Supernöjd över min insats i Grebbestad Bike & Run

Årets upplaga av motionsloppet tänkte jag egentligen inte cykla eftersom jag hade så dåligt minne från förra året. Då körde jag helt slut på mig efter en mil och fick slita för att ens komma i mål. Då cyklade jag 58 km på 1:53 vilket gav en medelfart på 30,4 km/h.

Jag anmälde mig trots allt eftersom hinder är till för att övervinnas. Loppet har jag tänkt på i fyra dagar pga förra året och innan start var jag riktigt nervös. Tre timmar innan hade jag ätit havregrynsgröt och tagit insulin som gjorde att blodsockret låg på 10 vid start klockan 10:00. Då tog jag även 5 mg hydrokortison för min Addison och en extend bar för att blodsockret skulle hålla sig lite högre och jämnare under längre tid. Väl i mål låg blodsockret på 9 vilket gjorde att jag bara drack vatten under loppet.

Själva starten var ganska lugn i några km då alla låg efter en bil igenom Grebbestad. När bilen drog iväg blev det en bra hastighet men jag försökte ta det så lugnt som möjligt eftersom jag visste att uppförsbackarna mot Tanumshede skulle ta ut sin rätt (de knäckte mig förra året). Det kändes riktigt bra och klungan började luckras upp. De som cyklade 12 mil hade redan dragit iväg en bit men jag låg med i täten av oss som skulle cykla 58 km. Efter Tanum och vid Vitlycke var det två till ur ”min” klunga som släppte. Som tur var orkade jag täta igen hålet till de andra framför och vår klunga kunde hålla ihop. Jag utnyttjade de andra så mycket jag kunde och när det var min tur att ligga först gjorde jag det i några minuter för att sedan gå åt sidan igen. När vi närmade oss backarna innan Kville släppte en kille klungan. Strax därpå orkade inte killen framför mig att hålla tempot utan saktade ner. Det gjorde att jag var tvungen att cykla förbi honom och ikapp de andra. Tyvärr gjorde hastigheten och orken att jag inte klarade att komma ikapp de tre framför mig. Hade jag legat före killen som släppte är jag säker på att jag kunnat hänga på de snabbaste.

Dock cyklade jag själv i 5 km innan andraklungan kom ikapp mig. Då passade jag på att vila lite och sedan hängde vi sex ihop för resten av loppet. Väl innan mål tänkte jag cykla det jag orka för att ändå få en bra placering men de andra i klungan hade stenkoll på läget. Dock hände mycket de sista 200 metrarna. En låg bakom mig, de två framför mig vek av för tidigt och missade målgången, en cyklade omkull, en stannade till och jag kunde cykla först av oss i mål.

Tiden blev 1:42 vilket innebär att jag var 11 min snabbare än förra året och medelhastigheten blev 33,6. Jag var även BARA 2 min efter de fem första i mål. Totalt blev jag 8 av 51 startande!

En annan kul grej som hände var att två vänner från mitt barndomssamhälle var med och cyklade. De var också glada amatörer och hade ingen klubb att cykla för. Jag frågade dem om de ville vara med i Team Addison med våra cykelkläder för att sprida information och kunskap om Addisons sjukdom vilket de gärna ville. Det innebär att vi kommer att vara 5 st i vårt team vid loppen på västkusten nästa år.

Stort tack till Dexcom som gjort denna sändare! Med den kan jag avläsa blodsockret under alla mina lopp och träningar fastlindat på styret. Den ger mig trygghet och den säkerhet jag kräver under så intensiva pass!