Träningen har fortsatt och fortsatt. Under träningarna har jag inte ökat kortisonet utan gått på vanlig mängd, 30 mg Plenadren per dag. Jag är rädd för att bli svullen i ansiktet mm och anser därför det är bättre och träna tills man går i väggen. Nu har jag gjort det och det är inget vidare när man får för lite kortison.
Natten till igår sov jag 14 timmar och var lika trött på morgonen med kraftig yrsel, värk och extrem trötthet. Jag fumlade mest runt på arbetet men gick till slut hem. Jag tog 20 mg extra Hydrokortison extra igår då jag till slut förstod att jag verkligen behövde mer. Idag och i morgon tar jag 20 mg extra för att komma ikapp. I morgon vill jag börja träna igen och då måste jag ha fått fyllt depåerna. Addisons sjukdom är svår eftersom få personer har den och man har ingen i sin närhet att reflektera med. Den svårigheten har blivit mycket bättre sedan jag grundade föreningen och det är jag så oerhört stolt över.
När man har alla symptom är det svårt att inse att man behöver extra kortison. När man jämför mot när man mår bra är det självklaraste saken i världen men inte när man väl är i situationen. Det är som med lågt blodsocker, när det är för lågt förstår man inte att man behöver socker.
Nu tror och hoppas jag att det fungerar igen och att jag kan få börja cykla utomhus nu när våren äntligen verkar ha kommit. 5-10 grader de närmaste dagarna verkar toppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar