Mycket info på årsfesten

Träningen har gått bra den senaste tiden och medelhastigheten har höjts. Dagens pass låg jag i 37 i medel i tre mil för att krossas av motvinden de två sista milen. Jag känner att jag är stark och på lördag är det Orust runt på 8 mil som gäller. Då kommer minst fem från Team Addison att ställa upp för välgörenhet och för diagnosen som fortfarande många inte vet vad den innebär. Med företag kan vi köpa fler kläder och synas mer.

I lördags var det årsfest i Stockholm. Jag var där och pratade om Team Addison och Addisonföreningen men framför allt marknadsföring. Vi var många med Addisons sjukdom och andra diagnoser på plats och träffen berikar alla som kommer på olika sätt. Diagnosen måste bli mer känd för att vi ska få rätt hjälp när vi söker vård, det räddar liv. Cykelkläderna är det en oerhörd efterfrågan på och nu har jag helt tappat räkningen på hur många som köpt. Följ oss på https://www.facebook.com/teamaddison1/

Högt blodsocker och träning

Idag hade jag planerat ett skönt pass. Jag förstod redan innan lunch att det kanske inte skulle bli så skönt eftersom blodsockret sjönk till 3. Jag åt och tröttheten gjorde att jag sov på rasten i fem minuter, mer hann jag inte. Två tim efter lunch ställde jag in insulinpumpen inför cykelpasset två tim senare. En kvart innan start låg blodsockret på 15 och jag var sjukt seg i kroppen. Jag hade då en kvart på mig innan blodsockret skulle höjas snabbt eftersom jag ställt in pumpen på det. Jag skyndade mig iväg innan bs ev skulle gå högre...

Intensiteten och att det höga blodsockret var en rekyl av det låga bs gjorde att det sjönk snabbt. Efter 1.30 tim låg blodsockret på 3. Jag klarade iaf passet 😀

Team Addison och 13 år

Igår var det 13 år sedan jag fick diagnosen Addisons sjukdom. Det var efter att jag hade legat i koma i fyra dygn och var på sista dygnet enligt läkarna för att dö. Dessa dygn berodde på okunskap och det är det jag kämpar för än idag. Den gången sökte jag information på internet om diagnosen men hittade inget. Jag kände mig SÅ ensam och lovade att INGEN någonsin skulle få känna den tomhet och ensamhet jag kände då. Efter det gjorde jag en hemsida, förening och idag även cykelklubben Team Addison. Allt för att hjälpa, stötta och informera om diagnosen. Syftet med Team Addison är främst för att synas och göra diagnosen mer känd men även visa att vi kan vara aktiva om vi har rätt mängd medicin (Kortison) i kroppen.

I senaste numret av bicycling plus blev det ett bamsereportage med Linda. En fantastisk tjej som gjort oerhört mycket för Teamet.

Nu till egen träning.. Igår cyklade jag och en Teamkompis 89km. Det gick bra och jag kände mig stark hela vägen. Jag har mer och mer kommit på att jag behöver minst 3-4 dagars vila för att få kroppen och blodsockret i balans för längre rundor. Antingen korta och ofta eller mer sällan och längre. Jag vet att med rätt medicinering klarar man allt en frisk klarar med rätt dos, bara att inse!

Kungälvsrundan 61 km

Kungälvsrundan stod för dörren idag!

06:00 stod jag upp för att ta medicinerna som vanligt. 06:30 tog jag 3,5 ie insulin för att äta pasta och köttfärssås klockan 06:50. Klockan 07 sänkte jag insulinpumpen till 50% i basal. Klockan 08:45 låg blodsockret perfekt på 8 och då tog jag 10 mg Hydrokortison och en halv banan för att starta klockan 09:00.

Vi startade vår 61 km-runda och efter 600m blev vi osäkra... startade vår grupp samtidigt som de som skulle cykla den långa? Jag cyklade snabbt fram till en flaggvakt som sa att vi skulle starta 09:05!! Vi vände och cyklade järnet tillbaka till starten och då gick starten för vår grupp. Vi låg givetvis sist men cyklade snabbt före de flesta fram till de fem främsta och motorcykeln. Sedan blev det en klunga på ca 20 som låg ihop tills det var två mil kvar och då hade andra cyklister släppt succesivt. Vi var då 7 kvar som lurpassade på varandra och tidsvis blev det några ryck av två framför som jag arbetade ikapp. På upploppet var vi ändå starka i teamet då det slutade i en spurtduell. Vi slutade 3, 4 och 5 av 96 startande.

Blodsockret låg runt 8 hela vägen för att gå upp till 10 en kort stund. Rundan var kall med ca 6-7 grader och ca 7 -8 m/s. Jag är sjukt nöjd över att få ihop schemat, genomföra och få ett så bra resultat. Detta känns som en större bedrift än förra helgens 14-mils lopp av någon anledning, förmodligen resultatet.

Banan var platt stora delar för att få en del höjdskillnader och där var det många som släppte. Medelhastigheten blev till slut 34:45 km/h vilket jag är nöjd med.

Ultegra Di2

På min nya TREK för i år valde jag Ultegra Di2. Visst är det fantastiskt att kunna växla snabbt men jag upplever att jag haft mycket problem. Flera gånger har kedjan gått mellan kransarna fram utan att jag växlat. Under Göteborggirot hände det igen och jag trodde jag skulle behöva stanna för att kedjan var på väg att hoppa av. Jag lyckades växla och rädda situationen.. Det har hänt vid flertalet träningstillfällen och än är jag inte så imponerad.

 

Under Girot svullnade även fötterna upp på utsidan på fötterna. Svullnaden/krampen gjorde att jag hade svårt att gå på flera timmar efter loppet. Jag vet inte vad det kan bero på men kanske är det dags för nya skor som man kan formgjuta. Anders, har du något bra på lager?

På söndag är det Kungälvsrunan på 6,1 mil. Vi blir tre som cyklar för Team Addison denna gång. Tyvärr ville inte Kungälvsrundan stötta vår välgörenhetscykling till skillnad från de andra loppen vi cyklat och cyklar. Vi tycker det är beklagligt och gör vad vi kan för att synas ändå.

Mitt livs största utmaning

En bild på mig och Peter efter målgång!

Under många år har jag tränat löpning och cykling. Hela tiden har jag haft gränser på grund av kortisonet, insulin, Levaxin mm. Gällande cyklingen var halva Tre Berg förra året på 90 km något som verkligen var gränsfall att klara. Att hålla blodsockret bra och veta mängden kortison för att orka högt tempo..

 

Jag och en av killarna i cykelteamet har pratat om halvvättern och det var något jag verkligen skulle vilja cykla för att testa min gräns och se om jag skulle klara. Pga kosnad, tid och resa har det bara blivit prat och en liten dröm. För två veckor sedan berättade min Teamkompis M att det skulle gå ett motionslopp i Göteborg på 140 km. Jag ville direkt, vilken dröm!!! MEN, jag fick fundera i några dagar. Hur skulle jag planera och lägga upp loppet för att kroppen skulle orka? Efter timmvis av analys fick jag till slut fram ett schema som jag tänkte skulle fungera under gårdagen. Först vilade jag sedan i måndags för att fylla depåerna i kroppen och sedan såg planeringen ut som följer för gårdagen:

 

Vaknade 05:50

Kl: 06:00 - Tog 8 tabletter, Kortison, salttablett, Levaxin, blodtryckssänkande mm

Packade allt. Blodsocker på 6.

06:45 - Tog tre enheter insulin

07:00 - Åt pasta och köttfärssås i bilen

07:00 - Sänkte insulinet i insulinpumpen till -50% och inställt på sju timmar.

08:50 - Tog 10 mg Hydrokortison

08:55 - Blodsocker på 12,0

09:00 - Start på Heden

 

Med så högt blodsocker visste jag att vi kunde cykla ganska länge utan att äta. Under de första tio milen blev det 1,5 L vätska med vätskeersättning. Min blodsockermätare som jag fäst på styret gjorde att mitt blodsocker låg mellan 5-8 under 14 mil. Vid 10 mil tog jag 10 mg Hydrokortison. Tre gel blev det för att reglera blodsockret.

 

Medelhastigheten i en grymt teknisk bana med rondeller, kanter, smala banor, skogspartier, grusvägar mm gjorde att vi låg i 32 km/h de första 12 milen och sedan höll vi som sagt på att inte ta oss i mål. Det gjorde att medelhastigheten sjönk och slutade med 29,9 km/h.

 

De sista två milen fick jag kramp i fötterna och lite i låren. Jag förstod att vi druckit för lite och jag ville kräkas. Som tur var tog vi ett längre stopp vid sista vätskedepån och vårt första för att dricka 5 dl vatten, ta en halv banan och äta två bullar. Mest för att förhindra illamåendet som gjorde att jag blev tveksam om vi skulle ta oss i mål. MEN, det gjorde vi!!

 

Detta visar att man kan klara stora påfrestningar både med diabetes OCH Addisons sjukdom. Vill man kan man och det gäller nog alla om man ser till att man har rätt förutsättningar.

