt igen. Det perfekta passet blev inget alls idag. Får se om jag kan komma iväg i morgon..

Ösregn och storm

Dagens pass blev minst sagt stormig och blöt. Som vanligt ställde jag in insulinpumpen 2,5 timme innan start på (basal -90%). När jag startade låg blodsockret på 10 och efter exakt två timmars cykling låg det på 4 vilket är SÅ bra!! En anledning var att jag åt två timmar innan start samt att jag drack "tjära" var 10 min och totalt 4 dl. Efter 20 min cyklande på blöt landsväg kom lite hagel. Efter det började det regna och regna ännu mer. På detta kom stormen och regnet öste minst sagt ner. Det blev en arbetsam runda. Eftersom det var 4 grader och ösregn frös jag det mesta av den blöta tiden på händerna och under 60 min på fötterna. Plasten jag lindat runt fötterna stod emot regnet länge och värmde gott men till slut gick vattnet igenom. För att inte frysa höll jag en puls på över 150 hela tiden även om stormen gjorde att det nästan blev stopp emellanåt. När det var 1,5 mil kvar önskade jag att jag skulle bli upplockad och det är inte ofta jag tänker så. Jag tänkte att jag är en idiot som cyklar under dessa förhållanden men det är ju detta som är en utmaning. Väl hemma "nyduschad" gick jag rakt in i pannrummet och hängde upp allt det blöta. Händer och smalben var knallröda av nedkylningen men det såg jag bara som ett tillfälligt härligt minne av dagens runda. Mitt kortison och levaxin verkar vara bra just nu och jag känner inga symptom för nedstämdhet utan en järnvilja att cykla vidare :)

Under dagen hade jag bestämt att häva köpet på den kommande Lapierrecykeln för en TREK Madone 3.5 och när jag rinde cykelaffären stod de och monterade min Lapierrecykel.. Så det blir nog Lapierre i några år och sedan satsar jag 100% på TREK!

Blåsigt, kallt om tårna men skönt

Dagens pass blev blåsigt med 6,5 m/s. Det blir tungt i motvind men i medvinden får man härlig fart. Inte en regndroppe på hela vägen men de 5 graderna gjorde att jag frös om fötterna trots värmesulorna som jag precis köpt från Reijmo. De var iskalla när jag kom hem och tårna var röda av kyla. Riktigt dåliga "sulor" och jag rekommenderar dem inte!

2,5 timmar innan jag gav mig av sänkte jag basaldosen i pumpen till -90%. Jag åt pasta två timmar innan och tog bara 3 enheter till det för att vara säker på att det inte skulle ligga för lågt när jag skulle ge mig av. Vid starten låg blodsockret på 9 och när jag kom hem låg det på 7. Jag lyckades hålla det perfekt och en anledning var att jag drack "tjära" så fort jag kunde för att förebygga lågt blodsocker. Totalt blev det bara 3 dl vätska idag mot vanliga 1 L. Nu ska jag ta ett ordentligt snack med tomten och hoppas han kan ge mig ett par ordentliga skor som ni kan se på föregående blogginlägg!

Jag är glad över att ha en MTB som jag kan träna på även om det är ren skrot. Den är så fel i storleken att jag fick värk i ryggen efter ca 40 min. Värken höll i sig och emellanåt fick jag stå för att klara cykla. Väl hemma var jag blå i nedre delen av ryggen och det värker riktigt bra. Men som sagt så är träningen mycket mer värd än att man får värk i ryggen! Värken kan man leva med men utan en cykel blir jag nog helt galen :)