Igår var det värsta förutsättningarna för cykling. 2 m/s med sol och tort väglag. Jag hade ställt in insulinpumpen 2,5 timmar innan, druckit vatten, ett perfekt blodsocker och tagit på mig cykelkläderna och satt på cykeln... Allt fick avbrytas av en annan anledning och det var bara att avbryta allt..
Idag stack jag iväg direkt efter arbetet för att få lite träning i benen. Segt och tungt men det gick iaf fram. Jag ökar lite i km-tiden varje gång nu men det är fortfarande grymt segt. Jag får träna ännu mer och hoppas på bättre resultat. Hela veckan har jag varit sjukt trött då jag ändrat levaxinmängden och igår tog jag dubbel mängd kortison för att orka. Jag sover 8 timmar på natten och 1 timme efter arbetet vilket jag gjort både på måndag och tisdag för att orka vara vaken på kvällen... Jag kan iaf cykla!!
Addisonföreningen som jag startade en gång i tiden ska ha årsmöte i maj. De ville att jag skulle komma och föreläsa för dem i Stockholm om träning i kombination med Addison och hur jag startade föreningen. Kul, spännande och bara positivt med det! Jag kommer även att berätta hur viktigt det är med sponsorer för oss. Att det är så enormt svårt att få det innebär mycket negativt. Jag brukar jämföra med att det är som att se många människor ligga sjuka på ett fält men vi kan inte hjälpa dem eftersom vi inte kan nå ut till dem. Vi gör iaf så gott vi kan men känner oss oftast otillräckliga. De få men fantastiska sponsorer som ställt upp för oss kan vi aldrig kunna tacka nog♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar