Stor dag

I morgon ska jag åka och hämta min cykel på verkstan. Jag lämnade in den efter att mina nya hjul, DuraAce 9000 c24 landat i affären. Jag kommer därefter att cykla hem (42 km) för att testa och känna på drömmen! Det kommer att bli grymt intressant ifall det kan höja medelhastigheten?!

För övrigt har jag i princip arbetat ihjäl mig under veckan (känns det som) och jag kommer att njuta varje cykelmeter i morgon. Mellan arbetspassen har jag tränat och blodsockret har därför legat toppen. Förkylningen har jag lite kvar av i kroppen eftersom jag känner mig tung i bröstet med lite högre puls. Återkommer efter morgondagens runda med en utvärdering!

Äntligen kunde jag cykla igen!

Nu verkar det som förkylningen lagt sig och därför tog jag en cykelrunda mellan arbetspassen idag. Det var lite segt i ben och lungor men summa summarum gick det toppenbra och jag är SÅÅÅ glad över att komma igång. Blodsocker och kortison har varit upp och ner de dagarna jag varit förkyld och min uppgivenhet har vänt igen tack vare cyklingen!!

Det blev 37 km och efteråt körde jag knäböj och situps för att stärka och bli starkare i kroppen.

Jag har även hunnit att drömma lite https://www.youtube.com/watch?v=ILEFlG0vrbo

VI hörs snart igen!!

Tillfälligt uppgiven

Nu har förkylningen suttit i kroppen i mer eller mindre tre veckor. Därför har jag fått avvakta mycket träning. Förkylningen har dragit en del kortison ur kroppen vilket även påverkar mig negativt och att jag går ner mig psykiskt. Man blir dämpad, trött och orkeslös, muskelsvaghet, uppgiven och dessa tecken är ett litet förstadium till en Addisonkris. Därför äter jag nu extra kortison för att klara av både förkylning och en kris.

Jag tränar när jag mår bra och mår jag bra kan jag träna, men nu är det inte så!

Jag får ändå hitta ljusglimtar och det som håller mig uppe inom träningen är bilden och tanken på Bianchi C2C Infinito CV ramset i svart/celeste som jag in framtiden kommer att investera i.

Förkylning som aldrig ger sig

Nu har jag inte skrivit på några dagar! Det beror på att jag har en förkylning som kommer och går... Högt och lågt blodsocker om vartannat som suger energin ur mig. Idag har jag varit hemma från arbetet helt orkeslös. Jag har vilat från träning i två dagar och måste nog vila ordentligt denna gång innan jag drar igång igen.

Med detta i kroppen blir jag trött, uppgiven, orkeslös och läängtar tills jag kan få cykla igen. Jag har tagit betydligt mer insulin och kortison än vanligt för att kompensera förkylningen i kroppen. Lite svårt att vara positiv och hoppfull just nu men det vänder nog snart igen :)

En tung drömsträcka

Jag har länge tänkt på att cykla sträckan mellan Strömstad och Dingle.. Idag fick jag chansen att göra det mha min mamma som ställde upp. Hon hämtade mig och körde mig till Strömstad, en restid för henne på ca 2 timmar totalt.

Klockan 09:00 ställde jag in min insulinpump på basal -50% och åt havregrynsgröt. Strax innan klockan tio hämtade hon mig och vi åkte mot Strömstad. Vi kom fram strax före elva och då låg blodsockret på 10. Jag tog en banan och rullade iväg. Det var sol och svag vind och jag kunde omöjligt få bättre förutsättningar. Efter tio minuter kände jag att jag var seg i kroppen och det började sakta men säkert bli lite mer motvind. Jag förstod att jag inte kunde hålla ett 32 km/h tempo utan fick vara glad om jag bara kunde cykla de 64 km hem. Medelhastigheten sjönk till 27 km/h men jag är mäkta stolt över att ens orka hem denna dag. Vanligtvis tar jag 5 mg hydrokortison innan långa rundor men det glömde jag idag. Under resans gång tog jag en gel och lite sötsaft och väl hemma låg blodsockret på fem.

To be continued...

Riktigt nöjd

Idag körde jag för fullt igen efter att mer eller mindre varit förkyld i två veckor. Jag kände mig sugen och grymt pigg. Vinden på 8 m/s gjorde att jag och min teamkompis Peter cyklade i ca 38 km/h i fyra mil. På tillbakavägen var motvinden tung och medelhastigheten sjönk och slutade på 31,4.

Rundan bjöd på sol och 19 grader längst västkusten. Resen gick via Bovallstrand - Hunnebostrand - Kungshamn och tillbaka via Nordens Ark.

Måste säga att jag är supernöjd över rundan och att Peter kunde ta sig tid och hänga på :) Vid start låg blodsockret på 12 efter att jag ätit. Jag tog 5 mg Hydrokortison och sänkte insulinpumpen två timmar innan med -50 i basal.

Seg förkylning och nya dojor!

Nu har jag haft en seg förkylning med hosta i drygt två veckor. Igår blev det en kort runda för att känna på hur kroppen reagerade. Det kändes ok men hostan är kvar. I morgon får det bli ett långt pass för att komma tillbaka till formen :)

Idag blev det ett inköp från XXL och nya skor för mtb till vintern. I två vintrar har jag haft två par sockar och lindat foten med gladipack för att förhindra att frysa. Därför blev det idag ett par skor som jag läst mycket positivt om. NorthWave Celcius Arctic GTX. NU är jag redo för kalla rundor!

