Cyklingen är min viktigaste doktor

Förra veckan blev det 13 mil och det gjorde att jag kunde må bra trots stress på arbetet. Nu i helgen blev det tre dagar i rad och bättre kunde det inte bli.

Mästerfotograf är min kompis Martin Wallgren.

 

Ikväll blev det en ensamrunda på 37 km. Jag hade laddat med extra kortison för att orka men visste att jag skulle må bra efter rundan. Tröttheten jag får under dagaran ger mig oftast två val. Antingen sova av sig den sjuka tröttheten eller att inte tänka utan bara tvinga sig på cykeln för att vakna under rundan. Jag antar att det är endorfinerna som gör att man får en reset.

Som många av Er också vet är cyklingen så underbar. Annars hade vi ju inte cyklat? Att utöver det få så enormt fina värden i puls, blodsocker, välbefinnande, humör och ork gör inte saken sämre. För min del är ned nödvändigt eftersom man annars går ner i svackor eftersom vi med Addison måste reglera kortisonet manuellt och på känsla. Samma sak med insulinet. De senaste dagarna har jag känt hur hjärtat slår allt hårdare vissa stunder och när jag ska sova. Jag misstänker att det är giftstruman och Levaxinet som spökar. Konstigt nog känner jag inget efter en cykelrundan som idag. Summa summarum sköter cyklingen allt åt mig i kroppen, precis som en doktor :)

Idag ringde jag min mästermekaniker Anders som skulle beställa och hjälpa mig med att byta vevarm. Den var lite för lång på den nya cykeln och eftersom jag är perfektionist kan jag inte släppa tanken förrän allt är löst. Det är inga problem men kan bli bättre. Om man slår ut kostnaden på den mot livskvalité och hur magisk cyklingen är tvekar jag inte.

I dagarna designar jag pannband som föreningen ska sälja till förmån för Addison. För min del kommer jag givetvis att ha den under cykelhjälmen men går givetvis bra till löpning eller annat.

Jag mår SÅ bra av träning

Jag är så glad att jag själv vet, känner och förstår hur viktig träning är. Det gäller att upptäcka och märka effekterna för att ändå träna under jobbiga stunder. Addisons sjukdom, diabetes och giftstruma = diagnoserna och värdena blir otroligt fina av träningen samtidigt som man blir positiv, får ork och längtar tills nästa träning. Träningen är som en stor godispåse för mig, jag längtar tills nästa träning medans andra väljer andra alternativ. Därför är jag så tacksam att jag hittat mitt "godis". Jag önskar att fler med diagnoser börjar för att upptäcka detta. Jag vet att utan träningen så blir det en nedåtspiral som är svår att ta sig upp ur. Man ser negativt och hinder istället för att vara positiv och se möjligheter.

Varje cykelrunda ställer jag in insulinpumpen två timmar innan. Det gör att jag oftast kan cykla iväg med ett blodsocker på 5-7, cykla i 1-2 timmar i 100% för att sedan komma hem helt slut men med ett bs på runt 4.

Kortisonet laborerar jag oerhört mycket med och gjort i flera år. Jag har varit på träningsläger för att mäta ut rätt mängd för att klara den höga fysiska belastningen under träningen. Jag kom då fram till att ta 5mg extra hydrokortison per timme när jag cyklar med puls 160, dvs det jag orkar. Jag fyller även på med extra salt när jag äter pga oerhörd förlust av salt när jag svettas. Tar jag inte extra kortison vid varje cykelpass blir jag mer orkeslös efter några ggr men fyller då på med 20mg under någon dag. Mitt mål under 2015 är 500 mil och minst 10 mil i veckan. Även i år kommer jag att cykla i de cykeldräkter jag tagit fram för Team Addison som representerar Svenska Addisonföreningen och uppmärksamma det.

Levaxinet för giftstruman verkar stämma bra nu. Trycket över bröstet som jag hade hela hösten är borta och jag kan ge 100% igen.

Jag kan cykla när jag mår bra och mår jag bra kan jag cykla!
Träning är LIVET!!

