Jag blir GALEN av detta blodsocker som ALLTID ställer till träningarna!!! Innan dagens planerade runda på 7 mil hade jag snackat med en proffscyklist med diabetes för att veta hur han kan cykla långt med bra blodsocker? Han käkade bars vilket jag gjorde idag, 1 varje 30 min. Det var det segaste jag ätit och jag tuggade nog en bar i 10 min samtidigt som tänderna gick som speedade för att mala ner gojsan. Nötterna som var i baren ville gärna ner i luftstrupen samtidigt som jag behövde dricka för att få ner det. Detta var ett stort störningsmoment men kunde det rädda min runda kanske det var värt det? Jag hann dricka upp 5 dl vätska som bestod av 4 dl vatten och 2 dl dextropur som är det renaste och snabbaste sockret som jag känner till. Summa sumarum tryckte jag i mig MASSOR med socker + att jag ställde in insulinpumpen 3 timmar innan på basal -90. Det innebär att jag tömmer kroppen på 90% insulin av min nuvarande dos vilket innebär att bs ska vara/bli HÖGT. Trots detta gick bs ner!!!!!!!!!! Pumpen larmade i ca 45 min och jag tog det lugnare (tappar tid och hastighet) för att bs förhoppningsvis skulle gå upp, men det gick inte heller och till slut gav jag upp. Jag är så fruktansvärt hemskt besviken och ledsen över att inte kunna cykla med en kadens på 90+ eller köra hårt utan att kroppen viker sig. SKITRUNDA! Det är nästa så jag tror att min bukspottskörtel fungerar och producerar eget insulin när det känner att det är träning på G!?
I morgon ska jag ringa diabetessköterskan för att få mer råd, kontakta alla jag vet har erfarenhet...
Jag önskar, önskar, önskar, önskar och ÖNSKAR att jag kan cykla 7 mil utan problem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar