P4 extra

Fortfarande förkyld och äter dubbel mängd kortison. Idag fyller jag 40 år och på söndag får ni lyssna på mig och Erik Blix i P4 extra 😊

Något bättre

Idag hoppas jag bli ok igen. Jag är lika förvånad varje gång jag tar medicin.. att det finns för allt.

Bifogar en bild på medicinen jag tar varje morgon förutom insulin.

Längtan

Jag är fortfarande sjuk.. Nu läängtar jag så otroligt mycket efter att bli bra igen och få börja cykla på vägarna. Min önskan är att inte ha tappat för mycket under den sjuka perioden. Jag hoppas allt jag har på att när jag väl kan träna igen, att kroppen också är redo.

Dessa dagar har jag för skojskull kikat på Garmin 1000. Det har iaf varit underhållande.

I morgon hoppas jag att min D-fly kommer på posten så jag kan ha koll på batteritiden på Di2.

Influensa

Sedan cyklingen igår har jag legat pall. Tar fortfarande hög dos kortison för att inte tappa orken. Tung i andningen med värk... jaja.. influensa förmodar jag. Nu klarar jag inte skriva mer.

Ett försök

Nu har jag tagit 66% mer kortison i fyra dagar för att få tillbaka orken. Jag är fortfarande trött men ändå något mer vaken än tidigare. Nu ska jag strax testa 21 km för att se vad som händer med kroppen.

Senaste träningen var för en vecka sedan så det har varit en hård smäll. Hoppas det vänder så jag får den ork man har när man är frisk.

Cycling is my therapy

Tillbaka till livet

Träningen har fortsatt och fortsatt. Under träningarna har jag inte ökat kortisonet utan gått på vanlig mängd, 30 mg Plenadren per dag. Jag är rädd för att bli svullen i ansiktet mm och anser därför det är bättre och träna tills man går i väggen. Nu har jag gjort det och det är inget vidare när man får för lite kortison.

 

Natten till igår sov jag 14 timmar och var lika trött på morgonen med kraftig yrsel, värk och extrem trötthet. Jag fumlade mest runt på arbetet men gick till slut hem. Jag tog 20 mg extra Hydrokortison extra igår då jag till slut förstod att jag verkligen behövde mer. Idag och i morgon tar jag 20 mg extra för att komma ikapp. I morgon vill jag börja träna igen och då måste jag ha fått fyllt depåerna. Addisons sjukdom är svår eftersom få personer har den och man har ingen i sin närhet att reflektera med. Den svårigheten har blivit mycket bättre sedan jag grundade föreningen och det är jag så oerhört stolt över.

När man har alla symptom är det svårt att inse att man behöver extra kortison. När man jämför mot när man mår bra är det självklaraste saken i världen men inte när man väl är i situationen. Det är som med lågt blodsocker, när det är för lågt förstår man inte att man behöver socker.

Nu tror och hoppas jag att det fungerar igen och att jag kan få börja cykla utomhus nu när våren äntligen verkar ha kommit. 5-10 grader de närmaste dagarna verkar toppen.

Följ oss på Facebook https://www.facebook.com/teamaddison1/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tungt men bra

Jag tränar på som vanligt med spinning, löpning, cykling och core. Den senaste tiden har det blivit core innan varje pass för att stärka magen. Igår blev det premiärtur på cykel i kallt väder och en repris idag. Jag hoppar därför kvällens spinningpass och gör det på tisdag istället. Den nya cykeln kändes ok och det var spännande med de nya växlarna, Ultegra Di2.

 

Under veckan har jag inte tagit Magnesium vilket påverkat mig enormt. Jag hade glömt (även kroniskt sjuka kan glömma) att beställa Magnesium men trodde det skulle går bra ändå med all träning. Jag har varit sjukt trött, orkeslös och därför har jag tagit extra kortison. Inte bra men nu har jag börjat med M igen och det gör mig genast piggare.

Under veckan har jag fixat priser till en tävling vi ska ha i Addisonföreningen och det rullar på. I maj ska jag till Stockholm igen och prata på årsmötet om Team Addison och marknadsföring. Syns man finns man och därför är alla tillfällen att synas bra.

Lite bilder från gårdagen. Min kompis Martin Wallgren fotar mig ofta för att synliggöra våra teamkläder :)

Team Addison

Veckorna går och jag cyklar spinning så mycket jag orkar i kombination med core-ball. Den senaste tiden har det blivit 45-60 min spinning varannan dag. Det känner jag har stärkt benmusklerna betydligt mer än tidigare år med egen träning utomhus. Jag tar 10-15 min core innan varje pass som en liten uppvärmning och det har stärkt magmusklerna.

Passen, som ni säkert vet är grymt intensiva. Svetten forsar det mesta av tiden och jag dricker ca 1,5 L vatten på en timme. Ju mer vatten, ju stabilare blodsocker i kombination med att jag sänker mängden insulin under passet med 50%. Jag har även fått öka kortisonet pga utmattningen och dagen efteråt är jag alltid lika sliten. Jag njuter av att slita hårt och veta effekten av det. Varje dag är jag dock uppmärksam på symptom ifall det blir för lite av någon av medicinerna i kombination med träningen. Jag har sovit varje dag efter arbetet för att orka med träningarna och det har verkligen varit nödvändigt. Alla är olika men jag är ändå stolt och nöjd över att kunna prestera detta med tre kroniska sjukdomar.

Våra cykeldräkter kom i veckan och har blivit superpoppis. Alla 30 set är sålda innan jag fått beställningen och även de 25 funktionst-shirten. Flera gånger varje vecka frågar människor om jag ska beställa mer, om vi behöver sponsorer osv. Det är fantastiskt att så många vill hjälpa till att göra Addisons sjukdom mer känd!

Till slut blev det en ny cykel också. Jag hade bestämt mig för en Lapierre Aircode 700 men eftersom den var slut i lager????? blev det en TREK Domane 5.9 med Dura-Acehjul c35. Jag är övertygad om att den kommer att göra gott för själen :)

Det händer mycket framöver..

Mycket på G

Den senaste tiden varvar jag spinning med löpning och core-ball. Det blir på gymmet direkt efter arbetet ca varannan dag.

Har även beställt ny cykel. Tyvärr var Lapierre Aircode 700 slut så det fick bli en TREK Domane 5.9 med Dura-Ace c35-hjul istället.

I morgon är det deadline för de hoodies jag fixat för Team Addison. De kostar 450:- och det är en stor efterfrågan.

Alla värden för alla sjukdomar har legat ok, lite allmänt sliten men det får gå.