Bra start på året

Hej igen!

Tusen tack för att ni följer mig och inte ger upp hoppet ;) Året har startat fenomenalt bra arbetsmässigt och det påverkar i högsta grad min hälsa positivt. Det har gett mig ork och styrka att gasa på i cyklingen. Det har blivit två rundor med racercykeln och resten med MTB. 3-4 gånger i veckan ska väll ge lite mer styrka än föregående säsong iaf? Jag hoppas på bättre och snabbare fart i år. Jag har samma racercykel som förra året och den kan man nog inte byta pga ekonomiska skäl utan jag får byta lite delar istället. Dels är det kul och sedan inbillar jag mig nog att det kan göra lite positivt med farten.

Rundorna blir inte så långa utan runt 30 min - 60 min varje gång. Huvudsaken är att jag får upp pulsen, träna självdisciplinen och komma ut. Dagens runda på 30 min gav mörkt väder, regn och ca 13 m/s. Tillräckligt för att vara genomsvett :) I morgon hoppas jag kunna köra intervall med MTB i en äckligt seg backe i närheten. Jag ska försöka bygga på undersidan av låren för att bli snabbare som cyklist.

Sjukdomarna blir på grund av allt detta stabila och bra i högsta grad. Blodsockret får ligga där det ska och kortison samt levaxin stämmer också tillfälligt.

Lägger in en favoritbild från cyclingforlife.com

Mina mål för 2015

Målet för 2015 är att må så bra som möjligt! Få kortisonet för Addison att fortsätta ligga i balans och även levaxinet för giftstruman. Under hösten hade jag för lite levaxin som orsakade ett tryck över bröstet som fick mig att tro att jag tränade med lunginflammation eller propp i lungan.. Blodsockret för min diabetes får jag anpassa efter behov och ställa in både före och efter träning. Dock utvecklade jag min kunskap i år efter att jag varit på träningslägret i Sunne som är för diabetiker som vill utvecklas mer inom idrotten. En bild på de aktiva från Sunne samt rundorna vi tog nedan:

2014 blev det ca 400 mil och mitt mål var 500. Eftersom jag inte nådde det sätter jag upp det som nytt mål för 2015. Det kommer att bli mycket träning och årets lopp kommer nog att bli Tre Berg i september på 9 mil. När jag mår bra kan jag träna och tränar jag mår jag oerhört bra. Jag blir insulinkänsliggare vilket gör blodsockret betydligt mer stabilt och på en bra nivå. Se exemplet nedan hur blodsockret ligger i genomsnitt när jag får hålla igång min träning. Eftersom de tre sjukdomarna påverkar varandra blir träningen än mer viktig.

Det blev även ett reportage förra året i Diabetestidningen om Addisons sjukdom och träning:

 

Några filmscener till Cyclingforlife.com blev det också!

 

En bild från Tjörnrundan!

 

Nya hjul blev det; Shimano DuraAce C24

Svenska Addisonföreningen fixade Ass-Savers som de säljer för 100:- st.



Vi tog oss runt GöteborgsGirot i maj.

Bätte och bättre...

 

För varje kortpass jag cyklar känns det ändå bättre och bättre i bröstet än tidigare. Möjligen börjar den ändrade levaxinmängden göra sin verkan. Pulsen har gått ner något och det är positivt.

Dagens kortis var efter en natt med "orkan", hagel, snö och regn. Jag trodde det skulle bli farligt på grusvägarna med snöslask men de var ganska rena pga det ändå var sju grader varmt. Jag är så glad över att inte snön har kommit än vilket gör att man ändå kan vara effektiv och få ut träningen på MTB.

Idag vet jag att Svenska Addisonföreningen har beställt nya cykeldressar för Team Addison och det ska bli kul att följa upp hur layouten blir. Jag är även nyfiken på de kommande högprofilshjulen jag ska få med ett eget tryck på sidorna.

Jag försöker fortsättningsvis cykla korta pass varannan dag för att känna och se förändringarna i kroppen och levaxinmängden.

