Kul grej

Igår blev det en superkort MTB-runda och ska bli även i morgon. Idag passade jag på att hälsa på en annan kille som tycker om att cykla och som också hade diabetes typ 1. Han berättade att han kunde cykla i många timmar utan problem och det sporrade mig rejält. Nu har jag en utmaning att se fram emot till våren. Vi kommer att hålla en bra kontakt framöver för att hjälpa varandra med tips och råd!

Vi kollade också på aerohjul i oslagbar kvalité och som pricken över "i" kommer han att fixa så jag får ett tryck på sidan om hjulen. Jag vet inte om det ska stå "Addison", "Team Addison" eller "Addison.se"? Du får gärna hjälpa mig att tycka om designen!

Fantastiska resultat

Nu har jag tränat varannan dag och det känns så fantastiskt kul och bra. Det är korta pass men desto effektivare. Jag tror stenhårt på att träningen gör att kroppen mår toppenbra och idag fick jag det bekräftat!! Hos diabetessköterskan var det bara positiva ord och jag lägger in en bild av hur mitt blodsocker sett ut de senaste två veckorna i genomsnitt. TJOHOOO

Livet vänder och går framåt

Nu har jag cyklat MTB varannan dag under några veckor. Det känns bättre och bättre i kroppen även om pulsen fortfarande är lite för hög. Dagens runda blev på drygt två bil i ett tvågradigt väder men det kändes ändå ok. Friheten är fantastisk under rundorna trots allt.. man går in i en rytm, ett vakuum som får mig att glömma alla "problem" för en stund. Jag tror min ökade levaxinmängd börjar göra gott.

Igår anmälde jag och min kompis oss till motionsloppet Tre Berg i slutet av september nästa år. Det kommer att bli många lopp innan dess men detta ska bli kul att testa. För att klara nio mil med alla diagnoser måste jag beräkna och se över tablettmängderna, insulinpumpen osv osv men jag är helt säker på att jag kommer att klara det :) Målet är även att ligga över 32 km/h och med aerohjul hade jag nog gjort det. Får nog bli en investering framöver!

Bifogar en bild på en ascool asssaver som Svenska Addisonföreningen säljer för 100:- st och ALLT går till välgörenhet!

Hoppfull igen

Efter en veckas vila pga trycket över bröstet tänkte jag att jag måste bara ut och cykla för att se hur kroppen höll sig? Jag cyklade hemifrån till mina föräldrar med en positiv medvind på 9 m/s vilket gav bra förutsättningar. Jag var oerhört seg i låren men pumpade på.. Jag förstod  hur viktigt det var att cykla ofta för att känna sig i form! Jag kände inte av så mycket i bröstet idag men pulsen låg fortfarande lite högt. När jag startade låg blodsockret på runt 6 och väl framme låg det på 5, TOPPEN!! Under sträckan drack jag ca 5 dl jordgubbssaf. Jag är superglad över att ha kunnat genomföra detta pass och hoppas nästa går lika bra!

Fantastiskt att i slutet av november kunna cykla på rena men blöda vägar i ett 9-gradigt väder!! Blött väglag med jord och lera efter traktorer gjorde cykeln allt annat än ren men med dessa förutsättningar var det ändå ett nöje :)

R.I.P Klas Ingesson

För oss som var mitt i livet under fotbolls-VM i USA 1994 fick verkligen uppleva många lektioner av spänning! Klas Ingesson, Henrik Larsson, Kenneth Andersson och många fler förkylde en tid av oerhört spänning... Allt har sin tid och efter lång tid av kämpande gick Klas Ingesson bort för ett tag sedan och idag är det begravning... Vill tacka honom och hela landslaget -94 för oförglömliga stunder och minnen.

Tillägnar Klas en fantastisk låt, med en fantastisk sångare!

I väntan på bättre tider

Den senaste tiden har jag inte kunnat träna eller cykla. Jag har valt att avstå träning tills jag känner mig bättre i bröstet. Enligt läkaren skulle det ta ca 3 veckor eller mer innan trycket över bröstet försvinner och levaxinnivån hittar rätt.

Min diabetes och Addison känns iaf ok.

