K A O S

Dagens pass var HEMSK.. Jag hade ingen ork eller lust innan men det var nödvändigt eftersom det var två dagar sedan jag cyklade sist. Under passet på 1,5 timme hade jag värk i låren, ingen ork i kroppen och fick GRYM yrsel när jag kom hem. Jag ville kräkas och ögonen var både ljuskänsliga och värkte. Dessa symptom (för Addisons sjukdom) har börjat sedan jag gick ner på mängden kortison till 25mg men kommer nu att öka till 30mg för att orka vara människa och kunna träna igen. Dagarna består mest av att sova, vila och helst inte göra något. Ingen lust eller ork för något och längtan och resultaten på träningen känns långt borta. Vi får se om träningen känns annorlunda på söndag då jag tagit mer kortison under två dagar.

Jag har dessbättre kommit i kontakt med en grymt duktig filmkille! Han gör filmer åt stora sportföretag som visas främst på youtube. Med tur kanske det kan bli att han filmar mig under träningen för att visa att man ändå kan träna hur jäklig vardagen än är med kroniska sjukdomar. Han gör det frivilligt på sin lediga tid för att själv träna på att bli duktigare på sin utrustning. Han filmar med minihelikoptrar och andra coola grejer. Det blir en grym reklamplats om något cykelföretag vill synas??

Ciao!

Inställd träning kanske ger bättre förutsättningar?

Ciao

Idag hade jag ställt in pumpen för en 5-milsrunda. Eftersom klockan var slagen för lunch åt jag lite pasta och tog insulin till. Blodsockret stack iväg till 16 och jag blev sjukt trött. Detta gjorde att jag omöjligt kunde ge mig av utan fick avbryta basalen och ta massor av insulin istället. Dagens planerade träningspass går alltså inte att genomföra! Detta innebär två dagars vila.. ajajaj.. men det kanske kan visa sig vara bra under morgondagens runda istället.

I måndags var Diabetestidningen här och intervjuade mig om träning och sjukdomar. Kul att de var intresserade och så proffsiga. Den 27 augusti kommer 30 000 att kunna läsa om diagnosen och öka kunskapen..

Övriga reflektioner: FART!! Jag har en bra cykel men ser på alternativ för framtida köp. Jag vill ha en snabbare och lättare cykel och har hittat en fantastisk och till bra priser. Sensa heter märket och är gjord i Holland. Den säljs i näst intill klara varianter. Giulia Supremo Di2 Special 2014 heter drömcykeln och hamnar med drömkomponenterna på ca 30 000:-. Det lär ta några år innan det blir möjligt men då är jag redo:) Märke spelar inte så stor roll utan delar och vikt desto mer. Dock verkar denna modell ha allt + ett BRA pris!

Sjukt trött och riktigt nöjd

Efter att jag ändrat kortisonmängden är jag sjukt trött. Jag vill helst sova och vaknar liksom aldrig riktigt till. Så har det varit snart i en vecka... Det ska INTE få stoppa träningen och efter några dagar med extra vila från träningen körde jag ett pass idag. Återhämtningen gjorde susen! Ingen värk i låren och ork och energi som jag inte känt på länge. Därför körde jag lite längre än jag tänkt och är riktigt nöjd med medelhastigheten på 32,6 km/h. Idag var det nästan ingen vind (JIPPI) men däremot ordentligt med regn till och från. Redan efter två km cyklade jag in i ett ösregn jag aldrig varit med om tidigare. Jag frös en stund eftersom regnet var kyligt och jag inte hade blivit varm, men ändå spännande!

Eftersom mitt mål just nu är att kunna cykla i runt 35 km/h hann jag tänka mycket kring cyklar. Jag tänkte att om jag hade cyklat med min förra cykel idag hade jag nog haft en långsammare km-tid och hade jag haft en lättare cykel hade jag nog kanske kunnat susa fram i min framtida drömhastighet. Oavsett cykel är det fantastiskt härligt när allt stämmer i höjd på sadel, avstånd till pedaler osv osv

Blodsockret höll sig ganska bra under rundan. Jag hade ställt in pumpen två timmar innan start och käkat pasta precis innan vilket gjorde att jag kunde cykla i 1,15 tim innan pumpen larmade för lågt blodsocker på 5,5. Jag drack druvsockerpulver+vatten men klarade inte få i mig så mycket. Det var liksom stopp i magen och jag ville bara kräkas upp det jag fick i mig. Jag drack så gott jag kunde och klarade mig ändå bra hem med lite marginal. När jag stoppade cykeln låg blodsockret på 5. Jag stoppade basalen i pumpen och tog 7 enheter insulin för att komplettera med det jag inte fått i mig under de två timmarna innan. Klart nöjd över passet :)

Måste vila

Nu måste jag vila låren i några dagar då jag känt mig sliten. En återhämtning som brukar ge bra effekt när jag väl börjar träna igen. Igår blev det en kortis bara för att underhålla kroppen lite på 2,1 mil. Träning varannan dag har fungerat bra med kortison, insulin och alla de andra medicinerna och sjukdomarna men återhämtningen i låren är dålig. Jag drömmer så ofta om att ha börjat med cykling i tidigare år och bli snabb och duktig men jag är medveten om att jag aldrig kommer att få samma förutsättningar som om jag vore frisk. ÄNDÅ tänker jag och jämför med friska och det kommer jag nog aldrig ifrån. Jag måste tänka positivt och vara glad för varje träningspass jag kan genomföra och för kroppen och diagnosernas skull väldigt fina värden.

Jobbig efterdyning

En bild som passar in på dagens pass även om det inte är jag på bilden!

Dagens runda på 47 km tänkte jag skulle gå i lite bättre tempo än vanligt då det stod att det skulle blåsa lite mindre. Givetvis gjorde det inte det utan blåste motvind halva sträckan för att sedan få en underbar medvind hem :) Flera gånger under passet ville jag kräkas men klarade mig ändå utan att behöva göra det. Under passet låg blodsockret super efter att jag ätit pasta precis innan samt sänkt insulinpumpen 2 timmar innan. Jag drack även upp 5 dl sockervatten under tiden.

Väl hemma avbröt jag "basalen" i pumpen och tryckte i mig 7 enheter insulin för att undvika en rekyl. Jag gick in och tog av mig cykeltröjan och fick en enorm yrsel. Jag satte mig på köksgolvet och drack ordentligt med vatten. Jag hade även problem med synen och var oerhört ljuskänslig. Efter några minuter somnade jag till men kände mig lite fräschare efter powernapen. Kroppen hade under tiden blivit "seg" och jag kände mig tung inombords. Blodsockret var på väg upp och stoppade på 16. Där låg det under några timmar vilket gjorde mig sliten och trött. Nu blir det till att ladda någon extra dag för att återhämta mig!

Lite funderingar om min hälsa och cykling

Några dagar sedan jag skrev men träningen fortsätter som vanligt även om vi är i en blåsig period just nu. Under förra veckan var det runt 8-10 m/s och tröttsam motvind. Jag har känt mig sliten i låren men positiv och det är som vanligt kul att cykla. När jag googlar och läser om olika cykelhastigheter verkar det som min snitthastighet på 31-32 km/h inte är speciellt snabbt. Jag cyklar inte så långt eller ofta heller men eftersom jag gör det för min hälsa räcker det länge. För att förbättra allt ändå antar jag man får fortsätta att rulla för att få mil i benen och träna lårmusklerna. Själv är jag ändå nöjd med tanke på all tid jag får offra för att ens kunna komma iväg.

Nu hoppas jag kunna komma iväg på ett elitläger på SelmaSpa i augusti för diabetiker och det är främst för att lära känna min kropp bättre. Läkare, och landslagsdietister ska nog kunna hjälpa mig att ta ytterligare ett steg framåt. Jag hoppas det ska kunna lära mig mer om olika inställningar för insulinpumpen både före och efter ett pass med det bästa resultatet. Som det är idag har jag inte någon speciell att kunna rådfråga utan får hela tiden testa mig fram. Vissa pass går hur bra som helst medans andra får jag låta bli eller bryta, det är lite tur och träff.

Nästa måndag kommer en reporter från Svenska Diabetesförbundet till mig och ska göra reportage om diabetes och cykling. Jag ska berätta hur viktig den är för mig. Jag varken kan eller kommer att kunna bli någon snabb eller framgångsrik cyklist men intresset och den fysiska träningen tror jag kan rädda många år av mitt liv, därför är jag lite vinnare ändå :)

Perfekt pass i värmen

Idag var jag oerhört pigg efter arbetet och behövde inte sova. Jag var sugen på träning då vädret var fantastiskt med varma vindar och ganska svag vind. Jag fick dock vänta en stund innan cykelrundan eftersom jag ställt in insulinpumpen två timmar innan för att strypa insulinmängden till -90 (basal). Det innebär att jag bara har 10% kvar av normal mängd insulin i kroppen och det i sin tur gör att blodsockret ska stiga HÖGT precis två timmar innan inställningen. Blodsockret låg på 9 vilket var perfekt och jag åt både en rejäl portion pasta och en bar innan jag gav mig iväg. Blodsockret låg bra och efter 1,5 timme och hemma igen låg det på 5. SÅ bra!! Pulsen gick inte heller speciellt högt utan runt 150 hela vägen.