Livet vänder och går framåt

Nu har jag cyklat MTB varannan dag under några veckor. Det känns bättre och bättre i kroppen även om pulsen fortfarande är lite för hög. Dagens runda blev på drygt två bil i ett tvågradigt väder men det kändes ändå ok. Friheten är fantastisk under rundorna trots allt.. man går in i en rytm, ett vakuum som får mig att glömma alla "problem" för en stund. Jag tror min ökade levaxinmängd börjar göra gott.

Igår anmälde jag och min kompis oss till motionsloppet Tre Berg i slutet av september nästa år. Det kommer att bli många lopp innan dess men detta ska bli kul att testa. För att klara nio mil med alla diagnoser måste jag beräkna och se över tablettmängderna, insulinpumpen osv osv men jag är helt säker på att jag kommer att klara det :) Målet är även att ligga över 32 km/h och med aerohjul hade jag nog gjort det. Får nog bli en investering framöver!

Bifogar en bild på en ascool asssaver som Svenska Addisonföreningen säljer för 100:- st och ALLT går till välgörenhet!

Hoppfull igen

Efter en veckas vila pga trycket över bröstet tänkte jag att jag måste bara ut och cykla för att se hur kroppen höll sig? Jag cyklade hemifrån till mina föräldrar med en positiv medvind på 9 m/s vilket gav bra förutsättningar. Jag var oerhört seg i låren men pumpade på.. Jag förstod  hur viktigt det var att cykla ofta för att känna sig i form! Jag kände inte av så mycket i bröstet idag men pulsen låg fortfarande lite högt. När jag startade låg blodsockret på runt 6 och väl framme låg det på 5, TOPPEN!! Under sträckan drack jag ca 5 dl jordgubbssaf. Jag är superglad över att ha kunnat genomföra detta pass och hoppas nästa går lika bra!

Fantastiskt att i slutet av november kunna cykla på rena men blöda vägar i ett 9-gradigt väder!! Blött väglag med jord och lera efter traktorer gjorde cykeln allt annat än ren men med dessa förutsättningar var det ändå ett nöje :)

I väntan på bättre tider

Den senaste tiden har jag inte kunnat träna eller cykla. Jag har valt att avstå träning tills jag känner mig bättre i bröstet. Enligt läkaren skulle det ta ca 3 veckor eller mer innan trycket över bröstet försvinner och levaxinnivån hittar rätt.

Min diabetes och Addison känns iaf ok.

Måste bara skriva hur fantastisk cykelsporten är. Alla dessa positiva effekter fysiskt och psykiskt samtidigt som det är en härlig men dyr materialsport. Att sitta på internet och se på grymma racercyklar och delar är (antar jag) som när barn går in i en godisbutik eller Liseberg. Jag har kollat hur många har råd med dessa mästerverk till cyklar och det verkar som många av dem lägger alla pengar på just cykel. De avstår resor, bor oftast i lägenhet och slipper renoveringar osv... Lite svårt för min del när jag har hus, familj osv.. Drömmen kvarstår och hade jag haft möjlighet hade jag nog unnat mig det efter alla diagnoser och kämpande varje dag, vilket plåster på såret det hade blivit :) Jag får ändå inte klaga då sjukdomarna bara är kroniska och inte direkt livshotande som för många andra.

Muskelsvaghet

De träningar jag genomfört på sistone blir något bättre efter att jag ökat levaxinet. Trycket över bröstet avtar sakta men säkert men jag är fortfarande oerhört trött. Jag sover mycket och de senaste kvällarna har jag lagt mig för natten klockan 19. När jag vaknar runt 08 är jag ändå trött och muskelsvagheten som beror på levaxinet hoppas jag snabbt blir bra igen. Det är segt att träna men det går!

Äntligen ett svar på utmattningen

Igår tänkte jag ta en 37 km-runda med racern men det blev 21 pga hög puls och att jag kände mig utmattad. Idag fick jag reda på att jag har för låg ämnesomsättning för giftstruman (Graves sjukdom) och måste öka levaxinmängden. Jag är glad över beskedet eftersom trycket i bröstet, svullnaden runt ögonen, tröttheten, yrsel, koncentrationssvårighet och utmattningen  beror med all sannolikhet på för lite mängd levaxin. Ska nu öka från 100mg till 125mg.