Dagens köp!

Förra vintern!

Nu syns vår film över HELA världen!

För ett tag sedan ringde en kille från England och ville ha våra filmscener min kompis filmat på mig. När filmen är klar ska den sprida information om Addisons sjukdom... Dock var scenerna för den lilla teasern så bra att de absolut ville ha material. Idag fick jag se mig själv cykla omkring på en ny sida och det kändes GRYMT häftigt!

Själv gör jag inte så mycket mer än att cykla, cykla och cykla. Jag vill visa att man ALDRIG ska ge upp om man bara har kroniska sjukdomar. Själv cyklar jag när jag mår bra, och när jag mår bra cyklar jag! Cycling for life!

Sidan som nu fått lite av materialet bygger på att man ska få eller söka efter en utvärdering av sin egen eller andras racerhoj!

Håll tillgodo!
http://reviewmybike.com/

Supernöjd över min insats i Grebbestad Bike & Run

Årets upplaga av motionsloppet tänkte jag egentligen inte cykla eftersom jag hade så dåligt minne från förra året. Då körde jag helt slut på mig efter en mil och fick slita för att ens komma i mål. Då cyklade jag 58 km på 1:53 vilket gav en medelfart på 30,4 km/h.

Jag anmälde mig trots allt eftersom hinder är till för att övervinnas. Loppet har jag tänkt på i fyra dagar pga förra året och innan start var jag riktigt nervös. Tre timmar innan hade jag ätit havregrynsgröt och tagit insulin som gjorde att blodsockret låg på 10 vid start klockan 10:00. Då tog jag även 5 mg hydrokortison för min Addison och en extend bar för att blodsockret skulle hålla sig lite högre och jämnare under längre tid. Väl i mål låg blodsockret på 9 vilket gjorde att jag bara drack vatten under loppet.

Själva starten var ganska lugn i några km då alla låg efter en bil igenom Grebbestad. När bilen drog iväg blev det en bra hastighet men jag försökte ta det så lugnt som möjligt eftersom jag visste att uppförsbackarna mot Tanumshede skulle ta ut sin rätt (de knäckte mig förra året). Det kändes riktigt bra och klungan började luckras upp. De som cyklade 12 mil hade redan dragit iväg en bit men jag låg med i täten av oss som skulle cykla 58 km. Efter Tanum och vid Vitlycke var det två till ur ”min” klunga som släppte. Som tur var orkade jag täta igen hålet till de andra framför och vår klunga kunde hålla ihop. Jag utnyttjade de andra så mycket jag kunde och när det var min tur att ligga först gjorde jag det i några minuter för att sedan gå åt sidan igen. När vi närmade oss backarna innan Kville släppte en kille klungan. Strax därpå orkade inte killen framför mig att hålla tempot utan saktade ner. Det gjorde att jag var tvungen att cykla förbi honom och ikapp de andra. Tyvärr gjorde hastigheten och orken att jag inte klarade att komma ikapp de tre framför mig. Hade jag legat före killen som släppte är jag säker på att jag kunnat hänga på de snabbaste.

Dock cyklade jag själv i 5 km innan andraklungan kom ikapp mig. Då passade jag på att vila lite och sedan hängde vi sex ihop för resten av loppet. Väl innan mål tänkte jag cykla det jag orka för att ändå få en bra placering men de andra i klungan hade stenkoll på läget. Dock hände mycket de sista 200 metrarna. En låg bakom mig, de två framför mig vek av för tidigt och missade målgången, en cyklade omkull, en stannade till och jag kunde cykla först av oss i mål.

Tiden blev 1:42 vilket innebär att jag var 11 min snabbare än förra året och medelhastigheten blev 33,6. Jag var även BARA 2 min efter de fem första i mål. Totalt blev jag 8 av 51 startande!

En annan kul grej som hände var att två vänner från mitt barndomssamhälle var med och cyklade. De var också glada amatörer och hade ingen klubb att cykla för. Jag frågade dem om de ville vara med i Team Addison med våra cykelkläder för att sprida information och kunskap om Addisons sjukdom vilket de gärna ville. Det innebär att vi kommer att vara 5 st i vårt team vid loppen på västkusten nästa år.

Stort tack till Dexcom som gjort denna sändare! Med den kan jag avläsa blodsockret under alla mina lopp och träningar fastlindat på styret. Den ger mig trygghet och den säkerhet jag kräver under så intensiva pass!

Ok pass

I morse öppnade jag på arbetet och stod upp 04:50. Tröttheten tog ut sin rätt och jag sov en timme när jag kom hem. Meningen var att hinna cykla en timme men eftersom blodsockret låg på 18 fick jag vänta i två timmar. Till slut låg bs på 9 och jag gav mig iväg på en tremilsrunda. Bs låg bra hela tiden och dagens pass kändes ändå ok eftersom jag började lugnare än vanligt. Det kändes bättre då kroppen hann att bli varm innan jag började cykla hårdare. Medelhastigheten blev dock 31,8 km/h vilket får duga för denna gång.

På söndag är det ett motionslopp på 60 km. Jag hoppas hälsan är bra då, så jag kan klara att cykla med :) Grebbestad bike & run är ett ganska platt motionslopp och eftersom det är på mina vanliga träningsvägar blir det inte lika spännande som andra lopp.