En omöjlig uppgift blev succe!

Idag var det Tjörnrundan på 50 km med start och mål i Skärhamn. Ett vackert lopp med härliga vyer och bra fart. Förra året fick jag medelhastighet 34,5 men i år blev det 36,2 km/h och jag är SÅ glad.

Här är jag på bild i mitten av bild bakom den blå cyklisten med gul ram.
 

I morse vaknade jag 06:20 och tog lite insulin och alla mina åtta olika tabletter för mina diagnoser och för att äta pasta en halvtimme senare. So far so good.. 07:15 skulle vi åka för att hämta upp de andra i Teamet och 07:20 skulle jag ställa in insulinpumpen som jag alltid gör två timmar innan ett lopp/träning som är längre än en timme. Vi gav oss i väg och vi var framme ca 08:45 när starten skulle vara klockan 09:30. När klockan var 09:25 skulle jag snabbt kolla på insulinpumpen och kom på att jag GLÖMT ställa in insulinpumpen som jag skulle gjort 07:20!!!! Den innebär att blodsockret skulle sjunka som en sten i vattnet efter ca 30 min. Jag utgick från att cykla i ca 1,5 timme och det innebär att det inte skulle fungera. Jag sa till en av grabbarna i Teamet att jag funderade på att inte starta eftersom det inte var någon ide. Jag bestämde mig för att ändå ge det en chans och cykla tills blodsockret blev så lågt att jag var tvungen att stanna och avbryta. MEN, det hände inte!!!! Jag tog mig igenom 50 km med ett perfekt blodsocker och i högt tempo utan att blodsockret blev påverkad med normal insulinmängd, SKUMT!?!?

Förra året orkade jag knappt hänga med den andra gruppen men i år hade jag kraft och energi att lätt hänga med i gruppen utan några större problem. När det var två km kvar blev jag lite seg i benen och släppte. Dock är jag extremt chockad, nöjd och glad att det ens gick och med en klar förbättring från förra året. Kortison ökar jag aldrig under träning och lopp eftersom jag ofta har något för hög kortisolmängd i kroppen. Ofta runt 5-600. Jag såg en cykelcrash både framför och bakom mig. Själv höll jag även på att orsaka en efter att jag fubblat med en vattenflaska under cyklingen i klungan.

Plats: 103 av 497 startande!

Idag gav jag max!

För att veta hur min ork och fart är försökte jag mig på att ge järnet hela rundan idag. Jag cyklade tills kroppen sa att det inte gick hårdare. Medel blev 33,7 km/h och det får jag vara nöjd med. På lördag är det Tjörnrundan och nu ska jag vila för att samla kraft fram tills dess. Rätt eller fel vet jag inte men jag hoppas cykla över 35 km/h i medel...

Syftet är att visa att vi kan cykla med Addisons sjukdom, göra diagnosen och Svenska Addisonföreningen mer känd och att samla in pengar.

På G igen

Igår blev det en kortrunda i ösregn med en av killarna i teamet. Jag låg efter honom och tog det lugnt bara för att komma ut. Det var en bra lösning och jag låg i en relativt låg puls runt 130-140. Idag känner jag mig piggare än jag gjort de senaste två veckorna. Fortfarande tät men inte tung i bröstet iaf. I morgon hoppas jag på en lång runda för att känna på orken.

Ledsamt med våra cykeldräkter som många vill köpa och som vi har slut på. Därför blir det svårt att uppmärksamma välgörenheten och göra Addisons sjukdom mer känd.

Foto: Martin Wallgren

Förkylning som inte ger sig

Foto: Martin Wallgren

Nu har jag varit förkyld i över en vecka. Tung i bröstet men nu orkar jag inte vänta längre. I förrgår blev det en 37 km i lugnt tempo med en av killarna i Team Addison. Idag får det bli en runda till och det är dåliga förberedelser inför Tjörnrundan nästa lördag. Jag är stel i nackan, tung i bröstet men det är bara att gilla läget. Idag regnar det också och det kan vara småkul att cykla i.

Team Addison

Det är fantastiskt roligt att vi i Team Addison kan få möjligheten att cykla för att väcka uppmärksamhet och göra Addisons sjukdom mer känd. Vi har varit lyckliga att få underbara sponsorer som gjort hela vår resa möjlig. Vi tar ett år i taget och ser på möjligheterna att fortsätta göra våra kläder som det blivit stor efterfrågan på.

Idag blev det 37 km istället för 62. Jag kända mig lite sliten och får vara glad över att kunna göra en andra veckan med 16 mil.

Tusen tack för att ni följer bloggen och har ni en sekund över får ni gärna ge feedback!

Älskar cykling och resultat

Foto: www.martinwallgren.com

De två sista veckorna har jag kunnat cykla det jag velat och orkat. Semestern gör att jag får möjligheterna att planera längre och roligare pass och därmed också ett jämnare blodsocker. Förra veckan blev det 302 min på cykeln och 160,67 km. Denna vecka har jag kommit upp i 232 min och 124,3 km och i morgon blir det förhoppningsvis minst fem mil till. Mitt mål är att nå 20 mil någon vecka under sommaren. Längden och mängden är främst för att klara loppen bättre, bättre uthållighet och få högre hastighet. Jag cyklar också för att jag KAN. När jag cyklar mår jag bra och mår jag bra kan jag cykla.

Under rundorna går det åt oerhört mycket Dextropur som är ett druvsockerpulver. Det går nog åt ett halvt paket vid varje runda samt 6 dl vatten med Resorb. Detta krävs för att hålla blodsockret bra och för att orka. Insulinpumpen måste tyvärr ställas in två timmar innan + mat och inkl. cykling blir det runt 5 timmars planering för att få det att fungera.

Jag har inte tagit extra Kortison eftersom jag hade lite högt kortisonvärde sist på 600. Får känna efter om det krävs längre fram på rundorna. Annars ska man ta 5 mg per timme.

I onsdags köpte jag en ny hjälm eftersom jag inte känt mig säker med den nuvarande ifall jag kraschar. Det blev en KASK Mojito och jag har nog aldrig upplevt en skönare hjälm. Den kostade på REA hos XXL 999:- :)

Lite Gnällvarning:
Som vanligt gällande Addisonföreningen och Team Addison är responsen 0 gällande nya sponsorer. Diagnosen är tyvärr är ovanlig och därför är det svårt att få sponsorer. För de 1600 som har insikt och är drabbade är det tvärtom. Vi behöver verkligen hjälp om någon! Vi har nästan alltid arbetat från 0 och får göra så framöver också. Vi har iaf lärt oss att ALDRIG ge upp!

Vill man påverka och stötta Svenska Addisonföreningen kan man göra det via SMS.

SMS:a isf till följande nummer: 72120

addison30 (30 kronor)
addison50 (50 kronor)
addison100 (100 kronor)
addison200 (200 kronor)

En bra vecka trots allt

Under veckan hade jag tänkt att cykla 20 mil men det blev 16. Jag siktar på längre sträckor av många anledningar. Dels får jag ändå ställa in insulinpump, få i ordning på blodsocker och mat vilket tar ca 3 timmar innan träningarna och då kan man ändå passa på cykla längre. Sedan kommer 5-mils loppen att upplevas "lättare" med längre sträckor i benen och sedan siktar jag och Peter på TreBergs nio-milare.

Dagens runda på 37 km gick i medelfart 34,1 vilket jag är oerhört nöjd med. Jag har drömt i tre år om att nå farter över 35 och nu närmar det sig. Givetvis är det med den nya Addisoncykeln som redan fått mycket publicitet. Tyvärr hann vi inte skicka med bilder på den till den Portugisiska cykeltidningen men kanske nästa gång.

Varje dag söker jag sponsorer till Team Addison. Varje dag blir det nej och ännu fler nej. Både ledsamt och för mig obegripligt att inte någon vill stötta vår välgörenhet och göra Addisons sjukdom mer känd. Varför vill inte fler det? Jag förstår verkligen inte... Vi måste bli uppmärksammade och göra diagnosen mer känd för att öka intresset och kunskapen.

Stötta Svenska Addisonföreningen och att hjälpa oss att hjälpa andra!
SMS:a till 72120
 addison30 (30 kronor)
 addison50 (50 kronor)
 addison100 (100 kronor)
 addison200 (200 kronor)

Stor artikel i Portuguese Cycling Magazine och ett pass

I förra vecka blev det ett stort reportage i den Portugisiska cykeltidningen. Det är en intervju som handlar om varför Team Addison finns, livet med diagnosen och att övervinna hinder. Vi söker fortfarande sponsorer........

Läs från sidan 90-95 här!

Igår cyklade jag och Peter 72 km i 19 grader och 7 (14) m/s. Vi börjar träna på lite längre sträckor för att klara loppen bättre. Slutmålet är TreBerg senare i år. Blodsockret höll sig ganska bra under rundan. Jag fick dock dricka upp 6 dl vatten med 4 dl Dextropur och två gel för att hålla blodsockret på bra nivå. Vi hade en ok fart och fick medelhastighet 32 trots vinden. Den sista milen hade jag orken psykiskt men inte kraften i kroppen. Det innebär mer träning på längre rundor. I morgon ska jag cykla 50 km och det får duga.

Äntligen!!

Till SLUT kom äntligen cykelramen från Redchillibikes in England. Den designade jag hemma i färg och text för att den skulle passa vår cykeldräkt och det känns som jag lyckades. Jag tror inte den hinner att komma med i the Portugese Cycling Magazine men kanske... 5 sidor blir det i tidningen och det är superkul!

Ramen testade jag igår i 27 graders värme och 37 km. Den gick några km snabbare än den förra och kändes mycket stabilare.

Se och njut av bilderna! Sponsorer lyser med sin frånvaro för vår välgörenhet men det är desto roligare för de som hjälpt oss med dräkterna!

Städerna lyser med sin frånvaro

Leta, leta, leta sponsorer till Team Addison är ständigt steg 1. Att synas så mycket som vi gör globalt för att göra Addisons sjukdom mer känd är en självklarhet för oss men inte så värst många fler. De som inte är drabbade har inget intresse och det är märkligt med tanke på att det fortfarande handlar om välgörenhet och att vi exponeras så oerhört mycket över hela världen just nu. Folksjukdomar verkar få in oerhörda summor medans andra är mer ovanliga. Syns man finns man och det gör vi.

Oerhört märkligt att ingen eller inget företag i storstäderna ser något intresse i Team Addison, förmodligen finns det ingen med diagnosen där eller känner sig berörd. För mig borde det vara en självklarhet att hjälpa till, stötta, uppmärksamma och göra diagnosen mer känd för att rädda liv. Som Addisonpatient veta att man med stor sannolikhet blir felbehandlad vid en Addisonkris pga okunskapen är fruktansvärd, hemskt, ensamt, övergivet men det är de 1600 Svenskar som har diagnosen som får uppleva det, och varför bry sig om det?