Jag fick även reda på att mitt Hba1c (diabetes 1) i blodsocker gått från 51 till utmärkta 48 mmol/mol. Det innebär i det gamla värden att det gått från 5,9 till 5,6. Det kan jag nog tacka både insulinpump och all cykling för.

Gällande min Addisons sjukdom är allt oförändrat.. Nu hoppas jag att levaxinet ska börja verka så jag får cykelorken tillbaka!!

Jag kommer aldrig att ge upp...

Orust runt och den korta sträckan

Hela helgen har jag samlat kraft för dagens runda på 4 mil under Orust runt. Det fanns olika distanser men min kropp säger att 4-6 mil är lagom med tanke på sjukdomsbilden. Jag åt gröt tidigt med 3 enheter insulin. 07:50 sänkte jag mängden insulin i pumpen till -90 eftersom det tar två timmar för insulinet att gå ur kroppen. En halvtimme innan start åt jag pasta och blodsockret låg på 9 med en grön pil uppåt vilket var helt perfekt. Vi startade 09:54 och de första milen hade jag hög puls runt 165 vilket var oerhört tungt för kroppen. Jag och min teamkompis hjälptes åt att dra men så fort jag la mig först var det som att gå in i en vägg.. Hastigheten var bra och Peter fick göra ett enormt arbete. När det var 3 km kvar drog Peter iväg sakta men säkert och jag hade redan kört lite för hårt med tanke på pulsen. Idag var det 22 grader och varmt och eftersom blodsockret låg så oerhört bra kunde jag dricka en flaska vatten och låta bli flaskan med sockertjära.

Väl i mål och även om det var ett motionslopp blev Peter 1:a och jag 2:a av 65 startande. En bra hastighet på 32,2 km/h var också kanoners!! En lycka med tanke på ALL laboration och eviga inställningar för att kunna lyckas må bra just dessa stunder. Kroppen med insulin, blodsocker, kortison, levaxin osv osv blir så jämt efter ett pass så det är trots allt värt alla timmar jag lägger ner bara för att kunna genomföra varje pass.

Jag är DJUPT imponerad av de som cyklar 8 mil och 12 mil osv.. Hur kan de, hur orkar de, vad gör det möjligt?? De är iof friska men att de orkar!? Det kanske hade varit möjligt om man var frisk? Det hade varit superspännande att veta!

Kort MTB-runda

+8 och regn. Oerhört trött och sliten i kroppen men var ändå tvungen att få igång kroppen igen efter Girot.  Det blev 11 km och 29 min nu i eftermiddag. Jag tror kroppen tog rejält med stryk under GöteborgsGirot som egentligen inte är så långt men mängden medicin i förhållande till kroppen efteråt har spökat ordentligt. Återhämtning på G!

Mycket..

Igår var det värsta förutsättningarna för cykling. 2 m/s med sol och tort väglag. Jag hade ställt in insulinpumpen 2,5 timmar innan, druckit vatten, ett perfekt blodsocker och tagit på mig cykelkläderna och satt på cykeln... Allt fick avbrytas av en annan anledning och det var bara att avbryta allt..

Idag stack jag iväg direkt efter arbetet för att få lite träning i benen. Segt och tungt men det gick iaf fram. Jag ökar lite i km-tiden varje gång nu men det är fortfarande grymt segt. Jag får träna ännu mer och hoppas på bättre resultat. Hela veckan har jag varit sjukt trött då jag ändrat levaxinmängden och igår tog jag dubbel mängd kortison för att orka. Jag sover 8 timmar på natten och 1 timme efter arbetet vilket jag gjort både på måndag och tisdag för att orka vara vaken på kvällen... Jag kan iaf cykla!!

Addisonföreningen som jag startade en gång i tiden ska ha årsmöte i maj. De ville att jag skulle komma och föreläsa för dem i Stockholm om träning i kombination med Addison och hur jag startade föreningen. Kul, spännande och bara positivt med det! Jag kommer även att berätta hur viktigt det är med sponsorer för oss. Att det är så enormt svårt att få det innebär mycket negativt. Jag brukar jämföra med att det är som att se många människor ligga sjuka på ett fält men vi kan inte hjälpa dem eftersom vi inte kan nå ut till dem. Vi gör iaf så gott vi kan men känner oss oftast otillräckliga. De få men fantastiska sponsorer som ställt upp för oss kan vi aldrig kunna tacka nog♥

Halvtungt

Idag kände jag mig "tung" i lungorna. En förkylning är nog på väg ur kroppen.. Igår kväll hade jag huvudvärk men samtidigt har jag stressat mycket på jobbet. Dagens pass gick ändå ok och jag låg runt puls 151 vilket var lagom.

Igår var jag hos läkaren och ska få börja med nytt hydrokortison som heter Plenadren. Det är väldigt få som fått börja använda den men jag hade turen. Jag tror det beror på att jag har tre kroniska sjukdomar och gör allt för att kroppen och värdena ska visa bra. De senaste två besöken har de flesta värdena legat GRYMT bra och jag är helt övertygad om att träningen är orsaken :) För min giftstruma ska jag sänka Levaxinet då det var lite högt. När det är högt behöver jag mer kortison för min Addison och då även insulin för min diabetes.... puh vilken röra!! Den nya medicinen Plenadren gör att kortisolet i kroppen blir mer likt en frisk människas. Är det bra blir de andra sjukdomarna också stabilare. I denna tablett finns en kärna som utsöndras efter 6-8 timmar. Jag ska utvärdera den om en månad...

Nu närmar sig säsongen!

Idag anmäler jag mig till GöteborgsGirot 2014! Det är ett cykellopp med start och mål på Ullevi och med 7 mils cykling runt Göteborg. Jag är givetvis osäker på om med vilken intensitet det blir, hur kommer blodsockret att vara, kommer kortisonmängden att vara ok? OJ så många frågor men för mig blir det en grym utmaning att ändå cykla mig igenom allt. Givetvis kommer jag att cykla i vår Addisondräkt med förhoppning om att fler blir intresserade och informationen sprids. Ska du cykla?

För övrigt har jag varit trött i kroppen, varit lite förkyld och därav nuvarande vilan!

STORT dilemma

 

Det är någon medicinering i kroppen som inte stämmer. Jag mår illa i hela kroppen och vet inte vad det beror på. Jag har redan tagit 20mg extra kortison för att göra något åt saken. Den kanske är salttablett jag behöver, eller är det något med giftstruman!? Jag har INGEN aning utan får chansa.

Under tiden är det ett superträningsväder utomhus. Jag orkade inte igår pga illamående och det känns som jag MÅSTE träna idag. Det är 50/50 chans att jag tränar trots illamåendet för att ändå få träningen. Jag kanske blir piggare efter? Orkar jag ta mig ut? OJ, vad svårt det är med dessa stunder.. Hade jag varit frisk hade det lätt blivit 3 mil idag... Jag får fundera.... Ciao

Lägger in en bild från ett av mina livs bästa cykelstunder... Här står jag på ett café i Muro, Mallorca under en 6 mils runda!

Veckans medicin

 

Ikväll har jag haft yrsel och känt mig konstig. Det fick bli lite extra Florinef som reglerar blodtrycket och ser till så att kroppen tar till sig mer salt. När jag gjorde i ordning veckans mediciner tänkte jag på hur otroligt det är att det verkar finnas till allt möjligt! Själv tar jag förutom Florinef och Hydrokortisol för Addisons sjukdom, Levaxin för Giftstruman och för min diabetes blodtryckssänkande medicin och insulin samt lite Folsyra för värk i benen. Voalá så har jag en färdig veckomeny! Nu både jag längtar och saknar träningen enormt mycket så jag hoppas jag blir frisk snabbt :)