Jag mår SÅ bra av träning

Jag är så glad att jag själv vet, känner och förstår hur viktig träning är. Det gäller att upptäcka och märka effekterna för att ändå träna under jobbiga stunder. Addisons sjukdom, diabetes och giftstruma = diagnoserna och värdena blir otroligt fina av träningen samtidigt som man blir positiv, får ork och längtar tills nästa träning. Träningen är som en stor godispåse för mig, jag längtar tills nästa träning medans andra väljer andra alternativ. Därför är jag så tacksam att jag hittat mitt "godis". Jag önskar att fler med diagnoser börjar för att upptäcka detta. Jag vet att utan träningen så blir det en nedåtspiral som är svår att ta sig upp ur. Man ser negativt och hinder istället för att vara positiv och se möjligheter.

Varje cykelrunda ställer jag in insulinpumpen två timmar innan. Det gör att jag oftast kan cykla iväg med ett blodsocker på 5-7, cykla i 1-2 timmar i 100% för att sedan komma hem helt slut men med ett bs på runt 4.

Kortisonet laborerar jag oerhört mycket med och gjort i flera år. Jag har varit på träningsläger för att mäta ut rätt mängd för att klara den höga fysiska belastningen under träningen. Jag kom då fram till att ta 5mg extra hydrokortison per timme när jag cyklar med puls 160, dvs det jag orkar. Jag fyller även på med extra salt när jag äter pga oerhörd förlust av salt när jag svettas. Tar jag inte extra kortison vid varje cykelpass blir jag mer orkeslös efter några ggr men fyller då på med 20mg under någon dag. Mitt mål under 2015 är 500 mil och minst 10 mil i veckan. Även i år kommer jag att cykla i de cykeldräkter jag tagit fram för Team Addison som representerar Svenska Addisonföreningen och uppmärksamma det.

Levaxinet för giftstruman verkar stämma bra nu. Trycket över bröstet som jag hade hela hösten är borta och jag kan ge 100% igen.

Jag kan cykla när jag mår bra och mår jag bra kan jag cykla!
Träning är LIVET!!

En bra vecka trots svullnad

Under veckan har jag kunnat cykla 189 min och 93,63 km. Jag är jättenöjd eftersom jag på mornarna varit svullen runt ögonen och känt mig sjukt trött i kroppen. Det känns lite som kroppen inte varit i balans med medicinerna. Efter varje cykling upplever jag att det blir som en reset, blodsockret blir stabilt och kortisonet, salttabletter, levaxin osv jämnas ut och gör att jag kan må bra.

För att få cyklingen att passa in med mitt arbetsschema och för att få återhämtning kan jag oftast cykla måndag, onsdag, fredag och söndag. Målet är drygt 10 mil per vecka. Dagens pass på 4,8 mil var lite blåsigt med 8 m/s och 8 +grader. Jag och Peter cyklade från Munkedal, Rotviksbro, Torp och gamla E6 tillbaka till Dingle. När jag hade 2 km kvar fick jag punktering och bar cykeln hem. Hela världen rasade.. HUR ska jag hinna fixa däck på en dag?? Jo, jag hittade järnflisen i däcket, bytte slang och vips så funkade allt igen.

Vi hörs snart igen!

En bra vecka med grymt pass

Under veckan har jag kunnat cykla/träna måndag, onsdag, fredag och söndag. Det har gett mig ett fint blodsocker under hela veckan. Däremot har jag haft en sjuk trötthet och tagit lite extra kortison för att orka. Nackdelen har varit att jag svullnat lite runt ögonen men tagit mig igenom dagarna.

Veckans pass har legat på ungefär 4 grader och blåst ganska bra. Träningen har ändå gjort att jag börjat komma in i cyklingen bättre och bättre. Idag söndag cyklade jag ihop med två andra i Team Addison, Peter och Mattias. Adrenalinet innan start gjorde att jag gick ut lite för hårt. Vanligtvis brukar jag ta det ganska lugnt den första milen för att sedan öka farten ordentligt. Idag var jag sliten redan efter två mil och fick kräkkänslor men efter att kollegorna saktade ner lite kunde jag återhämta mig och komma igen. Vinden på ca 7-14 m/s och 6 grader gjorde passet slitsamt. Vi hjälptes åt att dra för att komma igenom motvinden och på vägen hem flög vi i 45 km/h på raksträckorna. Längden var på 47 km och medelhastigheten blev 30,5 km/h vilket jag är extremt nöjd med. Blodsockret låg på 7 vid start och 5 när jag kom hem. Summa sumarum blev det under veckan 126 km och 256 min på cykel.

