Förberedelserna var ganska bra med en något för liten frukost och det beror på att jag inte ville få högt blodsocker innan rundan eftersom jag ville köra med säkra kort. Strax innan vi cyklade iväg blev det pasta och blodsockret höll sig på 7-7,5 hela vägen vilket var fantastiskt. Vi växeldrog hela vägen men efter 60 km stumnade jag helt. Jag tänkte... hur ska jag orka den sista milen? Min cykelkompis drog därför den sista biten vilket räddade mig.
Väl hemma blev jag oerhört illamående och sjukt trött. Jag vilade en kort stund och när familjen åt middag fick jag springa mellan toaletten och maten ifall jag inte fick behålla den. Denna hemska känsla hade jag i 2,5 timme efter och det var nog ett tecken på total utmattning.
Mina reflektioner:
1. Jag hade nog ätit en alldeles för liten frukost och inte fyllt depåerna maximalt.
2. Jag borde ta 0,5 mg extra kortison per timme.
3. Jag borde ha druckit Resorb (vätskeersättning) under resan.
Nu blir det två kortare cykelpass innan söndagen. Vi kommer även att lägga undan tankarna om bra tider för att bara ta oss runt på söndag. Vanligtvis fokuserar vi oss mest på lopp kring 50-60 km och därför är vi också lite för otränade för denna längd. Efter dagens pass är jag lite oroad inför söndagen men då kommer vi att cykla på 75% av vår kapacitet till skillnad från idag då jag gav max hela vägen. Det i kombination med en ordentlig frukost, Resorb och extra kortison borde göra att jag tar mig runt.
Under Tre Berg hoppas vi och tror att många vill skänka pengar till föreningen och frågar oss mycket kring diagnosen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar