Mörkret och kylan tar min energi

Sedan jag fick de kroniska diagnoserna och med åldern har det kalla vinterhalvåret med kyla och mörker blivit allt mer arbetsamt. Temperatur under 13 grader gör mig långsam i kroppen och vid träning blir jag stel och seg. Cykla måste jag och får anpassa mig till vår kalla miljö men jag får slita ont. På sommaren och utomlands när jag tränar på temperatur över 23 grader mår jag som bäst. Kroppen är ständigt varm och musklerna mår gott av det. Det är lätt att träna och betydligt roligare.

Jag hade under många år en farbror som hade reumatism. Han åkte varje vinter till medelhavet för att må bra. Det är precis så ett drömscenario hade sett ut. Jag försöker åka och tänker i princip varje dag på värmen, speciellt kring medelhavet eftersom det är närmast.

I morgon ska jag ut och cykla 37 km tänkte jag. Det är inte speciellt långt en sommardag men vid denna tid på året och med 8 grader och 13 m/s känns det som en evighet och t.o.m. så man funderar på om man orkar runt?

Det finns några val: Att låta bli men med risk för att blodsockret går mer upp- och ner. Att gå på gym, men då kan jag inte cykla med racer på vägen och det är fortfarande isfria vägar! Jag överväger därför att "bara göra".

För övrigt är en ny Addisoncykel på G. Det blir en Redchilli FR1 som ska designas i Svenska Addisonföreningens färger och text för att synas på cykellopp. Målet är att synliggöra och göra Addisons sjukdom mer känd. Se ramen (innan målning) nedan:

Sponsor sökes med ljus och lykta som kan hjälpa oss göra denna cykel!!!