Måste bara skriva hur fantastisk cykelsporten är. Alla dessa positiva effekter fysiskt och psykiskt samtidigt som det är en härlig men dyr materialsport. Att sitta på internet och se på grymma racercyklar och delar är (antar jag) som när barn går in i en godisbutik eller Liseberg. Jag har kollat hur många har råd med dessa mästerverk till cyklar och det verkar som många av dem lägger alla pengar på just cykel. De avstår resor, bor oftast i lägenhet och slipper renoveringar osv... Lite svårt för min del när jag har hus, familj osv.. Drömmen kvarstår och hade jag haft möjlighet hade jag nog unnat mig det efter alla diagnoser och kämpande varje dag, vilket plåster på såret det hade blivit :) Jag får ändå inte klaga då sjukdomarna bara är kroniska och inte direkt livshotande som för många andra.

Uppgiven

Veckan har varit tung ur medicinsk synvinkel och jag har varit oerhört trött i kroppen. Slaviskt nog måste jag träna för egen självdiciplin, bekräftelse och nytta. Idag hade jag tänkt en längre runda men kroppen sa nej, nej och NEJ. Jag tänkte att det är bättre med ett kort pass än inget alls. Det blev 16 km men kroppen var tung, värk i benen, ordentlig yrsel på hemvägen och lågt blodsocker. Jag måste försöka lyssna på kroppen men samtidigt är jag rädd för att tappa för mycket styrka om jag inte cyklar kontinuerligt.

Levaxinmängden som gjort att jag har haft tryck över bröstet, hög puls och muskelsvaghet har jag ökat men den har inte kommit i rätt nivå än.

Glädjen är att kunna drömma i allt elände och diagnoser.. Cykelfreaks som man ofta blir när man cyklar mycket har jag grävt ner mig i lite fräcka cyklar man drägglar över.. Drömmen om en Bianchi Oltre, Pinarello Dogma eller många andra skönheter vet jag aldrig blir sann men som sagt, drömmar ger hopp och är helt gratis. Det hade varit kul att kunna få visa upp en sån skönhet i www.cyclingforlifemovie.com

Muskelsvaghet

De träningar jag genomfört på sistone blir något bättre efter att jag ökat levaxinet. Trycket över bröstet avtar sakta men säkert men jag är fortfarande oerhört trött. Jag sover mycket och de senaste kvällarna har jag lagt mig för natten klockan 19. När jag vaknar runt 08 är jag ändå trött och muskelsvagheten som beror på levaxinet hoppas jag snabbt blir bra igen. Det är segt att träna men det går!

Äntligen ett svar på utmattningen

Igår tänkte jag ta en 37 km-runda med racern men det blev 21 pga hög puls och att jag kände mig utmattad. Idag fick jag reda på att jag har för låg ämnesomsättning för giftstruman (Graves sjukdom) och måste öka levaxinmängden. Jag är glad över beskedet eftersom trycket i bröstet, svullnaden runt ögonen, tröttheten, yrsel, koncentrationssvårighet och utmattningen  beror med all sannolikhet på för lite mängd levaxin. Ska nu öka från 100mg till 125mg.

Jag fick även reda på att mitt Hba1c (diabetes 1) i blodsocker gått från 51 till utmärkta 48 mmol/mol. Det innebär i det gamla värden att det gått från 5,9 till 5,6. Det kan jag nog tacka både insulinpump och all cykling för.

Gällande min Addisons sjukdom är allt oförändrat.. Nu hoppas jag att levaxinet ska börja verka så jag får cykelorken tillbaka!!

Jag kommer aldrig att ge upp...

Överlycklig cyklare

Jag är så oerhört glad över att kunna cykla! Även om kroppen är ur balans så kan jag ändå sitta på cykeln. Många har olika handikapp eller orsaker och inte har samma förmån att kunna cykla och därför kan jag inte klaga någon gång. Jag är sjukt tacksam över att mina tre diagnoser bara är kroniska och går att behandla. Dock har kroppen varit lite taskig emot mig den senaste månaden. Tryck över bröstet med en känsla som jag gissar en person med astma upplever ibland. Igår fick jag söka vård då jag kända att andningen blev tyngre. Till slut hamnade jag på akuten men alla prover var bra?? De uteslöt lunginflammation och propp i lungen + allt annat. Känslan över bröstet finns ändå kvar!?

Idag bet jag ihop och cyklade tre mil. Tung andning och seg men det gick ändå! Inget är någonsin omöjligt! Nu får jag köra lite korta pass fler ggr istället i ett suveränt träningsväder så här i november. 16 +grader!?!? kan man inte klaga över :)

Distans:	26.91 km
Tid:	47:45
Medelfart:	33.8 km/h

Har suttit och designat lite på en DRÖM...