 

Jag är otroligt stolt över mig själv och hela Team Addison som visade upp sig under en fantastisk dag i Göteborg. Vi hade klätt oss för varmt och vid start var det ca 13 grader och när vi kom i mål var det ca 24.



Innan start

Målgång

Morgondagen med stort M

Göteborgsgirot i morgon. För min del och diagnoserna är det något jag aldrig trodde jag skulle ställa upp på. 140 km är inte speciellt långt men att få allt att stämma både innan, under och eftet loppet.

Start för loppet från Heden kl 09.
Min plan är att vakna med ett blodsocker mellan 5-10. Ta de åtta tabletterna kl 06:30 så de hinner verka till kl 07. Kl 06:45 tar jag tre enhetet insulin som hinner verka innan jag äter pasta i bilen kl 07.

Kl 07 ställer jag in insulinpumpen på 50% för att få ett blodsocker på runt 7 men som höjs vid start. Fem min innan start tar jag även 20mg extra Hydrokortison.

Tanken är att cykla lite lugnare än vanligt och därför tar vi första stoppet efter 80 km. På vägen drickerjag vatten och gel var 30 min. På styret har jag en blodsockermätare som jag hoppas kunna avläsa.

I morgon får vi se om det fungerat.

Mitt livs utmaning

Igår gjorde jag något jag aldrig trodde jag skulle våga göra. Vi i Team Addison anmälde oss till GöteborgsGirots statslopp på 140 km. Det kommer att bli mitt livs utmaning pga att få medicineringen att fungera under hög puls i flera timmar. Ska berätta mer senare i veckan.

Under träningen igår hoppade kedjan av utan anledning. Den åkte in mellan drevet och ramen och låstes fast. Det blev ett stort och fult märke i den nya ramen och lacken. Ska kontakta försäkringsbolaget och prata med TREK. Hur kan det ens hända och sedan med en Di2??

Jag skriver mer under veckan.

Den perfekta effekten

Under arbetsveckan har det blivit 10-20mg extra kortison per dag för att orka. Utöver det har jag haft värk i låren och sovit varje dag efter arbetet.

Idag var jag pigg så dagens extra medicin gjorde effekt. Det i kombination med fantastisk cykelväder gav möjlighet till en fin runda. Det blev 52 km och jag är så glad och tacksam att jag kunde. Bifogar en bild på hur extremt bra blodsockret låg före, under och efter. Under 1:40 tim blev det två gel och -50 i basal (insulinpumpen).

Sedan jag gjorde en bikefit har jag blivit trött i armar och rygg vid längre sträckor. Eftersom jag kan för lite om det anatomiska får det vara så.

I morgon blir det en stor dag. Då ska jag till Anders på Cykelhuset i Uddevalla och få byta till de kortare vevarmarna. Tyvärr påverkar det väll inställningarna för knän osv och en ny bikefit kanske blir nödvändig? Vi får se...

Addisons disease

 

Team Addison blir mer och mer internationell. Efterfrågan har ökat markant efter våra kläder från främst USA men även England. På kläderna har jag bestämt att det ska stå på Engelska för att Svenska Addisonföreningen ska bli mer världskänt än det redan är. Vi går ut hårt med information för att göra Addisons sjukdom mer känd men vi ska gå ut ännu hårdare. Det handlar om att få en liten diagnos känd för att få rätt vård och kunskap inom sjukvården.

Företag vill vara med och synas i detta sammanhang och mer stora saker händer framöver. Ibland går det trögt och det känns som ingen bryr sig men ibland vänder vinden och nu stormar det åt vårt håll.

I helgen blev det åtta mil och det var det jag hann med. I lördags hade jag tid hos ökonläkaren för att fotografera näthinnan och cyklade hem från Uddevalla och lite till. Det kändes bra och helgerna är den stunden då det mesta stämmer. Under veckan blir jag så utmattad att cyklingen och hälsan får sig en törn. Jag får sova mycket och med lite tur kan jag få in cyklingen som gör att allt vänder och jag kan må bra igen.

Igår var jag och min kompis Martin och hade tid för foto av våra officiella cykelkläder. Jag kastade mig iväg och det blev som vanligt suveräna bilder. Både med Addisoncykeln men även Trek fick vara med. Ösregn och sol blev det om vartannat.

Närmast väntar jag på att Anders ska sms:a från Cykelhuset och jag kan få byta vevarmarna som jag beställt till något kortare. Jag tror det kommer att bli bra. Tyvärr är jag dålig på att växla mellan hög och låg växel vilket medför att jag korsar kedjan för ofta. Jag kör gärna på stor klinga för länge och för ofta. Det lär nog A märka hehe..