Värmen gjorde att jag drack sockertjära för att fylla på kalorierna vilket också fungerade. Det blev ca 5 dl vatten blandat med dextropur. Jag svettades som en gris och när jag gick av cykeln kände jag mig nyduschad av svett. Jag har druckit vatten hela kvällen och kommer att dricka Resorb (vätskeersättning) för att få i mig salt och övriga förlorade ämnen. Plenadrenet (kortison) har jag inte ätit extra på länge utan avvaktar för symptom på för lite i kroppen. Anledningen är att det är skadligt med för mycket och då får jag hellre avvakta.

Jag låg på hög kadens och det blir både lättare och snabbare hastighet. Idag blev det helt ok med dryga 32 km/h. Dock är jag aldrig, aldrig nöjd utan vill bli snabbare!!

Kämpar på

De senaste två cykelpassen har varit slitsamma av någon anledning. Jag äter inget extra kortison utan tror att vila är det enda medel som behövs. Gårdagens träningspass på korta 3,8 mil var oerhört jobbigt med vind, sega ben och dåligt med lust. Jag körde ändå på och trodde att jag lätt skulle hamna under 30 km/h i medelhastighet. Väl hemma hade jag cyklat runt 31 vilket jag blev förvånad över. Nu måste jag vila igen några dagar för att återhämta mig. Insulinpumpen ställde jag som vanligt in två timmar före på -90 och åt både pasta och en bar utan insulin vilket gav ok effekt. Blodsocker på 9 när jag drog iväg och på 6 när jag kom hem igen.

Det coola klistermärket som syns med Team-Addison på cykeln kommer från Pegatin Pro bike stickers,personalised with your name and flag

Rekordfart

 

Under några dagar har cykelväxlarna krånglat lite. Min härliga Lapierre behövde därför en liten genomgång och därför förenade jag nytta med nöje och cyklade den till cykelverkstan. Vägen dit var på 3.9 mil och ganska plan väg med asfalt. Medvind hela vägen gjorde att det kändes fantastiskt bra och därför tog jag en liten omväg om Fjällbacka. Några kilometers omväg blev i motvind som gjorde att medelfarten sjönk. Väl ute på den större vägen och medvind igen gjorde att jag kunde gasa på. Vanligtvis ligger jag på runt 31-32 km/h men idag cyklade jag i 34 utan att känna mig speciellt utmattad.

Jag hade ställt in insulinpumpen två timmar som vanligt men blodsockret sjönk efter 30 min. Jag åt en bar både innan och efter 30 min samt drack en liter med sockertjära. Skillnaden under arbetsveckorna mot helgen är att jag inte får lika mycket vila. Det i sin tur gör att blodsockret sjunker snabbare och kroppen är mer känslig.

Än en gång mår jag så GRYMT bra i kroppen av träning och av att få cykla! WOW vilken underbar effekt det har på kroppen och jag mår såå bra :)

Orust runt och den korta sträckan

Hela helgen har jag samlat kraft för dagens runda på 4 mil under Orust runt. Det fanns olika distanser men min kropp säger att 4-6 mil är lagom med tanke på sjukdomsbilden. Jag åt gröt tidigt med 3 enheter insulin. 07:50 sänkte jag mängden insulin i pumpen till -90 eftersom det tar två timmar för insulinet att gå ur kroppen. En halvtimme innan start åt jag pasta och blodsockret låg på 9 med en grön pil uppåt vilket var helt perfekt. Vi startade 09:54 och de första milen hade jag hög puls runt 165 vilket var oerhört tungt för kroppen. Jag och min teamkompis hjälptes åt att dra men så fort jag la mig först var det som att gå in i en vägg.. Hastigheten var bra och Peter fick göra ett enormt arbete. När det var 3 km kvar drog Peter iväg sakta men säkert och jag hade redan kört lite för hårt med tanke på pulsen. Idag var det 22 grader och varmt och eftersom blodsockret låg så oerhört bra kunde jag dricka en flaska vatten och låta bli flaskan med sockertjära.

Väl i mål och även om det var ett motionslopp blev Peter 1:a och jag 2:a av 65 startande. En bra hastighet på 32,2 km/h var också kanoners!! En lycka med tanke på ALL laboration och eviga inställningar för att kunna lyckas må bra just dessa stunder. Kroppen med insulin, blodsocker, kortison, levaxin osv osv blir så jämt efter ett pass så det är trots allt värt alla timmar jag lägger ner bara för att kunna genomföra varje pass.

Jag är DJUPT imponerad av de som cyklar 8 mil och 12 mil osv.. Hur kan de, hur orkar de, vad gör det möjligt?? De är iof friska men att de orkar!? Det kanske hade varit möjligt om man var frisk? Det hade varit superspännande att veta!