Jag har gett upp hoppet om att hitta sponsorer till Addisonföreningen som vill stötta och investera i välgörenhetsramen men den är ändå så viktig att jag nu säljer saker privat för att kunna köpa in en. Ramen kan ni se i inläggen nedanför. Team Addison kommer att uppmärksammas i samband med loppet TreBerg bland annat. Hur kan man göra en diagnos mer känd i cykling än att ha en ram som talar om diagnosen. Visa att man trots muskelvärk, trötthet, orkeslöshet kan cykla, hur ont det än gör ibland. Har du en krona som du vill skänka får du gärna höra av dig eller betala in till Svenska Addisonföreningen på BG 5969-7011

Veckans pass:

På G med nya tag

Den senaste veckan har jag kunnat cykla nästan varannan dag. I helgen som gick blev det varje dag men det gjorde att kroppen blev helt kass och jag fick vila en dag extra. Jag cyklar främst för att jag KAN cykla. Det gör att jag bara vill mer och mer samtidigt som kroppen stretar emot ibland. Kortisonet blir inte tillräckligt vid för mycket träning och det påverkar blodsockret och en extrem trötthet och uppgivenhet blir tydlig. När jag är inne i ett flyt och cyklar ligger blodsockret klockrent och jag mår såå bra.

Jag vill så mycket mer än kroppen räcker till och sjukdomsbilden gör att jag behöver mer återhämtning än normalt. Dock är jag så glad över att ens kunna cykla till skillnad från så många andra som inte kan det. Jag vill visa att trots tre kroniska sjukdomar KAN man träna och att ALDRIG ge upp. Hoppet är det sista som får överge någon. Träningen gör att jag ändå får bra värden och kan vara aktiv. Oerhört många jag både känner och läser om med kroniska sjukdomar som mig är så dåliga att de inte kan träna. Själv är jag övertygad om att just det är problemet, att de inte är aktiva. Varför kan jag träna?

För tillfället kämpar jag och sliter för att kunna investera i en ny ram till Team Addison. Den kommer att sprida så oerhört med reklam och kommer att nå ca 10 000 pers innan den ens nått cykelloppen pga alla sociala medier. Ni får en bild på reklamramen:

Cykla + cykla + vila = livskvalitet

Ok helg

Efter förra veckans förkylning kom jag igång igen. I fredags var jag trött på att vara förkyld och tänkte att det får bära eller brista för att komma igång med träningen igen. Jag tog en runda med racern på 21 km och det kändes skumt att vara igång igen. Känslan i kroppen sa att jag nog kunde ta en likadan runda på lördagen vilket jag gjorde. Det går inte så fort, 28-29 km/h vilket är 3-4 km/h för långsamt men efter att jag pratat med min cykelpartner påminde han mig om att det var så förra året vid samma tidpunkt.

Söndagen bjöd på högt blodsocker efter att jag ätit fiskpinnar och potatis och det gjorde mig helt matt. Jag sov på eftermiddagen och var helt orkeslös och det slår helt ut kroppen. Jag visste samtidigt att det ska bli hårt väder på måndag och därför ville jag absolut ut en runda... Sagt och gjort, i början var det TUNGT för kroppen med ett blodsocker på 13 men allt eftersom dalade det och väl hemma låg det på 5. Rundorna är korta (21 km) men klart bättre än inget alls och ett sätt för kroppen att komma igång efter vintern. Jag har förmånen att kunna träna vilket jag tänker på varje gång. Att ändå ha armar och ben och bara kroniska sjukdomar gör en oerhört tacksam.

Jag tänker, tänker, funderar och grubblar och HOPPAS varje dag att någon sponsor kan se och förstå hur viktig cykelramen Svenska Addisonföreningen behöver är. Att på så vis synas oerhört mycket och sprida all den information via den är ovärderlig. Att visa att man kan vara AKTIV och aldrig ge upp! Många organisationer med vanliga diagnoser suger åt sig alla sponsorer och pengar vilket gör att små föreningar inte har en chans... Jag hoppas ÄNDÅ att någon förstår och inser behovet och hjälper till. REDCHILLI stöttar Addisonföreningen med denna fantastiska ram genom att annat pris. Det är samma ram/leverantör som till Team Rytger i Danmark. 

