Halvvättern

Hej

Nu är jag tillbaka en snabbis!

I går var vi i Motala och cyklade Halvvättern på 150 km.

Sedan ett halvår var det bestämt och jag har haft loppet i bakhuvudet sedan dess. Min erfarenhet från GöteborgGirot förra året på 140 km var dåligt med många stopp, tråkig miljö, trafik och annat käbbel. Mina vänner hade berättat att det skulle bli helt fantastisk cykling i Emil i Lönnebergamiljö med platta vägar. Därför såg jag fram emot loppet och de tre dagarna innan när jag vilade kroppen var jag som en Duracellkanin och längtade...

Väl på plats i Motala sov vi på Kjällmo vandrarhem som låg tre mil utanför Motala. Perfekt och lugnt i lantlig miljö. Under natten sov jag halvdåligt för att se så blodsockret skulle ligga bra på morgonen. Jag hade ställt klockan på 06.30 men vaknade en kvart tidigare. Jag tog en Resorb och en dusch för att piggna till. Jag tog på mig cykelkläder, packade väskor för att vara helt klar. Vi åt gemensam frukost och vid 07.15 åt jag pasta och 3.5 enheter insulin. Jag ställde även in insulinpumpen på Basal -50 för att blodsockret skulle böja gå upp vid 09.20.

Efter frukost åkte vi mot Motala och efter 45 min hade vi fått på och av alla cyklar och var redo. Vi cyklade mot starten där vi mötte upp många andra från Team Addison som var där sedan dagen innan och Tjejvättern. Fem minuter innan start låg blodsockret på 7 och jag tog en banan. Jag tog även 10 mg extra Hydrokortison för att veta säkert att jag inte skulle tappa ork eller bli påverkad av Addison.

Starten gick och de tre första milen låg vi i ett alldeles för lugnt tempo, en puls på ca 120. Det gjorde att blodsocker gick upp till 13 och jag kände att både andning och bröstet kändes tyngre. Jag sa till mina Teamkompisar att vi var tvungna att dra på för att inte blodsockret skulle stiga.

För att så snabbt som möjligt få ner värdet cyklade jag det jag orkade och pulsen steg till runt 163. Det tempot höll jag i några mil medans mina kompisar hängde på. Sedan började vi växeldra men jag var pigg som en Lärka och hade hela tiden energi som gjorde att jag ville cykla ännu snabbare.. Vid 8 mil låg blodsockret på 7 och jag tog en banan och gel. Det gjorde att blodsockret höll sig stabilt fram i mål. De sista tre milen gick enormt snabbt och jag har nog aldrig cyklat i klunga/själv så någon gång tidigare.

Under loppet hade jag även druckit upp 2 x 750 cl vatten med Resorb.

När jag kom i mål kände jag hur stark man kan vara om man vill. Allt hänger på oss själva och vi kan påverka. Alla träningstimmar ger effekt på hälsan i högsta grad. Mitt träningsmål med minimum 10 cykelmil i veckan ger både styrka och ork att konkurrera med vem som helst. Det visar att genom cykling kan man nästan bli frisk även om man har kroniska sjukdomar.

Jag har Addisons sjukdom, Diabetes 1 och giftstruma men är JÄVLIGT stark!

Resultat:
Tid:  04:29
Placering: 332 av 6087
Medelfart: 33,5 km/h

Cya