Städerna lyser med sin frånvaro

Leta, leta, leta sponsorer till Team Addison är ständigt steg 1. Att synas så mycket som vi gör globalt för att göra Addisons sjukdom mer känd är en självklarhet för oss men inte så värst många fler. De som inte är drabbade har inget intresse och det är märkligt med tanke på att det fortfarande handlar om välgörenhet och att vi exponeras så oerhört mycket över hela världen just nu. Folksjukdomar verkar få in oerhörda summor medans andra är mer ovanliga. Syns man finns man och det gör vi.

Oerhört märkligt att ingen eller inget företag i storstäderna ser något intresse i Team Addison, förmodligen finns det ingen med diagnosen där eller känner sig berörd. För mig borde det vara en självklarhet att hjälpa till, stötta, uppmärksamma och göra diagnosen mer känd för att rädda liv. Som Addisonpatient veta att man med stor sannolikhet blir felbehandlad vid en Addisonkris pga okunskapen är fruktansvärd, hemskt, ensamt, övergivet men det är de 1600 Svenskar som har diagnosen som får uppleva det, och varför bry sig om det?

Bra publicitet

Den senaste tiden har jag mått bra och kunnat tränat därefter. Veckan som gick blev drygt 10 mil och det måste jag vara nöjd med. Idag blev det en 37 km med nytt pers.bästa i medelhastighet på 34,3 km/h och det är lite som grädde på moset. Jag fick ett otroligt fint blodsocker på mellan 7-5 och lika fint efteråt. I förra veckan började jag med lite andra mediciner för giftstruman men inte ändrat något för Addisons. Målet är att bli av med den fruktansvärda tröttheten jag har jämt och ständigt. När jag arbetar sover jag tio timmar per natt samt på min lunchrast och när jag kommer hem efter arbetet.

I morgon eller tisdag kommer den efterlängtade och specialmålade Addison-ramen. Det ska bli sjukt spännande. Det passar bra eftersom jag i nästa nummer är med i en stor tidningsartikel i the Portuguese cycling Magazine. Under veckan tar vi bilderna och då är det kul om ramen också syns. Utöver det har vi varit med på en internetsida i Malaysia med 104 000 följare. Som ni säkert redan vet sågs vår senaste filmteaser i 35 länder på fem dagar. Fantastiskt mycket reklam för de företag som sponsrat vårt välgörenhetsteam Team Addison. Vi hoppas fortfarande att företag ska upptäcka oss och hjälpa fram Team Addison men många företag är oberörda eftersom Addisons sjukdom är en ovanlig diagnos. Själv anser jag att våra liv är lika viktiga som alla andras. Jag har även diabetes som idag är en folksjukdom och den är långt ifrån lika krävande som Addison.

Återkommer med mer info snart igen.

Sveriges coolaste ram?

Jag har precis fått bilderna på min specialdesignade ram som jag ska använda när jag cyklar för att göra Addisons sjukdom mer känd. Vissa andra välgörenhetsteam har flera hundra ramar men detta är Addisonföreningens första tack vare några sponsorer som vill hjälpa och stötta föreningen. Tyvärr (om man får säga så) är diagnosen så ovanlig att oerhört få bryr sig om att stötta, nästan obefintlig.

Det är tre kommuner i norra Bohuslän som står för all sponsring kring Team Addison och sedan finns ingen mer? Stockholm, Göteborg, Malmö osv osv har oerhörda möjligheter att påverka men för vår del har de inget intresse i att hjälpa till att öka kunskapen kring Addisons sjukdom. Jag tycker det är oerhört ledsamt men så är det. Vi får vara oerhört stolta för de företag som ser behovet och hjälpt oss.

I gengäld har de fått synas i vår film som setts i 40 länder, våra två facebookgrupper med 2200 följare, Twitter och Instagram med drygt 500 internationella följare samt dagstidningar. Några hundra procent mer valuta än en liten annons i en tidning.

Nu ska ni få se ramen som är på G.

Oxtampen i Mariestad

Dagens lopp var Oxtrampen i Mariestad.

Tanken var att cykla 7 mil med Peter och Öyvind. Efter en natt med misstänkt infektion och lågt blodsocker gjorde att jag vaknade 7 ggr och fick äta för att hålla blodsockret uppe. Det i sin tur gjorde att jag var totalt slut på morgonen. Först var jag tveksam till att cykla alls men så tänkte jag att 4 mil är bättre än inget alls. Det var dock ett lopp jag sett fram emot.

Själva rundan var kalas! Mat, insulinpump, insulinmängd och kortison fick jag att stämma perfekt till start. Ösregn och superplatt väglag gjorde en bra fart. Vi låg runt 35 men fick vänta in varandra och slutfarten blev runt 33. Jag och Peter cyklade ihop i två mil tills han svängde åt höger och jag vänster. Väl tillbaka på superbanan blev jag tvåa efter en person som verkar ha flugit dit? Peter och Öyvind blev etta och tvåa på sjumilaren.

När vi åt mat efter loppen glömde jag ta insulin och det gjorde att blodsockret gick upp till 18 och jag blev riktigt illamående på hemvägen. Som tur var somnade jag och under tiden gick blodsockret ner.

MariestadsTidningen var på plats och intervjuade oss om Addisons sjukdom och Team Addison.
Summa summarum en fantastisk dag av Team Addison med placeringarna 2:a, 1:a och 2:a.