Förkyld och värk

Senaste veckan har jag haft en förkylning i kroppen. Därför har blodsockret gått upp och ner som en jojo och jag har varit sjukt trött på jobbet. När jag kommit hem har jag sovit en stund för att orka kvällen. Värken jag haft i låren/benen har gjort mig mer utmattad och den maler så jag blir galen. Får förkylningen bara går ur kroppen kan jag börja cykla igen och få ett kanonbra blodsocker.

Under tiden kan jag absolut inte göra mer än att bara drömma, och då får det bli om en omöjlig dröm!

Välgörenhetscykel

Senaste tiden har jag varvat riktigt bra träning med förkylning. När jag väl tränar har det gått riktigt och då blir det varannan dag på gymmet. Det blir som vanligt 32 min med intervallcykling och det räcker gott för min del. Det blir en stund med sittande bänkpress för att stärka baksidan lårmuskeln, situps och armhävningar. Tidigare vintrar har jag endast kört MTB men pga det hala väglaget och för att bli starkare har jag satsat på gymmet.

I år kommer jag att cykla med högprofilsfälgar och har jag GRYM tur även en välgörenhetscykel. Eftersom jag har Addisons sjukdom cyklar jag i Svenska Addisonföreningens cykelkläder och de försöker nu hitta en sponsor till Team Addison. De hoppas hitta ett företag som kan hjälpa dem med cykelramar. TYVÄRR är sjukdomen så ovanlig att få bryr sig fast det borde vara tvärt om. Ju kändare sjukdom desto lättare att få stöd och support. När man väl står där själv inser man hur extremt viktigt det är med stöd som Addisonföreningen får slita sig grå i håret för att hitta. Tragiskt men sant.

Bifogar en bild på Addisonföreningens välgörenhetscykel kommer att se ut. RedChilliBikes i England har tagit fram designen åt dem då företaget inser hur viktigt det är! De är för övrigt Team Rytgers ramleverantör och de kommer att cykla på samma ramar som heter R8.

Gym med GoPro

I förra veckan blev det en investering av en GoPro3 Black för att få coola bilder/filmer från träningen. Givetvis får man testa och prova och lära sig redigera. Än så länge experimenterar jag med att hitta och klippa rätt i filmen. Det går sådär men ett resultat blev det iaf.

Jag fortsätter nog ett tag till på gymmet. Varannan dag och ca 45 min blir det. Spinning 30-35 min och sittande bänkpress i tio min.

 

Tack för ALLA besök

Kul att jag har så stort besökarantal på bloggen! Det gör det tacksamt att skriva och berätta om träning, hälsa och att övervinna diagnoser med hjälp av träning.

Den senaste tiden har jag tränat varannan dag och lite till. Perfekt då jag hinner att återhämta mig samtidigt som jag utökar styrkan. Eftersom det är halt och svårcyklat utomhus har jag mer och mer börja tycka det är kul med spinning och gym. Passen består i princip av 30 min spinning, 10-15 min sittande marklyft (sitter och trycker vikt mha av ben/knä) och löpning/situps i 10 min. Jag är säker på att benen men framför allt lårmuskeln och baksidan av den stärks oerhört. Det i sin tur gör gott till cykelsäsongen för att kunna dra upp tramporna och få högre kadens och bättre fart :)

Dagarna blir snabbt ljusare och längre och det gynnar träningarna positivt.

Vi hörs snart igen!

Klockrent

Numera tränar jag varannan dag även om det blir korta träningar på 30 min. Det är lite för lite men jag känner att det tyvärr är lagom för kroppen. Att träna en timme varannan dag hade gett mycket mer men jag vågar inte. Dagtid arbetar jag 75% och sedan blir det vila eller träning. Träningen håller blodsockret på en fin nivå och likaså kortisonet för Addisons. Levaxinmängden tror jag börjar rätta på sig efter att jag har haft fel dos och ett tryck över bröstet under november och december. Idag var det snö/tö/blask utomhus vilket gjorde att jag inte vågade cykla MTB. Därför tränade jag på gymmet på brandstationen som jag som kommunanställd kan utnyttja. Det blev spinning i 20 min och sedan sittande bänkpress. Målet är att bli starkare i muskeln på baksidan låret innan sommaren. Blir jag det kan jag utnyttja den kraften till höger fart och bättre kadens.

Kämpa på! :)